Lukas 24
1 Men på första veckodagen kommo de, tidigt i själva dagbräckningen, till graven med de välluktande kryddor som de hade tillrett.
On the Sabbath Day they rested in obedience to the commandment, but in the deep dawn of the first day of the week they took the spices which they had prepared, and came to the tomb.
2 Och de funno stenen vara bortvältrad från graven.
And they found the stone rolled away from the tomb,
3 Då gingo de ditin, men funno icke Herren Jesu kropp.
and on entering they did not find the body of the Lord Jesus.
4 När de nu icke visste vad de skulle tänka härom, se, då stodo två man framför dem i skinande kläder.
While they were still perplexed over this, it happened that the two men stood near them in dazzling raiment.
5 Och de blevo förskräckta och böjde sina ansikten ned mot jorden. Då sade mannen till dem »Varför söken I den levande bland de döda?
They were terrified, and bowed down their faces to the ground, but the men said to them. "Why are you seeking him who lives among the dead?
6 Han är icke har, han är uppstånden. Kommen ihåg vad han talade till eder, medan han ännu var i Galileen, huru han sade:
"He is not here; he is risen. Do you remember how he told you when he was still in Galilee
7 'Människosonen måste bliva överlämnad i syndiga människors händer och bliva korsfäst; men på tredje dagen skall han uppstå igen.'»
that the Son of man had to be betrayed into the hands of sinful men, and to be crucified, and to rise on the third day?"
8 Då kommo de ihåg hans ord.
Then they recollected his words,
9 Och de vände tillbaka från graven och omtalade allt detta för de elva och för alla de andra. --
and turning away from the tomb they told all this to the eleven, and to all the rest.
10 Kvinnorna voro Maria från Magdala och Johanna och den Maria som var Jakobs moder. Och jämväl de andra kvinnorna instämde med dem och sade detsamma till apostlarna.
It was Mary Magdalene, Joanna, and Mary, the mother of James, and the rest of the women who were telling all this to the apostles.
11 Deras ord syntes dock för dessa vara löst tal, och de trodde dem icke.
But the whole story seemed to them but an idle tale; and they disbelieved the women.
12 Men Petrus stod upp och skyndade till graven; och när han lutade sig ditin såg han där allenast linnebindlarna. Sedan gick han hem till sitt, uppfylld av förundran över det som hade skett.
Peter, however, got up and ran to the tomb, but when he stooped and looked in he saw the linen wrappings by themselves, and he departed to his home, wondering at that which was come to pass.
13 Men två av dem voro samma dag stadda på vandring till en by som hette Emmaus, och som låg sextio stadiers väg från Jerusalem.
On that same day two of his disciples were walking to Emmaus, a village about seven miles from Jerusalem.
14 Och de samtalade med varandra om allt detta som hade skett.
They were talking together about all these events,
15 Medan de nu samtalade och överlade med varandra, nalkades Jesus själv och gick med dem.
and as they talked and discussed matter, Jesus himself drew near and began walking beside them.
16 Men deras ögon voro tillslutna, så att de icke kände igen honom.
But their eyes continued to be held that they should not recognize him even for an instant,
17 Och han sade till dem: »Vad är det I talen om med varandra, medan I gån här?» Då stannade de och sågo bedrövade ut.
And he said to them, "What words are these that you are exchanging one with another, as you walk along?"
18 Och den ene, som hette Kleopas, svarade och sade till honom: »Du är väl en främling i Jerusalem, den ende som icke har hört vad där har skett i dessa dagar?»
They stood still, looking sad. And one of them named Cleopas, answered him, "Do you sojourn alone in Jerusalem, that you do not know what things have been happening there these days?"
19 Han frågade dem: »Vad då?» De svarade honom: »Det som har skett med Jesus från Nasaret, vilken var en profet, mäktig i gärningar och ord inför Gud och allt folket:
"What kind of things?" he answered. And they said. "The things concerning Jesus of Nazareth, who was a prophet mighty in deed and word before God and all the people;
20 huru nämligen våra överstepräster och rådsherrar hava utlämnat honom till att dömas till döden och hava korsfäst honom.
"and how our high priest and ruler delivered him to be condemned to death and crucified him.
21 Men vi hoppades att han var den som skulle förlossa Israel. Och likväl, till allt detta kommer att det redan är tredje dagen sedan detta skedde.
"But we were hoping that it was he who should redeem Israel. Yes, and besides all this is the third day since these things happened.
22 Men nu hava därjämte några av våra kvinnor gjort oss häpna; ty sedan de bittida på morgonen hade varit vid graven
"Moreover, some women of our company amazed us. They went to his tomb at daybreak,
23 och icke funnit hans kropp, kommo de igen och sade att de till och med hade sett en änglasyn, och änglarna hade sagt att han levde.
"and found that his body was not there; then they came and told us that besides they had seen a vision of angels, who said that he was alive.
24 Och när några av dem som voro med oss gingo bort till graven, funno de det vara så som kvinnorna hade sagt, men honom själv sågo de icke.»
"Thereupon some of our own party to the tomb, and found it even so as the women had said, but him they did not see."
25 Då sade han till dem: »O, huru oförståndiga ären I icke och tröghjärtade till att tro på allt vad profeterna hava talat!
"O foolish men," said Jesus, "slow of heart to believe all that the prophets have spoken!
