Markus 10
1 Och han stod upp och begav sig därifrån, genom landet på andra sidan Jordan, till Judeens område. Och mycket folk församlades åter omkring honom, och åter undervisade han dem, såsom hans sed var.
And departing thence, he cometh into the borders of Judaea, and to the other side of the Jordan; and multitudes again come together to him; and, as he was wont, he again taught them.
2 Då ville några fariséer snärja honom, och de trädde fram och frågade honom om det vore lovligt för en man att skilja sig från sin hustru.
And the Pharisees came to him, and asked him whether it was lawful for a man to put away his wife, trying him.
3 Men han svarade och sade till dem: »Vad har Moses bjudit eder?»
And he answering said to them, What did Moses command you?
4 De sade: »Moses tillstadde att en man fick skriva skiljebrev åt sin hustru och så skilja sig från henne.»
And they said, Moses permitted to write a bill of divorcement, and to put her away.
5 Då sade Jesus till dem: »För edra hjärtans hårdhets skull skrev han åt eder detta bud.
And Jesus said to them, On account of your hardness of heart he wrote you this command.
6 Men redan vid världens begynnelse 'gjorde Gud dem till man och kvinna'.
But, from the beginning of the creation, [[God]] made them male and female.
7 'Fördenskull skall en man övergiva sin fader och sin moder.
“For this cause shall a man leave his father and his mother;
8 Och de tu skola varda ett kött.' Så äro de icke mer två, utan ett kött.
and the two shall become one flesh.” So they are no longer two, but one flesh.
9 Vad nu Gud har sammanfogat, det må människan icke åtskilja.»
What therefore God joined together, let not man put asunder.
10 När de sedan hade kommit hem, frågade hans lärjungar honom åter om detsamma.
And in the house his disciples asked him again about this matter.
11 Och han svarade dem: »Den som skiljer sig från sin hustru och tager sig en annan hustru, han begår äktenskapsbrott mot henne.
And he saith to them, Whoever putteth away his wife, and marrieth another, committeth adultery against her.
12 Och om en hustru skiljer sig från sin man och tager sig en annan man, då begår hon äktenskapsbrott.
And if she put away her husband, and be married to another, she committeth adultery.
13 Och man bar fram barn till honom, för att han skulle röra vid dem; men lärjungarna visade bort dem.
And they brought children to him, that he might touch them; and the disciples rebuked those that brought them.
14 När Jesus såg detta, blev han misslynt och sade till dem: »Låten barnen komma till mig, och förmenen dem det icke; ty Guds rike hör sådana till.
But Jesus seeing it was much displeased, and said to them, Suffer the children to come to me; forbid them not; for to such belongeth the kingdom of God.
15 Sannerligen säger jag eder: Den som icke tager emot Guds rike såsom ett barn, han kommer aldrig ditin.»
Truly do I say to you, Whoever shall not receive the kingdom of God as a child, will not enter therein.
16 Och han tog dem upp i famnen och lade händerna på dem och välsignade dem.
And he took them in his arms, and blessed them, laying his hands upon them.
17 När han sedan begav sig åstad för att fortsätta sin väg, skyndade en man fram och föll på knä för honom och frågade honom: »Gode Mästare, vad skall jag göra för att få evigt liv till arvedel?» (aiōnios g166)
And as he was going out into the way, a certain one running up and kneeling to him, asked him, Good teacher, what shall I do that I may inherit everlasting life? (aiōnios g166)
18 Jesus sade till honom: »Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud allena.
And Jesus said to him, Why dost thou call me good? None is good but one, that is, God.
19 Buden känner du: 'Du skall icke dräpa', 'Du skall icke begå äktenskapsbrott', 'Du skall icke stjäla', 'Du skall icke bära falskt vittnesbörd', 'Du skall icke undanhålla någon vad honom tillkommer', Hedra din fader och din moder.'»
Thou knowest the commandments, “Do not commit adultery, Do not kill, Do not steal, Do not bear false witness, Defraud not, Honor thy father and thy mother.”
