Markus 6
1 Och han gick bort därifrån och begav sig till sin fädernestad; och hans lärjungar följde honom.
Wakazwa awo mpawo waya ku chisi chakulimbabo, mpawo basikwiiya bakwe bakamutobela.
2 Och när det blev sabbat, begynte han undervisa i synagogan. Och folket häpnade, när de hörde honom; de sade: »Varifrån har han fått detta? Och vad är det för vishet som har blivit honom given? Och dessa stora kraftgärningar som göras genom honom, varifrån komma de?
Lino buzuba bwa Sabata nibwakasika, wakatalika kuyiisya muchikombelo. Bantu bayiingi bakamumvwa kayiisya bakagamba. Bakabuzya kuti, “Ooyu mwaalumi wakazijana kuli njiisyo eez? i” “Mbusongoonzi mbwapedwe?” “Maleele alibuti aaya ngachita amaanza aakwe?”
3 Är då denne icke timmermannen, han som är Marias son och broder till Jakob och Joses och Judas och Simon? Och bo icke hans systrar här hos oss?» Så blev han för dem en stötesten.
“Ooyu teensi nguwena mubezi mwana wa Meli? Mwana wakwabo waJemusi, Josefa, Judasi aSayimoni? Bachizi bakwe teensi mbabo aaba mbitulabo na? Mpawo bakamubijilwa Jesu.
4 Då sade Jesus till dem: »En profet är icke föraktad utom i sin fädernestad och bland sina fränder och i sitt eget hus.»
Jesu wakati kulimbabo, “Musinsimi tajani bulemu pe, kunze kwamuchisi, amung'anda mwazyalwa aakati kabasinzubo zyakwe.”
5 Och han kunde icke där göra någon kraftgärning, utom att han botade några få sjuka, genom att lägga händerna på dem.
Tewakakonzya pe kuchita malele, kunze kwakukumbila biyo bachiswa akubabikka maboko akubasilika.
6 Och han förundrade sig över deras otro. Sedan gick han omkring i byarna, från den ena byn till den andra, och undervisade.
Alimwi kutasyoma kwabo kwakamugambya. Wakeendeenda mugunzi eelyo kayabuyiisya.
7 Och han kallade till sig de tolv och sände så ut dem, två och två, och gav dem makt över de orena andarna.
Mpawo wakayita bali kkumi ababili wabatuma babili babili akubapa nguzu zyakuzunda myuuya mibi,
8 Och han bjöd dem att icke taga något med sig på vägen, utom allenast en stav: icke bröd, icke ränsel, icke penningar i bältet.
mpawo wakabaambila kuti tababwezi chintu mulweendo lwabo kunze, chakulya niiba nkomwe niiba mali mumikumba yanu kunze amufunko,
9 Sandaler finge de dock hava på fötterna, men de skulle icke bära dubbla livklädnader.
pesi basame nsangu pesi batabwezi zisamo zimbi.
10 Och han sade till dem: »När I haven kommit in i något hus, så stannen där, till dess I lämnen den orten.
Mpawo wakati kuibabo, “Nimuyoonjila mumuunzi mukkale mumo omo lumwi do mukazwe mugunzi eelyo.
11 Och om man på något ställe icke tager emot eder och icke hör på eder, så gån bort därifrån, och skudden av stoftet som är under edra fötter, till ett vittnesbörd mot dem.»
Na kulibusena nkubakaka kumutambula nikuba kumuswiilizya, nimuyozwa mubusena oobo, mukasansamune lusuko kumawulu anu bukabe bukamboni atala lyambabo.”
12 Och de gingo ut och predikade att man skulle göra bättring;
Bakazwa baya kukukambawuka kuti bantu basanduke.
13 och de drevo ut många onda andar och smorde många sjuka med olja och botade dem.
Bakaanda myuuya mibi miingi mpawo bakananika bachiswa bayiingi amafuta alimwi bakapona.
14 Och konung Herodes fick höra om honom, ty hans namn hade blivit känt. Man sade: »Det är Johannes döparen, som har uppstått från de döda, och därför verka dessa krafter i honom.»
Mwami Helodi wakazimvwa eezi, nkaambo zina lya Mwami Jesu lyakali lyazibikana loko. Bamwi bakati, “Amwi ngu Joni Mubbabbatizyi wabusigwa kuzwa kubafu, nkikaako nguzu zyamalele nzizilikubeleka mulinguwe.”
