Lukas 24
1 Men på första veckodagen kommo de, tidigt i själva dagbräckningen, till graven med de välluktande kryddor som de hade tillrett.
Before dawn on Sunday those women went to the tomb. They took with them the spices that they had prepared [to put on Jesus’ body].
2 Och de funno stenen vara bortvältrad från graven.
They discovered that the stone had been rolled away from [the entrance to] the tomb.
3 Då gingo de ditin, men funno icke Herren Jesu kropp.
They went in the tomb, but the body of the Lord Jesus was not there!
4 När de nu icke visste vad de skulle tänka härom, se, då stodo två man framför dem i skinande kläder.
They did not know what to think about that. Then suddenly two men wearing bright shining clothes stood by them!
5 Och de blevo förskräckta och böjde sina ansikten ned mot jorden. Då sade mannen till dem »Varför söken I den levande bland de döda?
The [women] were frightened. As they prostrated themselves on the ground, the two men said to them, “(You should not be seeking someone who is alive in [a place where they bury] dead people!/Why are you seeking in [a place where they bury] dead people someone who is alive?) [RHQ]
6 Han är icke har, han är uppstånden. Kommen ihåg vad han talade till eder, medan han ännu var i Galileen, huru han sade:
He is not here; he has (become alive again/risen from the dead)! Remember that while he was still with you in Galilee [district] he said to you,
7 'Människosonen måste bliva överlämnad i syndiga människors händer och bliva korsfäst; men på tredje dagen skall han uppstå igen.'»
‘[Even though I] am the one who came from heaven, [someone] will enable sinful men to seize [MTY] me. They will [kill me by] nailing me to a cross. But on the third day [after that], I will become alive [again].’”
8 Då kommo de ihåg hans ord.
The [women] remembered that he had said that.
9 Och de vände tillbaka från graven och omtalade allt detta för de elva och för alla de andra. --
So they left the tomb and went to the eleven [apostles] and his other [disciples] and told them those things.
10 Kvinnorna voro Maria från Magdala och Johanna och den Maria som var Jakobs moder. Och jämväl de andra kvinnorna instämde med dem och sade detsamma till apostlarna.
The ones who kept telling those things to the apostles were Mary from Magdala [village], Joanna, Mary who was the mother of James, and the other women [who were] with them.
11 Deras ord syntes dock för dessa vara löst tal, och de trodde dem icke.
But the apostles thought that what the women [said] was nonsense. They did not believe what the women said.
12 Men Petrus stod upp och skyndade till graven; och när han lutade sig ditin såg han där allenast linnebindlarna. Sedan gick han hem till sitt, uppfylld av förundran över det som hade skett.
But Peter got up and ran to the tomb [anyway]. He stooped down [and looked inside]. He saw the linen cloths [in which Jesus’ body had been wrapped]. [The cloths were] by themselves (OR, [He did not see] anything else). So, wondering what had happened, he went home.
13 Men två av dem voro samma dag stadda på vandring till en by som hette Emmaus, och som låg sextio stadiers väg från Jerusalem.
That same day two of [Jesus’ disciples] were walking to a village named Emmaus. It was about (seven miles/eleven kilometers) from Jerusalem.
14 Och de samtalade med varandra om allt detta som hade skett.
They were talking with each other about all the things that had happened [to Jesus].
15 Medan de nu samtalade och överlade med varandra, nalkades Jesus själv och gick med dem.
While they were discussing those things, Jesus himself approached them and started walking with them.
16 Men deras ögon voro tillslutna, så att de icke kände igen honom.
But they were prevented {[something] prevented them} from recognizing [MTY] him.
17 Och han sade till dem: »Vad är det I talen om med varandra, medan I gån här?» Då stannade de och sågo bedrövade ut.
[Jesus] said to them, “What have you two been talking about while you were walking?” They stopped, and their faces looked very sad.
18 Och den ene, som hette Kleopas, svarade och sade till honom: »Du är väl en främling i Jerusalem, den ende som icke har hört vad där har skett i dessa dagar?»
