Lukas 24
1 Men på första veckodagen kommo de, tidigt i själva dagbräckningen, till graven med de välluktande kryddor som de hade tillrett.
Ko angluno đive palo savato, rano sabalin avile e džuvlja ko limori thaj ande mirisura save ćerde.
2 Och de funno stenen vara bortvältrad från graven.
Arakhlje o bar crdimo taro limori.
3 Då gingo de ditin, men funno icke Herren Jesu kropp.
Dije andre thaj ni arakhlje o telo e Gospodeso e Isuseso.
4 När de nu icke visste vad de skulle tänka härom, se, då stodo två man framför dem i skinande kläder.
Dok pučlje pe so sasa gova, dikh, duj manuša ačhile angle lende ane sjajna fostanura.
5 Och de blevo förskräckta och böjde sina ansikten ned mot jorden. Då sade mannen till dem »Varför söken I den levande bland de döda?
E džuvlja but darajle thaj perade pe šore tele dži ki phuv. Thaj e duj manuša pučlje e džuvljen: “Sose roden e džuvde maškar e mule?
6 Han är icke har, han är uppstånden. Kommen ihåg vad han talade till eder, medan han ännu var i Galileen, huru han sade:
Naj kate. Uštilo tare mule! Den tumen gođi so vaćarda tumenđe dok vadži sasa ani Galileja:
7 'Människosonen måste bliva överlämnad i syndiga människors händer och bliva korsfäst; men på tredje dagen skall han uppstå igen.'»
‘Me, o Čhavo e manušeso, trubul te avav dindo ane vasta e grešnone manušenđe thaj te avav čhuto ko krsto, al o trito đive ka uštav tare mule.’”
8 Då kommo de ihåg hans ord.
Tegani dije pe gođi so vaćarda lenđe o Isus.
9 Och de vände tillbaka från graven och omtalade allt detta för de elva och för alla de andra. --
Thaj irisajle taro limori thaj vaćarde sa e dešujekhe apostolurenđe thaj savorenđe averenđe.
10 Kvinnorna voro Maria från Magdala och Johanna och den Maria som var Jakobs moder. Och jämväl de andra kvinnorna instämde med dem och sade detsamma till apostlarna.
Gola džuvlja sesa i Marija taro foro Magdala, i Jovana, i Marija e Jakovesi dej thaj avera save vaćarde kava e apostolurenđe.
11 Deras ord syntes dock för dessa vara löst tal, och de trodde dem icke.
Al e apostolurenđe kala lafura sesa sar dilipe thaj ni pačaje e džuvljenđe.
12 Men Petrus stod upp och skyndade till graven; och när han lutade sig ditin såg han där allenast linnebindlarna. Sedan gick han hem till sitt, uppfylld av förundran över det som hade skett.
Al o Petar uštilo thaj prastaja dži ko limori. Kana telilo, dikhlja samo o čaršafi savo ačhilo. Đelo thaj čudisajlo ane peste so sasa gova.
13 Men två av dem voro samma dag stadda på vandring till en by som hette Emmaus, och som låg sextio stadiers väg från Jerusalem.
Ane gova đive duj e Isusese sikade đele ano gav savo akhardola Emaus thaj vov sasa dur taro Jerusalim dešujekh kilometra.
14 Och de samtalade med varandra om allt detta som hade skett.
Phirindoj vaćarde maškar peste tare sa kova so sasa.
15 Medan de nu samtalade och överlade med varandra, nalkades Jesus själv och gick med dem.
Thaj dok vaćarde maškar peste thaj pučlje khanči jekh avere, korkoro o Isus avilo paše lende thaj đelo lencar.
16 Men deras ögon voro tillslutna, så att de icke kände igen honom.
Al lenđe jakhenđe ni sasa mukhlo te pindžaren le.
17 Och han sade till dem: »Vad är det I talen om med varandra, medan I gån här?» Då stannade de och sågo bedrövade ut.
O Isus pučlja len: “Sostar gova vaćaren maškar tumende phirindoj?” Ačhile i tužnisajle
18 Och den ene, som hette Kleopas, svarade och sade till honom: »Du är väl en främling i Jerusalem, den ende som icke har hört vad där har skett i dessa dagar?»
thaj jekh lendar savo akhardola o Kleopa, vaćarda e Isusese: “Tu li san jedino abandžija ano Jerusalim savo ni šunda so sasa kala đivesa odori?”
