< Matteus 14 >
1 Vid den tiden fick Herodes, landsfursten, höra ryktet om Jesus.
In that season, heard Herod the tetrarch, the fame of Jesus:
2 Då sade han till sina tjänare: »Det är Johannes döparen. Han har uppstått från de döda, och därför verka dessa krafter i honom.»
and he said unto his servants—This, is John the Immerser, —he hath arisen from the dead, for this cause, are the powers working mightily within him.
3 Herodes hade nämligen låtit gripa Johannes och binda honom och sätta honom i fängelse, för Herodias', sin broder Filippus' hustrus, skull.
For, Herod, seizing John, had bound him, and, in prison, put him away, —because of Herodias, the wife of Philip his brother;
4 Ty Johannes hade sagt till honom: »Det är icke lovligt för dig att hava henne.»
for John had been saying to him, It is not allowed thee, to have her.
5 Och han hade velat döda honom, men han fruktade för folket, eftersom de höllo honom för en profet.
And desiring, to kill, him, he feared the multitude, because, as a prophet, they held him.
6 Men så kom Herodes' födelsedag. Då dansade Herodias' dotter inför dem; och hon behagade Herodes så mycket,
But, a birthday feast of Herod taking place, the daughter of Herodias danced in the midst, and pleased Herod;
7 att han med en ed lovade att giva henne vad helst hon begärde.
wherefore, with an oath, he promised to give her, whatsoever she should ask for herself;
8 Hon sade då, såsom hennes moder ingav henne: »Giv mig här på ett fat Johannes döparens huvud.»
and, she, being led on by her mother, —Give me (saith she) here, upon a charger, the head of John the Immerser.
9 Då blev konungen bekymrad, men för edens och för bordsgästernas skull bjöd han att man skulle giva henne det,
And the king, though grieved, yet, because of the oaths and the guests, ordered it to be given;
10 och sände åstad och lät halshugga Johannes i fängelset.
and sent and beheaded John in the prison.
11 Och hans huvud blev framburet på ett fat och givet åt flickan; och hon bar det till sin moder.
And his head was brought upon a charger, and given unto the maiden, and she brought it to her mother.
12 Men hans lärjungar kommo och togo hans döda kropp och begrovo honom. Sedan gingo de och omtalade det för Jesus.
And his disciples, going near, bare away the corpse, and buried him, and came and brought tidings unto Jesus.
13 Då Jesus hörde detta, for han i en båt därifrån bort till en öde trakt, där de kunde vara allena. Men när folket fick höra härom, kommo de landvägen efter honom från städerna.
And Jesus, hearing it, retired from thence in a boat, into a desert place, apart, —and the multitudes, hearing of it, followed him on foot from the cities.
14 Och då han steg i land, fick han se att där var mycket folk; och han ömkade sig över dem och botade deras sjuka.
And, coming forth, he saw a great multitude, —and was moved with compassion over them, and cured their sick.
15 Men när det led mot aftonen, trädde hans lärjungar fram till honom och sade: »Trakten är öde, och tiden är redan framskriden. Låt folket skiljas åt, så att de kunna gå bort i byarna och köpa sig mat.»
And, evening, arriving, the disciples came unto him, saying—The place is, a desert, and, the hour, hath already passed, —dismiss the multitudes, that they may go away into the villages, and buy themselves food.
16 Men Jesus sade till dem: »De behöva icke gå bort; given I dem att äta.»
But, Jesus, said unto them, No need, have they to go away, —give, ye, them to eat.
17 De svarade honom: »Vi hava här icke mer än fem bröd och två fiskar.»
But, they, say unto him—We have nothing here, save five loaves and two fishes.
18 Då sade han: »Bären dem hit till mig.»
But, he, said—Bring, them, to me, here.
19 Därefter tillsade han folket att lägga sig ned i gräset. Och han tog de fem bröden och de två fiskarna och såg upp till himmelen och välsignade dem. Och han bröt bröden och gav dem åt lärjungarna, och lärjungarna gåvo åt folket.
