Lukas 22
1 Det osyrade brödets högtid, som ock kallas påsk, var nu nära.
Наближало ся ж сьвято опрісноків, зване пасха.
2 Och översteprästerna och de skriftlärde sökte efter tillfälle att röja honom ur vägen. De fruktade nämligen för folket.
І шукали архиєреї та письменники, як би погубити Його; боялись бо народу.
3 Men Satan for in i Judas, som kallades Iskariot, och som var en av de tolv.
Ввійшов же сатана в Юду, на прізвище Іскариоцького, що був з числа дванайцяти.
4 Denne gick bort och talade med översteprästerna och befälhavarna för tempelvakten om huru han skulle överlämna honom åt dem.
І пійшовши говорив з архиєреями та воєводами, як Його зрадити їм.
5 Då blevo de glada och förklarade sig villiga att giva honom en summa penningar.
І зраділи вони, й вмовились йому срібла дати.
6 Och han gick in på deras anbud och sökte sedan efter lägligt tillfälle att förråda honom åt dem, utan att någon folkskockning uppstod.
І обіцяв ся, і шукав нагоди, щоб видати Його їм потай народу.
7 Så kom nu den dag i det osyrad brödets högtid, då man skulle slakta påskalammet.
Прийшов же день опрісноків, як треба було колоти пасхове ягня.
8 Då sände han åstad Petrus och Johannes och sade: »Gån åstad och reden till åt oss, så att vi kunna äta påskalammet.»
І післав Петра та Йоана, глаголючи: Йдіть та приготовте нам пасху їсти.
9 De frågade honom: Var vill du att vi skola reda till det?»
Вони ж сказали Йому: Де хочеш, щоб приготовити?
10 Han svarade dem: När I kommen in i staden, skolen I möta en man som bär en kruka vatten. Följen honom till det hus där han går in.
Він же рече їм: Ось, як увійдете в город, зустріне вас чоловік, глек води несучи. Йдіть слїдом за ним у господу, куди ввійде.
11 Och sägen till husbonden i det huset: 'Mästaren frågar dig: Var finnes härbärget där jag skall äta påskalammet med mina lärjungar?'
І скажіть господареві дому: Каже тобі учитель: Де сьвітлиця, щоб дасху з учениками моїми їсти?
12 Då skall han visa eder en stor sal i övre våningen, ordnad för måltid; reden till där.»
І той вам покаже гірницю велику застелену; там приготовте.
13 Och de gingo åstad och funno det så som han hade sagt dem; och de redde till påskalammet.
Пійшовши ж знайшли, як сказав їм, і приготовили пасху.
14 Och när stunden var inne, lade han sig till bords, och apostlarna med honom.
І, як настала година, сїв Він, й дванадцять апостолів з Ним.
15 Och han sade till dem: »Jag har högeligen åstundat att äta detta påskalamm med eder, förrän mitt lidande begynner;
І рече до них: Бажаннєм забажав я сю пасху їсти з вами, перш нїж прийму муки:
16 ty jag säger eder att jag icke mer skall fira denna högtid, förrän den kommer till fullbordan i Guds rike.»
глаголю бо вам: Що більш не їсти му її, доки сповнить ся в царстві Божому.
17 Och han lät giva sig en kalk och tackade Gud och sade: »Tagen detta och delen eder emellan;
І, взявши чашу, й оддавши хвалу, рече: Прийміть се та поділить собі:
18 ty jag säger eder att jag härefter icke, förrän Guds rike kommer, skall dricka av det som kommer från vinträd.»
глаголю бо вам: Що не пити му вже від плоду винограднього, доки царство Боже прийде.
19 Sedan tog han ett bröd och tackade Gud och bröt det och gav åt dem och sade: »Detta är min lekamen, som varder utgiven för eder. Gören detta till min åminnelse.»
І, взявши хлїб, та оддавши хвалу, переломив, і дав їм, глаголючи: Се єсть тїло моє, що за вас даєть ся. Се чинїть на мій спомин.
