Markus 4
1 Och han begynte åter undervisa vid sjön. Och där församlade sig en stor hop folk omkring honom. Därför steg han i en båt; och han satt i den ute på sjön, under det att allt folket stod på land utmed sjön.
Again, he was teaching by the sea side, when so great a multitude gathered about him, that he was obliged to go aboard a bark, and sit there, while all the people remained on shore.
2 Och han undervisade dem mycket i liknelser och sade till dem i sin undervisning:
Then he taught them many things by parables.
3 »Hören! En såningsman gick ut för att så.
In teaching, he said to them, Attend, behold the sower went out to sow.
4 Då hände sig, när han sådde, att somt föll vid vägen, och fåglarna kommo och åto upp det.
And as he sowed, part of the seed fell by the way-side, and the birds came and picked it up.
5 Och somt föll på stengrund, där det icke hade mycket jord, och det kom strax upp, eftersom det icke hade djup jord;
Part fell upon rocky ground, where it had little mold. This sprang sooner, because there was no depth of soil.
6 men när solen hade gått upp, förbrändes det, och eftersom det icke hade någon rot, torkade det bort.
But after the sun had beaten upon it, it was scorched, and having no root, it withered away.
7 Och somt föll bland törnen, och törnena sköto upp och förkvävde det, så att det icke gav någon frukt.
Part fell among thorns; and the thorns grew up and stifled it, so that it yielded nothing.
8 Men somt föll i god jord, och det sköt upp och växte och gav frukt och bar trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt.»
Part fell into good ground, and sprang up, and became so fruitful, that some grains produced thirty, some sixty, and some a hundred.
9 Och han tillade: »Den som har öron till att höra, han höre.»
He added. Whoever has ears to hear, let him hear.
10 När han sedan hade dragit sig undan ifrån folket, frågade honom de tolv, och med dem de andra som följde honom, om liknelserna.
When he was in private, those who were about him with the twelve, asked him the meaning of the parable.
11 Då sade han till dem: »Åt eder är Guds rikes hemlighet given, men åt dem som stå utanför meddelas alltsammans i liknelser,
He said to them, It is your privilege to know the secrets of the Reign of God, but to those without everything is vailed in parables;
12 för att de 'med seende ögon skola se, och dock intet förnimma, och med hörande öron höra, och dock intet förstå, så att de icke omvända sig och undfå förlåtelse'.»
that they may not perceive what they look at, or understand what they hear; lest they should be reclaimed, and obtain the forgiveness of their sins.
13 Sedan sade han till dem: »Förstån I icke denna liknelse, huru skolen I då kunna fatta alla de andra liknelserna? --
He said also to them, Do you not understand this parable? How then will you understand all the parables?
14 Vad såningsmannen sår är ordet.
The sower is he who disperses the word.
15 Och att säden såddes vid vägen, det är sagt om dem i vilka ordet väl bliver sått, men när de hava hört det, kommer strax Satan ock tager bort ordet som såddes i dem.
The wayside on which some of the grain fell, denotes those who have no sooner heard the word, than Satan comes, and takes away that which was sown in their hearts.
16 Sammalunda förhåller det sig med det som sås på stengrunden: det är sagt om dem, som när de få höra ordet, väl strax taga emot det med glädje,
The rocky ground denotes those, who, hearing the word, receive it first with pleasure;
17 men icke hava någon rot i sig, utan bliva beståndande allenast till en tid; när sedan bedrövelse eller förföljelse påkommer för ordets skull, då komma de strax på fall.
yet not having it rooted in their minds, retain it but a while; for when trouble or persecution comes because of the word, they instantly relapse.
18 Annorlunda förhåller det sig med det som sås bland törnena: det är sagt om dem som väl höra ordet,
The ground overrun with thorns, denotes those hearers
19 men låta tidens omsorger och rikedomens bedrägliga lockelse, och begärelser efter andra ting, komma därin och förkväva ordet, så att det bliver utan frukt. (aiōn g165)
in whom worldly cares, and delusive riches, and the inordinate desire of other things, stifle the word, and render it unfruitful. (aiōn g165)
20 Men att det såddes i den goda jorden, det är sagt om dem som både höra ordet och taga emot det, och som bära frukt, trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt.»
The good soil on which some grains yielded thirty, some sixty, and some a hundred, denotes those who hear the word, and retain it, and produce the fruits thereof.
