Markus 5
1 Så kommo de över till gerasenernas land, på andra sidan sjön.
And they came to the other side of the sea, to the region of the Gadarenes,
2 Och strax då han hade stigit ur båten, kom en man, som var besatt av en oren ande, emot honom från gravarna där;
and He having come forth out of the boat, immediately there met Him out of the tombs a man with an unclean spirit,
3 han hade nämligen sitt tillhåll bland gravarna. Och icke ens med kedjor kunde man numera fängsla honom;
who had his dwelling in the tombs, and not even with chains was anyone able to bind him,
4 ty väl hade han många gånger blivit fängslad med fotbojor och kedjor, men han hade slitit itu kedjorna och brutit sönder fotbojorna, och ingen kunde få makt med honom.
because that many times he had been bound with shackles and chains, and the chains had been pulled in pieces by him, and the shackles broken in pieces, and none was able to tame him,
5 Och han vistades alltid, dag och natt, bland gravarna och på bergen och skriade och sargade sig själv med stenar.
and always, night and day, he was in the mountains, and in the tombs, crying and cutting himself with stones.
6 När denne nu fick se Jesus på avstånd, skyndade han fram och föll ned för honom
And having seen Jesus from afar, he ran and prostrated to Him,
7 och ropade med hög röst och sade: »Vad har du med mig att göra, Jesus, du Guds, den Högstes, Son? Jag besvär dig vid Gud, plåga mig icke.»
and having called with a loud voice, he said, “What [regards] me and You, Jesus, Son of God the Most High? I adjure You by God, may You not afflict me!”
8 Jesus skulle nämligen just säga till honom: »Far ut ur mannen, du orena ande.»
For He said to him, “Come forth, unclean spirit, out of the man!”
9 Då frågade han honom: »Vad är ditt namn?» Han svarade honom: »Legion är mitt namn, ty vi äro många.»
And He was questioning him, “What [is] your name?” And he answered, saying, “Legion [is] my name, because we are many”;
10 Och han bad honom enträget att icke driva dem bort ifrån den trakten.
and he was calling on Him much, that He may not send them out of the region.
11 Nu gick där vid berget en stor svinhjord i bet.
And there was there, near the mountains, a great herd of pigs feeding,
12 Och de bådo honom och sade: »Sänd oss åstad in i svinen; låt oss få fara in i dem.»
and all the demons called on Him, saying, “Send us to the pigs, that into them we may enter”;
13 Och han tillstadde dem det. Då gåvo sig de orena andarna åstad och foro in i svinen. Och hjorden, vid pass två tusen svin, störtade sig utför branten ned i sjön och drunknade i sjön.
and immediately Jesus gave them leave, and having come forth, the unclean spirits entered into the pigs, and the herd rushed down the steep place to the sea—and they were about two thousand—and they were choked in the sea.
14 Men de som vaktade dem flydde och berättade härom i staden och på landsbygden; och folket gick åstad för att se vad det var som hade skett.
And those feeding the pigs fled, and told in the city, and in the fields, and they came forth to see what it is that has been done;
15 När de då kommo till Jesus, fingo de se den som hade varit besatt, mannen som hade haft legionen i sig, sitta där klädd och vid sina sinnen; och de betogos av häpnad.
and they come to Jesus, and see the demoniac, sitting, and clothed, and right-minded—him having had the legion—and they were afraid;
16 Och de som hade åsett händelsen förtäljde för dem vad som hade vederfarits den besatte, och vad som hade skett med svinen.
and those having seen [it], declared to them how it had come to pass to the demoniac, and about the pigs;
17 Då begynte folket bedja honom att han skulle gå bort ifrån deras område.
and they began to call on Him to go away from their borders.
18 När han sedan steg i båten, bad honom mannen som hade varit besatt, att han skulle få följa honom.
And He having gone into the boat, the demoniac was calling on Him that he may be with Him,
19 Men han tillstadde honom det icke, utan sade till honom: »Gå hem till de dina, och berätta för dem huru stora ting Herren har gjort med dig, och huru han har förbarmat sig över dig.»
and Jesus did not permit him, but says to him, “Go away to your house, to your own [friends], and tell them how the LORD did great things to you, and dealt kindly with you”;
20 Då gick han åstad och begynte förkunna i Dekapolis huru stora ting Jesus hade gjort med honom; och alla förundrade sig.
and he went away, and began to proclaim in the Decapolis how Jesus did great things to him, and all were wondering.
21 Och när Jesus hade farit över i båten, tillbaka till andra stranden, församlade sig mycket folk omkring honom, där han stod vid sjön.
