Lukas 8
1 Därefter vandrade han igenom landet, från stad till stad och från by till by, och predikade och förkunnade evangelium om Guds rike. Och med honom följde de tolv,
And it came to pass afterwards that He went through every city and village, preaching and declaring the good tidings of the kingdom of God: and the twelve were with Him;
2 så ock några kvinnor som hade blivit befriade från onda andar och botade från sjukdomar: Maria, som kallades Magdalena, ur vilken sju onda andar hade blivit utdrivna,
and some women that had been cured of evil spirits and other infirmities, as Mary Magdalene, out of whom were cast seven demons,
3 och Johanna, hustru till Herodes' fogde Kusas, och Susanna och många andra som tjänade dem med sina ägodelar.
and Joanna the wife of Chuza Herod's steward, and Susanna, and many others, who assisted Him with their substance.
4 Då nu mycket folk kom tillhopa, i det att inbyggarna i de särskilda städerna begåvo sig ut till honom, sade han i en liknelse:
And when a great multitude was gathered together, of those that came to Him out of every city, He spake a parable saying,
5 »En såningsman gick ut för att så sin säd. Och när han sådde, föll somt vid vägen och blev nedtrampat, och himmelens fåglar åto upp det.
A sower went out to sow his seed, and as he was sowing, some fell by the way-side, and was trodden down, and the birds of the air devoured it.
6 Och somt föll på stengrund, och när det hade vuxit upp, torkade det bort, eftersom det icke där hade någon fuktighet.
And some fell upon stony ground, and as soon as it sprung up, it withered away, because it had no moisture.
7 Och somt föll bland törnen, och törnena växte upp tillsammans därmed och förkvävde det.
And some fell among thorns, and the thorns sprang up with it and choked it.
8 Men somt föll i god jord, och när det hade vuxit upp, bar det hundrafaldig frukt.» Sedan han hade talat detta, sade han med hög röst: »Den som har öron till att höra, han höre.»
But some fell on good ground, and sprang up and yielded fruit an hundred-fold. And as He said these things He cried out, "He that hath ears to hear, let him hear."
9 Då frågade hans lärjungar honom vad denna liknelse betydde.
And his disciples asked Him, what might be the meaning of this parable.
10 Han sade: »Eder är givet att lära känna Guds rikes hemligheter, men åt de andra meddelas de i liknelser, för att de med seende ögon intet skola se och med hörande öron intet förstå'.
And He said, To you it is granted to know the mysteries of the kingdom of God: but I speak to others in parables, that in seeing they may not see, and hearing they may not understand.
11 Så är nu detta liknelsens mening: Säden är Guds ord.
Now this is the meaning of the parable, The seed is the word of God:
12 Och att den såddes vid vägen, det är sagt om dem som hava hört ordet, men sedan kommer djävulen och tager bort det ur deras hjärtan, för att de icke skola komma till tro och bliva frälsta.
and those by the way-side, are such as hear indeed; but then the devil cometh and taketh away the word from their hearts, least they should believe and be saved.
13 Och att den såddes på stengrunden det är sagt om dem, som när de få höra ordet, taga emot det med glädje, men icke hava någon rot; de tro allenast till en tid, och i frestelsens stund avfalla de.
And those on stony-ground are such as when they hear, receive the word with joy; but have no root, and so believe only for a while, and in the time of trial fall away.
14 Och att den föll bland törnena, det är sagt om dem, som när de hava hört ordet, gå bort och låta sig förkvävas av rikedomens omsorger och njutandet av livets goda och så icke föra något fram till mognad.
And that which fell among thorns, are those who when they have heard the word go away and are choked with the cares and riches, and pleasures of life, and bring no fruit to perfection.
15 Men att den föll i den goda jorden, det är sagt om dem, som när de hava hört ordet, behålla det i rättsinniga och goda hjärtan och bära frukt i ståndaktighet.
But that on the good ground, are those who having heard the word, retain it in a good and honest heart, and bring forth fruit with patience.
16 Ingen tänder ett ljus och gömmer det sedan under ett kärl eller sätter det under en bänk, utan man sätter det på en ljusstake, för att de som komma in skola se skenet.
No man when he hath lighted a candle covereth it with a vessel, or putteth it under a couch; but setteth it on a candlestick, that they who come in may see the light.
17 Ty intet är fördolt, som icke skall bliva uppenbart, ej heller är något undangömt, som icke skall bliva känt och komma i dagen.
(For there is nothing secret, that shall not be made manifest: nor any thing concealed, which shall not be made known and come to light.)
18 Akten fördenskull på huru I hören. Ty den som har, åt honom skall varda givet; men den som icke har, från honom skall tagas också det han menar sig hava.»
Take heed therefore how ye hear: for whosoever improveth what he hath, to him shall more be given; and whosoever hath not, even what he seemeth to have shall be taken from him.
