Lukas 24
1 Men på första veckodagen kommo de, tidigt i själva dagbräckningen, till graven med de välluktande kryddor som de hade tillrett.
On the first day of the week, very early in the morning, the women came to the tomb, bringing the spices they had prepared.
2 Och de funno stenen vara bortvältrad från graven.
They found the stone rolled away from the tomb,
3 Då gingo de ditin, men funno icke Herren Jesu kropp.
but when they entered, they did not find the body of the Lord Jesus.
4 När de nu icke visste vad de skulle tänka härom, se, då stodo två man framför dem i skinande kläder.
While they were puzzling over this, suddenly two men in radiant apparel stood beside them.
5 Och de blevo förskräckta och böjde sina ansikten ned mot jorden. Då sade mannen till dem »Varför söken I den levande bland de döda?
As the women bowed their faces to the ground in terror, the two men asked them, “Why do you look for the living among the dead?
6 Han är icke har, han är uppstånden. Kommen ihåg vad han talade till eder, medan han ännu var i Galileen, huru han sade:
He is not here; He has risen! Remember how He told you while He was still in Galilee:
7 'Människosonen måste bliva överlämnad i syndiga människors händer och bliva korsfäst; men på tredje dagen skall han uppstå igen.'»
‘The Son of Man must be delivered into the hands of sinful men, and be crucified, and on the third day rise again.’”
8 Då kommo de ihåg hans ord.
Then they remembered His words.
9 Och de vände tillbaka från graven och omtalade allt detta för de elva och för alla de andra. --
And when they returned from the tomb, they reported all these things to the Eleven and to all the others.
10 Kvinnorna voro Maria från Magdala och Johanna och den Maria som var Jakobs moder. Och jämväl de andra kvinnorna instämde med dem och sade detsamma till apostlarna.
It was Mary Magdalene, Joanna, Mary the mother of James, and the other women with them who told this to the apostles.
11 Deras ord syntes dock för dessa vara löst tal, och de trodde dem icke.
But their words seemed like nonsense to them, and they did not believe the women.
12 Men Petrus stod upp och skyndade till graven; och när han lutade sig ditin såg han där allenast linnebindlarna. Sedan gick han hem till sitt, uppfylld av förundran över det som hade skett.
Peter, however, got up and ran to the tomb. And after bending down and seeing only the linen cloths, he went away, wondering to himself what had happened.
13 Men två av dem voro samma dag stadda på vandring till en by som hette Emmaus, och som låg sextio stadiers väg från Jerusalem.
That same day two of them were going to a village called Emmaus, about seven miles from Jerusalem.
14 Och de samtalade med varandra om allt detta som hade skett.
They were talking with each other about everything that had happened.
15 Medan de nu samtalade och överlade med varandra, nalkades Jesus själv och gick med dem.
And as they talked and deliberated, Jesus Himself came up and walked along with them.
16 Men deras ögon voro tillslutna, så att de icke kände igen honom.
But their eyes were kept from recognizing Him.
17 Och han sade till dem: »Vad är det I talen om med varandra, medan I gån här?» Då stannade de och sågo bedrövade ut.
He asked them, “What are you discussing so intently as you walk along?” They stood still, with sadness on their faces.
18 Och den ene, som hette Kleopas, svarade och sade till honom: »Du är väl en främling i Jerusalem, den ende som icke har hört vad där har skett i dessa dagar?»
One of them, named Cleopas, asked Him, “Are You the only visitor to Jerusalem who does not know the things that have happened there in recent days?”
19 Han frågade dem: »Vad då?» De svarade honom: »Det som har skett med Jesus från Nasaret, vilken var en profet, mäktig i gärningar och ord inför Gud och allt folket:
“What things?” He asked. “The events involving Jesus of Nazareth,” they answered. “This man was a prophet, powerful in speech and action before God and all the people.
20 huru nämligen våra överstepräster och rådsherrar hava utlämnat honom till att dömas till döden och hava korsfäst honom.
Our chief priests and rulers delivered Him up to the sentence of death, and they crucified Him.
21 Men vi hoppades att han var den som skulle förlossa Israel. Och likväl, till allt detta kommer att det redan är tredje dagen sedan detta skedde.
But we were hoping He was the One who would redeem Israel. And besides all this, it is the third day since these things took place.
22 Men nu hava därjämte några av våra kvinnor gjort oss häpna; ty sedan de bittida på morgonen hade varit vid graven
Furthermore, some of our women astounded us. They were at the tomb early this morning,
23 och icke funnit hans kropp, kommo de igen och sade att de till och med hade sett en änglasyn, och änglarna hade sagt att han levde.
but they did not find His body. They came and told us they had seen a vision of angels, who said that Jesus was alive.
24 Och när några av dem som voro med oss gingo bort till graven, funno de det vara så som kvinnorna hade sagt, men honom själv sågo de icke.»
Then some of our companions went to the tomb and found it just as the women had described. But Him they did not see.”
25 Då sade han till dem: »O, huru oförståndiga ären I icke och tröghjärtade till att tro på allt vad profeterna hava talat!
Then Jesus said to them, “O foolish ones, how slow are your hearts to believe all that the prophets have spoken!
26 Måste icke Messias lida detta, för I att så ingå i sin härlighet?»
Was it not necessary for the Christ to suffer these things and then to enter His glory?”