19 Han frågade dem: »Vad då?» De svarade honom: »Det som har skett med Jesus från Nasaret, vilken var en profet, mäktig i gärningar och ord inför Gud och allt folket:
O Isus pučlja len: “So sasa gova?” Von phende lese: “Gova so ćerdilo e Isusesa taro Nazaret. Vov sasa proroko, zuralo ano vaćaripe thaj ane buća anglo Dol thaj angle manuša.
20 huru nämligen våra överstepräster och rådsherrar hava utlämnat honom till att dömas till döden och hava korsfäst honom.
Amare šorutne sveštenikura thaj e starešine dije le te avol osudimo ko meripe thaj čhute le ko krsto.
21 Men vi hoppades att han var den som skulle förlossa Israel. Och likväl, till allt detta kommer att det redan är tredje dagen sedan detta skedde.
Amen nadisaljam kaj vov ka ikalol o Izrael. Al ađive si gova već trito đive sar sasa sa gova.
22 Men nu hava därjämte några av våra kvinnor gjort oss häpna; ty sedan de bittida på morgonen hade varit vid graven
Nesave džuvlja maškar amende bunisade amen. Sabalje sesa ko limori,
23 och icke funnit hans kropp, kommo de igen och sade att de till och med hade sett en änglasyn, och änglarna hade sagt att han levde.
al ni arakhlje e Isuseso telo odori. Avile thaj phende amenđe kaj dikhlje e anđeluren save phende lenđe kaj si o Isus džuvdo.
24 Och när några av dem som voro med oss gingo bort till graven, funno de det vara så som kvinnorna hade sagt, men honom själv sågo de icke.»
Tegani nesave amendar đele ko limori thaj dikhlje kaj si o limori čučo, sar so vaćarde e džuvlja, al ni dikhlje e Isuse.”
25 Då sade han till dem: »O, huru oförståndiga ären I icke och tröghjärtade till att tro på allt vad profeterna hava talat!
O Isus vaćarda lenđe: “O bigođaće manušalen! Pharo tumenđe te pačan so vaćarde e prorokura ano Sveto lil!
26 Måste icke Messias lida detta, för I att så ingå i sin härlighet?»
Ni li von vaćarde kaj o Hrist trubul te načhol sa gova pharipe angleder so o Dol ka proslavil le?”
27 Och han begynte att genomgå Moses och alla profeterna och uttydde för dem vad som i alla skrifterna var sagt om honom.
Tegani o Isus lija te objasnil lenđe so si ano Sveto lil pisimo taro Hrist, počnindoj taro Mojsije dži ke Prorokura.
28 När de nu nalkades byn dit de voro på väg, ställde han sig som om han ville gå vidare.
Kana avile pašo gav ane savo đele, o Isus ćerda pe kaj manđol te džal podur lendar.
29 Men de nödgade honom och sade: »Bliv kvar hos oss, ty det lider mot aftonen, och dagen nalkas redan sitt slut.» Då gick han ditin och stannade kvar hos dem.
Al von dije le zor te ačhol, vaćarindoj: “Ačh amencar! Nakhlo o đive thaj i rat lija te perol!” Ačhilo thaj dija lencar ano čher.
30 Och när han nu låg till bords med dem, tog han brödet och välsignade och bröt det och räckte åt dem.
Kana sasa lencar ko astali, o Isus lija o mangro, zahvalisada thaj phaglja le thaj dija len.
31 Därvid öppnades deras ögon, så att de kände igen honom. Men då försvann han ur deras åsyn.
Tegani lenđe jakha putajle thaj pindžarde le. Al vov sigate hasajlo.
32 Och de sade till varandra: »Voro icke våra hjärtan brinnande i oss, när han talade med oss på vägen och uttydde skrifterna för oss?»
Tegani phende jekh averese: “Ni li phabile amare ile kana o Isus phirindoj vaćarda amenđe ko drom thaj kana objasnisada amenđe o Sveto lil?”
33 Och i samma stund stodo de upp och vände tillbaka till Jerusalem; och de funno där de elva församlade, så ock de andra som hade slutit sig till dem.
Uštile vadži ane gova sato thaj irisajle ano Jerusalim. Odori arakhlje e dešujekhe sikaden thaj kolen save sesa lencar, sar bešen katane.
34 Och dessa sade: »Herren är verkligen uppstånden, och han har visat sig för Simon.»
E dešujekh sikade vaćarde lenđe: “Čače uštilo o Gospod thaj sikada pe e Simonese!”