19 Och hans moder och hans bröder kommo och sökte honom, men för folkets skull kunde de icke komma in till honom.
Now his mother and his brethren came to Him, and could not come at Him for the croud:
20 Då sade man till honom: »Din moder och dina broder stå härutanför och vilja träffa dig.»
and it was told Him, Thy mother and thy brethren stand without desiring to see thee.
21 Men han svarade och sade till dem: »Min moder och mina bröder äro dessa, som höra Guds ord och göra det.»
And He answered and said unto them, My mother and my brethren are these that hear the word of God and do it.
22 En dag steg han med sina lärjungar i en båt och sade till dem: »Låt oss fara över sjön till andra sidan.» Och de lade ut.
And it came to pass on one of the days that He went into a ship, Himself and his disciples, and He said to them, Let us go over to the other side of the lake.
23 Och medan de seglade fram, somnade han. Men en stormvind for ned över sjön, och deras båt begynte fyllas med vatten, så att de voro i fara.
And they launched forth: but as they were failing, He fell asleep: and a storm of wind came down upon the lake, and they were filled with water, and were in great danger.
24 Då gingo de fram och väckte upp honom och sade: »Mästare, Mästare, vi förgås.» När han så hade vaknat, näpste han vinden och vattnets vågor, och de stillades, och det blev lugnt.
And they came to Him and awoke Him, saying, Master, master, we are perishing. Then He arose and rebuked the wind, and the raging of the water, and they ceased, and there was a calm.
25 Därefter sade han till dem: »Var är eder tro?» Men de hade blivit häpna och förundrade sig och sade till varandra: »Vem är då denne? Han befaller ju både vindarna och vattnet, och de lyda honom.»
And He said unto them, Where is your faith? But they were struck with awe and amazement, and said one to another, who is this? for He commandeth even the winds and the sea, and they obey Him.
26 Så foro de över till gerasenernas land, som ligger mitt emot Galileen.
And they sailed to the country of the Gadarenes, which is over against Galilee.
27 Och när han hade stigit i land, kom en man från staden emot honom, en som var besatt av onda andar, och som under ganska lång tid icke hade haft kläder på sig och icke bodde i hus, utan bland gravarna.
And when He was landed, there met Him a man out of the city, who had been possessed by demons a long while, and wore no clothes, and abode in no dwelling but the tombs.
28 Då nu denne fick se Jesus, skriade han och föll ned för honom och sade med hög röst: »Vad har du med mig att göra, Jesus, du Guds, den Högstes, son? Jag beder dig, plåga mig icke.»
But when he saw Jesus, he cried out and fell down to Him, and said with a loud voice, What have I to do with thee, Jesus, thou Son of the most high God? I beseech thee, do not torment me.
29 Jesus skulle nämligen just bjuda den orene anden att fara ut ur mannen. Ty i lång tid hade han farit svårt fram med mannen; och väl hade denne varit fängslad med kedjor och fotbojor och hållits i förvar, men han hade slitit sönder bojorna och hade av den onde anden blivit driven ut i öknarna.
(For He commanded the impure spirit to come out of the man; which had oftentimes seized him so violently, that tho' he was bound with chains and fetters, yet he broke the bands asunder, and was driven by the demon into those lonely places.)
30 Jesus frågade honom: »Vad är ditt namn?» Han svarade: »Legion.» Ty det var många onda andar som hade farit in i honom.
And Jesus asked him, saying, What is thy name? and he said, Legion: because many demons were entred into him.
And they besought Him that He would not command them to go into the abyss: (Abyssos g12)
32 Nu gick där en ganska stor svinhjord i bet på berget. Och de bådo honom att han ville tillstädja dem att fara in i svinen. Och han tillstadde dem det.
but as there was there an herd of many swine feeding on the mountain, they intreated Him that He would suffer them to enter into them, and He permitted them.
33 Då gåvo sig de onda andarna åstad ut ur mannen och foro in i svinen. Och hjorden störtade sig utför branten ned i sjön och drunknade.
So the demons went out of the man and entred into the swine: and the herd ran violently down the hill into the lake and were drowned.
34 Men när herdarna sågo vad som hade skett, flydde de och berättade härom i staden och på landsbygden.
And when those that looked after them saw what was done they fled; and went and told it in city and country:
35 Och folket gick ut för att se vad som hade skett. När de då kommo till Jesus, funno de mannen, ur vilken de onda andarna hade blivit utdrivna, sitta invid Jesu fötter, klädd och vid sina sinnen; och de betogos av häpnad.
and the people went out to see what was done, and came to Jesus; and found the man, from whom the demons were gone out, sitting at the feet of Jesus, clothed and in his right mind:
36 Och de som hade sett händelsen omtalade för dem huru den besatte hade blivit botad.
and they were afraid, for those that saw it told them how the demoniac was healed.