27 Och han begynte att genomgå Moses och alla profeterna och uttydde för dem vad som i alla skrifterna var sagt om honom.
And beginning with Moses and all the Prophets, He explained to them what was written in all the Scriptures about Himself.
28 När de nu nalkades byn dit de voro på väg, ställde han sig som om han ville gå vidare.
As they approached the village where they were headed, He seemed to be going farther.
29 Men de nödgade honom och sade: »Bliv kvar hos oss, ty det lider mot aftonen, och dagen nalkas redan sitt slut.» Då gick han ditin och stannade kvar hos dem.
But they pleaded with Him, “Stay with us, for it is nearly evening and the day is almost over.” So He went in to stay with them.
30 Och när han nu låg till bords med dem, tog han brödet och välsignade och bröt det och räckte åt dem.
While He was reclining at the table with them, He took bread, spoke a blessing and broke it, and gave it to them.
31 Därvid öppnades deras ögon, så att de kände igen honom. Men då försvann han ur deras åsyn.
Then their eyes were opened and they recognized Jesus—and He disappeared from their sight.
32 Och de sade till varandra: »Voro icke våra hjärtan brinnande i oss, när han talade med oss på vägen och uttydde skrifterna för oss?»
They asked each other, “Were not our hearts burning within us as He spoke with us on the road and opened the Scriptures to us?”
33 Och i samma stund stodo de upp och vände tillbaka till Jerusalem; och de funno där de elva församlade, så ock de andra som hade slutit sig till dem.
And they got up that very hour and returned to Jerusalem. There they found the Eleven and those with them, gathered together
34 Och dessa sade: »Herren är verkligen uppstånden, och han har visat sig för Simon.»
and saying, “The Lord has indeed risen and has appeared to Simon!”
35 Då förtäljde de själva vad som hade skett på vägen, och huru han hade blivit igenkänd av dem, när han bröt brödet.
Then the two told what had happened on the road, and how they had recognized Jesus in the breaking of the bread.
36 Medan de nu talade härom, stod han själv mitt ibland dem och sade till dem: »Frid vare med eder.
While they were describing these events, Jesus Himself stood among them and said, “Peace be with you.”
37 Då blevo de förfärade och uppfylldes av fruktan och trodde att det var en ande de sågo.
But they were startled and frightened, thinking they had seen a spirit.
38 Men han sade till dem: »Varför ären I så förskräckta, och varför uppstiga tvivel i edra hjärtan?
“Why are you troubled,” Jesus asked, “and why do doubts arise in your hearts?
39 Sen här mina händer och mina fötter, och sen att det är jag själv; ja, tagen på mig och sen. En ande har ju icke kött och ben, såsom I sen mig hava.»
Look at My hands and My feet. It is I Myself. Touch Me and see—for a spirit does not have flesh and bones, as you see I have.”
40 Och när han hade sagt detta, visade han dem sina händer och sina fötter.
And when He had said this, He showed them His hands and feet.
41 Men då de ännu icke trodde, för glädjes skull, utan allenast förundrade sig, sade han till dem: »Haven I här något att äta?»
While they were still in disbelief because of their joy and amazement, He asked them, “Do you have anything here to eat?”
42 Då räckte de honom ett stycke stekt fisk och något av en honungskaka;
So they gave Him a piece of broiled fish,
43 och han tog det och åt därav i deras åsyn.
and He took it and ate it in front of them.
44 Och han sade till dem: »Det är såsom jag sade till eder, medan jag ännu var bland eder, att allt måste fullbordas, som är skrivet om mig i Moses' lag och hos profeterna och i psalmerna.»
Jesus said to them, “These are the words I spoke to you while I was still with you: Everything must be fulfilled that is written about Me in the Law of Moses, the Prophets, and the Psalms.”
45 Därefter öppnade han deras sinnen, så att de förstodo skrifterna.
Then He opened their minds to understand the Scriptures.
46 Och han sade till dem: »Det är så skrivet, att Messias skulle lida och på tredje dagen uppstå från de döda,
And He told them, “This is what is written: The Christ will suffer and rise from the dead on the third day,
47 och att bättring till syndernas förlåtelse i hans namn skulle predikas bland alla folk, och först i Jerusalem.
and in His name repentance and forgiveness of sins will be proclaimed to all nations, beginning in Jerusalem.
48 I kunnen vittna härom.
You are witnesses of these things.
49 Och se, jag vill sända till eder vad min Fader har utlovat. Men I skolen stanna kvar här i staden, till dess I från höjden bliven beklädda med kraft.»
And behold, I am sending the promise of My Father upon you. But remain in the city until you have been clothed with power from on high.”
50 Sedan förde han dem ut till Betania; och där lyfte han upp sina händer och välsignade dem.
When Jesus had led them out as far as Bethany, He lifted up His hands and blessed them.
51 Och medan han välsignade dem, försvann han ifrån dem och blev upptagen till himmelen.
While He was blessing them, He left them and was carried up into heaven.
52 Då tillbådo de honom och vände sedan tillbaka till Jerusalem, uppfyllda av stor glädje.
And they worshiped Him and returned to Jerusalem with great joy,
53 Och de voro sedan alltid i helgedomen och lovade Gud.
praising God continually in the temple.