20 Då svarade han honom: »Mästare, allt detta har jag hållit från min ungdom.»
And he said to him, Teacher, all these have I kept from my youth.
21 Då såg Jesus på honom och fick kärlek till honom och sade till honom: »Ett fattas dig: gå bort och sälj allt vad du äger och giv åt de fattiga; då skall du få en skatt i himmelen. Och kom sedan och följ mig.»
And Jesus looking at him, loved him, and said to him, One thing thou lackest; go, sell whatever thou hast, and give to the poor, and thou shalt have treasure in heaven; and come, follow me.
22 Men han blev illa till mods vid det talet och gick bedrövad bort, ty han hade många ägodelar.
But his countenance fell at that saying, and he went away sorrowful; for he had great possessions.
23 Då såg Jesus sig omkring och sade till sina lärjungar: »Huru svårt är det icke för dem som hava penningar att komma in i Guds rike!»
And Jesus, looking round, saith to his disciples, How hardly shall they who have riches enter the kingdom t of God!
24 Men lärjungarna häpnade vid hans ord. Då tog Jesus åter till orda och sade till dem: »Ja, mina barn, huru svårt är det icke att komma in i Guds rike!
And the disciples were astonished at his words. But Jesus answering again saith to them, Children, how hard it is to enter the kingdom of God!
25 Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga, än för den som är rik att komma in i Guds rike.»
It is easier for a camel to go through the eye of a needle, than for a rich man to enter the kingdom of God.
26 Då blevo de ännu mer häpna och sade till varandra: »Vem kan då bliva frälst?»
And they were beyond measure astonished, saying among themselves, Who then can be saved?
27 Jesus såg på dem och sade: »För människor är det omöjligt, men icke för Gud, ty för Gud är allting möjligt.»
Jesus looking upon them saith, With men it is impossible, but not with God; for all things are possible with God.
28 Då tog Petrus till orda och sade till honom: »Se, vi hava övergivit allt och följt dig.»
Peter began to say to him, Lo! we left all, and have followed thee.
29 Jesus svarade: »Sannerligen säger jag eder: Ingen som för min och evangelii skull har övergivit hus, eller bröder eller systrar, eller moder eller fader, eller barn, eller jordagods,
Jesus said, Truly do I say to you, There is no one who hath left house, or brothers, or sisters, or mother, or father, or children, or lands, for the sake of me and of the glad tidings,
31 Men många som äro de första skola bliva de sista, medan de sista bliva de första.»
But many who are first will be last; and the last first.
32 Och de voro på vägen upp till Jerusalem. Och Jesus gick före dem, och de gingo där bävande; och de som följde med dem voro uppfyllda av fruktan. Då tog han åter till sig de tolv och begynte tala till dem om vad som skulle övergå honom:
And they were on the road, going up to Jerusalem; and Jesus was leading the way; and they were amazed, and they that followed were afraid. And again taking the twelve aside, he began to tell them what things were about to befall him:
33 »Se, vi gå nu upp till Jerusalem, och Människosonen skall bliva överlämnad åt översteprästerna och de skriftlärde, och de skola döma honom till döden och överlämna honom åt hedningarna,
Lo! we are going up to Jerusalem, and the Son of man will be delivered up to the chief priests and to the scribes; and they will condemn him to death, and deliver him up to the gentiles;
34 och dessa skola begabba honom och bespotta honom och gissla honom och döda honom; men tre dagar därefter skall han uppstå igen.»
and they will mock him, and spit upon him, and scourge him, and put him to death; and after three days he will rise again.
35 Då trädde Jakob och Johannes, Sebedeus' söner, fram till honom och sade till honom: »Mästare, vi skulle vilja att du läte oss få vad vi nu tänka begära av dig.»
And James and John, the sons of Zebedee, come to him, saying to him, Teacher, we would that thou shouldst do for us whatever we shall ask thee.
36 Han frågade dem: »Vad viljen I då att jag skall låta eder få?»
And he said to them, What would ye that I should do for you?
