Lukas 6
1 Och det hände sig på en sabbat att han tog vägen genom ett sädesfält; och hans lärjungar ryckte av axen och gnuggade sönder dem med händerna och åto.
Nau hethauwuu naneseauwauau vadanesee, haeehedesa jenayaunaa; nau hethauguhādaunau haegaugauunauwu wauchuunethauauhanau, nau haevethenauau, haegauneegudenauau hejadenenau.
2 Då sade några av fariséerna; »Huru kunnen I göra vad som icke är lovligt att göra på sabbaten?
Nau hauthauauau Nesethajauhuhau, Naudu hanesedauna waujaa nanavanau nesedaude vadanesee hathauhaugaunee?
3 Jesus svarade och sade till dem: »Haven I icke läst om det som David gjorde, när han själv och de som följde honom blevo hungriga:
Nau Hejavaneauthusau hanaāauchuhananadethaude, Gauhājethaunauhaude nuu hasauau David neesedaude, nehayau deasenade, nau neethāenethaunāde.
4 huru han då gick in i Guds hus och tog skådebröden och åt, och jämväl gav åt dem som följde honom, fastän det ju icke är lovligt för andra än allenast för prästerna att äta sådant bröd?»
Neesejedāde Hejavaneauthu hedauauwunene, nau needanauau nau nevethee nauhauthethājauaujau, nau haevena heethāenethaunaunau; waujaa nanavanau veyāgu hau jasaa vevethahevahehauau?
5 Därefter sade han till dem: »Människosonen är herre över sabbaten.»
Nau hanaāāedauwunāthee, Heau henane nanethadāde vadanesee.
6 På en annan sabbat hände sig att han gick in i synagogan och undervisade. Där var då en man vilkens högra hand var förvissnad.
Nau hethauwuu jea jasaa vadanesee haejedā vevethahenauauwuu nau haeautheda: nau henane haeanedau hejavese hejadenaa haeesevane,
7 Och de skriftlärde och fariséerna vaktade på honom, för att se om han botade någon på sabbaten; de ville nämligen finna något att anklaga honom för.
Nau wauthaunauhāhehau nau Nesethajauhuhau haeaunauyauhauvaa, wauau haadenenayauthā vadanesee; hadnejauaudaunauthee dauhanājauwauaunauthee.
8 Men han förstod deras tankar och sade till mannen som hade den förvissnade handen: »Stå upp, och träd fram.» Då stod han upp och trädde fram.
Hau haeaenauwu hegaugauuthajaudenenau nau hanaāanadethaude henanene hesevenasanith, Gauhā nau yethaagu nahethāe. Nau haegauhā nau haeyethaagu.
9 Sedan sade Jesus till dem: »Jag vill göra eder en fråga. Vilketdera är lovligt på sabbaten: att göra vad gott är, eller att göra vad ont är, att rädda någons liv, eller att förgöra det?»
Hejavaneauthusau hanaāāedauwunaude, haudnaudedaunathana nananena hanesadee; Gaujenanavanau vadanesee hethadāgu hasedaunee, nau wauāthe wauchudauneagu? henayauhāgu henaedede, nau wauāthe nanaunehāgu?
10 Och han såg sig omkring på dem alla och sade till mannen: »Räck ut din hand.» Och han gjorde så; och hans hand blev frisk igen.
Nau hanaāenaunauānede vahee, hanaāāedauwunaude henanene, Segauha hajade. Nau hanaasedaude: nau hejade haeenayauhune jasaa hasaunee.
11 Men de blevo såsom ursinniga och talade med varandra om vad de skulle kunna företaga sig mot Jesus.
Nau haeechauchaunaudenauau hasenaunaude: nau hanaāaunauchuwuhadethee daun haudnesehauthee Hejavaneauthusaun.
12 Så hände sig på den tiden att han gick åstad upp på berget för att bedja; och han blev kvar där över natten i bön till Gud.
Hethauwuu hena hese, haeehau hauanee haudnevevethahede, nau haunaude naugaunee haevevethedauna Hejavaneauthu.
13 Men när det blev dag, kallade han till sig sina lärjungar och utvalde bland dem tolv, som han ock benämnde apostlar:
Nau hāesenee, hanaāadethaude hethauguhādaunau; nau haeedana vadadauchunesenee, hanaāeneseaude vadauhanauau.
