Lukas 6
1 Och det hände sig på en sabbat att han tog vägen genom ett sädesfält; och hans lärjungar ryckte av axen och gnuggade sönder dem med händerna och åto.
Aru dusra Bisram dinte eneka hoise Jisu kheti majote jai thakise, aru chela khan dhaan guti ulaikene hath pora sapha kori kene khai thakise.
2 Då sade några av fariséerna; »Huru kunnen I göra vad som icke är lovligt att göra på sabbaten?
Kintu Pharisee khan hudise, “Tumikhan eneka kele kori ase, Bisram dinte eneka kori bole niyom nai nohoi?”
3 Jesus svarade och sade till dem: »Haven I icke läst om det som David gjorde, när han själv och de som följde honom blevo hungriga:
Jisu taikhan ke koise, “Tumikhan Isor laga kotha te pura nai naki David aru tai logote thaka manu khan bhuk laga homoi te taikhan ki korise?
4 huru han då gick in i Guds hus och tog skådebröden och åt, och jämväl gav åt dem som följde honom, fastän det ju icke är lovligt för andra än allenast för prästerna att äta sådant bröd?»
Tai kineka Isor ghor bhitore jaise aru pobitro jagate bhaat rakha to loi kene khaise, aru tai logote thaka khan ke bhi dise, juntu niyom pora chubo aru khabo napare, khali purohitkhan he khabo pare.”
5 Därefter sade han till dem: »Människosonen är herre över sabbaten.»
Tai taikhan ke koise, “Manu laga Putro to Bisram Din laga bhi Probhu ase.”
6 På en annan sabbat hände sig att han gick in i synagogan och undervisade. Där var då en man vilkens högra hand var förvissnad.
Aru ekta Bisram dinte eneka hoise, Tai mondoli bhitor te jai kene sikhai thakise. Ta te ekjon manu tai laga dyna hath to murjha asele.
7 Och de skriftlärde och fariséerna vaktade på honom, för att se om han botade någon på sabbaten; de ville nämligen finna något att anklaga honom för.
Aru Bisram dinte, Jisu pora kunba ke bhal kore na nai, etu pora golti dhori bole nimite, niyom likha manu kunba aru Pharisee khan Jisu ke sai thakise.
8 Men han förstod deras tankar och sade till mannen som hade den förvissnade handen: »Stå upp, och träd fram.» Då stod han upp och trädde fram.
Kintu Jisu taikhan laga bhabona jani jaise, aru jun laga hath murjha asele etu ke koise, “Uthibi, amikhan majote khara hoi jabi.” Etu manu uthi kene taikhan majote khara hoi jaise.
9 Sedan sade Jesus till dem: »Jag vill göra eder en fråga. Vilketdera är lovligt på sabbaten: att göra vad gott är, eller att göra vad ont är, att rädda någons liv, eller att förgöra det?»
Pichete Jisu taikhan ke koise, “Moi tumikhan ke hudibo, Bisram dinte bhal kaam koribo lage na manu ke nuksan koribo lage, atma ke bachabo lage na, biya koribo lage?
10 Och han såg sig omkring på dem alla och sade till mannen: »Räck ut din hand.» Och han gjorde så; och hans hand blev frisk igen.
Aru Jisu sob phale saikene etu manu ke koise, “Tumi laga hath to sidha koribi.” Tai korise, aru tai laga hath to bhal hoise.
11 Men de blevo såsom ursinniga och talade med varandra om vad de skulle kunna företaga sig mot Jesus.
Kintu cholawta khan khong pora bhorta hoise aru Jisu ke kineka phasabo etu kotha korise.
12 Så hände sig på den tiden att han gick åstad upp på berget för att bedja; och han blev kvar där över natten i bön till Gud.
Aru eneka hoise dusra dinte Tai ulaikene tilla uporte prathana kori bole jaise, aru Tai pura rati Isor logote prathana kori thakise.
