Matteus 13
1 Samma dag gick Jesus ut från huset där han bodde och satte sig vid sjön.
Тогож дня вийшов Ісус із господи, та й сїв край моря.
2 Då församlade sig mycket folk omkring honom. Därför steg han i en båt; och han satt i den, medan allt folket stod på stranden.
І зібралось до Него багато, народу, так що Він увійшов у човен, та й сїв; а ввесь народ стояв на березї.
3 Och han talade till dem mycket i liknelser; han sade: »En såningsman gick ut för att så.
І промовляв до него багато приповістями, глаголючи: Ото вийшов сїяч сїяти;
4 Och när han sådde, föll somt vid vägen, och fåglarna kommo och åto upp det.
і як він сїяв, инше впало край шляху, й прилетіло птаство, та й повизбирувало його.
5 Och somt föll på stengrund, där det icke hade mycket jord, och det kom strax upp, eftersom det icke hade djup jord;
Инше ж упало на каменистому, де не мало землї багато, й зараз посходило, бо не мало глибокої землї;
6 men när solen hade gått upp, förbrändes det, och eftersom det icke hade någon rot, torkade det bort.
як же зійшло сонце, то й повяло воно, а, не мавши кореня, посохло.
7 Och somt föll bland törnen, och törnena sköto upp och förkvävde det.
А инше попадало між тернину, й тернина, розвившись, поглушила його.
8 Men somt föll i god jord, och det gav frukt, dels hundrafalt, dels sextiofalt, dels trettiofalt.
Инше яг упало на добру землю, і дало овощ, одно в сотеро, друге в шісьдесятеро, инше ж у трийцятеро.
9 Den som har öron, han höre.»
Хто мав уші слухати, нехай слухав.
10 Då trädde lärjungarna fram och sade till honom: »Varför talar du till dem i liknelser?»
І, приступивши ученики, казали до Него: На що ти глаголеш до них приповістями?
11 Han svarade och sade: »Eder är givet att lära känna himmelrikets hemligheter, men dem är det icke givet.
Він же, озвавшись, рече до них: Вам дано знати тайни царства небесного, їм же не дано.
12 Ty den som har, åt honom skall varda givet, så att han får över nog; men den som icke har, från honom skall tagas också det han har.
Хто бо мав, тому дасть ся, й надто мати ме; а хто не мав, в того візьметь ся й те, що мав;
13 Därför talar jag till dem i liknelser, eftersom de med seende ögon intet se, och med hörande öron intet höra, och intet heller förstå.
Тим я глаголю до них приповістями: бо, дивлячись, не бачять, і слухаючи, не чують, анї розуміють.
14 Så fullbordas på dem Esaias' profetia, den som säger: 'Med hörande öron skolen I höra, och dock alls intet förstå, och med seende ögon skolen I se, och dock alls intet förnimma.
І справджуєть ся на них пророцтво Ісаії, що глаголе: Слухом слухати мете, та й не зрозумієте, й, дивлячись, бачити мете, та й не постережете.
15 Ty detta folks hjärta har blivit förstockat, och med öronen höra de illa, och sina ögon hava de tillslutit, så att de icke se med sina ögon, eller höra med sina öron, eller förstå med sina hjärtan, och omvända sig och bliva helade av mig.
Затверділо бо серце народу сього, й ушима тяжко чують, й очі свої вони заплющили, щоб инкоди не побачити очима, й не почути ушима, й не зрозуміти серцем, і не навернутись, щоб сцїлив я їх.
16 Men saliga äro edra ögon, som se, och edra öron, som höra.
Ваші ж очі блаженні, бо бачать, і уші ваші, бо чують.
17 Ty sannerligen säger jag eder: Många profeter och rättfärdiga män åstundade att se det som I sen, men fingo dock icke se det, och att höra det som I hören, men fingo dock icke höra det.
Істино бо глаголю вам: Що многі пророки а праведники бажали бачити, що ви бачите, та й не бачили; й чути, що ви чуєте, та й не чули.
18 Hören alltså I vad som menas med liknelsen om såningsmannen.
Оце ж послухайте приповістї про сїяча.
19 När någon hör ordet om riket, men icke förstår det, då kommer den onde och river bort det som såddes i hans hjärta. Om en sådan människa kan det sägas att säden såddes vid vägen.
Коли хто чує слово царства, й не зрозумів, приходить лукавий, та й хапає, що посїяно у него в серцї. Се - засїяний край шляху.
20 Och att den såddes på stengrunden, det är sagt om den som väl hör ordet och strax tager emot det med glädje,
А засїяний на каменистому, се той, що чує слово, й зараз приймає його з радостю:
21 men som icke har någon rot i sig, utan bliver beståndande allenast till en tid, och när bedrövelse eller förföljelse påkommer för ordets skull, då kommer han strax på fall.
тільки же не мав він кореня в собі, він до часу; як настане горе або гоненнє за слово, зараз блазнить ся.
