Markus 5
1 Så kommo de över till gerasenernas land, på andra sidan sjön.
And they came over to the other side of the sea, into the country of the Gadarenes.
2 Och strax då han hade stigit ur båten, kom en man, som var besatt av en oren ande, emot honom från gravarna där;
And when he had come out of the boat, immediately there met him out of the tombs a man with an unclean spirit,
3 han hade nämligen sitt tillhåll bland gravarna. Och icke ens med kedjor kunde man numera fängsla honom;
Who had his dwelling among the tombs; and no man could bind him, no, not with chains:
4 ty väl hade han många gånger blivit fängslad med fotbojor och kedjor, men han hade slitit itu kedjorna och brutit sönder fotbojorna, och ingen kunde få makt med honom.
For he had been often bound with fetters and chains, and the chains had been plucked asunder by him, and the fetters broken in pieces: neither could any man tame him.
5 Och han vistades alltid, dag och natt, bland gravarna och på bergen och skriade och sargade sig själv med stenar.
And always, night and day, he was on the mountains, and in the tombs, crying, and cutting himself with stones.
6 När denne nu fick se Jesus på avstånd, skyndade han fram och föll ned för honom
But when he saw Jesus afar off, he ran and worshipped him,
7 och ropade med hög röst och sade: »Vad har du med mig att göra, Jesus, du Guds, den Högstes, Son? Jag besvär dig vid Gud, plåga mig icke.»
And cried with a loud voice, and said, What have I to do with thee, Jesus, thou Son of the most high God? I adjure thee by God, that thou torment me not.
8 Jesus skulle nämligen just säga till honom: »Far ut ur mannen, du orena ande.»
For he said to him, Come out of the man, thou unclean spirit.
9 Då frågade han honom: »Vad är ditt namn?» Han svarade honom: »Legion är mitt namn, ty vi äro många.»
And he asked him, What is thy name? And he answered, saying, My name is Legion: for we are many.
10 Och han bad honom enträget att icke driva dem bort ifrån den trakten.
And he besought him much that he would not send them away out of the country.
11 Nu gick där vid berget en stor svinhjord i bet.
Now there was there near to the mountains a great herd of swine feeding.
12 Och de bådo honom och sade: »Sänd oss åstad in i svinen; låt oss få fara in i dem.»
And all the demons besought him, saying, Send us into the swine, that we may enter into them.
13 Och han tillstadde dem det. Då gåvo sig de orena andarna åstad och foro in i svinen. Och hjorden, vid pass två tusen svin, störtade sig utför branten ned i sjön och drunknade i sjön.
And immediately Jesus gave them leave. And the unclean spirits went out, and entered into the swine: and the herd ran violently down a steep place into the sea, (they were about two thousand; ) and were choked in the sea.
14 Men de som vaktade dem flydde och berättade härom i staden och på landsbygden; och folket gick åstad för att se vad det var som hade skett.
And they that fed the swine fled, and told it in the city, and in the country. And they went out to see what it was that was done.
15 När de då kommo till Jesus, fingo de se den som hade varit besatt, mannen som hade haft legionen i sig, sitta där klädd och vid sina sinnen; och de betogos av häpnad.
And they come to Jesus, and see him that was possessed with the demon, and had the legion, sitting, and clothed, and in his right mind: and they were afraid.
16 Och de som hade åsett händelsen förtäljde för dem vad som hade vederfarits den besatte, och vad som hade skett med svinen.
And they that saw it told them how it befell him that was possessed with the demon, and also concerning the swine.
17 Då begynte folket bedja honom att han skulle gå bort ifrån deras område.
And they began to beseech him to depart out of their region.
18 När han sedan steg i båten, bad honom mannen som hade varit besatt, att han skulle få följa honom.
And when he had come into the boat, he that had been possessed with the demon begged him that he might be with him.
19 Men han tillstadde honom det icke, utan sade till honom: »Gå hem till de dina, och berätta för dem huru stora ting Herren har gjort med dig, och huru han har förbarmat sig över dig.»
However Jesus permitted him not, but saith to him, Go home to thy friends, and tell them what great things the Lord hath done for thee, and hath had compassion on thee.
20 Då gick han åstad och begynte förkunna i Dekapolis huru stora ting Jesus hade gjort med honom; och alla förundrade sig.
And he departed, and began to proclaim in Decapolis what great things Jesus had done for him: and all men marvelled.
21 Och när Jesus hade farit över i båten, tillbaka till andra stranden, församlade sig mycket folk omkring honom, där han stod vid sjön.
And when Jesus had passed over again in a boat to the other side, many people gathered to him: and he was near to the sea.
