Markus 12
1 Och han begynte tala till dem i liknelser: »En man planterade en vingård och satte stängsel däromkring och högg ut ett presskar och byggde ett vakttorn; därefter lejde han ut den åt vingårdsmän och for utrikes.
And He began to speak unto them in parables. A certain man planted a vineyard, and made a fence about it, and digged a place for the wine-fat, and built a tower, and let it out to husbandmen, and travelled abroad.
2 När sedan rätta tiden var inne, sände han en tjänare till vingårdsmännen, för att denne av vingårdsmännen skulle uppbära någon del av vingårdens frukt.
And at the season he sent a servant to the husbandmen, that he might receive from them of the fruit of the vineyard:
3 Men de togo fatt på honom och misshandlade honom och läto honom gå tomhänt tillbaka.
and they took him and beat him, and sent him away empty.
4 Åter sände han till dem en annan tjänare. Honom slogo de i huvudet och skymfade.
And again he sent unto them another servant; and at him they threw stones, and wounded him on the head, and sent him away shamefully used.
5 Sedan sände han åstad ännu en annan, men denne dräpte de. Likaså gjorde de med många andra: somliga misshandlade de, och andra dräpte de.
And again, he sent another; and him they killed: and many others, beating some, and killing others.
6 Nu hade han ock en enda son, vilken han älskade. Honom sände han slutligen åstad till dem, ty han tänkte: 'De skola väl hava försyn för min son.'
Having yet therefore one Son, his beloved, he sent him also at last unto them, saying, they will reverence my Son.
7 Men vingårdsmännen sade till varandra: 'Denne är arvingen; kom, låt oss dräpa honom, så bliver arvet vårt.'
But the husbandmen said to one another, this is the heir, Come, let us kill him, and the inheritance will be ours.
8 Och de togo fatt på honom och dräpte honom och kastade honom ut ur vingården. --
And they took him, and killed Him too, casting him out of the vineyard.
9 Vad skall nu vingårdens herre göra? Jo, han skall komma och förgöra vingårdsmännen och lämna vingården åt andra.
What therefore will the lord of the vineyard do? He will come and destroy those husbandmen, and will let the vineyard to others.
10 Haven I icke läst detta skriftens ord: 'Den sten som byggningsmännen förkastade, den har blivit en hörnsten;
And have ye not read this scripture, "The stone, which the builders refused, is become the head of the corner:
11 av Herren har den blivit detta, och underbar är den i våra ögon'?»
this was from the Lord, and it is marvellous in our eyes."
12 De hade nu gärna velat gripa honom, men de fruktade för folket; ty de förstodo att det var om dem som han hade talat i denna liknelse. Så läto de honom vara och gingo sin väg.
And they sought to lay hands on Him, but they were afraid of the people; (for they knew that He spake the parable against them) and they left Him, and went away.
13 Därefter sände de till honom några fariséer och herodianer, för att dessa skulle fånga honom genom något hans ord.
And they send to Him some of the pharisees, and of the Herodians to insnare Him in his discourse:
14 Dessa kommo nu och sade till honom: »Mästare, vi veta att du är sannfärdig och icke frågar efter någon, ty du ser icke till personen, utan lär om Guds väg vad sant är. Är det lovligt att giva kejsaren skatt, eller är det icke lovligt? Skola vi giva skatt, eller icke giva?»
and these, when they came, said to Him, Master, we know that thou art a man of truth, and carest for no man; for thou regardest not the person of men, but teachest the way of God in truth: Is it lawful to pay tribute to Cesar, or not? should we give, or should we not give?
15 Men han förstod deras skrymteri och sade till dem: »Varför söken I att snärja mig? Tagen hit en penning, så att jag får se den.»
But He knew their hypocrisy, and said to them, Why do ye tempt me? bring me a penny, that I may see it.
16 Då lämnade de fram en sådan. Därefter frågade han dem: »Vems bild och överskrift är detta?» De svarade honom: »Kejsarens.»
So they brought one: and He saith to them, Whose is this image and inscription? And they said Cesar's.
17 Då sade Jesus till dem: »Så given kejsaren vad kejsaren tillhör, och Gud vad Gud tillhör.» Och de förundrade sig högeligen över honom.
And Jesus answered and said unto them, Render then unto Cesar the things that are Cesar's, and to God the things that are God's. And they marvelled at Him.
18 Sedan kommo till honom några av sadducéerna, vilka mena att det icke gives någon uppståndelse. Dessa frågade honom och sade:
Then come the sadducees to Him, who say there is no resurrection;
19 »Mästare, Moses har givit oss den föreskriften, att om någon har en broder som dör, och som efterlämnar hustru, men icke lämnar barn efter sig, så skall han taga sin broders hustru till äkta och skaffa avkomma åt sin broder.
and they asked Him, saying, Master, Moses, in his writings tells us, if any one's brother die, and leave a wife, and leave no children, that his brother shall take his wife, and raise up seed to his brother.
20 Nu voro här sju bröder. Den förste tog sig en hustru, men dog utan att lämna någon avkomma efter sig.
Now there were seven brethren: and the first took a wife and died and left no seed;
21 Då tog den andre i ordningen henne, men också han dog utan att lämna någon avkomma efter sig; sammalunda den tredje.
and the second took her, and died, and he left no seed neither; and the third likewise.
22 Så skedde med alla sju: ingen av dem lämnade någon avkomma efter sig. Sist av alla dog ock hustrun.
And all the seven had her, and left no seed: last of all died the woman also.