One of them, whose name was Cleopas, said, “(You [(sg)] must be the only person who is visiting Jerusalem [for the Passover festival] who does not know the events that have happened there in recent days!/Are you the only person who is visiting Jerusalem [for the Passover festival] who does not know the events that have happened there in recent days?) [RHQ]”
19 Han frågade dem: »Vad då?» De svarade honom: »Det som har skett med Jesus från Nasaret, vilken var en profet, mäktig i gärningar och ord inför Gud och allt folket:
He said to them, “What events?” They replied, “[The things that happened] to Jesus, [the man] from Nazareth, who was a prophet. Many people saw him [perform] great miracles, and God [enabled him] to teach wonderful [messages]!
20 huru nämligen våra överstepräster och rådsherrar hava utlämnat honom till att dömas till döden och hava korsfäst honom.
But our chief priests and leaders handed him over [to the Roman authorities. The authorities] sentenced him to die, and they killed him by nailing him to a cross.
21 Men vi hoppades att han var den som skulle förlossa Israel. Och likväl, till allt detta kommer att det redan är tredje dagen sedan detta skedde.
We [(exc)] were hoping that he was the one who would free [us] Israelites [from our enemies] But [this does not seem possible now, because] three days have [already] passed since that happened.
22 Men nu hava därjämte några av våra kvinnor gjort oss häpna; ty sedan de bittida på morgonen hade varit vid graven
On the other hand, some women from our group amazed us. Early this morning they went to the tomb,
23 och icke funnit hans kropp, kommo de igen och sade att de till och med hade sett en änglasyn, och änglarna hade sagt att han levde.
but Jesus’ body was not there! They came [back] and said that they had seen some angels in a vision. The angels said that he was alive!
24 Och när några av dem som voro med oss gingo bort till graven, funno de det vara så som kvinnorna hade sagt, men honom själv sågo de icke.»
Then some of those who were with us went to the tomb. They saw that things were exactly as the women had reported. But they did not see [Jesus].”
25 Då sade han till dem: »O, huru oförståndiga ären I icke och tröghjärtade till att tro på allt vad profeterna hava talat!
He said to them, “[You two] foolish [men! You are so] slow to believe all that the prophets have written [about the Messiah]!
26 Måste icke Messias lida detta, för I att så ingå i sin härlighet?»
([You should certainly have known that] it was necessary that the Messiah should suffer all those things [and die], and then enter his glorious [home in heaven]!/Was it not necessary that the Messiah should suffer all those things [and die], and then enter his glorious [home in heaven]?) [RHQ]”
27 Och han begynte att genomgå Moses och alla profeterna och uttydde för dem vad som i alla skrifterna var sagt om honom.
Then he explained to them all the things that [the prophets] had written in the Scriptures about himself. He started with what Moses [MTY] [wrote] and then explained to them what all the [other] prophets [wrote].
28 När de nu nalkades byn dit de voro på väg, ställde han sig som om han ville gå vidare.
They came near to the village to [which the two men] were going. Jesus indicated that he would go further,
29 Men de nödgade honom och sade: »Bliv kvar hos oss, ty det lider mot aftonen, och dagen nalkas redan sitt slut.» Då gick han ditin och stannade kvar hos dem.
but they urged him [to not do that]. They said, “Stay with us [tonight], because it is late in the afternoon and it will soon be dark.” So he went in [the house] to stay with them.
30 Och när han nu låg till bords med dem, tog han brödet och välsignade och bröt det och räckte åt dem.
When they sat down to eat, he took some bread and [asked God to] bless it. He broke it and gave [some pieces] to them.
31 Därvid öppnades deras ögon, så att de kände igen honom. Men då försvann han ur deras åsyn.
And just then [God] enabled them to recognize [MTY] him. But [immediately] he disappeared!
32 Och de sade till varandra: »Voro icke våra hjärtan brinnande i oss, när han talade med oss på vägen och uttydde skrifterna för oss?»
The two men said to each other, “[While we were walking] along the road and he talked with us and [enabled] us [(inc)] to understand the Scriptures, we [became so excited that it was as though] [MET] a fire was burning within us [RHQ]! [We should not stay here; we should go tell the others what happened]!”
33 Och i samma stund stodo de upp och vände tillbaka till Jerusalem; och de funno där de elva församlade, så ock de andra som hade slutit sig till dem.
So they left immediately and returned to Jerusalem. There they found the eleven [apostles] and others who had gathered together with them
34 Och dessa sade: »Herren är verkligen uppstånden, och han har visat sig för Simon.»
who told [those two men], “It is true that the Lord has become alive again, and he has appeared to Peter!”