20 Sammalunda tog han ock kalken, efter måltiden, och sade: »Denna kalk är det nya förbundet, i mitt blod, som varder utgjutet för eder.
Так само й чашу після вечері, глаголючи: Ся чаша новий завіт у крові моїй, що за вас пролита буде.
21 Men se, den som förråder mig, hans hand är med mig på bordet.
Та ось рука зрадника мого зо мною на столї.
22 Ty Människosonen skall gå bort, såsom förut är bestämt; men ve den människa genom vilken han bliver förrådd!»
Син то чоловічий іде, як постановлено наперед, тільки ж горе чоловікові тому, що зрадить Його!
23 Och de begynte tala med varandra om vilken av dem det väl kunde vara som skulle göra detta.
І стали вони перепитуватись між собою, хто б з них був, що се мав зробити.
24 En tvist uppstod ock mellan dem om vilken av dem som skulle räknas för den störste.
Постало і змаганнє між ними, хто з них здаєть ся бути більшим.
25 Då sade han till dem: »Konungarna uppträda mot sina folk såsom härskare, och de som hava myndighet över folken låta kalla sig 'nådige herrar'.
Він же рече їм: Царі в поган панують над ними, й ті що власть над ними мають, добродїяки звуть ся.
26 Men så är det icke med eder; utan den som är störst bland eder, han vare såsom den yngste, och den som är den förnämste, han vare såsom en tjänare.
Ви ж не так: тільки ж найбільший між вами нехай буде як найменший, і хто старший - як слуга.
27 Ty vilken är större: den som ligger till bords eller den som tjänar? Är det icke den som ligger till bords? Och likväl är jag här ibland eder såsom en tjänare. --
Хто бо більший: хто за столом, чи хто послугує? хиба не хто за столом? я ж між вами, як слуга.
28 Men I ären de som hava förblivit hos mig i mina prövningar;
Ви ж пробували зо мною в спокусах моїх.
29 och såsom min Fader har överlåtit konungslig makt åt mig, så överlåter jag likadan makt åt eder,
І я завітую вам, як завітував менї Отець мій, царство,
30 så att I skolen få äta och dricka vid mitt bord i mitt rike och sitta på troner såsom domare över Israels tolv släkter.
щоб їли й пили за столом моїм у царстві моєму, і сидїли на престолах, судячи дванайцять родів Ізраїлевих.
31 Simon, Simon! Se, Satan har begärt att få eder i sitt våld, för att kunna sålla eder såsom vete;
Рече ж Господь: Симоне, Симоне, ось сатана жадав собі вас, щоб просівати, як пшеницю;
32 men jag har bett för dig, att din tro icke må bliva om intet. Och när du en gång har omvänt dig, så styrk dina bröder.»
я ж молив ся за тебе, щоб не поменшала віра твоя, і ти колись, навернувшись, утверди братів твоїх.
33 Då sade han till honom: »Herre, jag är redo att med dig både gå i fängelse och gå i döden.»
Він же каже Йому: Господи, з Тобою готов я і в темницю, і на смерть іти.
34 Men han svarade: »Jag säger dig, Petrus: I dag skall icke hanen gala, förrän du tre gånger har förnekat mig och sagt att du icke känner mig.»
Він же рече: Глаголю тобі, Петре, не запів сьогодні півень, перш ніж тричі відречеш ся, що не знаєш мене.
35 Ytterligare sade han till dem: »När jag sände eder åstad utan penningpung, utan ränsel, utan skor, icke fattades eder då något?» De svarade: »Intet.»
І рече їм: Як посилав вас я без сакви, й торбини, й обувя, чи чого недоставало вам? Вони ж казали: Нїчого.
36 Då sade han till dem: »Nu åter må den som har en penningpung taga den med sig, och den som har en ränsel, han göre sammalunda; och den som icke har något svärd, han sälje sin mantel och köpe sig ett sådant.
