Markus 4
1 Och han begynte åter undervisa vid sjön. Och där församlade sig en stor hop folk omkring honom. Därför steg han i en båt; och han satt i den ute på sjön, under det att allt folket stod på land utmed sjön.
And again he was teaching by the seaside. And a very great number of people had come to him, so that he got into a boat on the sea and took his seat; and all the people were on the land by the seaside.
2 Och han undervisade dem mycket i liknelser och sade till dem i sin undervisning:
And he gave them teaching about a number of things in the form of stories, and said to them in his teaching, Give ear:
3 »Hören! En såningsman gick ut för att så.
A man went out to put seed in the earth:
4 Då hände sig, när han sådde, att somt föll vid vägen, och fåglarna kommo och åto upp det.
And while he was doing it, some was dropped by the wayside, and the birds came and took it for food.
5 Och somt föll på stengrund, där det icke hade mycket jord, och det kom strax upp, eftersom det icke hade djup jord;
And some went on the stones, where it had not much earth; and it came up straight away, because the earth was not deep:
6 men när solen hade gått upp, förbrändes det, och eftersom det icke hade någon rot, torkade det bort.
And when the sun was high, it was burned; and because it had no root, it became dry and dead.
7 Och somt föll bland törnen, och törnena sköto upp och förkvävde det, så att det icke gav någon frukt.
And some went among the thorns, and the thorns came up, and it had no room for growth and gave no fruit.
8 Men somt föll i god jord, och det sköt upp och växte och gav frukt och bar trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt.»
And some, falling on good earth, gave fruit, coming up and increasing, and giving thirty, sixty, and a hundred times as much.
9 Och han tillade: »Den som har öron till att höra, han höre.»
And he said to them, Whoever has ears, let him give ear.
10 När han sedan hade dragit sig undan ifrån folket, frågade honom de tolv, och med dem de andra som följde honom, om liknelserna.
And when he was by himself, those who were round him with the twelve put questions to him about the purpose of the stories.
11 Då sade han till dem: »Åt eder är Guds rikes hemlighet given, men åt dem som stå utanför meddelas alltsammans i liknelser,
And he said to them, To you is given the secret of the kingdom of God, but to those who are outside, all things are given in the form of stories;
12 för att de 'med seende ögon skola se, och dock intet förnimma, och med hörande öron höra, och dock intet förstå, så att de icke omvända sig och undfå förlåtelse'.»
So that seeing they may see, and it will not be clear to them; and hearing it, they will not get the sense; for fear that they may be turned again to me and have forgiveness.
13 Sedan sade han till dem: »Förstån I icke denna liknelse, huru skolen I då kunna fatta alla de andra liknelserna? --
And he said to them, If you are not clear about this story, how will you be clear about the others?
14 Vad såningsmannen sår är ordet.
The seed is the word.
15 Och att säden såddes vid vägen, det är sagt om dem i vilka ordet väl bliver sått, men när de hava hört det, kommer strax Satan ock tager bort ordet som såddes i dem.
And these are they by the wayside, where the word is planted; and when they have given ear, the Evil One comes straight away and takes away the word which has been planted in them.
16 Sammalunda förhåller det sig med det som sås på stengrunden: det är sagt om dem, som när de få höra ordet, väl strax taga emot det med glädje,
And in the same way, these are they who are planted on the stones, who, when the word has come to their ears, straight away take it with joy;
17 men icke hava någon rot i sig, utan bliva beståndande allenast till en tid; när sedan bedrövelse eller förföljelse påkommer för ordets skull, då komma de strax på fall.
And they have no root in themselves, but go on for a time; then, when trouble comes or pain, because of the word, they quickly become full of doubts.
18 Annorlunda förhåller det sig med det som sås bland törnena: det är sagt om dem som väl höra ordet,
And others are those planted among the thorns; these are they who have given ear to the word,
19 men låta tidens omsorger och rikedomens bedrägliga lockelse, och begärelser efter andra ting, komma därin och förkväva ordet, så att det bliver utan frukt. (aiōn g165)
And the cares of this life, and the deceits of wealth, and the desire for other things coming in, put a stop to the growth of the word, and it gives no fruit. (aiōn g165)
20 Men att det såddes i den goda jorden, det är sagt om dem som både höra ordet och taga emot det, och som bära frukt, trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt.»
And these are they who were planted on the good earth; such as give ear to the word, and take it into their hearts, and give fruit, thirty and sixty and a hundred times as much.
