Markus 6
1 Och han gick bort därifrån och begav sig till sin fädernestad; och hans lärjungar följde honom.
Jésus étant parti de là, vint dans sa patrie, et ses disciples le suivirent.
2 Och när det blev sabbat, begynte han undervisa i synagogan. Och folket häpnade, när de hörde honom; de sade: »Varifrån har han fått detta? Och vad är det för vishet som har blivit honom given? Och dessa stora kraftgärningar som göras genom honom, varifrån komma de?
Et quand le sabbat fut venu, il commença à enseigner dans la synagogue; et plusieurs de ceux qui l'entendaient, s'étonnaient et disaient: D'où viennent toutes ces choses à cet homme? Quelle est cette sagesse qui lui a été donnée, et d'où vient que de si grands miracles se font par ses mains?
3 Är då denne icke timmermannen, han som är Marias son och broder till Jakob och Joses och Judas och Simon? Och bo icke hans systrar här hos oss?» Så blev han för dem en stötesten.
N'est-ce pas là le charpentier, le fils de Marie, le frère de Jacques, de Joses, de Jude et de Simon? Ses sœurs ne sont-elles pas ici parmi nous? Et ils se scandalisaient à son sujet.
4 Då sade Jesus till dem: »En profet är icke föraktad utom i sin fädernestad och bland sina fränder och i sitt eget hus.»
Mais Jésus leur dit: Un prophète n'est méprisé que dans son pays, parmi ses parents et ceux de sa famille.
5 Och han kunde icke där göra någon kraftgärning, utom att han botade några få sjuka, genom att lägga händerna på dem.
Et il ne put faire là aucun miracle, si ce n'est qu'il guérit quelques malades, en leur imposant les mains.
6 Och han förundrade sig över deras otro. Sedan gick han omkring i byarna, från den ena byn till den andra, och undervisade.
Et il s'étonnait de leur incrédulité; et il parcourut les bourgades des environs en enseignant.
7 Och han kallade till sig de tolv och sände så ut dem, två och två, och gav dem makt över de orena andarna.
Alors il appela les Douze, et il commença à les envoyer deux à deux, et leur donna pouvoir sur les esprits immondes;
8 Och han bjöd dem att icke taga något med sig på vägen, utom allenast en stav: icke bröd, icke ränsel, icke penningar i bältet.
Et il leur ordonna de ne rien prendre pour le chemin, qu'un bâton; ni sac, ni pain, ni monnaie dans la ceinture;
9 Sandaler finge de dock hava på fötterna, men de skulle icke bära dubbla livklädnader.
Mais des sandales aux pieds, et de ne pas porter deux habits.
10 Och han sade till dem: »När I haven kommit in i något hus, så stannen där, till dess I lämnen den orten.
Il leur dit aussi: En quelque maison que vous entriez, demeurez-y jusqu'à ce que vous sortiez de ce lieu.
11 Och om man på något ställe icke tager emot eder och icke hör på eder, så gån bort därifrån, och skudden av stoftet som är under edra fötter, till ett vittnesbörd mot dem.»
Et lorsqu'il se trouvera des gens qui ne vous recevront pas, et qui ne vous écouteront pas, en partant de là, secouez la poussière de vos pieds en témoignage contre eux. Je vous dis en vérité, que le sort de Sodome et de Gomorrhe sera plus supportable au jour du jugement, que celui de cette ville-là.
12 Och de gingo ut och predikade att man skulle göra bättring;
Étant donc partis, ils prêchèrent qu'on se repentît,
13 och de drevo ut många onda andar och smorde många sjuka med olja och botade dem.
Et ils chassèrent plusieurs démons, et oignirent d'huile plusieurs malades, et ils les guérirent.
14 Och konung Herodes fick höra om honom, ty hans namn hade blivit känt. Man sade: »Det är Johannes döparen, som har uppstått från de döda, och därför verka dessa krafter i honom.»