And Jesus having passed over in the boat again to the other side, there was gathered a great multitude to Him, and He was near the sea,
22 Då kom en synagogföreståndare, vid namn Jairus, dit; och när denne fick se honom, föll han ned för hans fötter
and behold, there comes one of the chiefs of the synagogue, by name Jairus, and having seen Him, he falls at His feet,
23 och bad honom enträget och sade: »Min dotter ligger på sitt yttersta. Kom och lägg händerna på henne, så att hon bliver hulpen och får leva.»
and he was calling on Him much, saying, “My little daughter is at the last extremity—that having come, You may lay on her [Your] hands, so that she may be saved, and she will live”;
24 Då gick han med mannen; och honom följde mycket folk, som trängde sig inpå honom.
and He went away with him. And there was following Him a great multitude, and they were thronging Him,
25 Nu var där en kvinna som hade haft blodgång i tolv år,
and a certain woman, being with a flow of blood [for] twelve years,
26 och som hade lidit mycket hos många läkare och kostat på sig allt vad hon ägde, utan att det hade varit henne till något gagn; snarare hade det blivit värre med henne.
and having suffered many things under many physicians, and having spent all that she had, and having profited nothing, but rather having come to the worse,
27 Hon hade fått höra om Jesus och kom nu i folkhopen, bakom honom, och rörde vid hans mantel.
having heard about Jesus, having come in the multitude behind, she touched His garment,
28 Ty hon tänkte: »Om jag åtminstone får röra vid hans kläder, så bliver jag hulpen.»
for she said, “If I may even touch His garments, I will be saved”;
29 Och strax uttorkade hennes blods källa, och hon kände i sin kropp att hon var botad från sin plåga.
and immediately the fountain of her blood was dried up, and she knew in the body that she has been healed of the plague.
30 Men strax då Jesus inom sig förnam vilken kraft som hade gått ut ifrån honom, vände han sig om i folkhopen och frågade: »Vem rörde vid mina kläder?»
And immediately Jesus having known in Himself that power had gone forth out of Him, having turned in the multitude, said, “Who touched My garments?”
31 Hans lärjungar sade till honom: »Du ser huru folket tränger på, och ändå frågar du: 'Vem rörde vid mig?'»
And His disciples said to Him, “You see the multitude thronging You, and You say, Who touched Me!”
32 Då såg han sig omkring för att få se den som hade gjort detta.
And He was looking around to see her who did this,
33 Men kvinnan fruktade och bävade, ty hon visste vad som hade skett med henne; och hon kom fram och föll ned för honom och sade honom hela sanningen.
and the woman, having been afraid, and trembling, knowing what was done on her, came, and fell down before Him, and told Him all the truth,
34 Då sade han till henne: »Min dotter, din tro har hjälpt dig. Gå i frid, och var botad från din plåga.»
and He said to her, “Daughter, your faith has saved you; go away in peace, and be whole from your plague.”
35 Medan han ännu talade, kommo några från synagogföreståndarens hus och sade: »Din dotter är död; du må icke vidare göra mästaren omak.»
As He is yet speaking, there come from the chief of the synagogue’s [house, certain], saying, “Your daughter died, why do you still harass the Teacher?”
36 Men när Jesus märkte vad som talades, sade han till synagogföreståndaren: »Frukta icke, tro allenast.»
And Jesus immediately, having heard the word that is spoken, says to the chief of the synagogue, “Do not be afraid, only believe.”
37 Och han tillstadde ingen att följa med, utom Petrus och Jakob och Johannes, Jakobs broder.
And He did not permit anyone to follow with Him, except Peter, and James, and John the brother of James;
38 Så kommo de till synagogföreståndarens hus, och han fick där se en hop människor som höjde klagolåt och gräto och jämrade sig högt.
and He comes into the house of the chief of the synagogue, and sees a tumult, much weeping and wailing;
39 Och han gick in och sade till dem: »Varför klagen I och gråten? Flickan är icke död, hon sover.»
and having gone in He says to them, “Why do you make a tumult, and weep? The child did not die, but sleeps”;
40 Då hånlogo de åt honom. Men han visade ut dem allasammans; och han tog med sig allenast flickans fader och moder och dem som hade fått följa med honom, och gick in dit där flickan låg.
and they were laughing at Him. And He, having put all forth, takes the father of the child, and the mother, and those with Him, and goes in where the child is lying,
41 Och han tog flickan vid handen och sade till henne: »Talita, kum» (det betyder: »Flicka, jag säger dig, stå upp»).
and having taken the hand of the child, He says to her, “Talitha cumi”; which is, being interpreted, “Girl (I say to you), arise.”
42 Och strax stod flickan upp och begynte gå omkring (hon var nämligen tolv år gammal); och de blevo strax uppfyllda av stor häpnad.
And immediately the girl arose, and was walking, for she was twelve years [old]; and they were amazed with a great amazement,
43 Men han förbjöd dem strängeligen att låta någon få veta vad som hade skett. Därefter tillsade han att man skulle giva henne något att äta.
and He charged them much, that no one may know this thing, and He said that there be given to her to eat.
