Lukas 4
1 Sedan vände Jesus tillbaka från Jordan, full av helig ande, och fördes genom Anden omkring i öknen
Jisu Jordaan juung nawa Esa Chiiala pan ih ngaakwang taha eno moong achaang ih phisaang hako ih siit kaatta,
2 och frestades av djävulen under fyrtio dagar. Och under de dagarna åt han intet; men när de hade gått till ända, blev han hungrig.
erah di heh saarookbaji Hakhoh juungbaan ih phate kaatta. Erah tokdi heh ih tumjih taphaksata, erah raangtaan ih hethoon sa adi heh ah ramtek angta.
3 Då sade djävulen till honom: »Är du Guds Son, så bjud denna sten att bliva bröd.»
Hakhoh juungbaan ah ih liita, “An Rangte sah anglu bah, arah jong ah baanlo et hoon thuk thaak uh.”
4 Jesus svarade honom: »Det är skrivet: 'Människan skall leva icke allenast av bröd.'»
Eno Jisu ih ngaakbaatta, “Rangteele ni liiha, ‘Mina ah phaksat nawa ih laklak tathingka.’”
5 Och djävulen förde honom upp på en höjd och visade honom i ett ögonblick alla riken i världen
Eno hakhoh juungbaan ah ih kongchoong ko ih siitwan ano mikkhojaap siit di mongrep hasong loong ah sok thukta.
6 och sade till honom: »Åt dig vill jag giva makten över allt detta med dess härlighet; ty åt mig har den blivit överlämnad, och åt vem jag vill kan jag giva den.
“Nga ih an suh arah loong chaan nyia nyamka ah koha,” Hakhoh juungbaan ih heh suh baatta. “Arah loong ah ngah suh kotahang, eno nga ih o suh thunghaan ang erah suh ejen kot et ang.
7 Om du alltså tillbeder inför mig, så skall den hel och hållen höra dig till.»
Loongtang arah loong ah an raangtaan ang ah, an ih nga soomhang bah ah.”
8 Jesus svarade och sade till honom: »Det är skrivet: 'Herren, din Gud, skall du tillbedja, och honom allena skall du tjäna.'»
Jisu ih ngaakbaatta, “Rangteele ni liiha, ‘An Teesu Rangte rang aba soom uh eno heh raangtaan ih laklak ba moh uh!’”
9 Och han förde honom till Jerusalem och ställde honom uppe på helgedomens mur och sade till honom: »Är du Guds Son, så kasta dig ned härifrån;
Erah lidi Juungbaan ah ih Jerusalem ni siitkaat ano Rangteenok nok khochoom thoon adi, siitwan ano baatta, “An Rangte Sah ang ubah, aadowa an teeteewah taat pit thaak uh.
10 det är ju skrivet: 'Han skall giva sina änglar befallning om dig, att de skola väl bevara dig';
Tumeah Rangteele ni amet liiha, ‘Rangte ih Rangsah loong asuh an ese tham ih ban kooncha thuk suh baat ah eah.
11 så ock: 'De skola bära dig på händerna, så att du icke stöter din fot mot någon sten.'»
Erah di amah nep et liiha, ‘Rangsah loong ih an neng lak ih banjoh hoono an lah taan uh jong nah tajap satnak thuk ru eah.’”
12 Då svarade Jesus och sade till honom: »Det är sagt: 'Du skall icke fresta Herren, din Gud.'»
Enoothong Jisu ih ngaakbaatta, “Rangteele ni liiha an Teesu Rangte ah an ih nak taari uh.’”
13 När djävulen så hade slutat med alla sina frestelser, vek han ifrån honom, intill läglig tid.
Juungbaan ih Jisu ah jaatrep lam nawa ih jen joonnaam phate ano, heh erah dowa pootsiit raangtaan ih dokkhoom kata.
14 Och Jesus vände i Andens kraft tillbaka till Galileen; och ryktet om honom gick ut i hela den kringliggande trakten.
Eno Jisu Galili ni ngaakwangta, Esa Chiiala moong achaang ah heh damdi angta. Heh tiit ah harep ni ruurangta.
15 Och han undervisade i deras synagogor och blev prisad av alla.
Heh ih Jehudi rangsoomnok ni nyootsoot rumta eno warep ih guuta.
16 Så kom han till Nasaret, där han var uppfödd. Och på sabbatsdagen gick han, såsom hans sed var, in i synagogan: och där stod han upp till att föreläsa.
