Markus 6
1 Och han gick bort därifrån och begav sig till sin fädernestad; och hans lärjungar följde honom.
Erah hadaang dowa Jisu ah dokkhoom kah ano, heliphante loong heh lilih ih heh hadaang ni roongwang rumta.
2 Och när det blev sabbat, begynte han undervisa i synagogan. Och folket häpnade, när de hörde honom; de sade: »Varifrån har han fått detta? Och vad är det för vishet som har blivit honom given? Och dessa stora kraftgärningar som göras genom honom, varifrån komma de?
Jehudi naangtongsa rangwuung adi Jisu ih Jehudi rangsoomnok ni miloong asuh phang nyootsoot rumta, eno miloong ah ih erah chaat rum ano rapne ih paatja rumta; “Heh ih arah likhiik jeng ah ma nawa jen jat ha?” neng ih chengta. “Tumjih mongtham ih jen jatthuk ha? Erah than epaatjaajih mame jen reela?
3 Är då denne icke timmermannen, han som är Marias son och broder till Jakob och Joses och Judas och Simon? Och bo icke hans systrar här hos oss?» Så blev han för dem en stötesten.
Arah bangmaakwah Meeri sah, Jeems, Josep, Judas nyia Simoon loong phoh ah tanih angka? Heh no minusah loong ani tongla ah tanih angka?” Eno neng ih Jisu ah thaangju ih rumta.
4 Då sade Jesus till dem: »En profet är icke föraktad utom i sin fädernestad och bland sina fränder och i sitt eget hus.»
Jisu ih baat rumta, “Khowah ah langla noongrep nah soomtu ah, enoothong heh hadaang nah heh sano joonte nyia heh jaatang ih ba thaangju ah.”
5 Och han kunde icke där göra någon kraftgärning, utom att han botade några få sjuka, genom att lägga händerna på dem.
Erah di Jisu ih epaatjaatheng tumjih uh tami reeta, khoisatte heh lak ih taajota mararah loong ah ba deeta.
6 Och han förundrade sig över deras otro. Sedan gick han omkring i byarna, från den ena byn till den andra, och undervisade.
Miloong jiinni tuungmaang laje thoidi Jisu ah epaatja eta. Eno Jisu ah mih nok hah loong adi lengkhoom kah ano, nyootsoot karumta.
7 Och han kallade till sig de tolv och sände så ut dem, två och två, och gav dem makt över de orena andarna.
Heliphante asih wanyi ah lompoon ano wanyi wanyi et daapkaatta. Neng suh chiithih laakhah loong dokphan suh chaan ah korum
8 Och han bjöd dem att icke taga något med sig på vägen, utom allenast en stav: icke bröd, icke ränsel, icke penningar i bältet.
ano baat rumta, “Erah kah andoh sen sak nah tumjih uh nak hui an, kiingthom luulu ba pi an phaksat uh lahuitheng, kunma khaak uh lahuitheng, sen khaakdaap nah ngun uh lauitheng.
9 Sandaler finge de dock hava på fötterna, men de skulle icke bära dubbla livklädnader.
Sen lakhoop ba khoop an enoothong samsong hedak lahuitheng.”
10 Och han sade till dem: »När I haven kommit in i något hus, så stannen där, till dess I lämnen den orten.
Jisu ih wakbaat rumta, “Marah nok adoh noppoon han, erah nok adoh erah dowa maang dokkhoom khoom ih tong an.
11 Och om man på något ställe icke tager emot eder och icke hör på eder, så gån bort därifrån, och skudden av stoftet som är under edra fötter, till ett vittnesbörd mot dem.»
Sen samnuh nah raahan doh marah doh sen tanoppoon ran nyia sen jeng laboichaat ranbah, sen lah dowa bungwiik ah jaanak anno dokkhoom an. Erah neng raangtaan ih ethih ang ah!”
12 Och de gingo ut och predikade att man skulle göra bättring;
“Erah dowa neng ah dokkhoom karum ano mina ah rangdah nawa lek etheng ih tumbaat kaat rumta.
13 och de drevo ut många onda andar och smorde många sjuka med olja och botade dem.
Neng ih chiithih laakhah hantek dokphan karumta, eno Olib bangthiing ih hut leh khoisatte hantek deesiit rumta.
14 Och konung Herodes fick höra om honom, ty hans namn hade blivit känt. Man sade: »Det är Johannes döparen, som har uppstått från de döda, och därför verka dessa krafter i honom.»
Eno Hirod luungwang ih erah ruurang loong ah japchaatta, tumeah Jisu men ah noongrep ni phoongpha rumta. Mararah ih liita, “Juungtemte Joon ah ngaakthingla! Erah thoidi epaatjaajih loong jen re theng chaan ah jeela.”