Or, le roi Hérode entendit parler de Jésus, car son nom était déjà célèbre; et il dit: Ce Jean qui baptisait, est ressuscité d'entre les morts; c'est pour cela qu'il s'opère des miracles par lui.
15 Men andra sade: »Det är Elias.» Andra åter sade: »Det är en profet, lik de andra profeterna.»
D'autres disaient: C'est Élie; et d'autres: C'est un prophète, ou comme l'un des prophètes.
16 Men när Herodes hörde detta, sade han: »Det är Johannes, den som jag lät halshugga. Han bar uppstått från de döda.»
Hérode donc, en ayant entendu parler, dit: C'est ce Jean que j'ai fait décapiter; il est ressuscité d'entre les morts.
17 Herodes hade nämligen sänt åstad och låtit gripa Johannes och binda honom och sätta honom i fängelse, för Herodias', sin broder Filippus' hustrus, skull. Ty henne hade Herodes tagit till äkta,
Car Hérode avait envoyé prendre Jean, et l'avait fait lier dans la prison, à cause d'Hérodias, femme de Philippe son frère, parce qu'il l'avait épousée.
18 och Johannes hade då sagt till honom: »Det är icke lovligt för dig att hava din broders hustru.»
Car Jean disait à Hérode: Il ne t'est pas permis d'avoir la femme de ton frère.
19 Därför hyste nu Herodes agg till honom och ville döda honom, men han hade icke makt därtill.
C'est pourquoi Hérodias lui en voulait, et elle désirait de le faire mourir; mais elle ne le pouvait,
20 Ty Herodes förstod att Johannes var en rättfärdig och helig man, och han fruktade för honom och gav honom sitt beskydd. Och när han hade hört honom, blev han betänksam i många stycken; och han hörde honom gärna.
Parce qu'Hérode craignait Jean, sachant que c'était un homme juste et saint; il le considérait; il faisait même beaucoup de choses selon ses avis, et l'écoutait avec plaisir.
21 Men så kom en läglig dag, i det att Herodes på sin födelsedag gjorde ett gästabud för sina stormän och för krigsöverstarna och de förnämsta männen i Galileen.
Mais un jour propice arriva. Hérode, à l'occasion du jour de sa naissance, donna un festin aux grands de sa cour, aux officiers de ses troupes et aux principaux de la Galilée.
22 Då gick Herodias' dotter ditin och dansade; och hon behagade Herodes och hans bordsgäster. Och konungen sade till flickan: »Begär av mig vadhelst du vill, så skall jag giva dig det.»
La fille d'Hérodias étant entrée, et ayant dansé, et ayant plu à Hérode et à ses convives, le roi dit à la jeune fille: Demande-moi ce que tu voudras et je te le donnerai.
23 Ja, han lovade henne detta med ed och sade: »Vadhelst du begär av mig, det skall jag giva dig, ända till hälften av mitt rike.»
Et il ajouta avec serment: Tout ce que tu me demanderas, je te le donnerai, jusqu'à la moitié de mon royaume.
24 Då gick hon ut och frågade sin moder: »Vad skall jag begära?» Hon svarade: »Johannes döparens huvud.»
Et étant sortie, elle dit à sa mère: Que demanderai-je? Et sa mère lui dit: La tête de Jean-Baptiste.
25 Och strax skyndade hon in till konungen och framställde sin begäran och sade: »Jag vill att du nu genast giver mig på ett fat Johannes döparens huvud.»
Et étant revenue en toute hâte vers le roi, elle fit sa demande, et dit: Je veux que tu me donnes à l'instant, dans un bassin, la tête de Jean-Baptiste.
26 Då blev konungen mycket bekymrad, men för edens och för bordsgästernas skull ville han icke avvisa henne.
Et le roi en fut fort triste; cependant, à cause de son serment et des convives, il ne voulut pas la refuser.
27 Alltså sände konungen strax en drabant med befallning att hämta hans huvud. Och denne gick åstad och halshögg honom i fängelset
Et il envoya aussitôt un de ses gardes, et lui commanda d'apporter la tête de Jean.