22 Och att den såddes bland törnena, det är sagt om den som väl hör ordet, men låter tidens omsorger och rikedomens bedrägliga lockelse förkväva det, så att han bliver utan frukt. (aiōn g165)
А засіяний в тернинї, се той, що чув слово, та журба віку сього і омана богацтва глушить слово, й робить ся без'овочним. (aiōn g165)
23 Men att den såddes i den goda jorden, det är sagt om den som både hör ordet och förstår det, och som jämväl bär frukt och giver dels hundrafalt, dels sextiofalt, dels trettiofalt.»
Засіяний же на добрій землї, се той, що чує слово й розуміє, й дав овощ; і родить одно в сотеро, друге в шістьдесятеро, инше ж у трийцятеро.
24 En annan liknelse framställde han för dem; han sade: »Med himmelriket är det, såsom när en man sådde god säd i sin åker;
Ще иншу приповість подав їм, глаголючи: Уподобилось царство небесне чоловікові, що сїв добре насіннє на ниві своїй;
25 men när folket sov, kom hans ovän och sådde ogräs mitt ibland vetet och gick sedan sin väg.
як же люде спали, прийшов ворог його, й насїяв куколю між пшеницю, та й піишов.
26 När nu säden sköt upp och satte frukt, så visade sig ock ogräset.
Як же зійшов засїв, та приніс овощ, показавсь тоді й кукіль.
27 Då trädde husbondens tjänare fram och sade till honom: 'Herre, du sådde ju god säd i din åker; varifrån har den då fått ogräs?
І прийшли слуги господаря того, та й кажуть йому: Пане, хиба ти не добре насїннє сіяв на твоїй ниві? Звідкіля ж узяв ся кукіль?
28 Han svarade dem: 'En ovän har gjort detta.' Tjänarna sade till honom: 'Vill du alltså att vi skola gå åstad och samla det tillhopa?'
Він же рече Їм: Се зробив чоловік ворог. Слуги ж сказали йому: Чи хочеш, щоб ми пійшли та випололи його?
29 Men han svarade: 'Nej; ty då kunden I rycka upp vetet jämte ogräset, när I samlen detta tillhopa.
Він же рече: Нї, щоб виполюючи кукіль, разом з ним і пшеницї не повиривали.
30 Låten båda slagen växa tillsammans intill skördetiden; och när skördetiden är inne, vill jag säga till skördemännen: 'Samlen först tillhopa ogräset, och binden det i knippor till att brännas upp, och samlen sedan in vetet i min lada.'»
Нехай ростуть обоє до жнив, а в жнива я скажу женцям: Зберіть перш кукіль та повяжіть у снопи, щоб спалити, а пшеницю зложіть у клунї в мене.
31 En annan liknelse framställde han för dem; han sade: »Himmelriket är likt ett senapskorn som en man tager och lägger ned i sin åker.
Иншу приповість подав їм, глаголючи: Царство небесне подібне зерну горчицї, що, взявши чоловік, посіяв на ниві своїй.
32 Det är minst av alla frön, men när det har växt upp, är det störst bland kryddväxter; ja, det bliver ett träd, så att himmelens fåglar komma och bygga sina nästen på dess grenar.»
Найдрібнїще воно між усяким насїннєм; як же виросте, то стане найбуйнїщим між яриною, і зробить ся деревом, так що птаство небесне прилїтає кублитись між гіллєм його.
33 En annan liknelse framställde han för dem: »Himmelriket är likt en surdeg som en kvinna tager och blandar in i tre skäppor mjöl, till dess alltsammans bliver syrat.»
Иншу приповість сказав їм, глаголючи: Царство небесне подібне квасу, що жінка візьме та й рощиаить ним три мірки борошна (муки), нова все вкисне.
34 Allt detta talade Jesus i liknelser till folket, och utan liknelser talade han intet till dem.
Все це говорив Ісус людям приповістями, а без приповістей не говорив їм:
35 Ty det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten som sade: »Jag vill öppna min mun till liknelser, uppenbara vad förborgat har varit från världens begynnelse.»
щоб справдилось, що сказав пророк, глаголючи: Одкрию в приповістях уста мої, промовлю втаєне від настання сьвіта.
36 Därefter lät han folket gå och gick själv hem. Och hans lärjungar trädde fram till honom och sade: »Uttyd för oss liknelsen om ogräset i åkern.»
Тоді одіслав Ісус людей та й пійшов до дому; і приступили до Него ученики Його, говорячи: Виясни нам приповість про кукіль на ниві.
37 Han svarade och sade: »Den som sår den goda säden är Människosonen.
Він же, озвавшись, рече їм: Сїючий добре насіннє, се Син чоловічий;
38 Åkern är världen. Den goda säden, det är rikets barn, men ogräset är ondskans barn.