21 Och han sade till dem: »Icke tager man väl fram ett ljus, för att det skall sättas under skäppan eller under bänken; man gör det ju, för att det skall sättas på ljusstaken.
And he said to them, When the light comes in, do people put it under a vessel, or under the bed, and not on its table?
22 Ty intet är fördolt, utom för att det skall bliva uppenbarat; ej heller har något blivit undangömt, utom för att det skall komma i dagen.
There is nothing covered which will not be seen openly, and nothing has been made secret which will not come to light.
23 Om någon har öron till att höra, så höre han.»
If any man has ears, let him give ear.
24 Och han sade till dem: »Akten på vad I hören. Med det mått som I mäten med skall ock mätas åt eder, och ännu mer skall bliva eder tilldelat.
And he said to them, Take care what you give ear to: in the same measure as you give you will get, and more will be given to you.
25 Ty den som har, åt honom skall varda givet; men den som icke har, från honom skall tagas också det han har.»
He who has, to him will be given: and he who has not, from him will be taken even that which he has.
26 Och han sade: »Så är det med Guds rike, som när en man sår säd i jorden;
And he said, Such is the kingdom of God, as if a man put seed in the earth,
27 och han sover, och han vaknar, och nätter och dagar gå, och säden skjuter upp och växer i höjden, han vet själv icke huru.
And went to sleep and got up, night and day, and the seed came to growth, though he had no idea how.
28 Av sig själv bär jorden frukt, först strå och sedan ax, och omsider finnes fullbildat vete i axet.
The earth gives fruit by herself; first the leaf, then the head, then the full grain.
29 När så frukten är mogen, låter han strax lien gå, ty skördetiden är då inne.»
But when the grain is ready, he quickly sends men to get it cut, because the time for cutting has come.
30 Och han sade: »Vad skola vi likna Guds rike vid, eller med vilken liknelse skola vi framställa det?
And he said, What picture may we give of the kingdom of God, or with what story may we make it clear?
31 Det är såsom ett senapskorn, som när det lägges ned i jorden, är minst av alla frön på jorden;
It is like a grain of mustard seed, which, when it is put in the earth, is smaller than all the seeds on the earth,
32 men sedan det är nedlagt, skjuter det upp och bliver störst bland alla kryddväxter och får så stora grenar, att himmelens fåglar kunna bygga sina nästen i dess skugga.»
But when it is planted, it comes up, and becomes taller than all the plants, and puts out great branches, so that the birds of heaven are able to take rest in its shade.
33 I många sådana liknelser förkunnade han ordet för dem, efter deras förmåga att fatta det;
And with a number of such stories he gave them his teaching, as they were able to take it:
34 och utan liknelse talade han icke till dem. Men för sina lärjungar uttydde han allt, när de voro allena.
And without a story he said nothing to them: but privately to his disciples he made all things clear.
35 Samma dag, om aftonen, sade han till dem: »Låt oss fara över till andra stranden.»
And on that day, when the evening had come, he said to them, Let us go over to the other side.
36 Så läto de folket gå och togo honom med i båten, där han redan förut var; och jämväl andra båtar följde med honom.
And going away from the people, they took him with them, as he was, in the boat. And other boats were with him.
37 Då kom en häftig stormvind, och vågorna slogo in i båten, så att båten redan begynte fyllas.
And a great storm of wind came up, and the waves came into the boat, so that the boat was now becoming full.
38 Men han själv låg i bakstammen och sov, lutad mot huvudgärden. Då väckte de honom och sade till honom: »Mästare, frågar du icke efter att vi förgås?»
And he himself was in the back of the boat, sleeping on the cushion: and they, awaking him, said, Master, is it nothing to you that we are in danger of destruction?
39 När han så hade vaknat, näpste han vinden och sade till sjön: »Tig, var stilla.» Och vinden lade sig, och det blev alldeles lugnt.
And he came out of his sleep, and gave strong orders to the wind, and said to the sea, Peace, be at rest. And the wind went down, and there was a great calm.
40 Därefter sade han till dem: »Varför rädens I? Haven I ännu ingen tro?»
And he said to them, Why are you full of fear? have you still no faith?
41 Och de hade blivit mycket häpna och sade till varandra: »Vem är då denne, eftersom både vinden och sjön äro honom lydiga?»
And their fear was great, and they said one to another, Who then is this, that even the wind and the sea do his orders?
