Lukas 6
1 Och det hände sig på en sabbat att han tog vägen genom ett sädesfält; och hans lärjungar ryckte av axen och gnuggade sönder dem med händerna och åto.
And it came to pass on the second Sabbath, He was going through the cornfields; and His disciples were plucking the ears, and eating, shelling them out with their hands.
2 Då sade några av fariséerna; »Huru kunnen I göra vad som icke är lovligt att göra på sabbaten?
And certain ones of the Pharisees said to them, Why are you doing that which is not lawful to do on the Sabbath?
3 Jesus svarade och sade till dem: »Haven I icke läst om det som David gjorde, när han själv och de som följde honom blevo hungriga:
Jesus responded and said to them, Have ye not read what David did, when he was hungry, and those being with him?
4 huru han då gick in i Guds hus och tog skådebröden och åt, och jämväl gav åt dem som följde honom, fastän det ju icke är lovligt för andra än allenast för prästerna att äta sådant bröd?»
How he entered into the house of God, and how he took the shewbread, and ate it, and gave it to those with him; which is not lawful to eat, except the priests only?
5 Därefter sade han till dem: »Människosonen är herre över sabbaten.»
And He said to them, The Son of man is Lord of the Sabbath also.
6 På en annan sabbat hände sig att han gick in i synagogan och undervisade. Där var då en man vilkens högra hand var förvissnad.
And it came to pass on another Sabbath, that He came into the synagogue and taught, and a man was there, whose right hand was withered.
7 Och de skriftlärde och fariséerna vaktade på honom, för att se om han botade någon på sabbaten; de ville nämligen finna något att anklaga honom för.
And the scribes and Pharisees were watching Him, if He will heal him on the Sabbath, in order that they may find accusation against Him.
8 Men han förstod deras tankar och sade till mannen som hade den förvissnade handen: »Stå upp, och träd fram.» Då stod han upp och trädde fram.
But He knew their thoughts, and said to the man having the withered hand, Rise up, and stand in the midst; and he having arisen stood.
9 Sedan sade Jesus till dem: »Jag vill göra eder en fråga. Vilketdera är lovligt på sabbaten: att göra vad gott är, eller att göra vad ont är, att rädda någons liv, eller att förgöra det?»
And Jesus said to them, I will ask you; What is lawful on the Sabbath; to do good, or to do evil? to save life, or to destroy?
10 Och han såg sig omkring på dem alla och sade till mannen: »Räck ut din hand.» Och han gjorde så; och hans hand blev frisk igen.
And looking around upon them all, He said to him, Reach forth thy hand. And he did so: and his hand was restored.
11 Men de blevo såsom ursinniga och talade med varandra om vad de skulle kunna företaga sig mot Jesus.
And they were filled with rage; and they were talking one to another what they might do to Jesus.
12 Så hände sig på den tiden att han gick åstad upp på berget för att bedja; och han blev kvar där över natten i bön till Gud.
And it came to pass in those days, that He went out into the mountain to pray; and was there through the night in the prayer of God.
13 Men när det blev dag, kallade han till sig sina lärjungar och utvalde bland dem tolv, som han ock benämnde apostlar:
And when it was day, He called His disciples to Him: and having chosen twelve from them, whom He also named apostles;
14 Simon, vilken han ock gav namnet Petrus, och Andreas, hans broder; vidare Jakob och Johannes och Filippus och Bartolomeus
Simon, whom He also named Peter, and Andrew his brother, James and John. Philip and Bartholomew,
15 och Matteus och Tomas och Jakob, Alfeus' son, och Simon, som kallades ivraren;
Matthew and Thomas, James the son of Alpheus, and Simon called the Zealot;
16 vidare Judas, Jakobs son, och Judas Iskariot, den som blev en förrädare.
and Judas the brother of James, and Judas Iscariot, who also became His betrayer.
17 Dessa tog han nu med sig och steg åter ned och stannade på en jämn plats; och en stor skara av hans lärjungar var där församlad, så ock en stor hop folk ifrån hela Judeen och Jerusalem, och från kuststräckan vid Tyrus och Sidon.