13 Men när det blev dag, kallade han till sig sina lärjungar och utvalde bland dem tolv, som han ock benämnde apostlar:
Aru jitia din hoise Jisu pora chela khan ke matise, aru baroh jonke basi loise, aru taikhan ke apostle naam dise.
14 Simon, vilken han ock gav namnet Petrus, och Andreas, hans broder; vidare Jakob och Johannes och Filippus och Bartolomeus
Simon (junke Peter naam dise) aru tai laga bhai Andrew; James aru John; Philip aru Bartholomew;
15 och Matteus och Tomas och Jakob, Alfeus' son, och Simon, som kallades ivraren;
Matthew aru Thomas; aru James Alphaeus laga chokra; aru Simon junke Zealot bhi mate;
16 vidare Judas, Jakobs son, och Judas Iskariot, den som blev en förrädare.
Aru James laga chokra Judas; aru Judas Iscariot, jun he Jisu ke pichete dhoka dise.
17 Dessa tog han nu med sig och steg åter ned och stannade på en jämn plats; och en stor skara av hans lärjungar var där församlad, så ock en stor hop folk ifrån hela Judeen och Jerusalem, och från kuststräckan vid Tyrus och Sidon.
Jitia Tai tilla pora namikene taikhan logote ahise, aru bisi dangor bhir manu joma hoi thakise. Aru Judea desh, Jerusalem sheher, aru samundar kinar Tyre aru Sidon sheher khan pora ahise bhi bisi manu ahise.
18 Dessa hade kommit för att höra honom och för att bliva botade från sina sjukdomar. Och jämväl de som voro kvalda av orena andar blevo botade.
Taikhan Isor kotha huni bole aru bemar pora bhal hobole nimite ahise. Kunkhan dusto atma pora dhori thakise taikhan bhi bhal hoise.
19 Och allt folket sökte att få röra vid honom, ty kraft gick ut ifrån honom och botade alla.
Aru manu khan Jisu ke chubole kosis korise kelemane Tai pora changai laga hokti ulai thakise.
20 Och han lyfte upp sina ögon och säg på sina lärjungar och sade: »Saliga ären I, som ären fattiga, ty eder hör Guds rike till.
Titia Tai chela khan ke saise, aru koise, “Dhonyo ase dukhia manu khan, kelemane Isor laga rajyo to tumikhan nimite ase.
21 Saliga ären I, som nu hungren, ty I skolen bliva mättade. Saliga ären I, som nu gråten, ty I skolen le.
Dhonyo ase jun bhuk lagi ase, kele koile tumikhan bhorta hobo. Dhonyo ase kun etiya kandi ase, kele koile tumikhan hasibo.
22 Saliga ären I, när människorna för Människosonens skull hata eder och förskjuta och smäda eder och kasta bort edert namn såsom något ont.
Dhonyo ase jitia manu pora tumikhan ke ghin koribo, tumikhan ke chari dibo aru bodnam kori kene naam biya kori dibo, Manu laga Putro karone.
23 Glädjens på den dagen, ja, springen upp av fröjd, ty se, eder lön är stor i himmelen. På samma satt gjorde ju deras fäder med profeterna.
Etu din aha somoite khushi anondo pora nachibi, sabi, tumi laga inam to sorgote dangor ase. Kelemane taikhan baba laga baba khan bhi bhabobadi khan ke eneka he dukh dise.
24 Men ve eder, I som ären rika, ty I haven fått ut eder hugnad!
Kintu dhun thaka manu khan, hai ase, kele koile tumikhan aram pai loise.
25 Ve eder, som nu ären mätta, ty I skolen hungra! Ve eder, som nu len, ty I skolen sörja och gråta!
Hai ase kun manu etiya pet bhorta ase, kele koile tumi bhuk lagibo. Hai ase tumi kun etiya hasi ase, kele koile tumi dukh koribo aru kandibo.
26 Ve eder, när alla människor tala väl om eder! På samma sätt gjorde ju deras fader i fråga om de falska profeterna.
Hai ase jitia manu pora tumikhan ke bhal ase koi, kele koile taikhan baba laga baba khan bhi misa bhabobadi khan ke bhi eneka koi thakise.