35 Då förtäljde de själva vad som hade skett på vägen, och huru han hade blivit igenkänd av dem, när han bröt brödet.
Then those two [men] told [the others] what had happened [as they were walking] along the road. They also [told them how] they both recognized Jesus as he broke some bread [for them].
36 Medan de nu talade härom, stod han själv mitt ibland dem och sade till dem: »Frid vare med eder.
As they were saying that, Jesus himself [suddenly] appeared among them. He said to them, “[May God give] you [inner] peace!”
37 Då blevo de förfärade och uppfylldes av fruktan och trodde att det var en ande de sågo.
They were startled and afraid, [because] they thought that they were seeing a ghost!
38 Men han sade till dem: »Varför ären I så förskräckta, och varför uppstiga tvivel i edra hjärtan?
He said to them, “(You should not be alarmed!/Why are you alarmed?) [RHQ] And (you should not be doubting [that I am alive]/Jesus!/why are you doubting [that I am alive]/Jesus?) [RHQ]
39 Sen här mina händer och mina fötter, och sen att det är jag själv; ja, tagen på mig och sen. En ande har ju icke kött och ben, såsom I sen mig hava.»
Look at [the wounds in] my hands and my feet! You can touch me and see [my body]. Then you can see that it is really I myself. [You can tell that I am really alive] because ghosts do not have bodies, as you see that I have!”
40 Och när han hade sagt detta, visade han dem sina händer och sina fötter.
After he said that, he showed them [the wounds in] his hands and his feet.
41 Men då de ännu icke trodde, för glädjes skull, utan allenast förundrade sig, sade han till dem: »Haven I här något att äta?»
They were joyful and amazed, [but] they still did not believe [that he was really alive] (OR, [that Jesus was the one that they were seeing]). [So] he said to them, “Do you have anything here to eat?”
42 Då räckte de honom ett stycke stekt fisk och något av en honungskaka;
[So] they gave him a piece of broiled fish.
43 och han tog det och åt därav i deras åsyn.
While they were watching, he took it and ate it.
44 Och han sade till dem: »Det är såsom jag sade till eder, medan jag ännu var bland eder, att allt måste fullbordas, som är skrivet om mig i Moses' lag och hos profeterna och i psalmerna.»
Then he said to them, “[I will repeat] what I told you while I was still with you: Everything that was written about me by Moses and the [other] prophets [MTY] and in the Psalms must be fulfilled!”
45 Därefter öppnade han deras sinnen, så att de förstodo skrifterna.
Then he enabled them to understand [the things that had been written about him in] the Scriptures.
46 Och han sade till dem: »Det är så skrivet, att Messias skulle lida och på tredje dagen uppstå från de döda,
He said to them, “This is what they wrote: That the Messiah would suffer [and die], but on the third day after that he would become alive again.
47 och att bättring till syndernas förlåtelse i hans namn skulle predikas bland alla folk, och först i Jerusalem.
[They] also [wrote that the message] must be preached {[that his disciples] must preach [the message]} [everywhere that people] must turn from their sinful ways for [God] to forgive their sins. [They wrote that his followers should preach that message, claiming] his authority [MTY]. They wrote that they should start [preaching] it in Jerusalem, and then [go and] preach it to all ethnic groups.
48 I kunnen vittna härom.
You [apostles] must tell people that you know that those things [that happened to me] are true.
49 Och se, jag vill sända till eder vad min Fader har utlovat. Men I skolen stanna kvar här i staden, till dess I från höjden bliven beklädda med kraft.»
And I want you to know that I will send the [Holy Spirit] [MTY] to you, as my Father promised that [he would do]. But you must stay in this city until God fills you with the power [of his Spirit].”
50 Sedan förde han dem ut till Betania; och där lyfte han upp sina händer och välsignade dem.
Then [Jesus] led them outside [the city] until they came near Bethany [village]. There he lifted up his hands and blessed them.
51 Och medan han välsignade dem, försvann han ifrån dem och blev upptagen till himmelen.
As he was doing that, he left them [and went up to heaven].
52 Då tillbådo de honom och vände sedan tillbaka till Jerusalem, uppfyllda av stor glädje.
They worshipped him. And then they returned to Jerusalem very joyfully.
53 Och de voro sedan alltid i helgedomen och lovade Gud.
Each day [SYN] they went into the Temple [courtyard], and spent a lot of time praising God.
