Markus 5
1 Så kommo de över till gerasenernas land, på andra sidan sjön.
And they came to the other side of the lake, into the country of the Gerasenes.
2 Och strax då han hade stigit ur båten, kom en man, som var besatt av en oren ande, emot honom från gravarna där;
And when he had come out of the boat, immediately there met him out of the tombs a man with an unclean spirit,
3 han hade nämligen sitt tillhåll bland gravarna. Och icke ens med kedjor kunde man numera fängsla honom;
who had his dwelling in the tombs; and not even with a chain could any one bind him any longer;
4 ty väl hade han många gånger blivit fängslad med fotbojor och kedjor, men han hade slitit itu kedjorna och brutit sönder fotbojorna, och ingen kunde få makt med honom.
because he had often been bound with fetters and chains, and the chains had been snapped asunder by him, and the fetters broken in pieces; and no one could master him;
5 Och han vistades alltid, dag och natt, bland gravarna och på bergen och skriade och sargade sig själv med stenar.
and continually, night and day, in the tombs and in the mountains, he was crying out, and cutting himself, with stones.
6 När denne nu fick se Jesus på avstånd, skyndade han fram och föll ned för honom
And seeing Jesus afar off, he ran and bowed down before him,
7 och ropade med hög röst och sade: »Vad har du med mig att göra, Jesus, du Guds, den Högstes, Son? Jag besvär dig vid Gud, plåga mig icke.»
and cried out with a loud voice, and said, What have I to do with thee, Jesus, Son of the most high God? I adjure thee by God, do not torment me.
8 Jesus skulle nämligen just säga till honom: »Far ut ur mannen, du orena ande.»
For he was saying to him, Unclean spirit, come out from the man.
9 Då frågade han honom: »Vad är ditt namn?» Han svarade honom: »Legion är mitt namn, ty vi äro många.»
And he asked him, What is thy name? And he saith to him, Legion is my name; for we are many.
10 Och han bad honom enträget att icke driva dem bort ifrån den trakten.
And he besought him much not to send them out of the country.
11 Nu gick där vid berget en stor svinhjord i bet.
Now there was there, by the mountain, a great herd of swine feeding.
12 Och de bådo honom och sade: »Sänd oss åstad in i svinen; låt oss få fara in i dem.»
And they besought him, saying, Send us into the swine, that we may enter into them.
13 Och han tillstadde dem det. Då gåvo sig de orena andarna åstad och foro in i svinen. Och hjorden, vid pass två tusen svin, störtade sig utför branten ned i sjön och drunknade i sjön.
And he gave them leave. And the unclean spirits coming out, entered into the swine; and the herd rushed down the steep into the lake, about two thousand, and were drowned in the lake.
14 Men de som vaktade dem flydde och berättade härom i staden och på landsbygden; och folket gick åstad för att se vad det var som hade skett.
And they that fed them fled, and told the news in the city and in the country. And they came to see what had been done.
15 När de då kommo till Jesus, fingo de se den som hade varit besatt, mannen som hade haft legionen i sig, sitta där klädd och vid sina sinnen; och de betogos av häpnad.
And they come to Jesus, and see him who had been possessed by demons, sitting, clothed, and in his right mind, —him who had had the legion; and they were afraid.
16 Och de som hade åsett händelsen förtäljde för dem vad som hade vederfarits den besatte, och vad som hade skett med svinen.
And they who saw it told them how it befell him that was possessed by the demons, and concerning the swine.
17 Då begynte folket bedja honom att han skulle gå bort ifrån deras område.
And they began to beseech him to depart from their borders.
18 När han sedan steg i båten, bad honom mannen som hade varit besatt, att han skulle få följa honom.
And when he was going on board the boat, he that had been possessed by the demons besought him that be might be with him.
19 Men han tillstadde honom det icke, utan sade till honom: »Gå hem till de dina, och berätta för dem huru stora ting Herren har gjort med dig, och huru han har förbarmat sig över dig.»
And he did not permit him, but said to him, Go to thy house to thy friends, and tell them how great things the Lord hath done for thee, and that he hath had compassion on thee.
20 Då gick han åstad och begynte förkunna i Dekapolis huru stora ting Jesus hade gjort med honom; och alla förundrade sig.
And he departed, and began to publish in Decapolis how great things Jesus had done for him; and all wondered.
21 Och när Jesus hade farit över i båten, tillbaka till andra stranden, församlade sig mycket folk omkring honom, där han stod vid sjön.
And when Jesus had crossed again in the boat to the ether side, a great multitude gathered about him; and he was by the lake.