15 Men andra sade: »Det är Elias.» Andra åter sade: »Det är en profet, lik de andra profeterna.»
Bamwi bakati, “Ngu Elayija”. Alimwi bamwi bakati, “Musinsimi, nguumwi wabasinsimi bachiindi.”
16 Men när Herodes hörde detta, sade han: »Det är Johannes, den som jag lät halshugga. Han bar uppstått från de döda.»
Pesi Helodi naakamvwa obu wakati, “Joni mwaalumi oolya ngundakadunsula mutwe wakabusigwa kuzwa kubafu.”
17 Herodes hade nämligen sänt åstad och låtit gripa Johannes och binda honom och sätta honom i fängelse, för Herodias', sin broder Filippus' hustrus, skull. Ty henne hade Herodes tagit till äkta,
Nkaambo Helodi lwake ngwakali wapa nguzu kuti Joni aangwe, alimwi wakaangwa akubikwa muntolongo nkaambo ka Helodiyasi (muka Filipi mwanana wakwabo) ngwakali wakwata.
18 och Johannes hade då sagt till honom: »Det är icke lovligt för dig att hava din broders hustru.»
Nkaambo Joni wakanoonga waambila Helodi kuti, “Tachili chibotu kuti ukwate mukayintu wamwana wakwenu.”
19 Därför hyste nu Herodes agg till honom och ville döda honom, men han hade icke makt därtill.
Lino Helodiyasi wakalijisi mfwindilili yakuyanda kujeya Joni, pesi tewakakonzya pe,
20 Ty Herodes förstod att Johannes var en rättfärdig och helig man, och han fruktade för honom och gav honom sitt beskydd. Och när han hade hört honom, blev han betänksam i många stycken; och han hörde honom gärna.
nkaambo Helodi wakali kumuyoowa Joni; wakalimwizi kuti muntu ululeme kali musalali, aboobo wakali kumutabilila. kumuswiilila kwakalikumunyongania loko, pesi wakalikumumvwa chiindi choonse kawangunukide.
21 Men så kom en läglig dag, i det att Herodes på sin födelsedag gjorde ett gästabud för sina stormän och för krigsöverstarna och de förnämsta männen i Galileen.
Lino mweenya wakaba awo Helodi naakachita pobwe lyakuzyalwa kwakwe mpawo wakachita pobwe pati kachitila bapati abasilumamba bakwe, abeendelezi bapati bamu Galili.
22 Då gick Herodias' dotter ditin och dansade; och hon behagade Herodes och hans bordsgäster. Och konungen sade till flickan: »Begär av mig vadhelst du vill, så skall jag giva dig det.»
Mpawo mwana musimbi waHelodiyasi nakasika wazyana, zyakabotezya Helodi abeenzu bakatambidwe kupobwe. Lino Mwami wakati kumusimbi, “Ndikumbile kufumbwa nchuyanda, ndilakupa.”
23 Ja, han lovade henne detta med ed och sade: »Vadhelst du begär av mig, det skall jag giva dig, ända till hälften av mitt rike.»
Mpawo wakamusyomezya achikonke wati, “Kufumbwa nchuyokumbila nichiba chipanzi cha bwami bwangu, ndilakupa.”
24 Då gick hon ut och frågade sin moder: »Vad skall jag begära?» Hon svarade: »Johannes döparens huvud.»
Wakazwa waya kuli banyina wakwaamba kuti, “Ngandilakumbilaanzi?” Banyina bakati, “Mutwe wa Joni Mubbabbatizyi”
25 Och strax skyndade hon in till konungen och framställde sin begäran och sade: »Jag vill att du nu genast giver mig på ett fat Johannes döparens huvud.»
Mpawo aawo wakanjila akufwabaana kuMwami achikumbilo chakwe wakwaamba wati: “Ndiyanda kuti lino, undipe mutwe waJoni Mubbabbatizya mukasuwo.”
26 Då blev konungen mycket bekymrad, men för edens och för bordsgästernas skull ville han icke avvisa henne.
Nikuba kuti eechi chakamuchisa loko mwami, pesi nkaambo kachikonke achikumbizyo, antoomwe abeenzu bakwe taakayanda kumukakila pe.
