< Lukas 24 >

1 Men på första veckodagen kommo de, tidigt i själva dagbräckningen, till graven med de välluktande kryddor som de hade tillrett.
Первого ж дня тижня, вельми рано, прийшли вони на гріб, несучи, що наготовили, пахощі, і другі з ними.
2 Och de funno stenen vara bortvältrad från graven.
Знайшли ж камінь відкочений від гробу.
3 Då gingo de ditin, men funno icke Herren Jesu kropp.
І ввійшовши не знайшли тїла Господа Ісуса.
4 När de nu icke visste vad de skulle tänka härom, se, då stodo två man framför dem i skinande kläder.
І сталось, як здумілись вони від сього, ось два Чоловіки стояли перед ними в шатах ясних.
5 Och de blevo förskräckta och böjde sina ansikten ned mot jorden. Då sade mannen till dem »Varför söken I den levande bland de döda?
Як же полякались вони й нахилили лице до землї, рекли до них: Чого шукаєте живого між мертвими?
6 Han är icke har, han är uppstånden. Kommen ihåg vad han talade till eder, medan han ännu var i Galileen, huru han sade:
Нема Його тут, а встав. Згадайте, як Він промовляв до вас, ще бувши в Галилеї,
7 'Människosonen måste bliva överlämnad i syndiga människors händer och bliva korsfäst; men på tredje dagen skall han uppstå igen.'»
глаголючи: Що мусить Син чоловічий бути виданим у руки чоловіків грішників, і бути рознятим, і третього дня воскреснути.
8 Då kommo de ihåg hans ord.
І згадали слова Його,
9 Och de vände tillbaka från graven och omtalade allt detta för de elva och för alla de andra. --
і, вернувшись од гробу, сповістили про се все одинайцятьох і всїх инших.
10 Kvinnorna voro Maria från Magdala och Johanna och den Maria som var Jakobs moder. Och jämväl de andra kvinnorna instämde med dem och sade detsamma till apostlarna.
Була ж Мария Магдалина, та Йоанна, та Мария Яковова, й инші з ними, шо оповідали перед апостолами се.
11 Deras ord syntes dock för dessa vara löst tal, och de trodde dem icke.
І явились перед ними яко видумка слова їх, і не поняли віри їм.
12 Men Petrus stod upp och skyndade till graven; och när han lutade sig ditin såg han där allenast linnebindlarna. Sedan gick han hem till sitt, uppfylld av förundran över det som hade skett.
Петр же, вставши, побіг до гробу; й нахилившись побачив тільки полотно, що лежало, й пійшов, сам у собі дивуючись тим, що сталось.
13 Men två av dem voro samma dag stadda på vandring till en by som hette Emmaus, och som låg sextio stadiers väg från Jerusalem.
І ось двоє з них ійшло того ж дня на село, зване Емаус, гоней з шістьдесять од Єрусалиму.
14 Och de samtalade med varandra om allt detta som hade skett.
І розмовляли вони між собою про все те, що стало ся.
15 Medan de nu samtalade och överlade med varandra, nalkades Jesus själv och gick med dem.
І сталось, як розмовляли вони та перепитувались, і сам Ісус наближившись, ійшов з ними.
16 Men deras ögon voro tillslutna, så att de icke kände igen honom.
Очі в їх були вдержані, щоб не пізнали Його.
17 Och han sade till dem: »Vad är det I talen om med varandra, medan I gån här?» Då stannade de och sågo bedrövade ut.
Рече ж до них: Що се за речі, про котрі розмовляєте між собою йдучи, та сумуєте?
18 Och den ene, som hette Kleopas, svarade och sade till honom: »Du är väl en främling i Jerusalem, den ende som icke har hört vad där har skett i dessa dagar?»
Озвав ся ж один, на ймя Клеопа й каже до Него: Хиба Ти один захожий у Єрусалимі, і не знаєш, що стало ся в йому сими днями?