28 och bar sedan fram hans huvud på ett fat och gav det åt flickan, och flickan gav det åt sin moder.
Le garde y alla et lui coupa la tête dans la prison; et l'ayant apportée dans un bassin, il la donna à la jeune fille, et la jeune fille la présenta à sa mère.
29 Men när hans lärjungar fingo höra härom, kommo de och togo hans döda kropp och lade den i en grav.
Et les disciples de Jean l'ayant appris, vinrent et emportèrent son corps, et le mirent dans un sépulcre.
30 Och apostlarna församlade sig hos Jesus och omtalade för honom allt vad de hade gjort, och allt vad de hade lärt folket.
Et les apôtres se rassemblèrent auprès de Jésus, et lui racontèrent tout ce qu'ils avaient fait, et tout ce qu'ils avaient enseigné.
31 Då sade han till dem: »Kommen nu I med mig bort till en öde trakt, där vi få vara allena, och vilen eder något litet.» Ty de fingo icke ens tid att äta; så många voro de som kommo och gingo.
Et il leur dit: Venez à l'écart, dans un lieu retiré, et prenez un peu de repos; car il allait et venait tant de monde qu'ils n'avaient pas même le temps de manger.
32 De foro alltså i båten bort till en öde trakt, där de kunde vara allena.
Ils s'en allèrent donc dans une barque, à l'écart et dans un lieu retiré.
33 Men man såg dem fara sin väg, och många fingo veta det; och från alla städer strömmade då människor tillsammans dit landvägen och kommo fram före dem.
Mais le peuple les vit partir, et plusieurs le reconnurent; et accourant à pied, de toutes les villes ils arrivèrent avant eux, et s'assemblèrent auprès de lui.
34 När han så steg i land, fick han se att där var mycket folk. Då ömkade han sig över dem, eftersom de voro »lika får som icke hade någon herde»; och han begynte undervisa dem i mångahanda stycken.
Alors Jésus étant sorti, vit une grande multitude; et il fut touché de compassion envers eux, parce qu'ils étaient comme des brebis qui n'ont point de berger; et il se mit à leur enseigner plusieurs choses.
35 Men när det redan var långt lidet på dagen, trädde hans lärjungar fram till honom och sade: »Trakten är öde, och det är redan långt lidet på dagen.
Et comme il était déjà tard, ses disciples s'approchèrent de lui et lui dirent: Ce lieu est désert, et il est déjà tard;
36 Låt dem skiljas åt, så att de kunna gå bort i gårdarna och byarna häromkring och köpa sig något att äta.»
Renvoie-les, afin qu'ils aillent dans les villages et dans les bourgs des environs, et qu'ils s'achètent du pain; car ils n'ont rien à manger.
37 Men han svarade och sade till dem: »Given I dem att äta.» De svarade honom: »Skola vi då gå bort och köpa bröd för två hundra silverpenningar och giva dem att äta?»
Et il leur dit: Donnez-leur vous-mêmes à manger. Ils lui répondirent: Irions-nous acheter pour deux cents deniers de pain, afin de leur donner à manger?
38 Men han sade till dem: »Huru många bröd haven I? Gån och sen efter.» Sedan de hade gjort så, svarade de: »Fem, och därtill två fiskar.»
Et il leur dit: Combien avez-vous de pains? Allez et regardez. Et l'ayant vu, ils dirent: Cinq et deux poissons.
39 Då befallde han dem att låta alla i skilda matlag lägga sig ned i gröna gräset.
Alors il leur commanda de les faire tous asseoir, par troupes, sur l'herbe verte.
40 Och de lägrade sig där i skilda hopar, hundra eller femtio i var.
Et ils s'assirent en rang, par centaines et par cinquantaines.
41 Därefter tog han de fem bröden och de två fiskarna och såg upp till himmelen och välsignade dem. Och han bröt bröden och gav dem åt lärjungarna, för att de skulle lägga fram åt folket; också de två fiskarna delade han mellan dem alla.