27 Men till eder, som hören mig, säger jag: Älsken edra ovänner, gören gott mot dem som hata eder,
Kintu kun huni ase, tumikhan ke Moi koi ase, tumi laga dushman khan ke morom koribi aru jun khan pora tumikhan ke ghin kore, taikhan ke bhal kaam dikhai dibi.
28 välsignen dem som förbanna eder, bedjen för dem som förorätta eder.
Jun manu tumikhan ke shrap diye aru tumike digdar kore, tai nimite prathana koribi.
29 Om någon slår dig på den ena kinden, så håll ock fram den andra åt honom; och om någon tager manteln ifrån dig, så förvägra honom icke heller livklädnaden.
Jun manu tumike ekta thapor mare, taike aru alag gaal phale bhi mari bole dibi, jun manu tumi laga kapra ekta loijai, dusra ula bhi taike lobole dibi.
30 Giv åt var och en som beder dig; och om någon tager ifrån dig vad som är ditt, så kräv det icke igen.
Tumike ki mange, etu di thaki bhi, aru jun manu tumi laga saman loijai, itu aru wapas namangibi.
31 Såsom I viljen att människorna skola göra mot eder, så skolen I ock göra mot dem.
Manu ki korile tumi khushi pai, tumi bhi eneka taikhan logot koribi.
32 Om I älsken dem som älska eder, vad tack kunnen I få därför? Också syndare älska ju dem av vilka de bliva älskade.
Jodi apuni pora jun manu tumike morom kore, tumi bhi etu manu ke he morom korile, apuni nimite ki labh ase? Paapi manu bhi eitu khan ke he morom kore jun manu taikhan ke morom diye.
33 Och om I gören gott mot dem som göra eder gott, vad tack kunnen I få därför? Också syndare göra ju detsamma.
Jun manu tumi karone bhal kaam kore, aru tumi bhi etu manu nimite he bhal kaam kore, eneka hoile tumi nimite ki labh ase? Kile mane dusra paapi manu bhi eneka he kore.
34 Och om I lånen åt dem av vilka I kunnen hoppas att själva få något, vad tack kunnen I få därför? Också syndare låna ju åt syndare för att få lika igen.
Jun manu pora wapas pabole asha ase, taike he dile, tumi nimite ki labh ase? Dusra paapi manu pora bhi paapi manu ke dhar diye, taikhan bi etu sob pabole nimite.
35 Nej, älsken edra ovänner, och gören gott och given lån utan att hoppas på någon gengäld. Då skall eder lön bliva stor, och då skolen I vara den Högstes barn; ty han är mild mot de otacksamma och onda.
Kintu dushman ke morom koribi aru bhal kaam to dikhai dibi, aru bodli te kiba pabo nimite bhabona nokoribi, eneka korile, tumi laga inam to dangor thakibo, aru tumi Sobse Mohan laga bacha khan hobo, kele koile paapi khan kun Isor ke dhanyavad nadiya, Tai pora eitu khan sobke morom kore.
36 Varen barmhärtiga, såsom eder Fader är barmhärtig.
Dayalu thakibi, jineka tumi laga Baba bhi dayalu ase.
37 Dömen icke, så skolen I icke bliva dömda; fördömen icke, så skolen I icke bliva fördömda. Förlåten, och eder skall bliva förlåtet.
Bisar nokoribi, tumike bhi bisar nokorile. Bodnam na koribi, aru tumike bhi bodnam nakoribo, maph dibi, tumi bhi maph pabo.
38 Given, och eder skall bliva givet. Ett gott mått, väl packat, skakat och överflödande, skall man giva eder i skötet; ty med det mått som I mäten med skall ock mätas åt eder igen.»
Di thaki bhi, tumi bhi pai thakibo: bhal pora dabai kene aru bhorta hoi kene dibi, aru bisi hoi kene tumi laga theng uporte giri bo. Ki hisab pora tumikhan dibo etu hisab te tumikhan bhi pabo.”
