Markus 10
1 Och han stod upp och begav sig därifrån, genom landet på andra sidan Jordan, till Judeens område. Och mycket folk församlades åter omkring honom, och åter undervisade han dem, såsom hans sed var.
И оттуду востав прейде в пределы Иудейския, об он пол Иордана. И снидошася паки народи к Нему: и яко обычай име, паки учаше их.
2 Då ville några fariséer snärja honom, och de trädde fram och frågade honom om det vore lovligt för en man att skilja sig från sin hustru.
И приступльше фарисее вопросиша Его: аще достоит мужу жену пустити? Искушающе Его.
3 Men han svarade och sade till dem: »Vad har Moses bjudit eder?»
Он же отвещав рече им: что вам заповеда Моисей?
4 De sade: »Moses tillstadde att en man fick skriva skiljebrev åt sin hustru och så skilja sig från henne.»
Они же реша: Моисей повеле книгу распустную написати, и пустити.
5 Då sade Jesus till dem: »För edra hjärtans hårdhets skull skrev han åt eder detta bud.
И отвещав Иисус рече им: по жестосердию вашему написа вам заповедь сию:
6 Men redan vid världens begynnelse 'gjorde Gud dem till man och kvinna'.
от начала же создания, мужа и жену сотворил я есть Бог:
7 'Fördenskull skall en man övergiva sin fader och sin moder.
сего ради оставит человек отца своего и матерь
8 Och de tu skola varda ett kött.' Så äro de icke mer två, utan ett kött.
и прилепится к жене своей, и будета оба в плоть едину: темже уже неста два, но плоть едина:
9 Vad nu Gud har sammanfogat, det må människan icke åtskilja.»
еже убо Бог сочета, человек да не разлучает.
10 När de sedan hade kommit hem, frågade hans lärjungar honom åter om detsamma.
И в дому паки ученицы Его о сем вопросиша Его.
11 Och han svarade dem: »Den som skiljer sig från sin hustru och tager sig en annan hustru, han begår äktenskapsbrott mot henne.
И глагола им: иже аще пустит жену свою и оженится иною, прелюбы творит на ню:
12 Och om en hustru skiljer sig från sin man och tager sig en annan man, då begår hon äktenskapsbrott.
и аще жена пустит мужа и посягнет за иного, прелюбы творит.
13 Och man bar fram barn till honom, för att han skulle röra vid dem; men lärjungarna visade bort dem.
И приношаху к Нему дети, да коснется их: ученицы же прещаху приносящым.
14 När Jesus såg detta, blev han misslynt och sade till dem: »Låten barnen komma till mig, och förmenen dem det icke; ty Guds rike hör sådana till.
Видев же Иисус негодова и рече им: оставите детей приходити ко Мне и не браните им, тацех бо есть Царствие Божие:
15 Sannerligen säger jag eder: Den som icke tager emot Guds rike såsom ett barn, han kommer aldrig ditin.»
аминь глаголю вам: иже аще не приимет Царствия Божия яко отроча, не имать внити в не.
16 Och han tog dem upp i famnen och lade händerna på dem och välsignade dem.
И объемь их, возложь руце на них, благословляше их.
17 När han sedan begav sig åstad för att fortsätta sin väg, skyndade en man fram och föll på knä för honom och frågade honom: »Gode Mästare, vad skall jag göra för att få evigt liv till arvedel?» (aiōnios g166)
И исходящу Ему на путь, притек некий и поклонься на колену Ему, вопрошаше Его: Учителю благий, что сотворю, да живот вечный наследствую? (aiōnios g166)
18 Jesus sade till honom: »Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud allena.
Иисус же рече ему: что Мя глаголеши блага? Никтоже благ, токмо един Бог.
19 Buden känner du: 'Du skall icke dräpa', 'Du skall icke begå äktenskapsbrott', 'Du skall icke stjäla', 'Du skall icke bära falskt vittnesbörd', 'Du skall icke undanhålla någon vad honom tillkommer', Hedra din fader och din moder.'»
Заповеди веси: не прелюбы сотвориши: не убий: не укради: не лжесвидетелствуй: не обиди: чти отца твоего и матерь.