37 De svarade honom: »Låt den ene av oss i din härlighet få sitta på din högra sida, och den andre på din vänstra.»
And they said to him, Grant to us that we may sit, one on thy right hand and one on thy left, in thy glory.
38 Men Jesus sade till dem: »I veten icke vad I begären. Kunnen I dricka den kalk som jag dricker, eller genomgå det dop som jag genomgår?»
But Jesus said to them, Ye know not what ye ask. Can ye drink the cup that I drink, or be baptized with the baptism that I am baptized with?
39 De svarade honom: »Det kunna vi.» Då sade Jesus till dem: »Ja, den kalk jag dricker skolen I få dricka, och det dop jag genomgår skolen I genomgå,
And they said to him, We can. And Jesus said to them, Ye will drink the cup that I drink, and ye will be baptized with the baptism that I am baptized with;
40 men platsen på min högra sida och platsen på min vänstra tillkommer det icke mig att bortgiva, utan de skola tillfalla dem för vilka så är bestämt.»
but to sit on my right hand or on my left is not mine to give, but it will be given to those for whom it hath been prepared.
41 När de tio andra hörde detta, blevo de misslynta på Jakob och Johannes.
And the ten hearing it began to be much displeased with James and John.
42 Då kallade Jesus dem till sig och sade till dem: »I veten att de som räknas för folkens furstar uppträda mot dem såsom herrar, och att deras mäktige låta dem känna sin myndighet.
And Jesus, calling them to him, saith to them, Ye know that they who are accounted to rule over the nations lord it over them, and their great men exercise a strict authority over them.
43 Men så är det icke bland eder; utan den som vill bliva störst bland eder, han vare de andras tjänare,
But it is not so among you; but whoever desireth to become great among you, will be your minister;
44 och den som vill vara främst bland eder, han vare allas dräng.
and whoever of you desireth to become first, will be servant of all;
45 Också Människosonen har ju kommit, icke för att låta tjäna sig, utan för att tjäna och giva sitt liv till lösen för många.»
for even the Son of man came not to be served, but to serve, and to give his life a ransom for many.
46 Och de kommo till Jeriko. Men när han åter gick ut ifrån Jeriko, följd av sina lärjungar och en ganska stor hop folk, satt där vid vägen en blind tiggare, Bartimeus, Timeus' son.
And they come to Jericho; and as he was going out of Jericho with his disciples and a great multitude, the son of Timaeus, Bartimaeus, a blind beggar, was sitting by the wayside.
47 När denne hörde att det var Jesus från Nasaret, begynte han ropa och säga: »Jesus, Davids son, förbarma dig över mig.»
And hearing that it was Jesus the Nazarene, he began to cry out and say, Son of David, Jesus, have pity on me!
48 Och många tillsade honom strängeligen att han skulle tiga; men han ropade ännu mycket mer: »Davids son, förbarma dig över mig.»
And many sharply bade him be silent; but he cried out the more, Son of David, have pity on me!
49 Då stannade Jesus och sade: »Kallen honom hit.» Och de kallade på den blinde och sade till honom: »Var vid gott mod, stå upp; han kallar dig till sig.»
And Jesus stopped, and said, Call him. And they call the blind man, saying to him, Be of good courage, rise, he calleth thee.
50 Då kastade han av sig sin mantel och stod upp med hast och kom fram till Jesus.
And throwing off his garment, he leaped up, and came to Jesus.
51 Och Jesus talade till honom och sade: »Vad vill du att jag skall göra dig?» Den blinde svarade honom: »Rabbuni, låt mig få min syn.»
And Jesus answering said to him, What dost thou wish me to do for thee? The blind man said to him, My master, to restore my sight.
52 Jesus sade till honom: »Gå; din tro har hjälpt dig.» Och strax fick han sin syn och följde honom på vägen.
And Jesus said to him, Go; thy faith hath saved thee. And he immediately received his sight, and followed him on the road.