21 Och han sade till dem: »Icke tager man väl fram ett ljus, för att det skall sättas under skäppan eller under bänken; man gör det ju, för att det skall sättas på ljusstaken.
He said further, Is a lamp brought to be put under a vessel, or under a bed, and not to be set on a stand?
22 Ty intet är fördolt, utom för att det skall bliva uppenbarat; ej heller har något blivit undangömt, utom för att det skall komma i dagen.
For there is no secret, that is not discovered; nor has anything been concealed, which is not to be divulged.
23 Om någon har öron till att höra, så höre han.»
If any man have ears to hear, let him hear.
24 Och han sade till dem: »Akten på vad I hören. Med det mått som I mäten med skall ock mätas åt eder, och ännu mer skall bliva eder tilldelat.
He said, moreover, Consider what you hear: with the measure with which you give, you shall receive.
25 Ty den som har, åt honom skall varda givet; men den som icke har, från honom skall tagas också det han har.»
For to him who has, more shall be given; but from him who has not, even that which he has shall be taken.
26 Och han sade: »Så är det med Guds rike, som när en man sår säd i jorden;
He said also, The kingdom of God is like seed, which a man sowed in his field.
27 och han sover, och han vaknar, och nätter och dagar gå, och säden skjuter upp och växer i höjden, han vet själv icke huru.
While he slept by night, and waked by day, the seed shot up, and grew without his minding it.
28 Av sig själv bär jorden frukt, först strå och sedan ax, och omsider finnes fullbildat vete i axet.
For the earth produces of itself first the blade, then the ear; afterward the full corn.
29 När så frukten är mogen, låter han strax lien gå, ty skördetiden är då inne.»
But as soon as the grain was ripe, he applied the sickle, because it was time to reap it.
30 Och han sade: »Vad skola vi likna Guds rike vid, eller med vilken liknelse skola vi framställa det?
He said also, To what shall we compare the kingdom of God, or by what similitude shall we represent it?
31 Det är såsom ett senapskorn, som när det lägges ned i jorden, är minst av alla frön på jorden;
It is like a grain of mustard seed, which, when it is sown in the earth, is the smallest of all the seeds that are there.
32 men sedan det är nedlagt, skjuter det upp och bliver störst bland alla kryddväxter och får så stora grenar, att himmelens fåglar kunna bygga sina nästen i dess skugga.»
But after it is sown, it springs up, and becomes greater than any herb, and shoots out branches so large, that under their shades, the birds of the air may find shelter.
33 I många sådana liknelser förkunnade han ordet för dem, efter deras förmåga att fatta det;
And in many such similitudes, he conveyed instruction to the people, as he found them disposed to hear:
34 och utan liknelse talade han icke till dem. Men för sina lärjungar uttydde han allt, när de voro allena.
and without a similitude he told them nothing; but he solved all to his disciples in private.
35 Samma dag, om aftonen, sade han till dem: »Låt oss fara över till andra stranden.»
That day, in the evening, he said to them, Let us pass to the other side.
36 Så läto de folket gå och togo honom med i båten, där han redan förut var; och jämväl andra båtar följde med honom.
And they, leaving the people, but having him in the bark, set sail in company with other small barks.
37 Då kom en häftig stormvind, och vågorna slogo in i båten, så att båten redan begynte fyllas.
Then there arose a great storm of wind which drove the billows into the bark, which was now full.
38 Men han själv låg i bakstammen och sov, lutad mot huvudgärden. Då väckte de honom och sade till honom: »Mästare, frågar du icke efter att vi förgås?»
Jesus being in the stern, asleep on a pillow, they awake him, saying, Rabbi, do you not care that we perish?
39 När han så hade vaknat, näpste han vinden och sade till sjön: »Tig, var stilla.» Och vinden lade sig, och det blev alldeles lugnt.
And he arose, and commanded the wind, saying to the sea, Peace! be still! Immediately the wind ceased, and great calm ensued.
40 Därefter sade han till dem: »Varför rädens I? Haven I ännu ingen tro?»
And he said to them, Why are you so timorous? How is it that you have no faith?
41 Och de hade blivit mycket häpna och sade till varandra: »Vem är då denne, eftersom både vinden och sjön äro honom lydiga?»
And they were exceedingly terrified, and said one to another, Who is this, whom even the wind and the sea obey?