22 Då kom en synagogföreståndare, vid namn Jairus, dit; och när denne fick se honom, föll han ned för hans fötter
And there cometh one of the rulers of the synagogue, Jairus by name; and seeing him, he fell at his feet,
23 och bad honom enträget och sade: »Min dotter ligger på sitt yttersta. Kom och lägg händerna på henne, så att hon bliver hulpen och får leva.»
and besought him much, saying, My little daughter lieth at the point of death; I pray thee, come and lay thy hands on her, that she may be saved and live.
24 Då gick han med mannen; och honom följde mycket folk, som trängde sig inpå honom.
And he went with him; and a great multitude followed him, and pressed upon him.
25 Nu var där en kvinna som hade haft blodgång i tolv år,
And a woman, who had had an issue of blood twelve years,
26 och som hade lidit mycket hos många läkare och kostat på sig allt vad hon ägde, utan att det hade varit henne till något gagn; snarare hade det blivit värre med henne.
and had undergone much at the hands of many physicians, and spent all that she had, and was not at all benefited, but rather grew worse,
27 Hon hade fått höra om Jesus och kom nu i folkhopen, bakom honom, och rörde vid hans mantel.
having heard about Jesus, came in the crowd behind, and touched his garment.
28 Ty hon tänkte: »Om jag åtminstone får röra vid hans kläder, så bliver jag hulpen.»
For she said, If I touch even his garments, I shall be made well.
29 Och strax uttorkade hennes blods källa, och hon kände i sin kropp att hon var botad från sin plåga.
And immediately the fountain of her blood was dried up; and she perceived in her body that she was cured of her plague.
30 Men strax då Jesus inom sig förnam vilken kraft som hade gått ut ifrån honom, vände han sig om i folkhopen och frågade: »Vem rörde vid mina kläder?»
And Jesus immediately perceiving in himself that power had gone out from him, turned round in the crowed, and said, Who touched my garments?
31 Hans lärjungar sade till honom: »Du ser huru folket tränger på, och ändå frågar du: 'Vem rörde vid mig?'»
And his disciples said to him, Thou seest the multitude pressing on thee, and dost thou say, Who touched me?
32 Då såg han sig omkring för att få se den som hade gjort detta.
And he looked round to see her who had done this.
33 Men kvinnan fruktade och bävade, ty hon visste vad som hade skett med henne; och hon kom fram och föll ned för honom och sade honom hela sanningen.
But the woman, fearing and trembling, knowing what had been done to her, came and fell down before him, and told him all the truth.
34 Då sade han till henne: »Min dotter, din tro har hjälpt dig. Gå i frid, och var botad från din plåga.»
And he said to her, Daughter, thy faith hath made thee well; go in peace, and be recovered from thy plague.
35 Medan han ännu talade, kommo några från synagogföreståndarens hus och sade: »Din dotter är död; du må icke vidare göra mästaren omak.»
While he was yet speaking, there came from the house I of the ruler of the synagogue some who said, Thy daughter is dead; why dost thou trouble the Teacher any further?
36 Men när Jesus märkte vad som talades, sade han till synagogföreståndaren: »Frukta icke, tro allenast.»
And Jesus, overhearing those words, saith to the ruler of the synagogue, Fear not; only believe.
37 Och han tillstadde ingen att följa med, utom Petrus och Jakob och Johannes, Jakobs broder.
And he suffered no one to follow him except Peter and James, and John the brother of James.
38 Så kommo de till synagogföreståndarens hus, och han fick där se en hop människor som höjde klagolåt och gräto och jämrade sig högt.
And they come to the house of the ruler of the synagogue; and he seeth a tumult, and people weeping and wailing greatly.
39 Och han gick in och sade till dem: »Varför klagen I och gråten? Flickan är icke död, hon sover.»
And going in, he saith to them, Why do ye make this confusion and weeping? The child is not dead, but is sleeping.
40 Då hånlogo de åt honom. Men han visade ut dem allasammans; och han tog med sig allenast flickans fader och moder och dem som hade fått följa med honom, och gick in dit där flickan låg.
And they laughed him to scorn. But putting them all out, he taketh the father of the child, and the mother, and those who were with him, and entereth where the child was.
41 Och han tog flickan vid handen och sade till henne: »Talita, kum» (det betyder: »Flicka, jag säger dig, stå upp»).
And taking hold of the hand of the child, he saith to her, Talitha, kum; which is, when interpreted, Damsel, I say to thee, arise!
42 Och strax stod flickan upp och begynte gå omkring (hon var nämligen tolv år gammal); och de blevo strax uppfyllda av stor häpnad.
And immediately the damsel arose and walked; for she was twelve years old. And immediately they were greatly astonished.
43 Men han förbjöd dem strängeligen att låta någon få veta vad som hade skett. Därefter tillsade han att man skulle giva henne något att äta.
And he charged them strictly that no one should know it, and bade that something should be given her to eat.
