Lukas 24
1 Men på första veckodagen kommo de, tidigt i själva dagbräckningen, till graven med de välluktande kryddor som de hade tillrett.
NOW on the first day of the week, at the earliest dawn of day, they came to the sepulchre, bringing the aromatics which they had prepared, and certain others with them.
2 Och de funno stenen vara bortvältrad från graven.
And they found the stone rolled away from the sepulchre.
3 Då gingo de ditin, men funno icke Herren Jesu kropp.
And on entering, found not the body of the Lord Jesus.
4 När de nu icke visste vad de skulle tänka härom, se, då stodo två man framför dem i skinande kläder.
And it came to pass, as they were in the greatest perplexity concerning this matter, then behold, two men stood by them in refulgent garments:
5 Och de blevo förskräckta och böjde sina ansikten ned mot jorden. Då sade mannen till dem »Varför söken I den levande bland de döda?
and when they were exceedingly terrified, and inclined their face to the earth, they said unto them, Why seek ye the living among the dead?
6 Han är icke har, han är uppstånden. Kommen ihåg vad han talade till eder, medan han ännu var i Galileen, huru han sade:
he is not here; he is risen: remember how he spoke to you, while he was yet in Galilee,
7 'Människosonen måste bliva överlämnad i syndiga människors händer och bliva korsfäst; men på tredje dagen skall han uppstå igen.'»
saying, That the Son of man must be delivered up into the hands of sinful men, and be crucified, and the third day rise again.
8 Då kommo de ihåg hans ord.
And they remembered his declarations,
9 Och de vände tillbaka från graven och omtalade allt detta för de elva och för alla de andra. --
and returning from the sepulchre, told all these things to the eleven, and to the rest.
10 Kvinnorna voro Maria från Magdala och Johanna och den Maria som var Jakobs moder. Och jämväl de andra kvinnorna instämde med dem och sade detsamma till apostlarna.
Now there were Mary Magdalene, and Joanna, and Mary the mother of James, and the other women who were with them, that told these things to the apostles.
11 Deras ord syntes dock för dessa vara löst tal, och de trodde dem icke.
And their declarations seemed in their view as a mere fancy, and they gave them no credence.
12 Men Petrus stod upp och skyndade till graven; och när han lutade sig ditin såg han där allenast linnebindlarna. Sedan gick han hem till sitt, uppfylld av förundran över det som hade skett.
Then Peter rising up, ran off to the sepulchre, and leaning forward saw the linen clothes laid separately, and went away wondering in himself what was become of him.
13 Men två av dem voro samma dag stadda på vandring till en by som hette Emmaus, och som låg sextio stadiers väg från Jerusalem.
And behold, two of them were going the same day to a village, distant about sixty furlongs from Jerusalem, called Emmaus.
14 Och de samtalade med varandra om allt detta som hade skett.
And they were conversing with each other, concerning all those things which had happened.
15 Medan de nu samtalade och överlade med varandra, nalkades Jesus själv och gick med dem.
And it came to pass, as they were conversing together, and talking the matter over, even Jesus himself drew near, and walked on with them.
16 Men deras ögon voro tillslutna, så att de icke kände igen honom.
But their eyes were under a restraint, that they might not discover him.
17 Och han sade till dem: »Vad är det I talen om med varandra, medan I gån här?» Då stannade de och sågo bedrövade ut.
And he said unto them, What are these discourses that ye interchange among you, as ye are walking, and bear such a face of dejection?
18 Och den ene, som hette Kleopas, svarade och sade till honom: »Du är väl en främling i Jerusalem, den ende som icke har hört vad där har skett i dessa dagar?»
Then one of them, named Cleopas, answering said, Art thou the only sojourner at Jerusalem, who hath not known the singular events of those days?
19 Han frågade dem: »Vad då?» De svarade honom: »Det som har skett med Jesus från Nasaret, vilken var en profet, mäktig i gärningar och ord inför Gud och allt folket:
And he said to them, Of what sort? and they said to him, Those which relate to Jesus the Nazarean, who was a man, a prophet, mighty in word and deed before God and all the people:
20 huru nämligen våra överstepräster och rådsherrar hava utlämnat honom till att dömas till döden och hava korsfäst honom.
and how our chief priests and rulers delivered him up to a sentence of death, and crucified him.
21 Men vi hoppades att han var den som skulle förlossa Israel. Och likväl, till allt detta kommer att det redan är tredje dagen sedan detta skedde.
But we had entertained hopes that this was the person who should have redeemed Israel: and ah! besides all these things, to-day concludes that third day since these things were done.
22 Men nu hava därjämte några av våra kvinnor gjort oss häpna; ty sedan de bittida på morgonen hade varit vid graven
And indeed, certain women belonging to us exceedingly amazed us who were very early at the sepulchre;
23 och icke funnit hans kropp, kommo de igen och sade att de till och med hade sett en änglasyn, och änglarna hade sagt att han levde.
and not finding his body, came, saying, that they had also seen a vision of angels, who told them that he was alive.
24 Och när några av dem som voro med oss gingo bort till graven, funno de det vara så som kvinnorna hade sagt, men honom själv sågo de icke.»
And some of those who were with us went to the sepulchre, and found every thing just as the women had said: but him they did not see.
25 Då sade han till dem: »O, huru oförståndiga ären I icke och tröghjärtade till att tro på allt vad profeterna hava talat!
And he said unto them, O ye void of understanding, and slow of heart to believe all that the prophets have spoken!
