Markus 4
1 Och han begynte åter undervisa vid sjön. Och där församlade sig en stor hop folk omkring honom. Därför steg han i en båt; och han satt i den ute på sjön, under det att allt folket stod på land utmed sjön.
And hee began againe to teache by the sea side, and there gathered vnto him a great multitude, so that hee entred into a shippe, and sate in the sea, and all the people was by the sea side on the land.
2 Och han undervisade dem mycket i liknelser och sade till dem i sin undervisning:
And he taught them many things in parables, and said vnto them in his doctrine,
3 »Hören! En såningsman gick ut för att så.
Hearken: Beholde, there went out a sower to sowe.
4 Då hände sig, när han sådde, att somt föll vid vägen, och fåglarna kommo och åto upp det.
And it came to passe as he sowed, that some fell by the way side, and the foules of the heauen came, and deuoured it vp.
5 Och somt föll på stengrund, där det icke hade mycket jord, och det kom strax upp, eftersom det icke hade djup jord;
And some fell on stonie grounde, where it had not much earth, and by and by sprang vp, because it had not depth of earth.
6 men när solen hade gått upp, förbrändes det, och eftersom det icke hade någon rot, torkade det bort.
But assoone as ye Sunne was vp, it was burnt vp, and because it had not roote, it withered away.
7 Och somt föll bland törnen, och törnena sköto upp och förkvävde det, så att det icke gav någon frukt.
And some fell among the thornes, and the thornes grewe vp, and choked it, so that it gaue no fruite.
8 Men somt föll i god jord, och det sköt upp och växte och gav frukt och bar trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt.»
Some againe fell in good grounde, and did yeelde fruite that sprong vp, and grewe, and it brought foorth, some thirtie folde, some sixtie folde, and some an hundreth folde.
9 Och han tillade: »Den som har öron till att höra, han höre.»
Then he said vnto them, He that hath eares to heare, let him heare.
10 När han sedan hade dragit sig undan ifrån folket, frågade honom de tolv, och med dem de andra som följde honom, om liknelserna.
And whe he was alone, they that were about him with the twelue, asked him of ye parable.
11 Då sade han till dem: »Åt eder är Guds rikes hemlighet given, men åt dem som stå utanför meddelas alltsammans i liknelser,
And he saide vnto them, To you it is giuen to knowe the mysterie of the kingdome of God: but vnto them that are without, all thinges bee done in parables,
12 för att de 'med seende ögon skola se, och dock intet förnimma, och med hörande öron höra, och dock intet förstå, så att de icke omvända sig och undfå förlåtelse'.»
That they seeing, may see, and not discerne: and they hearing, may heare, and not vnderstand, least at any time they should turne, and their sinnes should be forgiuen them.
13 Sedan sade han till dem: »Förstån I icke denna liknelse, huru skolen I då kunna fatta alla de andra liknelserna? --
Againe he said vnto them, Perceiue ye not this parable? howe then should ye vnderstand all other parables?
14 Vad såningsmannen sår är ordet.
The sower soweth the worde.
15 Och att säden såddes vid vägen, det är sagt om dem i vilka ordet väl bliver sått, men när de hava hört det, kommer strax Satan ock tager bort ordet som såddes i dem.
And these are they that receiue the seede by the wayes side, in whome the worde is sowen: but when they haue heard it, Satan commeth immediatly, and taketh away the worde that was sowen in their heartes.
16 Sammalunda förhåller det sig med det som sås på stengrunden: det är sagt om dem, som när de få höra ordet, väl strax taga emot det med glädje,
And likewise they that receiue the seede in stony ground, are they, which whe they haue heard the word, straightwayes receiue it with gladnesse.
17 men icke hava någon rot i sig, utan bliva beståndande allenast till en tid; när sedan bedrövelse eller förföljelse påkommer för ordets skull, då komma de strax på fall.
Yet haue they no roote in themselues, and endure but a time: for when trouble and persecution ariseth for the worde, immediatly they be offended.
18 Annorlunda förhåller det sig med det som sås bland törnena: det är sagt om dem som väl höra ordet,
Also they that receiue the seede among the thornes, are such as heare the word:
19 men låta tidens omsorger och rikedomens bedrägliga lockelse, och begärelser efter andra ting, komma därin och förkväva ordet, så att det bliver utan frukt. (aiōn g165)
But the cares of this world, and the deceitfulnes of riches, and the lustes of other things enter in, and choke the word, and it is vnfruitfull. (aiōn g165)
20 Men att det såddes i den goda jorden, det är sagt om dem som både höra ordet och taga emot det, och som bära frukt, trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt.»
But they that haue receiued seede in good ground, are they that heare the worde, and receiue it, and bring foorth fruite: one corne thirtie, another sixtie, and some an hundreth.