20 Då svarade han honom: »Mästare, allt detta har jag hållit från min ungdom.»
Он же отвещав рече Ему: Учителю, сия вся сохраних от юности моея.
21 Då såg Jesus på honom och fick kärlek till honom och sade till honom: »Ett fattas dig: gå bort och sälj allt vad du äger och giv åt de fattiga; då skall du få en skatt i himmelen. Och kom sedan och följ mig.»
Иисус же воззрев нань, возлюби его и рече ему: единаго еси не докончал: иди, елика имаши, продаждь и даждь нищым, и имети имаши сокровище на небеси: и прииди (и) ходи вслед Мене, взем крест.
22 Men han blev illa till mods vid det talet och gick bedrövad bort, ty han hade många ägodelar.
Он же дряхл быв о словеси, отиде скорбя: бе бо имея стяжания многа.
23 Då såg Jesus sig omkring och sade till sina lärjungar: »Huru svårt är det icke för dem som hava penningar att komma in i Guds rike!»
И воззрев Иисус глагола учеником Своим: како неудобь имущии богатство в Царствие Божие внидут.
24 Men lärjungarna häpnade vid hans ord. Då tog Jesus åter till orda och sade till dem: »Ja, mina barn, huru svårt är det icke att komma in i Guds rike!
Ученицы же ужасахуся о словесех Его. Иисус же паки отвещав глагола им: чада, како неудобь уповающым на богатство в Царствие Божие внити:
25 Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga, än för den som är rik att komma in i Guds rike.»
удобее бо есть вельбуду сквозе иглине ушы проити, неже богату в Царствие Божие внити.
26 Då blevo de ännu mer häpna och sade till varandra: »Vem kan då bliva frälst?»
Они же излиха дивляхуся, глаголюще к себе: то кто может спасен быти?
27 Jesus såg på dem och sade: »För människor är det omöjligt, men icke för Gud, ty för Gud är allting möjligt.»
Воззрев же на них Иисус глагола: у человек невозможно, но не у Бога: вся бо возможна суть у Бога.
28 Då tog Petrus till orda och sade till honom: »Se, vi hava övergivit allt och följt dig.»
Начат же Петр глаголати Ему: се, мы оставихом вся и вслед Тебе идохом.
29 Jesus svarade: »Sannerligen säger jag eder: Ingen som för min och evangelii skull har övergivit hus, eller bröder eller systrar, eller moder eller fader, eller barn, eller jordagods,
Отвещав же Иисус рече: аминь глаголю вам: никтоже есть, иже оставил есть дом, или братию, или сестры, или отца, или матерь, или жену, или чада, или села, Мене ради и Евангелиа ради:
31 Men många som äro de första skola bliva de sista, medan de sista bliva de första.»
мнози же будут первии последни, и последнии перви.
32 Och de voro på vägen upp till Jerusalem. Och Jesus gick före dem, och de gingo där bävande; och de som följde med dem voro uppfyllda av fruktan. Då tog han åter till sig de tolv och begynte tala till dem om vad som skulle övergå honom:
Бяху же на пути, восходяще во Иерусалим: и бе варяя их Иисус, и ужасахуся, и вслед идуще, бояхуся. И поемь паки обанадесять, начат им глаголати, яже хотяху Ему быти:
33 »Se, vi gå nu upp till Jerusalem, och Människosonen skall bliva överlämnad åt översteprästerna och de skriftlärde, och de skola döma honom till döden och överlämna honom åt hedningarna,
яко, се, восходим во Иерусалим, и Сын Человеческий предан будет архиереом и книжником, и осудят Его на смерть, и предадят Его языком:
34 och dessa skola begabba honom och bespotta honom och gissla honom och döda honom; men tre dagar därefter skall han uppstå igen.»
и поругаются Ему, и уязвят Его, и оплюют Его, и убиют Его: и в третий день воскреснет.
35 Då trädde Jakob och Johannes, Sebedeus' söner, fram till honom och sade till honom: »Mästare, vi skulle vilja att du läte oss få vad vi nu tänka begära av dig.»
И пред Него приидоста Иаков и Иоанн, сына Зеведеева, глаголюща: Учителю, хощева, да, еже аще просива, сотвориши нама.