27 Alltså sände konungen strax en drabant med befallning att hämta hans huvud. Och denne gick åstad och halshögg honom i fängelset
Mpawo wakafwambaana kutuma silumamba kuti akeete mutwe waJoni. Lino wakeenda wakudunsula mutwe waJoni muntolongo,
28 och bar sedan fram hans huvud på ett fat och gav det åt flickan, och flickan gav det åt sin moder.
mpawo wawuleta mukasuwo wamupa musimbi oyo, mpawo musimbi, wakatola kuli banyina.
29 Men när hans lärjungar fingo höra härom, kommo de och togo hans döda kropp och lade den i en grav.
Nibakamvwa oobo, basikwiiya baJoni bakaza kuzobweza mutumba akuubaamba muchibunda.
30 Och apostlarna församlade sig hos Jesus och omtalade för honom allt vad de hade gjort, och allt vad de hade lärt folket.
Mmpawo baTumwa, bakamubunganina Jesu, bamwaambila zyoonse nzibakachita akuyiisya.
31 Då sade han till dem: »Kommen nu I med mig bort till en öde trakt, där vi få vara allena, och vilen eder något litet.» Ty de fingo icke ens tid att äta; så många voro de som kommo och gingo.
Lino nkaambo kakuti bantu bayiingi bakalikuza kabeenda kabatakwe nibajana chiindi chakuti balye, wakati kulimbabo, “Muzide okuno kusitikide mulyookezye.”
32 De foro alltså i båten bort till en öde trakt, där de kunde vara allena.
Bakeenda muli chabochabo mubwaato bazubuka baya kutakwe bantu pe.
33 Men man såg dem fara sin väg, och många fingo veta det; och från alla städer strömmade då människor tillsammans dit landvägen och kommo fram före dem.
Lino bamwi bakababona nibakazubuka bakabaziba mpawo bakeenda amawulu kuzwa mumyuunzi yoonse bakubatangunina kusika.
34 När han så steg i land, fick han se att där var mycket folk. Då ömkade han sig över dem, eftersom de voro »lika får som icke hade någon herde»; och han begynte undervisa dem i mångahanda stycken.
Lino nibakasika kuchito Jesu wakabona makamu makamu abantu, wakabafwida luzyalo, nkaambo bakali mbuli mbelele zitakwe mweembeli. Mpawo wakatanguna kubayiisya zintu zyiingi.
35 Men när det redan var långt lidet på dagen, trädde hans lärjungar fram till honom och sade: »Trakten är öde, och det är redan långt lidet på dagen.
Lino muchiindi eechi lyakali lyaba goko, basikwiiya bakwe bakaza kuli nguwe bakati, “Okuno nkubusena butakwe chintu, alubo chiindi chamana.
36 Låt dem skiljas åt, så att de kunna gå bort i gårdarna och byarna häromkring och köpa sig något att äta.»
Baande bantu aba baye mumyuunzi izyungulukide munyika oomu bakalyulile chakulya.”
37 Men han svarade och sade till dem: »Given I dem att äta.» De svarade honom: »Skola vi då gå bort och köpa bröd för två hundra silverpenningar och giva dem att äta?»
Pesi wakabasandula wati, “Mubape chakulya ndinywe.” Bakati kuli nguwe, “Nga tulayinka na tukawule mikamu yachinkwa yiita myaanda yobile yama denari kuti tubape balye?”
38 Men han sade till dem: »Huru många bröd haven I? Gån och sen efter.» Sedan de hade gjort så, svarade de: »Fem, och därtill två fiskar.»
Wakababuzya wati, “Mujisi zinkwa zingane? Mwiinke mukalange.” Nibakalanguula bakati, “Tujisi zinkwa zili musanu abaswi babili.”
39 Då befallde han dem att låta alla i skilda matlag lägga sig ned i gröna gräset.
Wakabalayilila kuti baambile bantu boonse kuti bakkale muzibumga zibumga abwizu butete.
40 Och de lägrade sig där i skilda hopar, hundra eller femtio i var.
Mpawo bakakkala ansi muzibunga; muzibunga zyamyaanda azya makumi musanu.