37 Allt folket ifrån den kringliggande trakten av gerasenernas land bad då Jesus att han skulle gå bort ifrån dem, ty de voro gripna av stor förskräckelse. Så steg han då i en båt för att vända tillbaka.
And all the people of the country round about the Gadarenes desired Him to depart from them; for they were seized with great fear: and He went into the ship and returned.
38 Och mannen, ur vilken de onda andarna hade blivit utdrivna, bad honom att få följa honom. Men Jesus tillsade honom att gå, med de orden:
Now the man from whom the demons were gone out, prayed Him to let him be with Him: but Jesus sent him away,
39 »Vänd tillbaka hem, och förtälj huru stora ting Gud har gjort med dig.» Då gick han bort och förkunnade i hela staden huru stora ting Jesus hade gjort med honom.
saying, Return home, and relate what God hath done for thee. So he went away publishing through the whole city what great things Jesus had done to him.
40 När Jesus kom tillbaka, mottogs han av folket; ty alla väntade de på honom.
And when Jesus returned, a great multitude of people received Him; for they were all waiting for Him.
41 Då kom där en man, vid namn Jairus, som var föreståndare för synagogan. Denne föll ned för Jesu fötter och bad honom att han skulle komma till hans hus;
And behold there came a man whose name was Jairus, a ruler of the synagogue, and he fell at the feet of Jesus, and intreated Him to come into his house:
42 ty han hade ett enda barn, en dotter, vid pass tolv år gammal, som låg för döden. Men under det att han var på väg dit, trängde folket hårt på honom.
for he had an only daughter, about twelve years old, and she was dying. (But as He was going, the people crouded Him:
43 Nu var där en kvinna som hade haft blodgång i tolv år och icke hade kunnat botas av någon.
and a woman who had been in a flux twelve years, and had spent her whole livelyhood upon physicians,
44 Hon närmade sig honom bakifrån och rörde vid hörntofsen på hans mantel, och strax stannade hennes blodgång
but could not be healed by any, came close behind Him and touched the hem of his garment, and immediately her flux was stopt.
45 Men Jesus frågade: »Vem var det som rörde vid mig?» Då alla nekade till att hava gjort det, sade Petrus: »Mästare, hela folkhopen trycker och tränger dig ju.»
And Jesus said, Who touched me? When all denied it, Peter, and those that were with him, said, Sir, the multitudes throng and press thee, and dost thou ask, Who was it that touched me?
46 Men Jesus sade: »Det var någon som rörde vid mig; ty jag kände att kraft gick ut ifrån mig.»
And Jesus said, Somebody hath touched me: for I perceive a peculiar virtue is gone out of me.
47 Då nu kvinnan såg att hon icke hade blivit obemärkt, kom hon fram bävande och föll ned för honom och omtalade inför allt folket varför hon hade rört vid honom, och huru hon strax hade blivit frisk.
And when the woman saw that she was not concealed, she came trembling, and fell down to Him, and declared before all the people, for what reason she had touched Him, and how she was healed immediately.
48 Då sade han till henne: »Min dotter, din tro har hjälpt dig. Gå i frid.»
And He said unto her, Daughter, be comforted, thy faith has healed thee, go in peace.)
49 Medan han ännu talade, kom någon från synagogföreståndarens hus och sade: »Din dotter är död; du må icke vidare göra mästaren omak.»
While He was yet speaking, there cometh one from the ruler of the synagogue's, and said to Him, Thy daughter is dead, trouble not the Master.
50 Men när Jesus hörde detta, sade han till honom: »Frukta icke; tro allenast, så får hon liv igen.»
But Jesus hearing it, answered saying, Fear not, only believe, and she shall be recovered.
51 Och när han hade kommit fram till hans hus, tillstadde han ingen att gå med ditin, utom Petrus och Johannes och Jakob och därtill flickans fader och moder.
And when He came to the house, He suffered none to go in but Peter, and James, and John, and the father and mother of the child.
52 Och alla gräto och jämrade sig över henne. Men han sade: »Gråten icke; hon är icke död, hon sover.»
And they were all weeping and bewailing her: but He said, Weep not; she is not dead, but sleepeth.
53 Då hånlogo de åt honom, ty de visste ju att hon var död.
And they laughed at Him, knowing that she was dead.
54 Men han tog henne vid handen och sade med hög röst: »Flicka, stå upp.»
But He turned them all out, and taking hold of her hand, called to her, saying, Child, arise.
55 Då kom hennes ande igen, och hon stod strax upp. Och han tillsade att man skulle giva henne något att äta.
And her spirit returned, and immediately she stood up: and He ordered something to be given her to eat.
56 Och hennes föräldrar blevo uppfyllda av häpnad; men han förbjöd dem att för någon omtala vad som hade skett.
And her parents were exceedingly astonished: but He charged them to tell no one what was done.