14 Simon, vilken han ock gav namnet Petrus, och Andreas, hans broder; vidare Jakob och Johannes och Filippus och Bartolomeus
Simoneau (jea haeaugauthea Peda haseauhuk), nau Andwheau henauhauwauau, James nau Jaun, Thenib, nau Bathaunaumew,
15 och Matteus och Tomas och Jakob, Alfeus' son, och Simon, som kallades ivraren;
Matthew, nau Taumis, James heau Atheas, nau Simon Zenautes haseadagu,
16 vidare Judas, Jakobs son, och Judas Iskariot, den som blev en förrädare.
Nau Judas James henauhauwauau, nau Judas Iskariot, hanane jea neheaudaunade Hejavaneauthusaun.
17 Dessa tog han nu med sig och steg åter ned och stannade på en jämn plats; och en stor skara av hans lärjungar var där församlad, så ock en stor hop folk ifrån hela Judeen och Jerusalem, och från kuststräckan vid Tyrus och Sidon.
Nau haejenauunethauna nau haetheaugunauau hethauauwuu, nau hadauchunanenethe hethauguhādaunau, nau haevasenauthenanedau henanedanede hehethee vahee Judea nau Dādaunedan, nau hehethee sasethauwu hadajee Tyre nau Sidon hethāejenauujaathehādaunau, nau haudnenayauhāthee hedasauwauvahedaunenau;
18 Dessa hade kommit för att höra honom och för att bliva botade från sina sjukdomar. Och jämväl de som voro kvalda av orena andar blevo botade.
Nau hathāenaunauthauwauvahethee wauchāhenethe haujaunau: nau haeenayauhaunauau,
19 Och allt folket sökte att få röra vid honom, ty kraft gick ut ifrån honom och botade alla.
Nau haunauude hadauchaa haevadauvasanau hanau daunudesanaunee hevadaude nau haevahenayauha.
20 Och han lyfte upp sina ögon och säg på sina lärjungar och sade: »Saliga ären I, som ären fattiga, ty eder hör Guds rike till.
Nau hanaāenāauhauwaude hethauguhādaunau, Hauwunaunana nananena hadavenuhunena; hanau nananena najanede Hejavaneauthau, hathauhuk.
21 Saliga ären I, som nu hungren, ty I skolen bliva mättade. Saliga ären I, som nu gråten, ty I skolen le.
Hauwunaunana nananena hathāasenana hewaunehaa: hanau nananena hadnegaudana. Hauwunaunana nananena hathāevewauhuna hewaunehaa, hanau nananena hadnauchaunena.
22 Saliga ären I, när människorna för Människosonens skull hata eder och förskjuta och smäda eder och kasta bort edert namn såsom något ont.
Hauwunaunana nananena, henaneda hasānavānā, nau jaasauaunānā, nau naunaunauthevānā, nau hausāgudenauthe haneseedaunenau hadauwausaunee, haugau Henane Heāhene heee.
23 Glädjens på den dagen, ja, springen upp av fröjd, ty se, eder lön är stor i himmelen. På samma satt gjorde ju deras fäder med profeterna.
Haunauwuthajauau henee hesee heee, nau jajanauauau heee haunauwuthajaude: hanau, naune, hanavanasauau hadaugautheavadenenau hejavaa: hanau naneesedauyaugaune henesaunaunenau naneesehauhaugaunee haeyāhehau.
24 Men ve eder, I som ären rika, ty I haven fått ut eder hugnad!
Hau naunauthauau hadnauauchaudaune hathāeveaunauaune; haugau hanesedanauwuna hauwauthenaedede.
25 Ve eder, som nu ären mätta, ty I skolen hungra! Ve eder, som nu len, ty I skolen sörja och gråta!
Naunauthauau hadnauauchaudauna hathāegaudana; haudnasenana. Naunauthauau hadnauauchaudauna hathāauchaunena hewaunehaa, hadnaudauwuthajauna nau hadvewauhuna.