а нива, се сьвіт; добре ж насіннє, се сини царства; а кукіль, се сини лукавого;
39 Ovännen, som sådde det, är djävulen. Skördetiden är tidens ände. Skördemännen är änglar. (aiōn g165)
ворог, що всіяв його, се диявол; жнива, се конець сьвіта; а женцї, се ангели. (aiōn g165)
40 Såsom nu ogräset samlas tillhopa och brännes upp i eld, så skall det ock ske vid tidens ände. (aiōn g165)
Оце ж, як той кукіль збираєть ся та палить ся огнем, так буде при кінці сьвіта сього: (aiōn g165)
41 Människosonen skall då sända ut sina änglar, och de skola samla tillhopa och föra bort ur hans rike alla dem som äro andra till fall, och dem som göra vad orätt är,
Пошле Син чоловічий ангели свої, й позбирають вони з царства Його все, що блазнить, і всіх, що роблять беззаконнє,
42 och skola kasta dem i den brinnande ugnen; där skall vara gråt och tandagnisslan.
та й повкидають їх ув огняну піч: там буде плач і скреготаннє зубів.
43 Då skola de rättfärdiga lysa såsom solen, i sin Faders rike. Den som har öron, han höre.
Тодї праведні сияти муть, як сонце в царстві Отця свого. Хто має уші слухати, нехай слухає.
44 Himmelriket är likt en skatt som har blivit gömd i en åker. Och en man finner den, men håller det hemligt; och i sin glädje går han bort och säljer allt vad han äger och köper den åkern.
Знов, царство небесне подібне скарбу, закопаному на ниві: що, знайшовши його чоловік, приховав, і, радіючи, йде та й продав все, що має, та й купує ту ниву.
45 Ytterligare är det med himmelriket, såsom när en köpman söker efter goda pärlor;
Знов, царство небесне подібне чоловікові купцеві, що шукає добрих перед;
46 och då han har funnit en dyrbar pärla, går han bort och säljer vad han äger och köper den.
і знайшовши він одну перлу дорогоцінну, пійшов та й продав усе, що мав, та й купив її.
47 Ytterligare är det med himmelriket, såsom när en not kastas i havet och samlar tillhopa fiskar av alla slag.
Знов, царство небесне подібне неводові, що закинуто в море, й що зайняв усячини;
48 När den så bliver full, drager man upp den på stranden och sätter sig ned och samlar de goda i kärl, men de dåliga kastar man bort. --
як же став повен, то витягли його на беріг, і посїдавши, вибрали що добре, у посуд, а що погане, те геть повикидали.
49 Så skall det ock ske vid tidens ände: änglarna skola gå ut och skilja de onda från de rättfärdiga (aiōn g165)
Так буде й при кінцї сьвіту: вийдуть ангели, та й повідлучають лихих зміж праведних, (aiōn g165)
50 och kasta dem i den brinnande ugnen; där skall vara gråt och tandagnisslan.
та й повкидають їх ув огняну піч: там буде плач і скреготаннє зубів.
51 Haven I förstått allt detta?» De svarade honom: »Ja.»
І рече Ісус до них: Чи зрозуміли ви все? Кажуть вони Йому: Так, Господи.
52 Då sade han till dem: »Så är nu var skriftlärd, som har blivit en lärjunge för himmelriket, lik en husbonde som ur sitt förråd bär fram nytt och gammalt.»
Він же рече їм: Тим же то кожен письменник, навчений про царство небесне, подібен чоловікові господареві, що виносить із свого скарбу нове й старе.
53 När Jesus hade framställt alla dessa liknelser, drog han bort därifrån.
І сталось, як скінчив Ісус оцї приповістї, пійшов ізвідтіля.
54 Och han kom till sin fädernestad, och där undervisade han folket i deras synagoga, så att de häpnade och sade: »Varifrån har han fått denna vishet? Och hans kraftgärningar, varifrån komma de?
І, прийшовши у свою країну, навчав їх у школї їх, так що вони дивувались і казали: Звідкіля в Сього така премудрість і сила?
55 Är då denne icke timmermannens son? Heter icke hans moder Maria, och heta icke hans bröder Jakob och Josef och Simon och Judas?
Хиба Він не син теслї? хиба не Його мати зветься Мария? а брати Його Яков, та Йосій, та Симон, та Юда?
56 Och hans systrar, bo de icke alla hos oss? Varifrån har han då fått allt detta?»
хиба не Його сестри між нами? Звідкіля ж се все в Него?
57 Så blev han för dem en stötesten. Men Jesus sade till dem: »En profet är icke föraktad utom i sin fädernestad och i sitt eget hus.»
І поблазнились Ним. Ісус же рече до них: Не є пророк без чести, хиба що в своїй отчинї та в своїй домівцї.
58 Och för deras otros skull gjorde han där icke många kraftgärningar. Se Skäppa i Ordförklaringarna
І не зробив там многих чудес через недовірство їх.