26 Måste icke Messias lida detta, för I att så ingå i sin härlighet?»
Ought not the Messiah to suffer these things, and to enter into his glory?
27 Och han begynte att genomgå Moses och alla profeterna och uttydde för dem vad som i alla skrifterna var sagt om honom.
And beginning from Moses and all the prophets, he explained to them in all the scriptures, the things relating to himself.
28 När de nu nalkades byn dit de voro på väg, ställde han sig som om han ville gå vidare.
And they drew nigh to the village, whither they were going: and he was proceeding on, as if going farther.
29 Men de nödgade honom och sade: »Bliv kvar hos oss, ty det lider mot aftonen, och dagen nalkas redan sitt slut.» Då gick han ditin och stannade kvar hos dem.
And they warmly pressed him, saying, Stay with us: for the evening draws on, and the day declines. And he went in to stay with them.
30 Och när han nu låg till bords med dem, tog han brödet och välsignade och bröt det och räckte åt dem.
And it came to pass, when he was sitting down at table with them, taking up a loaf, he blessed it, and breaking, distributed it to them.
31 Därvid öppnades deras ögon, så att de kände igen honom. Men då försvann han ur deras åsyn.
Then their eyes were opened, and they knew him; and he became invisible to them.
32 Och de sade till varandra: »Voro icke våra hjärtan brinnande i oss, när han talade med oss på vägen och uttydde skrifterna för oss?»
And they said to each other, Did not our hearts burn within us, as he talked with us on the road, and as he distinctly opened to us the scriptures?
33 Och i samma stund stodo de upp och vände tillbaka till Jerusalem; och de funno där de elva församlade, så ock de andra som hade slutit sig till dem.
And rising up the same hour, they returned to Jerusalem, and found the eleven and those who were with them crowded together,
34 Och dessa sade: »Herren är verkligen uppstånden, och han har visat sig för Simon.»
saying, The Lord is risen assuredly, and hath appeared to Simon.
35 Då förtäljde de själva vad som hade skett på vägen, och huru han hade blivit igenkänd av dem, när han bröt brödet.
Then these recounted what had passed on the road, and how he was known to them by the breaking of the bread.
36 Medan de nu talade härom, stod han själv mitt ibland dem och sade till dem: »Frid vare med eder.
While they were relating these things, Jesus himself stood in the midst of them, and saith unto them, Peace be unto you!
37 Då blevo de förfärade och uppfylldes av fruktan och trodde att det var en ande de sågo.
But terrified and affrighted, they thought they saw a spirit.
38 Men han sade till dem: »Varför ären I så förskräckta, och varför uppstiga tvivel i edra hjärtan?
And he said to them, Why are ye under such agitation of mind? and why do reasonings arise in your hearts?
39 Sen här mina händer och mina fötter, och sen att det är jag själv; ja, tagen på mig och sen. En ande har ju icke kött och ben, såsom I sen mig hava.»
look upon my hands and my feet, that it is my very self: handle me, and see; for a spirit hath not flesh and bones, as ye see me have.
40 Och när han hade sagt detta, visade han dem sina händer och sina fötter.
And thus speaking, he exposed to them his hands and his feet.
41 Men då de ännu icke trodde, för glädjes skull, utan allenast förundrade sig, sade han till dem: »Haven I här något att äta?»
But when they still could not credit it for joy, and marvelled, he said unto them, Have ye here any thing eatable?
42 Då räckte de honom ett stycke stekt fisk och något av en honungskaka;
Then they gave him a part of a broiled fish, and a piece of honey-comb.
43 och han tog det och åt därav i deras åsyn.
And receiving it, he did eat in their presence.
44 Och han sade till dem: »Det är såsom jag sade till eder, medan jag ännu var bland eder, att allt måste fullbordas, som är skrivet om mig i Moses' lag och hos profeterna och i psalmerna.»
And said unto them, These are the sayings which I spake unto you, when I was yet with you, that all things must be fulfilled, which are written in the law of Moses, and in the prophets, and in the Psalms, concerning me.
45 Därefter öppnade han deras sinnen, så att de förstodo skrifterna.
Then opened he thoroughly their understanding, that they should understand the scriptures,
46 Och han sade till dem: »Det är så skrivet, att Messias skulle lida och på tredje dagen uppstå från de döda,
and said to them, That thus it is written, and thus must the Messiah suffer, and rise again from the dead the third day
47 och att bättring till syndernas förlåtelse i hans namn skulle predikas bland alla folk, och först i Jerusalem.
and that repentance and remission of sin should be preached in his name unto all nations, beginning from Jerusalem.
48 I kunnen vittna härom.
And ye are the witnesses of these things.
49 Och se, jag vill sända till eder vad min Fader har utlovat. Men I skolen stanna kvar här i staden, till dess I från höjden bliven beklädda med kraft.»
And, behold, I send unto you the promise of my Father: but sit ye down in the city of Jerusalem, until ye shall be endued with power from on high.
50 Sedan förde han dem ut till Betania; och där lyfte han upp sina händer och välsignade dem.
And he led them without the city as far as Bethany, and lifting up his hands he blessed them.
51 Och medan han välsignade dem, försvann han ifrån dem och blev upptagen till himmelen.
And it came to pass, as he pronounced the benediction upon them, he was parted from them, and taken up into heaven.
52 Då tillbådo de honom och vände sedan tillbaka till Jerusalem, uppfyllda av stor glädje.
And they, after paying him their adorations, returned to Jerusalem with vast joy:
53 Och de voro sedan alltid i helgedomen och lovade Gud.
and were continually in the temple, praising and blessing God. Amen.
