Malaki 2

1 Därför kommer nu följande bud till eder, I präster.

And now, O priests, this command is to you.

2 Om I icke hörsammen det och akten därpå, så att I given mitt namn ära, säger HERREN Sebaot, så skall jag sända förbannelse över eder och förbanna edra välsignelser; ja, jag har redan förbannat dem, eftersom I icke akten därpå.

If you will refuse to listen, and if you will refuse to take it to heart, so as to give glory to my name, says the Lord of hosts, I will send destitution upon you, and I will curse your blessings; yes, I will curse them. For you have not taken it to heart.

3 Se, jag skall låta min näpst drabba eder avkomma, och jag skall kasta orenlighet i ansiktet på eder, orenligheten efter edra högtidsoffer; ja, I skolen själva bliva kastade i denna.

Behold, I will cast forth an arm to you, and I will scatter across your face the dung of your solemnities, and it will take you to itself.

4 Då skolen I förstå att jag har sänt till eder detta bud, för att mitt förbund med Levi skall bestå, säger HERREN Sebaot.

And you will know that I sent you this commandment, so that my covenant might be with Levi, says the Lord of hosts.

5 Jag hade ett förbund med honom, och däri var liv och frid. Sådant gav jag åt honom, för att han skulle frukta mig; och han fruktade mig och bävade för mitt namn.

My covenant was with him for life and peace. And I gave him fear, and he feared me, and he was afraid before the face of my name.

6 Rätt undervisning var i hans mun, och ingen orätt fanns på hans läppar; fridsamt och redligt vandrade han i min umgängelse och omvände många från missgärning.

The law of truth was in his mouth, and iniquity was not found on his lips. He walked with me in peace and integrity, and he turned away many from iniquity.

7 Ty prästens läppar skola förvara kunskap, och undervisning skall man hämta ur hans mun; han är ju HERREN Sebaots sändebud.

For the lips of the priests will keep knowledge, and they will request the law from his mouth, because he is an angel of the Lord of hosts.

8 Men I haven vikit av ifrån vägen; genom eder undervisning haven I kommit många på fall. I haven fördärvat förbundet med Levi, säger HERREN Sebaot.

But you have withdrawn from the way, and you have scandalized very many in the law. You have nullified the covenant of Levi, says the Lord of hosts.

9 Därför har ock jag gjort eder föraktade och låga i allt folkets ögon, eftersom I icke hållen mina vägar, utan haven anseende till personen, när I handhaven undervisningen.

Because of this, I also have made you contemptible and debased to all the people, just as you have not served my ways, and you have accepted a face in the law.

10 Hava vi icke alla en och samma fader? Har icke en och samma Gud skapat oss? Varför handla vi då trolöst mot varandra och bryta våra fäders förbund?

Is there not one Father of us all? Did not one God create us? Why, then, does each one of us despise his brother, violating the covenant of our fathers?

11 Juda har handlat trolöst, och styggelse är bedriven i Israel och i Jerusalem; ty Juda har oskärat HERRENS helgedom, den som han älskar, och de hava tagit till äkta kvinnor som dyrka främmande gudar.

Judah has transgressed, and abomination has been committed in Israel and in Jerusalem. For Judah has contaminated the sanctified of the Lord, which he loved, and has held the daughter of a strange god.

12 Hos den man som så gör må HERREN utrota var levande själ ur Jakobs hyddor, jämväl den som frambär offergåvor till HERREN Sebaot.

The Lord will drive away the man who has done this, both the teacher and the disciple, from the tabernacles of Jacob and from those offering a gift to the Lord of hosts.

13 Och ännu något annat gören I: I vållen, att HERRENS altare höljes med tårar, med gråt och klagan, så att han icke mer vill se till offergåvorna, ej heller med välbehag kan taga emot något ur eder hand.

And you have done this repeatedly: you have covered the altar of the Lord with tears, with weeping and bellowing, to such an extent that I no longer have respect towards the sacrifice, nor do I accept any appeasement that is from your hands.

14 Nu frågen I: »Huru så?» Jo, HERREN var ju vittne mellan dig och din ungdoms hustru, henne som du nu har varit trolös emot, fastän hon är din maka, din äkta hustru.

And you have said, “What is the reason for this?” It is because the Lord has been a witness between you and the wife of your youth, whom you have despised. Yet she was your partner, and the wife of your covenant.

15 Hava vi då icke en och samma skapare, den i vilkens hand det står att vår ande bevaras? Och vad vill nu denne ene? Han vill ju hava ett gudaktigt släkte. Tagen eder därför väl till vara, så att ingen bliver trolös mot sin ungdoms hustru.

Did not One make her, and is she not the remainder of his spirit? And what does one seek, except offspring of God? So then, preserve your spirit, and do not despise the wife of your youth.

16 Ty jag hatar äktenskapsskillnad, säger HERREN, Israels Gud, och att man höljer sig i våld såsom i en överklädnad, säger HERREN Sebaot. Tagen eder därför väl till vara, så att I icke bliven trolösa.

If you would hold hatred, dismiss her, says the Lord, the God of Israel. But iniquity will cover his garment, says the Lord of hosts. Preserve your spirit, and do not be willing to despise.

17 I trötten ut HERREN med edert tal. Nu frågen I: »Varmed trötta vi då ut honom?» Jo, därmed att I sägen: »Den som gör ont är ändå god i HERRENS ögon, och till sådana har han behag. Ty varför kommer icke eljest domens Gud?»

You have wearied the Lord with your speeches, and you have said, “In what way, have we wearied him?” In that you say, “Everyone who does evil is good in the sight of the Lord, and such as these please him,” or certainly, “Where is the God of judgment?”