Et Jésus prit les cinq pains et les deux poissons, et levant les yeux au ciel, il rendit grâces, et rompit les pains, et il les donna à ses disciples, afin qu'ils les leur présentassent; il partagea aussi les deux poissons entre tous.
42 Och de åto alla och blevo mätta.
Et tous en mangèrent et furent rassasiés;
43 Sedan samlade man upp överblivna brödstycken, tolv korgar fulla, därtill ock kvarlevor av fiskarna.
Et on emporta douze paniers pleins de morceaux de pain, et de poissons.
44 Och det var fem tusen män som hade ätit.
Or, ceux qui avaient mangé de ces pains étaient environ cinq mille hommes.
45 Strax därefter nödgade han sina lärjungar att stiga i båten och i förväg fara över till Betsaida på andra stranden, medan han själv tillsåg att folket skildes åt.
Aussitôt après il obligea ses disciples à entrer dans la barque, et à le devancer sur l'autre bord, vers Bethsaïda, pendant qu'il congédierait le peuple.
46 Och när han hade tagit avsked av folket, gick han därifrån upp på berget för att bedja.
Et quand il l'eut congédié, il s'en alla sur la montagne pour prier.
47 När det så hade blivit afton, var båten mitt på sjön, och han var ensam kvar på land.
Le soir étant venu, la barque était au milieu de la mer, et il était seul à terre.
48 Och han såg dem vara hårt ansatta, där de rodde fram, ty vinden låg emot dem. Vid fjärde nattväkten kom han då till dem, gående på sjön, och skulle just gå förbi dem.
Et il vit qu'ils avaient beaucoup de peine à ramer, parce que le vent leur était contraire; et environ la quatrième veille de la nuit il vint à eux marchant sur la mer; et il voulait les devancer.
49 Men när de fingo se honom gå på sjön, trodde de att det var en vålnad och ropade högt;
Mais quand ils le virent marchant sur la mer, ils crurent que c'était un fantôme, et ils crièrent.
50 ty de sågo honom alla och blevo förfärade. Men han begynte strax tala med dem och sade till dem: »Varen vid gott mod; det är jag, varen icke förskräckta.»
Car ils le virent tous, et ils furent troublés; mais aussitôt il leur parla et leur dit: Rassurez-vous, c'est moi; n'ayez point de peur.
51 Därefter steg han upp till dem i båten, och vinden lade sig. Och de blevo uppfyllda av stor häpnad;
Alors il monta dans la barque vers eux, et le vent cessa; et ils furent excessivement surpris en eux-mêmes et remplis d'admiration.
52 ty de hade icke kommit till förstånd genom det som hade skett med bröden, utan deras hjärtan voro förstockade.
Car ils n'avaient pas compris le miracle des pains, parce que leur esprit était appesanti.
53 När de hade farit över till andra stranden, kommo de till Gennesarets land och lade till där.
Et quand ils eurent traversé la mer, ils vinrent en la contrée de Génézareth; et ils abordèrent.
54 Och när de stego ur båten, kände man strax igen honom;
Et dès qu'ils furent sortis de la barque, ceux du lieu le reconnurent,
55 och man skyndade omkring med bud i hela den trakten, och folket begynte då överallt bära de sjuka på sängar dit där man hörde att han var.
Et ils coururent dans toute la contrée d'alentour et se mirent à porter sur de petits lits ceux qui étaient malades, partout où ils entendaient dire qu'il était.
56 Och varhelst han gick in i någon by eller någon stad eller någon gård, där lade man de sjuka på de öppna platserna. Och de bådo honom att åtminstone få röra vid hörntofsen på hans mantel; och alla som rörde vid den blevo hulpna. Se Silverpenning i Ordförklaringarna.
Et en quelque lieu qu'il entrât, dans les bourgs ou dans les villes, ou dans les campagnes, on mettait les malades dans les places publiques, et on le priait qu'au moins ils pussent toucher la frange de son manteau; et tous ceux qui le touchaient étaient guéris.