15 Men andra sade: »Det är Elias.» Andra åter sade: »Det är en profet, lik de andra profeterna.»
Rukho eh liirumta, “Heh Elija.” Rukho eh li rumta, “Heh ah Khowah, teewah dowa khowah loong ah likhiik heh uh esiit.”
16 Men när Herodes hörde detta, sade han: »Det är Johannes, den som jag lät halshugga. Han bar uppstått från de döda.»
Eno Hirod ih erah japchaat ano liita, “Heh ah Juungtemte Joon ah, ngah ih heh khoh ah thah thuktang ah, heh ah we ngaakthingla!”
17 Herodes hade nämligen sänt åstad och låtit gripa Johannes och binda honom och sätta honom i fängelse, för Herodias', sin broder Filippus' hustrus, skull. Ty henne hade Herodes tagit till äkta,
Hirod heh teeteewah ih Juungtemte Joon ah jokhak thukta, eno kit ano phaatak ni sak thukta. Hirod ih heh ih kapta Hirodias tungthoidi khak thukta, heh minuh ah langla heh no Philip minuh ang dowa.
18 och Johannes hade då sagt till honom: »Det är icke lovligt för dig att hava din broders hustru.»
Juungtemte Joon ih Hirod suh banbaat ruh taat kah eta, “An no minuh abah tami kapko eah!”
19 Därför hyste nu Herodes agg till honom och ville döda honom, men han hade icke makt därtill.
Erah thoidi Hirodias ih Joon ah tek haat et suh rapne ih khah ano dongthunta, erah bah uh Hirod tungthoidi tami tek haatta.
20 Ty Herodes förstod att Johannes var en rättfärdig och helig man, och han fruktade för honom och gav honom sitt beskydd. Och när han hade hört honom, blev han betänksam i många stycken; och han hörde honom gärna.
Hirod ah Joon ra echo eta tumeah heh ih jat etta Joon ah mih sek nyia esa moong achaangte angta, rah thoidi Joon ah piita. Hirod ih heh tiitwaan ah chaat rookwih heh thung ah phaangdat eta, ang abah uh heh jeng ah nook boichaat ruh eta.
21 Men så kom en läglig dag, i det att Herodes på sin födelsedag gjorde ett gästabud för sina stormän och för krigsöverstarna och de förnämsta männen i Galileen.
Lini Joon tek haat suh Hirodias raangtaan saapoot ese thok taha. Hirod tup rangwuung sa di mathan apit nawa saahaap loong ah, Sipaahi saahaap, nyia Galili dowa elong elang loong ah heh tup rangwuung sadung ni poon rumta.
22 Då gick Herodias' dotter ditin och dansade; och hon behagade Herodes och hans bordsgäster. Och konungen sade till flickan: »Begär av mig vadhelst du vill, så skall jag giva dig det.»
Erah sa adi Hirodias sah minusah ah boongwangta, eno erah sok rum ano Hirod nyia heh wenwah loong ah neng ten rapne ih roon rumta. Erah thoidi luungwang ih erah sah asuh chengta, ‘An tumjih suh nooklu? Ngah dowa tumjaat suh hang erah koha.”
23 Ja, han lovade henne detta med ed och sade: »Vadhelst du begär av mig, det skall jag giva dig, ända till hälften av mitt rike.»
Hirod luungwang ih minusah asuh kakhamta, “Ngah ih kakham hala an ih tumjih jam uh erah koha, ngah ih panhang hadaang thotliiko anep jen koha!”
24 Då gick hon ut och frågade sin moder: »Vad skall jag begära?» Hon svarade: »Johannes döparens huvud.»
Eno minusah ah doksoon kah ano heh nuh suh cheng kaatta, “Ngah ih tumjih suh ang?” “Juungtemte Joon khoh ah suh uh, ih heh nuh ih baatta.”
25 Och strax skyndade hon in till konungen och framställde sin begäran och sade: »Jag vill att du nu genast giver mig på ett fat Johannes döparens huvud.»
Minusah ah echaan ih we ngaak wang ano luungwang dowa suta, amamah ih khuung nah Juungtemte Joon khoh ah kohang!”
26 Då blev konungen mycket bekymrad, men för edens och för bordsgästernas skull ville han icke avvisa henne.
Erah jengkhaap ah chaat ano luungwang ah rapne ih thungthita, ang abah uh heh wenwah loong ngathong ni kakham choi ang thoidi tajen daanta.