22 Då kom en synagogföreståndare, vid namn Jairus, dit; och när denne fick se honom, föll han ned för hans fötter
And, behold, there cometh one of the rulers of the synagogue, Jairus by name; and when he saw him, he fell at his feet,
23 och bad honom enträget och sade: »Min dotter ligger på sitt yttersta. Kom och lägg händerna på henne, så att hon bliver hulpen och får leva.»
And besought him greatly, saying, My little daughter lieth at the point of death: I pray thee, come and lay thy hands on her, that she may be healed; and she shall live.
24 Då gick han med mannen; och honom följde mycket folk, som trängde sig inpå honom.
And Jesus went with him; and many people followed him, and thronged him.
25 Nu var där en kvinna som hade haft blodgång i tolv år,
And a certain woman, who had an issue of blood twelve years,
26 och som hade lidit mycket hos många läkare och kostat på sig allt vad hon ägde, utan att det hade varit henne till något gagn; snarare hade det blivit värre med henne.
And had suffered many things from many physicians, and had spent all that she had, and was no better, but rather grew worse,
27 Hon hade fått höra om Jesus och kom nu i folkhopen, bakom honom, och rörde vid hans mantel.
When she had heard of Jesus, came in the crowd behind, and touched his garment.
28 Ty hon tänkte: »Om jag åtminstone får röra vid hans kläder, så bliver jag hulpen.»
For she said, If I may touch but his clothes, I shall be made well.
29 Och strax uttorkade hennes blods källa, och hon kände i sin kropp att hon var botad från sin plåga.
And immediately the fountain of her blood was dried up; and she felt in her body that she was healed of that affliction.
30 Men strax då Jesus inom sig förnam vilken kraft som hade gått ut ifrån honom, vände han sig om i folkhopen och frågade: »Vem rörde vid mina kläder?»
And Jesus, immediately knowing in himself that power had gone out of him, turned him about in the crowd, and said, Who touched my clothes?
31 Hans lärjungar sade till honom: »Du ser huru folket tränger på, och ändå frågar du: 'Vem rörde vid mig?'»
And his disciples said to him, Thou seest the multitude thronging thee, and sayest thou, Who touched me?
32 Då såg han sig omkring för att få se den som hade gjort detta.
And he looked around to see her that had done this thing.
33 Men kvinnan fruktade och bävade, ty hon visste vad som hade skett med henne; och hon kom fram och föll ned för honom och sade honom hela sanningen.
But the woman fearing and trembling, knowing what was done in her, came and fell down before him, and told him all the truth.
34 Då sade han till henne: »Min dotter, din tro har hjälpt dig. Gå i frid, och var botad från din plåga.»
And he said to her, Daughter, thy faith hath made thee well; go in peace, and be healed of thy affliction.
35 Medan han ännu talade, kommo några från synagogföreståndarens hus och sade: »Din dotter är död; du må icke vidare göra mästaren omak.»
While he was yet speaking, there came from the ruler of the synagogue’s house certain who said, Thy daughter is dead: why troublest thou the Master any further?
36 Men när Jesus märkte vad som talades, sade han till synagogföreståndaren: »Frukta icke, tro allenast.»
As soon as Jesus heard the word that was spoken, he saith to the ruler of the synagogue, Be not afraid, only believe.
37 Och han tillstadde ingen att följa med, utom Petrus och Jakob och Johannes, Jakobs broder.
And he permitted no man to follow him, except Peter, and James, and John the brother of James.
38 Så kommo de till synagogföreståndarens hus, och han fick där se en hop människor som höjde klagolåt och gräto och jämrade sig högt.
And he cometh to the house of the ruler of the synagogue, and seeth the tumult, and them that wept and wailed greatly.
39 Och han gick in och sade till dem: »Varför klagen I och gråten? Flickan är icke död, hon sover.»
And when he had come in, he saith to them, Why make ye this tumult, and weep? the child is not dead, but sleepeth.
40 Då hånlogo de åt honom. Men han visade ut dem allasammans; och han tog med sig allenast flickans fader och moder och dem som hade fått följa med honom, och gick in dit där flickan låg.
And they laughed at him. But when he had put them all out, he taketh the father and the mother of the child, and them that were with him, and entereth in where the child was lying.
41 Och han tog flickan vid handen och sade till henne: »Talita, kum» (det betyder: »Flicka, jag säger dig, stå upp»).
And he took the child by the hand, and said to her, Talitha cumi; which is, being interpreted, Little girl, I say to thee, arise.
42 Och strax stod flickan upp och begynte gå omkring (hon var nämligen tolv år gammal); och de blevo strax uppfyllda av stor häpnad.
And immediately the child arose, and walked; for she was of the age of twelve years. And they were astonished with a great astonishment.
43 Men han förbjöd dem strängeligen att låta någon få veta vad som hade skett. Därefter tillsade han att man skulle giva henne något att äta.
And he charged them strictly that no man should know it; and commanded that something should be given her to eat.