And, giving orders that the multitudes should recline upon the grass, —taking the five loaves and the two fishes, —looking up into the heaven, he blessed; and, breaking, gave, the disciples, the loaves, and the disciples unto the multitude.
20 Och de åto alla och blevo mätta Sedan samlade man upp de överblivna styckena, tolv korgar fulla.
And they did all eat, and were filled, —and they took up the remainder of the broken pieces, twelve baskets, full.
21 Men de som hade ätit voro vid pass fem tusen män, förutom kvinnor och barn.
And, they who did eat, were about five thousand, men, besides women and children.
22 Strax därefter nödgade han sina lärjungar att stiga i båten och före honom fara över till andra stranden, medan han tillsåg att folket skildes åt.
And [straightway] constrained he the disciples to enter into a boat, and be going before him unto the other side, while he dismissed the multitudes.
23 Och sedan detta hade skett, gick han upp på berget för att vara allena och bedja. När det så hade blivit afton, var han där ensam.
And, dismissing the multitudes, he went up into the mountain, apart, to pray, —and when, evening, came, alone, was he, there.
24 Båten var då redan många stadier från land och hårt ansatt av vågorna, ty vinden låg emot.
Now, the boat, still many furlongs from the land, was holding off, being distressed by the waves, —for, the wind, was, contrary.
25 Men under fjärde nattväkten kom Jesus till dem, gående fram över sjön.
And, in the fourth watch of the night, he came unto them, walking upon the sea.
26 När då lärjungarna fingo se honom gå på sjön, blevo de förfärade och sade: »Det är en vålnad», och ropade av förskräckelse.
And, the disciples, seeing him, upon the lake walking, were troubled, —saying—It is, a ghost; and, by reason of their fear, they cried out.
27 Men Jesus begynte strax tala till dem och sade: »Varen vid gott mod; det är jag, varen icke förskräckta.»
And, straightway, Jesus spake unto them, saying—Take courage! it is, I,—be not afraid.
28 Då svarade Petrus honom och sade: »Herre, är det du, så bjud mig att komma till dig på vattnet.»
And, making answer, Peter said unto him, —Lord! if it is, thou, bid me come unto thee, upon the waters.
29 Han sade: »Kom.» Då steg Petrus ut ur båten och begynte gå på vattnet och kom till Jesus.
And, he, said—Come! And, descending from the boat, Peter walked upon the waters, and came unto Jesus.
30 Men när han såg huru stark vinden var, blev han förskräckt; och då han nu begynte sjunka, ropade han och sade: »Herre, hjälp mig.»
But, seeing the wind, he was affrighted, and, beginning to sink, cried out, saying—Lord! save me!
31 Och strax räckte Jesus ut handen och fattade i honom och sade till honom: »Du klentrogne, varför tvivlade du?»
And, straightway, Jesus, stretching forth his hand, laid hold upon him and saith unto him—O little-of-faith! why didst thou doubt?
32 När de sedan hade kommit upp i båten, lade sig vinden.
And, when they came up into the boat, the wind abated.
33 Men de som voro i båten föllo ned för honom och sade: »Förvisso är du Guds Son.»
And, they in the boat, bowed down to him, saying—Truly, God’s Son, thou art!
34 När de hade farit över, kommo de till Gennesarets land.
And, going across, they came up the land, into Gennesaret.
35 Då nu folket där på orten kände igen honom, sände de ut bud i hela trakten däromkring, och man förde till honom alla som voro sjuka.
And, recognizing him, the men of that place, sent out into all that region, and they brought unto him all who were sick;
36 Och de bådo honom att allenast få röra vid hörntofsen på hans mantel; och alla som rörde vid den blevo hulpna. Se Stadie i Ordförklaringarna.
and were beseeching [him], that they might, only, touch the border of his mantle, and, as many as touched, were made quite well.