27 Alltså sände konungen strax en drabant med befallning att hämta hans huvud. Och denne gick åstad och halshögg honom i fängelset
Erah thoidi ra bante loong asuh Joon khoh ah laan thah kah ruh ih thukta. Raabante ah phaatak ni kah ano Joon khoh ah thadook kata;
28 och bar sedan fram hans huvud på ett fat och gav det åt flickan, och flickan gav det åt sin moder.
eno minusah asuh khuung ni pi kowanta eno heh nuh asuh toom kota.
29 Men när hans lärjungar fingo höra härom, kommo de och togo hans döda kropp och lade den i en grav.
Joon liphante loong ah ih erah chaat rum ano, heh mang ah toonpi wang rum ano beng kaat rumta.
30 Och apostlarna församlade sig hos Jesus och omtalade för honom allt vad de hade gjort, och allt vad de hade lärt folket.
Heh Kaamwah loong ah Jisu jiinni ngaak chomui wang rum ano, neng ih nyootsootta nyia reeraang karumta loong ah heh suh baatwan rumta.
31 Då sade han till dem: »Kommen nu I med mig bort till en öde trakt, där vi få vara allena, och vilen eder något litet.» Ty de fingo icke ens tid att äta; så många voro de som kommo och gingo.
Erah di miloong ewang ekaatte ephoop ang thoidi Jisu nyia heliphante loong ah neng phaksat saapoot taan uh tachoh rumta. Erah thoidi Jisu ih baat rumta, “Seng hatik nah chomre naangtong kah ih.”
32 De foro alltså i båten bort till en öde trakt, där de kunde vara allena.
Eno neng ah khoonkhuung adi duungtong rum ano hatik adi neng kaatkaat ih rumta.
33 Men man såg dem fara sin väg, och många fingo veta det; och från alla städer strömmade då människor tillsammans dit landvägen och kommo fram före dem.
Erabah uh miloong ah ih neng doksoon ela ih laanjat ruh ih rumta; erah thoidi harep nawa soonkah rum ano Jisu nyia heliphante loong maang thokdi neng lah ih neng ngah ni erah hah di jen banthok ih karumta.
34 När han så steg i land, fick han se att där var mycket folk. Då ömkade han sig över dem, eftersom de voro »lika får som icke hade någon herde»; och han begynte undervisa dem i mångahanda stycken.
Khoonkhuung nawa Jisu datchap adi miloong hantek, saapriimte muh saapsah likhiik et sok rum ano heh minchan dongta. Eno heh ih erah miloong asuh jirep tiit loong ah phang nyootsoot rumta.
35 Men när det redan var långt lidet på dagen, trädde hans lärjungar fram till honom och sade: »Trakten är öde, och det är redan långt lidet på dagen.
Rangsa ah tham kano, heliphante loong ah heh reeni wang rum haano baat rumta, “Seng jen tham eli eno arah hah ah hatik ni.
36 Låt dem skiljas åt, så att de kunna gå bort i gårdarna och byarna häromkring och köpa sig något att äta.»
Miloong ah kaat etthuk uh, neng phaksat ah nokphoh nokno nawa nyia phek aphaang nawa nengneng ih toom jam reh phaksah karum ah.”
37 Men han svarade och sade till dem: »Given I dem att äta.» De svarade honom: »Skola vi då gå bort och köpa bröd för två hundra silverpenningar och giva dem att äta?»
Jisu ih ngaakbaat rumta, “Sensen ih neng suh phaksat ah jam koh an.” Neng ih Jisu suh chengta, “Seng ih ngunkholok chaanyi taan ih baanlo ah reh ih no miloong asuh kottheng tam et liihu?”
38 Men han sade till dem: »Huru många bröd haven I? Gån och sen efter.» Sedan de hade gjort så, svarade de: »Fem, och därtill två fiskar.»
Eno Jisu ih cheng rumta, “Sen jiinni baanlo mathan ah? Sokkah an.” Neng ih sokkah rum ano baat rumta, “Baanlo banga nyasi enyi.”
39 Då befallde han dem att låta alla i skilda matlag lägga sig ned i gröna gräset.
Jisu ih heliphante loong suh baatta, miloong ah naam khoh adoh hedung hedung et tongthuk an.
40 Och de lägrade sig där i skilda hopar, hundra eller femtio i var.
Eno miloong ah dungsiit ni chaasiit, dungsiit ni rook banga, ih pheetong thuk rumta.
41 Därefter tog han de fem bröden och de två fiskarna och såg upp till himmelen och välsignade dem. Och han bröt bröden och gav dem åt lärjungarna, för att de skulle lägga fram åt folket; också de två fiskarna delade han mellan dem alla.