Erah lidi Jisu ah heh haktheng hadaang Najaret adi wangta, erah damdi Jehudi naangtongsa adi saahoh dowa likhiik Jehudi rangsoomnok ni wangta. Heh ih Rangteele ah wet suh toonchapta
17 Då räckte man åt honom profeten Esaias' bok; och när han öppnade boken, fick han se det ställe där det stod skrivet:
eno khowah Isaia leedap ah heh suh kota. Heh ih Rangteele ah ja ano marah di raangta erah ah japtupta,
18 »Herrens Ande är över mig, ty han har smort mig. Han har satt mig till att förkunna glädjens budskap för de fattiga, till att predika frihet för de fångna och syn för de blinda, ja, till att giva de förtryckta frihet
“Teesu Chiiala ah nga damdi, tumeah heh ih ngah ah changthih loong suh Ruurang Ese baatkaat suh danje tahang. Ekhak eha loong daap haat tiit ah baat suh daapkaat tahang nyia edook loong suh neng mik ih japtup thuk suh, mih lakhu ni chamte loong ah pang raangtaan ih ah
19 och till att predika ett nådens år från Herren.»
nyia saapoot ah chang ela ih baat suh daap tahang erah saadoh Teesu ih heh mina loong ah epang et ah.”
20 Sedan lade han ihop boken och gav den tillbaka åt tjänaren och satte sig ned. Och alla som voro i synagogan hade sina ögon fästa på honom.
Eno Jisu ih Rangteele ah khoon ano, heh jeng chaatte asuh ngaak koh, ano tongta. Jehudi rangsoomnok nawa miloong ih heko totoh ih sok rumta,
21 Då begynte han tala och sade till dem: »I dag är detta skriftens ord fullbordat inför edra öron.»
eno heh ih neng suh baatta, “Arah Rangte jengkhaap ah chiinyah amiisak ih thok hala, erah wetang adi boichaat tan rah ah.”
22 Och de gåvo honom alla sitt vittnesbörd och förundrade sig över de nådens ord som utgingo från hans mun, och sade: »Är då denne icke Josefs son?»
Neng ah heh suh rapne ih seechoh rumta heh jengkhaap ah laangpopoh ih chaat rum ano epaatja nep ih rumta. Eno liirumta, “Arah Josep sah ah tam angla?”
23 Då sade han till dem: »Helt visst skolen I nu vända mot mig det ordet: 'Läkare, bota dig själv' och säga: 'Sådana stora ting som vi hava hört vara gjorda i Kapernaum, sådana må du göra också här i din fädernestad.'»
Heh ih neng suh baatta, “Ngah ih jat ehang sen ih arah tiitthaak ah ngah suh nyootbaat ette, ‘Phonwah, ih an teeteewah deesiit uh.’ Sen ih Kapernum ni japchaat tan ah likhiikkhiik ngah suh uh arah nga hadaang adoh re thuk suh baat ette ang hali.
24 Och han tillade: »Sannerligen säger jag eder: Ingen profet bliver i sitt fädernesland väl mottagen.
Ngah ih arah baat rumhala, Jisu ih boot baatta, “Khowah ah heh hadaang nah babah uh taseechoka.”
25 Men jag säger eder, såsom sant är: I Israel funnos många änkor på Elias' tid då himmelen var tillsluten i tre år och sex månader, och stor hungersnöd kom över hela landet --
“Nga jeng ah boichaat an: arah amiisak tiit Elija tokdi Ijirel ni thaknuh ephoop angta, paang jom paangthom rangphaat laphaat thang angta adi ah nyia harep ni ramkhah angta tok adi ah.
26 och likväl blev Elias icke sänd till någon av dessa, utan allenast till en änka i Sarepta i Sidons land.
Ang abah uh Elija rah Ijirel ni o reeni uh takaat thukta, Sidoon juungkhuung Jarephat hadaang dowa thaknuh jiin adi luulu ba kata.
27 Och många spetälska funnos i Israel på profeten Elisas tid; och likväl blev ingen av dessa gjord ren, utan allenast Naiman från Syrien.»
Erah damdi eni engam loong ephoop angta Ijirel ni khowah Elisa angta tokdi ah; ang abah uh o uh tade rumta, Siria nawa Naaman luulu ba deeta.”
28 När de som voro i synagogan hörde detta, uppfylldes de alla av vrede
Jehudi rangsoomnok nawa miloong ih erah chaat rum ano, neng ah ekhat ih rumta.
29 och stodo upp och drevo honom ut ur staden och förde honom ända fram till branten av det berg som deras stad var byggd på, och ville störta honom därutför.
Neng ah toonchap rum ano, erah samthung dowa Jisu ah dok hoom kaat rumta, eno samthung kongchoong ni angta dowa kaang adoh dat haat suh ih thun rum ano taat hoom wan rumta,
30 Men han gick sin väg mitt igenom hopen och vandrade vidare.
ang abah uh Jisu ah miloong laktung adi dokkhoom ruh ih kata.