21 Och han sade till dem: »Icke tager man väl fram ett ljus, för att det skall sättas under skäppan eller under bänken; man gör det ju, för att det skall sättas på ljusstaken.
Also he saide vnto them, Commeth the candle in, to be put vnder a bushell, or vnder the bed, and not to be put on a candlesticke?
22 Ty intet är fördolt, utom för att det skall bliva uppenbarat; ej heller har något blivit undangömt, utom för att det skall komma i dagen.
For there is nothing hid, that shall not be opened: neither is there a secret, but that it shall come to light.
23 Om någon har öron till att höra, så höre han.»
If any man haue eares to heare, let him heare.
24 Och han sade till dem: »Akten på vad I hören. Med det mått som I mäten med skall ock mätas åt eder, och ännu mer skall bliva eder tilldelat.
And he said vnto them, Take heede what ye heare. With what measure ye mete, it shall be measured vnto you: and vnto you that heare, shall more be giuen.
25 Ty den som har, åt honom skall varda givet; men den som icke har, från honom skall tagas också det han har.»
For vnto him that hath, shall it be giuen, and from him that hath not, shall be taken away, euen that he hath.
26 Och han sade: »Så är det med Guds rike, som när en man sår säd i jorden;
Also he said, So is the kingdome of God, as if a man should cast seede in the ground,
27 och han sover, och han vaknar, och nätter och dagar gå, och säden skjuter upp och växer i höjden, han vet själv icke huru.
And shoulde sleepe, and rise vp night and day, and the seede should spring and growe vp, he not knowing howe.
28 Av sig själv bär jorden frukt, först strå och sedan ax, och omsider finnes fullbildat vete i axet.
For the earth bringeth foorth fruite of it selfe, first the blade, then the eares, after that full corne in the eares.
29 När så frukten är mogen, låter han strax lien gå, ty skördetiden är då inne.»
And assoone as the fruite sheweth it selfe, anon hee putteth in the sickle, because the haruest is come.
30 Och han sade: »Vad skola vi likna Guds rike vid, eller med vilken liknelse skola vi framställa det?
He saide moreouer, Whereunto shall wee liken the kingdome of God? or with what comparison shall we compare it?
31 Det är såsom ett senapskorn, som när det lägges ned i jorden, är minst av alla frön på jorden;
It is like a graine of mustarde seede, which when it is sowen in the earth, is the least of all seedes that be in the earth:
32 men sedan det är nedlagt, skjuter det upp och bliver störst bland alla kryddväxter och får så stora grenar, att himmelens fåglar kunna bygga sina nästen i dess skugga.»
But after that it is sowen, it groweth vp, and is greatest of all herbes, and beareth great branches, so that the foules of heauen may builde vnder the shadow of it.
33 I många sådana liknelser förkunnade han ordet för dem, efter deras förmåga att fatta det;
And with many such parables he preached the word vnto them, as they were able to heare it.
34 och utan liknelse talade han icke till dem. Men för sina lärjungar uttydde han allt, när de voro allena.
And without parables spake hee nothing vnto them: but he expounded all thinges to his disciples apart.
35 Samma dag, om aftonen, sade han till dem: »Låt oss fara över till andra stranden.»
Nowe the same day when euen was come, he saide vnto them, Let vs passe ouer vnto the other side.
36 Så läto de folket gå och togo honom med i båten, där han redan förut var; och jämväl andra båtar följde med honom.
And they left the multitude, and tooke him as he was in the shippe, and there were also with him other little shippes.
37 Då kom en häftig stormvind, och vågorna slogo in i båten, så att båten redan begynte fyllas.
And there arose a great storme of winde, and the waues dashed into the shippe, so that it was now full.
38 Men han själv låg i bakstammen och sov, lutad mot huvudgärden. Då väckte de honom och sade till honom: »Mästare, frågar du icke efter att vi förgås?»
And he was in the sterne asleepe on a pillow: and they awoke him, and saide to him, Master, carest thou not that we perish?
39 När han så hade vaknat, näpste han vinden och sade till sjön: »Tig, var stilla.» Och vinden lade sig, och det blev alldeles lugnt.
And hee rose vp, and rebuked the winde, and saide vnto the sea, Peace, and be still. So the winde ceased, and it was a great calme.
40 Därefter sade han till dem: »Varför rädens I? Haven I ännu ingen tro?»
Then he saide vnto them, Why are ye so fearefull? how is it that ye haue no faith?
41 Och de hade blivit mycket häpna och sade till varandra: »Vem är då denne, eftersom både vinden och sjön äro honom lydiga?»
And they feared exceedingly, and said one to another, Who is this, that both the winde and sea obey him?