Eno Jisu ih baanlo banga nyia nyasi enyi ah toonpi ano rangko ih toonsok ano, Rangte suh lakookmi liita. Heh ih baanlo ah chepphiit ano heliphante loong suh koh ano, miloong asuh pheekokaat thuk rumta. Nyasi enyi ah uh emamah loongtang suh pheekoh thuk rumta.
42 Och de åto alla och blevo mätta.
Loongtang ih neng wok laanphoot ruh et phaksah rumta.
43 Sedan samlade man upp överblivna brödstycken, tolv korgar fulla, därtill ock kvarlevor av fiskarna.
Heliphante loong ih asih hongnyi baanlo nyi nyasi dak phaksata rah toon rumta.
44 Och det var fem tusen män som hade ätit.
Phaksatte miwah loong ah erah di haajaat banga mina angta.
45 Strax därefter nödgade han sina lärjungar att stiga i båten och i förväg fara över till Betsaida på andra stranden, medan han själv tillsåg att folket skildes åt.
Erah damdam ih heliphante loong ah khoonkhuung ni duungtong thuk ano juungsitum saangko Betsaida hadaang ko ni, heh ngani ban kaatthuk rumta. Erah pootdi heh ih miloong ah pheekhoom thuk rumta.
46 Och när han hade tagit avsked av folket, gick han därifrån upp på berget för att bedja.
Miloong damdi raajeng lidi heteewah ah kongchoong ni rangsoom wangta.
47 När det så hade blivit afton, var båten mitt på sjön, och han var ensam kvar på land.
Rangja ang damdam khoonkhuung ah juungsitum laktung ni angta, Jisu ah heh laklak saang ni angta.
48 Och han såg dem vara hårt ansatta, där de rodde fram, ty vinden låg emot dem. Vid fjärde nattväkten kom han då till dem, gående på sjön, och skulle just gå förbi dem.
Jisu ih heliphante loong ah pong pong damdi chamthih naangkhah ih khoonkhuung daanjop arah japtup rumta. Rangkhano chichuruh saapoot ejom nyia arok chamchi ni Jisu ah neng jiinko juung khoni khoom kata. Eno neng re ni thokkhoom nanah di,
49 Men när de fingo se honom gå på sjön, trodde de att det var en vålnad och ropade högt;
Jisu juung khoni khoom arah sok rumta. “Erah jook!” Neng ih mokthun rumta, eno toonriing rumta.
50 ty de sågo honom alla och blevo förfärade. Men han begynte strax tala med dem och sade till dem: »Varen vid gott mod; det är jag, varen icke förskräckta.»
Heh ah sok rum ano thoontang cho rumta. Erah damdam Jisu neng damdi waanta, “Sen tenchaan an!” Heh ih baatta “Ngah hanih. Nakcho an!”
51 Därefter steg han upp till dem i båten, och vinden lade sig. Och de blevo uppfyllda av stor häpnad;
Erah dowa ih neng damdi khoonkhuung ni roong duungtong wangta, eno lakdamdam di pong ah laan semdat ruh eta. Heliphante loong ah rapne ih paatja rumta,
52 ty de hade icke kommit till förstånd genom det som hade skett med bröden, utan deras hjärtan voro förstockade.
tumeah neng ih haajaat banga mina suh phaksat jen kota tiit ah tajen samjat rumta; nengthung nengtak ni tali thun rumta.
53 När de hade farit över till andra stranden, kommo de till Gennesarets land och lade till där.
Neng ih juungsitum ah daan rum ano Genisaret hah adi thok rumta, eno erah di neng khoonkhuung ah tangtuk rumta.
54 Och när de stego ur båten, kände man strax igen honom;
Khoonkhuung nawa dat khoom rum adi, miloong ah ih Jisu ah laanjat ruh ih rumta.
55 och man skyndade omkring med bud i hela den trakten, och folket begynte då överallt bära de sjuka på sängar dit där man hörde att han var.
Erah thoidi miloong ah erah juungkhuung rep ni tumsoon rumta; marah di Jisu eje ih japchaat rumta erah di khoisatte loong ah dam khoni thokpi rumta.
56 Och varhelst han gick in i någon by eller någon stad eller någon gård, där lade man de sjuka på de öppna platserna. Och de bådo honom att åtminstone få röra vid hörntofsen på hans mantel; och alla som rörde vid den blevo hulpna. Se Silverpenning i Ordförklaringarna.
Eno Jisu ah noongrep ni kata, hadaang ni, samthung ni, adoleh phek aphaang ni, eno miloong ah ih khoisatte loong ah thaangtaam theng ni thokpi rumta, eno khoisatte loong ah heh nyuh kaangba adoh taan jap taajoh suh heh lasih joh rumta. Eno mathan ih taajoh rumta loong ah thoontang de ih rumta.