And having come down with them, He stood upon a level place, and a great multitude of His disciples, and a great crowd of people from all Judea and Jerusalem, and Tyre and Sidon by the sea, who came to hear Him, and to be healed of their diseases;
18 Dessa hade kommit för att höra honom och för att bliva botade från sina sjukdomar. Och jämväl de som voro kvalda av orena andar blevo botade.
and those troubled by unclean spirits; and they were getting healed.
19 Och allt folket sökte att få röra vid honom, ty kraft gick ut ifrån honom och botade alla.
And the whole multitude sought to touch Him: because power was going out from Him, and was healing all.
20 Och han lyfte upp sina ögon och säg på sina lärjungar och sade: »Saliga ären I, som ären fattiga, ty eder hör Guds rike till.
And He lifting up His eyes to His disciples, said, Blessed are ye poor: because the kingdom of God is yours.
21 Saliga ären I, som nu hungren, ty I skolen bliva mättade. Saliga ären I, som nu gråten, ty I skolen le.
Blessed are ye who hunger now: because ye shall be filled. Blessed are ye who weep now: because ye shall laugh.
22 Saliga ären I, när människorna för Människosonens skull hata eder och förskjuta och smäda eder och kasta bort edert namn såsom något ont.
Blessed are ye, when the people may hate you, and when they may separate you, and cast out your name as evil, for the sake of the Son of man.
23 Glädjens på den dagen, ja, springen upp av fröjd, ty se, eder lön är stor i himmelen. På samma satt gjorde ju deras fäder med profeterna.
Rejoice in that day, and leap for joy: for behold your reward in heaven is great: for according to these things were their fathers accustomed to do to the prophets.
24 Men ve eder, I som ären rika, ty I haven fått ut eder hugnad!
Moreover woe unto you rich! because you exhaust your reward.
25 Ve eder, som nu ären mätta, ty I skolen hungra! Ve eder, som nu len, ty I skolen sörja och gråta!
Woe unto you who are full! because you shall hunger. Woe unto you who are now laughing because you shall weep and mourn.
26 Ve eder, när alla människor tala väl om eder! På samma sätt gjorde ju deras fader i fråga om de falska profeterna.
Woe unto you when all the people may speak well of you! because according to the same things their fathers were accustomed to do to the false prophets.
27 Men till eder, som hören mig, säger jag: Älsken edra ovänner, gören gott mot dem som hata eder,
But I say unto you that hear, Love your enemies with divine love, and do good to those that hate you,
28 välsignen dem som förbanna eder, bedjen för dem som förorätta eder.
bless those who curse you, and pray for those who despitefully use you.
29 Om någon slår dig på den ena kinden, så håll ock fram den andra åt honom; och om någon tager manteln ifrån dig, så förvägra honom icke heller livklädnaden.
To the one smiting thee on the cheek turn the other also; and from the one taking away thy cloak do not withhold even the coat.
30 Giv åt var och en som beder dig; och om någon tager ifrån dig vad som är ditt, så kräv det icke igen.
Give to every one asking thee, and turn not away from the one taking thy possessions,
31 Såsom I viljen att människorna skola göra mot eder, så skolen I ock göra mot dem.
And as you wish that the people may do unto you, do ye unto them even likewise.
32 Om I älsken dem som älska eder, vad tack kunnen I få därför? Också syndare älska ju dem av vilka de bliva älskade.
If you love those who love you, what grace is there to you? for even sinners love those who love them.
33 Och om I gören gott mot dem som göra eder gott, vad tack kunnen I få därför? Också syndare göra ju detsamma.
And if you may do good to those doing good to you, what grace is there to you? for sinners also do the same.
34 Och om I lånen åt dem av vilka I kunnen hoppas att själva få något, vad tack kunnen I få därför? Också syndare låna ju åt syndare för att få lika igen.
And if you may lend to those from whom you may hope to receive, what grace is there to you? for sinners lend to sinners, that they may receive back the equivalent.
35 Nej, älsken edra ovänner, och gören gott och given lån utan att hoppas på någon gengäld. Då skall eder lön bliva stor, och då skolen I vara den Högstes barn; ty han är mild mot de otacksamma och onda.