39 Han framställde ock för dem denna liknelse: »Kan väl en blind leda en blind? Falla de icke då båda i gropen?
Aru Tai taikhan ke ekta dristanto koise. “Ekjon andha manu pora aru ekjon andha manu ke rasta dikha bo pare naki? Taikhan jai kene nalah te nagiribo naki?
40 Lärjungen är icke förmer än sin mästare; när någon bliver fullärd, så bliver han allenast sin mästare lik.
Ekjon chela to guru pora dangor nohoi, kintu jun manu bhal kori kene sikhi loi tai guru nisena hoijai.
41 Huru kommer det till, att du ser grandet i din broders öga, men icke bliver varse bjälken i ditt eget öga?
Tumi bhai laga suku letera ke kele sai thake, kintu tumi nijor suku laga dangor letera to nadikhe?
42 Huru kan du säga till din broder: 'Broder, låt mig taga ut grandet i ditt öga', du som icke ser bjälken i ditt eget öga? Du skrymtare, tag först ut bjälken ur ditt eget öga; därefter må du se till, att du kan tala ut grandet i din broders öga.
Tumi laga bhai ke etu kineka kobo, ‘Bhai, tumi laga suku te ki letera ase etu ami sapha kori dibo’; aru tumi laga suku te dangor letera thaka to tumi dikha nai? Kopoti khan! Poila tumi suku te letera thaka to ulabi, titia he tumi sapha pora tumi bhai laga suku te letera thaka to ulabole paribo.
43 Ty intet gott träd finnes, som bär dålig frukt, och lika litet finnes något dåligt träd som bär god frukt;
Kelemane bhal ghas te biya phol naulai aru etu nisena biya ghas te bhi bhal phol naulai.
44 vart och ett träd kännes ju igen på sin frukt. Icke hämtar man väl fikon ifrån törnen, ej heller skördar man vindruvor av törnbuskar.
Sob ghas to tai laga phol pora he jani jai. Manu khan kata ghas pora dimoru nakate, aru jongol ghas pora angur phol nakate.
45 En god människa bär ur sitt hjärtas goda förråd fram vad gott är, och en ond människa bär ur sitt onda förråd fram vad ont är; ty vad hennes hjärta är fullt av, det talar hennes mun. --
Bhal manu laga mon pora bhal bostu ulai diye, aru paapi manu bhitor pora biya he ulai diye. Kelemane mon bhitor te ki ase, tai mukh pora koi.
46 Men varför ropen I till mig: 'Herre, Herre', och gören dock icke vad jag säger?
Tumikhan kele Moike ‘Probhu, Probhu,’ mate aru Moi ki koi etu nakore?
47 Var och en som kommer till mig och hör mina ord och gör efter dem, vem han är lik, det skall jag visa eder.
Aru jun manu Moi logote ahe aru Moi laga kotha to huni kene kore, Moi tumikhan ke dikhai dibo tai kineka ase.
48 Han är lik en man som ville bygga ett hus och som då grävde djupt och lade dess grund på hälleberget. När sedan översvämning kom, störtade sig vattenströmmen mot det huset, men den förmådde dock icke skaka det, eftersom det var så byggt.
Tai ghor bonai thaka ekjon manu nisena ase aru bhal kori kene pathor uporte ghor bonaise aru jitia ban-pani ahise, ghor to pani pora bhorta hoi jaise, kintu ghor ke hila bo para nai, kele koile etu ghor to bhal kori kene bonaise.
49 Men den som hör och icke gör, han är lik en man som byggde ett hus på blotta jorden, utan att lägga någon grund. Och vattenströmmen störtade sig emot det, och strax föll det samman, och det husets fall blev stort.»
Kintu kun manu huni kene kaam nakore, etu manu eneka ase, jun ghor bonaise hoilebi bhetimul to bhal diya nai. Aru jitia etu ghor te dangor hawa pani lagise, achanak pora etu ghor to purah bhangikena pura barbad hoi jaise.”