26 Ve eder, när alla människor tala väl om eder! På samma sätt gjorde ju deras fader i fråga om de falska profeterna.
Naunauthauau hadnauauchaudauna, daunhāene vahee henaneda hāethadenee hasenehethānā, hanau henesaunaunenau naneesehauyaugaune jayaudauwaeyāhehau.
27 Men till eder, som hören mig, säger jag: Älsken edra ovänner, gören gott mot dem som hata eder,
Hau hadāedauwunathava nananena hathāenedauvana, Vechauthaa nananena haujauthavenau, heneehaa hasānavādaunenau,
28 välsignen dem som förbanna eder, bedjen för dem som förorätta eder.
Hauwunaunaa hāwauwauchuvādaunenau, nau hevevethasaa hāwauwauchuhādaunenau nananena.
29 Om någon slår dig på den ena kinden, så håll ock fram den andra åt honom; och om någon tager manteln ifrån dig, så förvägra honom icke heller livklädnaden.
Nau henee haudauauvāde hajāeaunaa nau naugautha venene; nau hedanauaugu nananene hauddu jevaedanau jea naudauguvechude jevaethaa.
30 Giv åt var och en som beder dig; och om någon tager ifrån dig vad som är ditt, så kräv det icke igen.
Hevenaa daun henaneda hānedauwunādaunenau nananene; nau jeva jaenedauwunaa hedanauwunānagu daun hanetheyaunenau.
31 Såsom I viljen att människorna skola göra mot eder, så skolen I ock göra mot dem.
Daun hasevathehānaune henaneda hesehānenagu, nechau jenaasehaude.
32 Om I älsken dem som älska eder, vad tack kunnen I få därför? Också syndare älska ju dem av vilka de bliva älskade.
Hith nananena vechauthaunagu daun havechauthādaunenau nananena, haddusevaveeneva nananena? haugau wauwauchudauhuhauau nechau nevechauthauthee hethāevechauthādaunenau.
33 Och om I gören gott mot dem som göra eder gott, vad tack kunnen I få därför? Också syndare göra ju detsamma.
Nau hith nananena hethadāgu hasehaunā daun hāneneehādaunenau, haddusevaveeneva nananena? hanau naneesedauhaugaunee wauwauchudauhuhauau.
34 Och om I lånen åt dem av vilka I kunnen hoppas att själva få något, vad tack kunnen I få därför? Också syndare låna ju åt syndare för att få lika igen.
Nau hith nananena hehaunagu daun hāneejauaunaudaunādaunenau, haddusevaveeneva? hanau wauwauchudauhuhauau nechau neehauhaugaunee wauwauchudauhuhau, hadnejanaasesedanuu.
35 Nej, älsken edra ovänner, och gören gott och given lån utan att hoppas på någon gengäld. Då skall eder lön bliva stor, och då skolen I vara den Högstes barn; ty han är mild mot de otacksamma och onda.
Hau vechauthaa nananena haujauthavenau, nau hethadeha hasedauna, nau hehānagu, jevajavathehāe; nau nananena haudaugautheavadenenau hadvasauau, nau nananena hadnaāedāeyaunenena Javaājauuthee: nau neneneehaude nethāejevaveenenethe nau hauhauganau.
36 Varen barmhärtiga, såsom eder Fader är barmhärtig.
Hedauwuyaunee nananena, nananena Hāsaunaunenau jea hasedauwuyaunede.
37 Dömen icke, så skolen I icke bliva dömda; fördömen icke, så skolen I icke bliva fördömda. Förlåten, och eder skall bliva förlåtet.
Jevaauchuwuu, nau nananene hadnaajauchuwuhane: nau jevaduguthāe nau nananena hadnehauwuduguhuva: hejaegudanauwuyāe nau hadnejaegudanauwunane nananene:
38 Given, och eder skall bliva givet. Ett gott mått, väl packat, skakat och överflödande, skall man giva eder i skötet; ty med det mått som I mäten med skall ock mätas åt eder igen.»
Vāe, nau hadnevenana nananene, vavesethajauauthāe, dāayāe, nau dāesathāe, nau haunauwauauthāe, hauchauva, henane hadvenāna. Nechau hadnaasethajauaudaunāna hasethajauauthānā hadnanesethajauaudaunana.