23 Vilken av dem skall nu vid uppståndelsen, när de uppstå, få henne till hustru? De hade ju alla sju tagit henne till hustru.»
In the resurrection therefore, when they rise again, whose wife shall be of them; for all the seven had her to wife?
24 Jesus svarade dem: »Visar icke eder fråga att I faren vilse och varken förstån skrifterna, ej heller Guds kraft?
And Jesus answering said unto them, Do ye not therefore err, because ye know not the scriptures, nor the power of God?
25 Efter uppståndelsen från de döda taga män sig icke hustrur, ej heller givas hustrur åt män, utan de äro då såsom änglarna i himmelen.
For when they shall rise from the dead, they neither marry nor are given in marriage, but are as the angels in heaven.
26 Men vad nu det angår, att de döda uppstå, haven I icke läst i Moses' bok, på det ställe där det talas om törnbusken, huru Gud sade till honom så: 'Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud'?
But as to the dead, that they are raised, have ye not read in the book of Moses, how God spake to him in the bush, saying, I am the God of Abraham, and the God of Isaac, and the God of Jacob?
27 Han är en Gud icke för döda, utan för levande. I faren mycket vilse.»
He is not the God of the dead, but of the living: therefore ye do greatly mistake.
28 Då trädde en av de skriftlärde fram, en som hade hört deras ordskifte och förstått att han hade svarat dem väl. Denne frågade honom: »Vilket är det förnämsta av alla buden?»
And one of the scribes, who heard them disputing, seeing that He answered them well, came to Him and asked Him, Which is the chief commandment of all?
29 Jesus svarade: »Det förnämsta är detta: 'Hör, Israel! Herren, vår Gud, Herren är en.
And Jesus answered him, The first of all the commandments is, "Hear, O Israel, the Lord our God is the one Lord,
30 Och du skall älska Herren, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av allt ditt förstånd och av all din kraft.'
and thou shalt love the Lord thy God with all thy heart, and with all thy soul, and with all thy mind, and with all thy strength:" this is the first or chief commandment,
31 Därnäst kommer detta: 'Du skall älska din nästa såsom dig själv.' Intet annat bud är större än dessa.»
and the second is like it, even this, "Thou shalt love thy neighbour as thyself:" there is no other commandment greater than these.
32 Då svarade den skriftlärde honom: »Mästare, du har i sanning rätt i vad du säger, att han är en, och att ingen annan är än han.
And the scribe said unto Him, Truly, Master, thou hast spoke exceeding well; for there is one God, and there is no other beside Him.
33 Och att älska honom av allt sitt hjärta och av allt sitt förstånd och av all sin kraft och att älska sin nästa såsom sig själv, det är 'förmer än alla brännoffer och slaktoffer'.»
And to love him with all the heart, and with all the understanding, and with all the soul, and with all the strength, and to love his neighbour as himself, is more than all whole-burnt-offerings and sacrifices.
34 Då nu Jesus märkte att han hade svarat förståndigt, sade han till honom: »Du är icke långt ifrån Guds rike.» Sedan dristade sig ingen att vidare ställa någon fråga på honom.
And Jesus seeing that he answered discreetly, said to him, Thou art not far from the kingdom of God. And no one dared any more to put questions to Him.
35 Medan Jesus undervisade i helgedomen, framställde han denna fråga: »Huru kunna de skriftlärde säga att Messias är Davids son?
And Jesus spake and said, as He was teaching in the temple, How do the scribes say, that the Christ is the son of David?
36 David själv har ju sagt genom den helige Andes ingivelse: 'Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida, till dess jag har lagt dina fiender dig till en fotapall.'
for David himself said by the holy Spirit, The LORD said unto my Lord, Sit thou at my right hand till I make thine enemies thy footstool.
37 Så kallar nu David själv honom 'herre'; huru kan han då vara hans son?» Och folkskarorna hörde honom gärna.
So that David himself calleth Him Lord: how then is He his son? And many of the people heard Him with pleasure.
38 Och han undervisade dem och sade till dem: »Tagen eder till vara för de skriftlärde, som gärna gå omkring i fotsida kläder och gärna vilja bliva hälsade på torgen
And He said unto them as He was teaching them, Beware of the scribes, who love to walk in long robes, and salutations in public-places,
39 och gärna sitta främst i synagogorna och på de främsta platserna vid gästabuden --
and the chief seats in the synagogues, and uppermost places at feasts;
40 detta under det att de utsuga änkors hus, medan de för syns skull hålla långa böner. De skola få en dess hårdare dom.»
who devour widows houses, and for a shew of religion make long prayers: these shall receive the heavier judgement.
41 Och han satte sig mitt emot offerkistorna och såg huru folket lade ned penningar i offerkistorna. Och många rika lade dit mycket.
And as Jesus was sitting over against the treasury, He saw how the people threw money into the treasury, and many of the rich put in much;
42 Men en fattig änka kom och lade ned två skärvar, det är ett öre.
and there came a poor widow and put in two mites, that is, a farthing.
43 Då kallade han sina lärjungar till sig och sade till dem: »Sannerligen säger jag eder: Denna fattiga änka lade dit mer än alla de andra som lade något i offerkistorna.
And He called his disciples to Him, and saith unto them, Verily I tell you, that this poor widow has given more than all those who have cast into the treasury.
44 Ty dessa lade alla dit av sitt överflöd, men hon lade dit av sitt armod allt vad hon hade, så mycket som fanns i hennes ägo.» Se Penning i Ordförklaringarna. Se Skärv i Ordförklaringarna.
For they all have contributed out of their abundance: but she out of her penury hath given all that she had, even her whole living.