35 Då förtäljde de själva vad som hade skett på vägen, och huru han hade blivit igenkänd av dem, när han bröt brödet.
Thaj kala duj sikade so sesa ko drom pašo Emaus vaćarde so sasa thaj sar pindžarde e Isuse kana phaglja o mangro.
36 Medan de nu talade härom, stod han själv mitt ibland dem och sade till dem: »Frid vare med eder.
Kana gova vaćarde, o Isus tare jekh drom ačhilo maškare lende thaj vaćarda lenđe: “Mir tumenđe!”
37 Då blevo de förfärade och uppfylldes av fruktan och trodde att det var en ande de sågo.
Von darajle thaj sesa bunime golese kaj dije gođi kaj dičhen duxo.
38 Men han sade till dem: »Varför ären I så förskräckta, och varför uppstiga tvivel i edra hjärtan?
Vov vaćarda lenđe: “Sose daran? Thaj sose ni pačan?
39 Sen här mina händer och mina fötter, och sen att det är jag själv; ja, tagen på mig och sen. En ande har ju icke kött och ben, såsom I sen mig hava.»
Dičhen mingre vasta thaj mingre pingre! Me sem gova! Dolen man thaj ka dičhen! Golese kaj e duxo naj telo thaj kokala, a sar so dičhen man isi!”
40 Och när han hade sagt detta, visade han dem sina händer och sina fötter.
Thaj dok vaćarola sa gova, sikada lenđe ožiljkura ke pe vasta thaj ke pe pingre.
41 Men då de ännu icke trodde, för glädjes skull, utan allenast förundrade sig, sade han till dem: »Haven I här något att äta?»
Sesa gija začudime thaj radosna kaj naštine te pačan. Vov pučlja len: “Isi li tumen khanči xamase?”
42 Då räckte de honom ett stycke stekt fisk och något av en honungskaka;
Von dije le kotor peće mačhe.
43 och han tog det och åt därav i deras åsyn.
O Isus lija thaj xalja angle lende.
44 Och han sade till dem: »Det är såsom jag sade till eder, medan jag ännu var bland eder, att allt måste fullbordas, som är skrivet om mig i Moses' lag och hos profeterna och i psalmerna.»
Tegani lenđe o Isus vaćarda: “Kava si kova sostar vaćardem tumenđe kana sema tumencar, kaj trubul te avol sa so pisimo mandar ane Mojsijaso zakon thaj ane lila save pisisade e prorokura thaj ane Psalmura.”
45 Därefter öppnade han deras sinnen, så att de förstodo skrifterna.
Tegani putarda lenđe jakha te haljaren o Sveto lil
46 Och han sade till dem: »Det är så skrivet, att Messias skulle lida och på tredje dagen uppstå från de döda,
thaj vaćarda lenđe: “Gija si pisimo ano Sveto lil, kaj o Hrist trubul te mudardol thaj te uštol tare mule ko trito đive.
47 och att bättring till syndernas förlåtelse i hans namn skulle predikas bland alla folk, och först i Jerusalem.
Thaj ane leso alav ka propovedil pe sa e manušenđe, počnindoj taro Jerusalim, kaj trubul te pokajin pe te bi o Dol oprostila lenđe grehura.
48 I kunnen vittna härom.
A tumen sen svedokura tare sa kava.
49 Och se, jag vill sända till eder vad min Fader har utlovat. Men I skolen stanna kvar här i staden, till dess I från höjden bliven beklädda med kraft.»
Thaj dikh, me ka bičhalav o Sveto Duxo pe tumende sar so obećisada mingro Dad. Al tumen ačhen ano foro Jerusalim sa dok o Dol ni ka bičhalol piri zor pe tumende!”
50 Sedan förde han dem ut till Betania; och där lyfte han upp sina händer och välsignade dem.
Pale gova o Isus inđarda len dži ko gav i Vitanija. Gothe vazdija pe vasta thaj blagoslovisada len.
51 Och medan han välsignade dem, försvann han ifrån dem och blev upptagen till himmelen.
Thaj sar blagoslovisada len, lija te crdol pe lendar thaj sasa vazdimo ano nebo.
52 Då tillbådo de honom och vände sedan tillbaka till Jerusalem, uppfyllda av stor glädje.
Von pele ke koča anglo Isus. Tegani irisajle ano Jerusalim radosna.
53 Och de voro sedan alltid i helgedomen och lovade Gud.
Stalno sesa ano Hram thaj slavisade e Devle.