36 Han frågade dem: »Vad viljen I då att jag skall låta eder få?»
Он же рече има: что хощета, да сотворю вама?
37 De svarade honom: »Låt den ene av oss i din härlighet få sitta på din högra sida, och den andre på din vänstra.»
Она же реста Ему: даждь нам, да един о десную Тебе и един о шуюю Тебе сядева во славе Твоей.
38 Men Jesus sade till dem: »I veten icke vad I begären. Kunnen I dricka den kalk som jag dricker, eller genomgå det dop som jag genomgår?»
Иисус же рече има: не веста, чесо просита: можета ли пити чашу, юже Аз пию, и крещением, имже Аз крещаюся, креститися?
39 De svarade honom: »Det kunna vi.» Då sade Jesus till dem: »Ja, den kalk jag dricker skolen I få dricka, och det dop jag genomgår skolen I genomgå,
Она же реста Ему: можева. Иисус же рече има: чашу убо, юже Аз пию, испиета, и крещением, имже Аз крещаюся, креститася:
40 men platsen på min högra sida och platsen på min vänstra tillkommer det icke mig att bortgiva, utan de skola tillfalla dem för vilka så är bestämt.»
а еже сести о десную Мене и о шуюю, несть Мне дати, но имже уготовано есть.
41 När de tio andra hörde detta, blevo de misslynta på Jakob och Johannes.
И слышавше десять, начаша негодовати о Иакове и Иоанне.
42 Då kallade Jesus dem till sig och sade till dem: »I veten att de som räknas för folkens furstar uppträda mot dem såsom herrar, och att deras mäktige låta dem känna sin myndighet.
Иисус же призвав их, глагола им: весте, яко мнящиися владети языки, соодолевают им, и велицыи их обладают ими:
43 Men så är det icke bland eder; utan den som vill bliva störst bland eder, han vare de andras tjänare,
не тако же будет в вас: но иже аще хощет в вас вящший быти, да будет вам слуга:
44 och den som vill vara främst bland eder, han vare allas dräng.
и иже аще хощет в вас быти старей, да будет всем раб:
45 Också Människosonen har ju kommit, icke för att låta tjäna sig, utan för att tjäna och giva sitt liv till lösen för många.»
ибо Сын Человечь не прииде, да послужат Ему, но да послужит и даст душу Свою избавление за многи.
46 Och de kommo till Jeriko. Men när han åter gick ut ifrån Jeriko, följd av sina lärjungar och en ganska stor hop folk, satt där vid vägen en blind tiggare, Bartimeus, Timeus' son.
И приидоша во Иерихон. И исходящу Ему от Иерихона, и учеником Его, и народу многу, сын Тимеов Вартимей слепый седяше при пути, прося.
47 När denne hörde att det var Jesus från Nasaret, begynte han ropa och säga: »Jesus, Davids son, förbarma dig över mig.»
И слышав, яко Иисус Назорянин есть, начат звати и глаголати: Сыне Давидов Иисусе, помилуй мя.
48 Och många tillsade honom strängeligen att han skulle tiga; men han ropade ännu mycket mer: »Davids son, förbarma dig över mig.»
И прещаху ему мнози, да умолчит: он же множае паче зваше: Сыне Давидов, помилуй мя.
49 Då stannade Jesus och sade: »Kallen honom hit.» Och de kallade på den blinde och sade till honom: »Var vid gott mod, stå upp; han kallar dig till sig.»
И став Иисус, рече его возгласити. И возгласиша слепца, глаголюще ему: дерзай, востани, зовет тя.
50 Då kastade han av sig sin mantel och stod upp med hast och kom fram till Jesus.
Он же отверг ризы своя, востав прииде ко Иисусови.
51 Och Jesus talade till honom och sade: »Vad vill du att jag skall göra dig?» Den blinde svarade honom: »Rabbuni, låt mig få min syn.»
И отвещав глагола ему Иисус: что хощеши, да сотворю Тебе? Слепый же глагола Ему: Учителю, да прозрю.
52 Jesus sade till honom: »Gå; din tro har hjälpt dig.» Och strax fick han sin syn och följde honom på vägen.
Иисус же рече ему: иди: вера твоя спасе тя. И абие прозре и по Иисусе иде в путь.