41 Därefter tog han de fem bröden och de två fiskarna och såg upp till himmelen och välsignade dem. Och han bröt bröden och gav dem åt lärjungarna, för att de skulle lägga fram åt folket; också de två fiskarna delade han mellan dem alla.
Wakabweza zinkwa zili musanu abaswi babili, mpawo wakalanga kujulu, wakapa kulumba elyo wakakwamuna zinkwa mpawo wazipa kuli baikwiiya kuti bape bantu. wakakwamuna baswi babili mpawo wabapa boonse.
42 Och de åto alla och blevo mätta.
Bakalya boonse bakkuta.
43 Sedan samlade man upp överblivna brödstycken, tolv korgar fulla, därtill ock kvarlevor av fiskarna.
Bakabwezelela bufwefwelenga bwazinkwa, abaswi bwakachala bazuzya zisuwo zili kkumi azibili.
44 Och det var fem tusen män som hade ätit.
Imweelwe wabaluumi bakalya wakali kusika kuzyuulu zili musanu.
45 Strax därefter nödgade han sina lärjungar att stiga i båten och i förväg fara över till Betsaida på andra stranden, medan han själv tillsåg att folket skildes åt.
Mpawaawo wakaambila basikwiiya bakwe kuti banjile mubwaato bazulule baye mutala, ku Betisayida, wakaambila bantu kuti bamwayike.
46 Och när han hade tagit avsked av folket, gick han därifrån upp på berget för att bedja.
Nibakeenda, wakaya kuchilundu kuti akakombe.
47 När det så hade blivit afton, var båten mitt på sjön, och han var ensam kvar på land.
Lino nilyakaba goko, bwaato bwakali akati kalwizi, we wakachaala alikke kunze.
48 Och han såg dem vara hårt ansatta, där de rodde fram, ty vinden låg emot dem. Vid fjärde nattväkten kom han då till dem, gående på sjön, och skulle just gå förbi dem.
Wakabona kuti kuti balokuzundaana aluuwo, nkaambo luuwo lwakabalwanisya. Achiindi chamansiku wakeenda atala ameenda, kaya kuli mbabo. Wakali wamba kubayinda kumbali.
49 Men när de fingo se honom gå på sjön, trodde de att det var en vålnad och ropade högt;
Pesi nibakamubona keenda atala alwizi, bakayeeyanga ncheelo, bakoomba,
50 ty de sågo honom alla och blevo förfärade. Men han begynte strax tala med dem och sade till dem: »Varen vid gott mod; det är jag, varen icke förskräckta.»
nkaambo boonse nibakamubona bakayoowa. Mpawo awo wakabaambuuzya wati, “Mujate moyo! Ndime. Mutayoowipe!”
51 Därefter steg han upp till dem i båten, och vinden lade sig. Och de blevo uppfyllda av stor häpnad;
Elyo wakatanta mubwaaato ambabo, mpawo luuwo lwakamana. Bakagambwa loko,
52 ty de hade icke kommit till förstånd genom det som hade skett med bröden, utan deras hjärtan voro förstockade.
mbokunga tebakamvwisisisya pe atala azinkwa; myoyo yabo yakayumisigwa.
53 När de hade farit över till andra stranden, kommo de till Gennesarets land och lade till där.
Lino nibakazubukila mutala, bakasika ku Jenesaleti bakaanga bwaato kunkomwe yalwizi.
54 Och när de stego ur båten, kände man strax igen honom;
Kabachizwa biyo mubwaato bantu batalika kumuziba Jesu.
55 och man skyndade omkring med bud i hela den trakten, och folket begynte då överallt bära de sjuka på sängar dit där man hörde att han var.
Bakachijaana chisi choonse alimwi bakabweza bachiswa amalo akubatola oko kufumbwa nkubakamvwa kuti nkwabede.
56 Och varhelst han gick in i någon by eller någon stad eller någon gård, där lade man de sjuka på de öppna platserna. Och de bådo honom att åtminstone få röra vid hörntofsen på hans mantel; och alla som rörde vid den blevo hulpna. Se Silverpenning i Ordförklaringarna.
Lino kufumbwa kumyuunzi nkwakaya, kumadolopo naanka kumabazu anyika bakalikubikka bachiswa muzisambalilo. Bakamukumbila kuti bajate chisamo chakwe, abaabo bakajata bakaponesegwa.