31 Och han kom ned till Kapernaum, en stad i Galileen, och undervisade folket på sabbaten.
Eno Jisu ah Galili ni Kapernaum samthung adi kata, Jehudi naangtongsa adi Heh ih miloong asuh nyootsoot rumta.
32 Och de häpnade över hans undervisning, ty han talade med makt och myndighet.
Heh ih nyootsoot karumta asuh miloong ah rapne ih paatja rumta, tumeah heh ih chaan aphaan lam ih baat rumta.
33 Och i synagogan var en man som var besatt av en oren ond ande. Denne ropade med hög röst:
Jehudi rangsoomnok ni Chiithih laakhah pan mih wasiit angta; heh erongwah ih riinghuungta,
34 »Bort härifrån! Vad har du med oss att göra, Jesus från Nasaret? Har du kommit för att förgöra oss? Jag vet vem du är, du Guds Helige.»
“Aah! Tumjih et he seng ah, Najaret nawa Jisu oh? An aadi seng thet haatte nih ah? An o ah nga ih jat ehala: an ah Rangte Esa kongphaak huite!”
35 Men Jesus tilltalade honom strängt och sade: »Tig och far ut ur honom.» Då kastade den onde anden omkull mannen mitt ibland dem och for ut ur honom, utan att hava gjort honom någon skada.
Jisu ih Chiithih laakhah asuh baatta, “Nak hoopti uh arah wah sak dowa suusu ih dokkhoom ho!” Laathih rah ih mih ah neng ngathong ni loonghaat thiin ano tumjih uh lah et thang heh sak dowa doksoon kata.
36 Och häpnad kom över dem alla, och de talade med varandra och sade: »Vad är det med dennes ord? Med myndighet och makt befaller han ju de orena andarna, och de fara ut.»
Miloong ah rapne ih paatja rum ano neng chamchi ni waan rumta, “Arah tumjaat jengkhaap ah? Arah mih rah ih chaan aphaan lam ih laathih asuh baat kano, neng loong ah doksoon karum arah ah!”
37 Och ryktet om honom spriddes åt alla håll i den kringliggande trakten.
Eno Jisu tiit ah erah hah adi noongrep ni ruurang kata.
38 Men han stod upp och gick ut ur synagogan och kom in i Simons hus. Och Simons svärmoder var ansatt av en svår feber, och de bådo honom för henne.
Jisu ah Jehudi rangsoomnok nawa dokkhoom ano, Simoon nok ni kata. Simoon hopnuh ah sokwi ih rapne satta, eno neng Jisu damdi erah nuh tiit ah roongwaan rumta.
39 Då trädde han fram och lutade sig över henne och näpste febern, och den lämnade henne; och strax stod hon upp och betjänade dem.
Jisu ah heh reeni chap wang ano sokwi khoisat ah dokphanta. Sokwi ah laan de ruh eta, eno erah damdam heh ah laan saatsoon ruh eta, eno neng suh phak asat nep jamjaang korumta.
40 Men när solen gick ned, förde alla till honom sina sjuka, sådana som ledo av olika slags sjukdomar. Och han lade händerna på var och en av dem och botade dem.
Rangsa lup lini loongtang ih neng joonte hephan dowa khoisatte loong ah Jisu reeni thutsiit jarum taha; warep sak ni heh lak ih taajoh leh deesiit et rumta.
41 Onda andar blevo ock utdrivna ur många, och de ropade därvid och sade: »Du är Guds Son.» Men han tilltalade dem strängt och tillsade dem att icke säga något, eftersom de visste att han var Messias.
Laathih loong ah uh warep sak nawa doksoon leh riinghuung erumta, “An juuba Rangte sah ah!” Jisu ih laathih loong ah tajeng thuk rumta, tumeah neng ih jat et rumta heh ah Kristo eah.
42 Och när det åter hade blivit dag, gick han åstad bort till en öde trakt. Men folket sökte efter honom; och när de kommo fram till honom, ville de hålla honom kvar och hindra honom att gå sin väg.
Erah saalih rangkhano di Jisu erah hah dowa hatik ni kata. Miloong ah ih heh ah laan matjam ruh et rumta, eno neng ih japtup rum ano heh ah lakaat thuk suh thun rumta.
43 Men han sade till dem: »Också för de andra städerna måste jag förkunna evangelium om Guds rike, ty därtill har jag blivit utsänd.»
Enoothong heh ih baat rumta, “Ngah ih Ruurang Ese Rangte Hasong tiit ah hahoh nah nep uh ebaatjih jaatjaat, tumeah erah raangtaan ih Rangte ih ngah ah kaat thuk tahang.”
44 Och han predikade i synagogorna i Judeen.
Erah raang ih heh ih Jehudi loong rangsoomnok harep ni Rangte tiit ah baatta.