19 Han frågade dem: »Vad då?» De svarade honom: »Det som har skett med Jesus från Nasaret, vilken var en profet, mäktig i gärningar och ord inför Gud och allt folket:
І рече їм: Що ж таке? Вони ж сказали Йому: Про Ісуса Назарянина, що був муж пророк, сильний ділом і словом перед Богом і всїм народом,
20 huru nämligen våra överstepräster och rådsherrar hava utlämnat honom till att dömas till döden och hava korsfäst honom.
як видали Його архиєреї та князї нащі на суд смертний і розпяли Його.
21 Men vi hoppades att han var den som skulle förlossa Israel. Och likväl, till allt detta kommer att det redan är tredje dagen sedan detta skedde.
Ми ж уповали, що се Він, що має збавити Ізраїля; а до всього того третій се день іде сьогоднї, як се стало ся;
22 Men nu hava därjämte några av våra kvinnor gjort oss häpna; ty sedan de bittida på morgonen hade varit vid graven
тільки ж і жінки деякі з наших налякали нас, бувши рано при гробі
23 och icke funnit hans kropp, kommo de igen och sade att de till och med hade sett en änglasyn, och änglarna hade sagt att han levde.
і, не знайшовши тїла Його, прийшли оповідуючи, що явленнє ангелів бачили, котрі глаголють, що Він живий.
24 Och när några av dem som voro med oss gingo bort till graven, funno de det vara så som kvinnorna hade sagt, men honom själv sågo de icke.»
І пійшли деякі з наших до гробу, й знайшли так, як і жінки казали; Його ж не бачили.
25 Då sade han till dem: »O, huru oförståndiga ären I icke och tröghjärtade till att tro på allt vad profeterna hava talat!
І рече Він до них; о безумні і лїниві серцем вірувати всьому, що промовили пророки!
26 Måste icke Messias lida detta, för I att så ingå i sin härlighet?»
Чи не мусїв се терпіти Христос і ввійти в славу свою?
27 Och han begynte att genomgå Moses och alla profeterna och uttydde för dem vad som i alla skrifterna var sagt om honom.
І, почавши від Мойсея і від усіх пророків, виясняв Їм у всіх писаннях про Него.
28 När de nu nalkades byn dit de voro på väg, ställde han sig som om han ville gå vidare.
І наближались до села, куди йшли, й Він зробив, нїби хоче йти далі.
29 Men de nödgade honom och sade: »Bliv kvar hos oss, ty det lider mot aftonen, och dagen nalkas redan sitt slut.» Då gick han ditin och stannade kvar hos dem.
Вони ж удержували Його, кажучи: Зостань ся з нами; бо вже надвечір, і нахилив ся день. І ввійшов, щоб зостатись із ними.
30 Och när han nu låg till bords med dem, tog han brödet och välsignade och bröt det och räckte åt dem.
І сталось, як сидів Він за столом а ними, взявши хліб, благословив, і переломивши, подав їм.
31 Därvid öppnades deras ögon, så att de kände igen honom. Men då försvann han ur deras åsyn.
їм же відкрились очі, й пізнали вони Його; й став ся Він невидимий їм.
32 Och de sade till varandra: »Voro icke våra hjärtan brinnande i oss, när han talade med oss på vägen och uttydde skrifterna för oss?»
І казали вони один до одного: Хиба ж серце наше не горіло в нас, як промовляв до нас у дорозї, і як розкривав нам писання?
33 Och i samma stund stodo de upp och vände tillbaka till Jerusalem; och de funno där de elva församlade, så ock de andra som hade slutit sig till dem.
І, вставши тієї ж години, вернулись у Єрусалим і знайшли згромаджених одинайпять, і тих, що були з ними,
34 Och dessa sade: »Herren är verkligen uppstånden, och han har visat sig för Simon.»
як говорили: Що встав Господь справді і явив ся Симонові.