26 Måste icke Messias lida detta, för I att så ingå i sin härlighet?»
"Behooved it not the Christ to suffer thus, and then to enter into his glory?"
27 Och han begynte att genomgå Moses och alla profeterna och uttydde för dem vad som i alla skrifterna var sagt om honom.
And beginning with Moses and the Prophets, he interpreted all the passages concerning himself.
28 När de nu nalkades byn dit de voro på väg, ställde han sig som om han ville gå vidare.
When they drew near to the village to which they are were going, he appeared to be going farther.
29 Men de nödgade honom och sade: »Bliv kvar hos oss, ty det lider mot aftonen, och dagen nalkas redan sitt slut.» Då gick han ditin och stannade kvar hos dem.
But they urged him to stay with them, saying, "Abide with us, for it is toward evening, and the day is now far spent."
30 Och när han nu låg till bords med dem, tog han brödet och välsignade och bröt det och räckte åt dem.
So he went in to stay with them. But as he sat down with them, and took bread, and had blessed and broken it, and was handing it to them,
31 Därvid öppnades deras ögon, så att de kände igen honom. Men då försvann han ur deras åsyn.
their eyes were opened, and they recognized him, and he vanished out of their sight.
32 Och de sade till varandra: »Voro icke våra hjärtan brinnande i oss, när han talade med oss på vägen och uttydde skrifterna för oss?»
"Were not our hearts burning within us," they said to each other, "while we were talking with him on the way, and he was opening to us the scriptures?"
33 Och i samma stund stodo de upp och vände tillbaka till Jerusalem; och de funno där de elva församlade, så ock de andra som hade slutit sig till dem.
So they rose and returned to Jerusalem that very hour, and found the Eleven and the others all met together,
34 Och dessa sade: »Herren är verkligen uppstånden, och han har visat sig för Simon.»
saying, "The Lord is really risen, and has appeared to Simon!"
35 Då förtäljde de själva vad som hade skett på vägen, och huru han hade blivit igenkänd av dem, när han bröt brödet.
Then they began to tell what happened on the road, and he was known to them when he broke the bread.
36 Medan de nu talade härom, stod han själv mitt ibland dem och sade till dem: »Frid vare med eder.
While they were yet speaking he stood among them and said, "Peace be to you!"
37 Då blevo de förfärade och uppfylldes av fruktan och trodde att det var en ande de sågo.
They were startled and terrified and thought that they were seeing a ghost.
38 Men han sade till dem: »Varför ären I så förskräckta, och varför uppstiga tvivel i edra hjärtan?
And he said to them. "Why are you disturbed? And why do questions rise in your hearts?
39 Sen här mina händer och mina fötter, och sen att det är jag själv; ja, tagen på mig och sen. En ande har ju icke kött och ben, såsom I sen mig hava.»
"Look at my hands and my feet. It is I! Feel me and see; for a ghost has not flesh and blood as I have."
40 Och när han hade sagt detta, visade han dem sina händer och sina fötter.
Then he showed them his hands and feet.
41 Men då de ännu icke trodde, för glädjes skull, utan allenast förundrade sig, sade han till dem: »Haven I här något att äta?»
But while they still did not believe it for joy, and were filled with wonder, he asked them, "Have you anything here to eat?"
42 Då räckte de honom ett stycke stekt fisk och något av en honungskaka;
So they gave him a piece of broiled fish,
43 och han tog det och åt därav i deras åsyn.
and he took it and ate it in their presence.
44 Och han sade till dem: »Det är såsom jag sade till eder, medan jag ännu var bland eder, att allt måste fullbordas, som är skrivet om mig i Moses' lag och hos profeterna och i psalmerna.»
Then he said to them, "These are my words which I spoke to you while I was still with you, how all things must be fulfilled which are written in the Law of Moses, and the prophets, and the Psalms concerning me."
45 Därefter öppnade han deras sinnen, så att de förstodo skrifterna.
Then he opened their minds to understand the Scriptures,
46 Och han sade till dem: »Det är så skrivet, att Messias skulle lida och på tredje dagen uppstå från de döda,
and he said. "Thus it is written that the Christ should suffer and rise again from the dead, the third day;
47 och att bättring till syndernas förlåtelse i hans namn skulle predikas bland alla folk, och först i Jerusalem.
"and that repentance unto remission of sins should be preached in his name unto all the nations, beginning from Jerusalem.
48 I kunnen vittna härom.
"You must bear testimony to this.
49 Och se, jag vill sända till eder vad min Fader har utlovat. Men I skolen stanna kvar här i staden, till dess I från höjden bliven beklädda med kraft.»
"And I will send forth the promise of my Father upon you. But tarry in Jerusalem until you are clothed with power from on high."
50 Sedan förde han dem ut till Betania; och där lyfte han upp sina händer och välsignade dem.
And he led them out until they were over against Bethany; and he lifted up his hands and blessed them.
51 Och medan han välsignade dem, försvann han ifrån dem och blev upptagen till himmelen.
And it happened that while he was blessing them, that he parted from them and was carried into heaven.
52 Då tillbådo de honom och vände sedan tillbaka till Jerusalem, uppfyllda av stor glädje.
And they worshiped him and returned to Jerusalem with great joy,
53 Och de voro sedan alltid i helgedomen och lovade Gud.
and were continually in the temple, blessing God.