Moreover love your enemies, and do good, and lend, hoping nothing in return; and your reward shall be great, and you shall be the sons of the Highest: because He is good to the ungrateful and wicked.
36 Varen barmhärtiga, såsom eder Fader är barmhärtig.
Therefore be ye merciful, as your Father is indeed merciful.
37 Dömen icke, så skolen I icke bliva dömda; fördömen icke, så skolen I icke bliva fördömda. Förlåten, och eder skall bliva förlåtet.
And criticise not, and you can not be criticised. Condemn not, and you can not be condemned.
38 Given, och eder skall bliva givet. Ett gott mått, väl packat, skakat och överflödande, skall man giva eder i skötet; ty med det mått som I mäten med skall ock mätas åt eder igen.»
Forgive, and you shall be forgiven: give, and it shall be given unto you; good measure, heaped up, and shaken down, and running over, they will give into your bosom. For with the same measure, which you measure, it will be measured unto you.
39 Han framställde ock för dem denna liknelse: »Kan väl en blind leda en blind? Falla de icke då båda i gropen?
And He spoke a parable unto them, Whether is the blind able to lead the blind? will they not both fall into the ditch?
40 Lärjungen är icke förmer än sin mästare; när någon bliver fullärd, så bliver han allenast sin mästare lik.
The disciple is not above his teacher; but every one having been made perfect shall be as his teacher.
41 Huru kommer det till, att du ser grandet i din broders öga, men icke bliver varse bjälken i ditt eget öga?
But why do you see the mote which is in the eye of your brother, and do not recognize the beam which is in your own eye?
42 Huru kan du säga till din broder: 'Broder, låt mig taga ut grandet i ditt öga', du som icke ser bjälken i ditt eget öga? Du skrymtare, tag först ut bjälken ur ditt eget öga; därefter må du se till, att du kan tala ut grandet i din broders öga.
Or how are you able to say to your brother; Brother, permit me, I will cast out the mote which is in thine eye, yourself not seeing the beam which is in your own eye? O hypocrite, first cast out the beam from your own eye, and then you will see clearly to cast out the mote which is in the eye of your brother.
43 Ty intet gott träd finnes, som bär dålig frukt, och lika litet finnes något dåligt träd som bär god frukt;
For there is no beautiful tree producing corrupt fruit, nor corrupt tree producing beautiful fruit.
44 vart och ett träd kännes ju igen på sin frukt. Icke hämtar man väl fikon ifrån törnen, ej heller skördar man vindruvor av törnbuskar.
For every tree is known by its own fruit: for they do not gather figs from thorns, nor do they gather the grape-bunch from the bramble.
45 En god människa bär ur sitt hjärtas goda förråd fram vad gott är, och en ond människa bär ur sitt onda förråd fram vad ont är; ty vad hennes hjärta är fullt av, det talar hennes mun. --
The good man out of the good treasure of his heart brings forth the good; and the wicked man out of the wicked treasure of his heart brings forth that which is wicked: for out of the abundance of his heart his mouth speaks.
46 Men varför ropen I till mig: 'Herre, Herre', och gören dock icke vad jag säger?
But why do you call me Lord, Lord, and do not the things which I say?
47 Var och en som kommer till mig och hör mina ord och gör efter dem, vem han är lik, det skall jag visa eder.
Every one coming to me, and hearing my words, and doing the same, I will show you to whom he is like.
48 Han är lik en man som ville bygga ett hus och som då grävde djupt och lade dess grund på hälleberget. När sedan översvämning kom, störtade sig vattenströmmen mot det huset, men den förmådde dock icke skaka det, eftersom det var så byggt.
He is like unto a man building a house, who dug and went down deep, and laid the foundation upon the rock: and there being a flood, the river broke against that house, and it was not able to shake it; for it was founded on the rock.
49 Men den som hör och icke gör, han är lik en man som byggde ett hus på blotta jorden, utan att lägga någon grund. Och vattenströmmen störtade sig emot det, och strax föll det samman, och det husets fall blev stort.»
But the one hearing and not doing, is like unto a man building his house upon the ground without a foundation; against which the river broke, and it fell immediately, and great was the fall of that house.