35 Då förtäljde de själva vad som hade skett på vägen, och huru han hade blivit igenkänd av dem, när han bröt brödet.
І розповіли вони, що сталось у дорозї, і як пізнали Його в ламанню хлїба.
36 Medan de nu talade härom, stod han själv mitt ibland dem och sade till dem: »Frid vare med eder.
Як же се вони говорили, сам Ісус став посеред них, і рече їм: Упокій вам.
37 Då blevo de förfärade och uppfylldes av fruktan och trodde att det var en ande de sågo.
Вони ж, полякавшись і перестрашившись, думали, що духа бачять.
38 Men han sade till dem: »Varför ären I så förskräckta, och varför uppstiga tvivel i edra hjärtan?
І рече їм: Чого стрівожились? і чого думки встають у серцях ваших?
39 Sen här mina händer och mina fötter, och sen att det är jag själv; ja, tagen på mig och sen. En ande har ju icke kött och ben, såsom I sen mig hava.»
Дивіть ся на руки мої і ноги мої, що се сам я. Дотикайтесь мене й вбачайте; бо дух тїла й костей не має, як бачите, що я маю.
40 Och när han hade sagt detta, visade han dem sina händer och sina fötter.
І, се глаголючи, показав їм руки й ноги.
41 Men då de ännu icke trodde, för glädjes skull, utan allenast förundrade sig, sade han till dem: »Haven I här något att äta?»
Ще ж як не поняли вони віри з радощів та дивувались, рече їм: Маєте що їсти тут?
42 Då räckte de honom ett stycke stekt fisk och något av en honungskaka;
Вони ж Йому подали риби печеної частину та медового стільника (крижку).
43 och han tog det och åt därav i deras åsyn.
І взявши, їв перед ними.
44 Och han sade till dem: »Det är såsom jag sade till eder, medan jag ännu var bland eder, att allt måste fullbordas, som är skrivet om mig i Moses' lag och hos profeterna och i psalmerna.»
Рече ж їм: Оце ж слова, що глаголав я до вас, ще бувши з вами, що мусить справдити ся все, писане в законі Мойсейовому, й пророках, і псальмах про мене.
45 Därefter öppnade han deras sinnen, så att de förstodo skrifterna.
Тодї розкрив їм розум розуміти писання,
46 Och han sade till dem: »Det är så skrivet, att Messias skulle lida och på tredje dagen uppstå från de döda,
і рече їм: Що так написано й так треба було терпіти Христу й воскреснути з мертвих третього дня;
47 och att bättring till syndernas förlåtelse i hans namn skulle predikas bland alla folk, och först i Jerusalem.
і проповідуватись в імя Його покаянню і відпущенню гріхів між усїма народами, почавши від Єрусалиму.
48 I kunnen vittna härom.
Ви ж сьвідки сього.
49 Och se, jag vill sända till eder vad min Fader har utlovat. Men I skolen stanna kvar här i staden, till dess I från höjden bliven beklädda med kraft.»
І ось я посилаю обітуваннє Отця мого на вас; ви ж сидіть у городі Єрусалимі, поки одягнетесь силою звиш.
50 Sedan förde han dem ut till Betania; och där lyfte han upp sina händer och välsignade dem.
І вивів їх геть аж до Витаниї, і, знявши руки свої, благословив їх.
51 Och medan han välsignade dem, försvann han ifrån dem och blev upptagen till himmelen.
І сталось, як благословляв їх, одступив од них і вознїс ся на небо.
52 Då tillbådo de honom och vände sedan tillbaka till Jerusalem, uppfyllda av stor glädje.
Вони ж, поклонившись Йому, вернулись у Єрусалим, з радощами великими;
53 Och de voro sedan alltid i helgedomen och lovade Gud.
і пробували раз у раз у церкві, хвалячи й благословлячи Бога. Амінь.

< Lukas 24 >