39 Han framställde ock för dem denna liknelse: »Kan väl en blind leda en blind? Falla de icke då båda i gropen?
Nau hanaāanadethaude haejejegausuhu, Gaunanenauguhu jenenauājetha nanenauguhu? Gauhaudjenesauujanesenauau gauuhanaa?
40 Lärjungen är icke förmer än sin mästare; när någon bliver fullärd, så bliver han allenast sin mästare lik.
Thauguthāhe hehauwujavaāhe hechauhauthehādaune: hau haunauude hanesāde daun haunauudaunāde hathāhenith hechauhauthehādaune.
41 Huru kommer det till, att du ser grandet i din broders öga, men icke bliver varse bjälken i ditt eget öga?
Nau naudu hanauhaudauwu nananene hahavaa hejaheede hesesāe, hau haājevesehau havadauhaude hathāsewau hasesāe?
42 Huru kan du säga till din broder: 'Broder, låt mig taga ut grandet i ditt öga', du som icke ser bjälken i ditt eget öga? Du skrymtare, tag först ut bjälken ur ditt eget öga; därefter må du se till, att du kan tala ut grandet i din broders öga.
Wauāthe hauddusenehethau nananene hahavaa, Jāedaā, hadaugauhauwunathe hajaheede hasesāe, hau daujenauhauwaude havadauhaude hathāsewau nehayau hasesāe? Nananene jayaudauwunaedehe, nedauau haugauhune havadauhaude hathāsewau nehayau hasesāe, nau hadenaāeneauvane hadenaāeneaugauhauwu jaheede hethāsathau hahavaa hesesāe.
43 Ty intet gott träd finnes, som bär dålig frukt, och lika litet finnes något dåligt träd som bär god frukt;
Hanau hauhaude hethahagu hehauwuseaude wausaunee vevenaudenau; nau wauāthe wauchahagu hauhaude hehauwuseaude hethadenee vevenaudenau.
44 vart och ett träd kännes ju igen på sin frukt. Icke hämtar man väl fikon ifrån törnen, ej heller skördar man vindruvor av törnbuskar.
Hanau hadauchude hauhaude neaenaunede hanasaunee hevevenaudenau. Hanau hauchahevesee henanenauau hehauwunaadauhauānuu hauuyauchuwunau nau dauchuuwusee hehauwunaadauguunee dadajevenau.
45 En god människa bär ur sitt hjärtas goda förråd fram vad gott är, och en ond människa bär ur sitt onda förråd fram vad ont är; ty vad hennes hjärta är fullt av, det talar hennes mun. --
Henane hethāde hehethee hethadenee heda nenauuchaudede hethadenee; hau wauchāhede henane wausaunee heda nenauuchaudede wausaunee: hanau waunauthaa hehethee hedahaa hede nanadenaunee.
46 Men varför ropen I till mig: 'Herre, Herre', och gören dock icke vad jag säger?
Nau naudu, Vahadāhene, Vahadāhene, haesena, hau nejesedauna hayauhuhau hasenehethathana?
47 Var och en som kommer till mig och hör mina ord och gör efter dem, vem han är lik, det skall jag visa eder.
Daun nādasāde nau nedaunānaugu hasenehenaunauau, nau hesedauhuk, haudnauhauthehathana haudnethāde:
48 Han är lik en man som ville bygga ett hus och som då grävde djupt och lade dess grund på hälleberget. När sedan översvämning kom, störtade sig vattenströmmen mot det huset, men den förmådde dock icke skaka det, eftersom det var så byggt.
Henanene henee nenesedenethe hauauwu naathāde, nau henee nejayauchauhuu, nau naneejenanauau hauauwuu dasee hauunaugāe: nau nauunauuu naje neje naunauthuu jaathāsāe henee hauauwuu, nau hehauwunauauvathāau: hanau daunāaudaa hauunaugāe.
49 Men den som hör och icke gör, han är lik en man som byggde ett hus på blotta jorden, utan att lägga någon grund. Och vattenströmmen störtade sig emot det, och strax föll det samman, och det husets fall blev stort.»
Hau jaathedehe, nau janenaasedauthe, naathāde henanenau henee nedasauauvānethe vedauauwuu; nau neje jaathāsāe naunauthuu, nau nauhauhaunee naunenauauau; nau thauwusāe henee hauauwuu nevasauau.