Рече тодї їм; А тепер хто має сакву, нехай бере так само й торбину: а хто не має, нехай продасть одежу, та купить меч.
37 Ty jag säger eder att på mig måste fullbordas detta skriftens ord: 'Han blev räknad bland ogärningsmän'. Ja, det som är förutsagt om mig, det går nu i fullbordan»
Глаголю бо вам, що ще й се написане мусить справдитись на менї: І з беззаконними полїчено його: бо все про мене сповняєть ся.
38 Då sade de: »Herre, se här äro två svärd.» Han svarade dem: »Det är nog.»
Вони ж сказали: Господи, ось мечів тут два. Він же рече їм: Доволі.
39 Och han gick ut och begav sig till Oljeberget, såsom hans sed var; och hans lärjungar följde honom.
І вийшовши пійшов по звичаю нагору Оливну зійшли ж слїдом за Ним і ученики Його.
40 Men när han hade kommit till platsen, sade han till dem: »Bedjen att I icke mån komma i frestelse.»
Прибувши ж на місце, рече їм: Молїть ся, щоб не ввійти в спокусу.
41 Sedan gick han bort ifrån dem, vid pass ett stenkast, och föll ned på sina knän och bad
А сам відступив од них, так як кинути каменем, і, приклонивши коліна, молив ся,
42 och sade: »Fader, om det är din vilja, så tag denna kalk ifrån mig. Dock, ske icke min vilja, utan din.»
глаголючи: Отче, коли хочеш, мимо неси чашу сю від мене: тільки ж не моя воля, а Твоя нехай буде.
43 Då visade sig för honom en ängel från himmelen, som styrkte honom.
Явив ся ж Йому ангел з неба, підкріпляючи Його.
44 Men han hade kommit i svår ångest och bad allt ivrigare, och hans svett blev såsom blodsdroppar, som föllo ned på jorden.
І, бувши в смертній боротьбі, ще пильнїще молив ся; був же піт Його як каплї крови, каплючі на землю.
45 När han sedan stod upp från bönen och kom tillbaka till lärjungarna, fann han dem insomnade av bedrövelse.
І, вставши від молитви, й прийшовши до учеників своїх, знайшов їх сплячих від смутку,
46 Då sade han till dem: »Varför soven I? Stån upp, och bedjen att I icke mån komma i frestelse.»
і рече їм: Чого спите? уставши моліть ся, щоб не ввійшли в спокусу.
47 Och se, medan han ännu talade, kom en folkskara; och en av de tolv, den som hette Judas, gick framför dem. Och han trädde fram till Jesus för att kyssa honom.
Ще ж Він промовляв, ось народ і званий Юда, один з дванайцяти, йшов поперед них. і приступив до Ісуса, поцілувати Його.
48 Men Jesus sade till honom: »Judas, förråder du Människosonen med en kyss?»
Ісус же рече йому: Юдо, цілуваннєм Сина чоловічого зраджуєш?
49 Då nu de som voro med Jesus sågo vad som var på färde, frågade de: »Herre, skola vi hugga till med svärd?»
Бачивши ж ті, що коло Него, до чого доходить, казали Йому: Господи, чи вдарити нам мечем?
50 Och en av dem högg till översteprästens tjänare och högg så av honom högra örat.
І вдарив один хтось із них слугу архиєрейського, та й відтяв йому ухо праве.
51 Då svarade Jesus och sade: »Låten det gå så långt.» Och han rörde vid hans öra och helade honom.
І озвавшись Ісус, рече: Оставте аж до сього. І, приторкнувшись до уха його, сцїлив його.
52 Sedan sade Jesus till dem som hade kommit emot honom, till översteprästerna och befälhavarna för tempelvakten och de äldste: »Såsom mot en rövare haven I gått ut med svärd och stavar.
Рече ж Ісус до прийшовших на Него архиєреїв і воєвод, і церковних старших: Як на розбійника ви прийшли з мечами та киями?
53 Fastän jag var dag har varit med eder i helgedomen, haven I icke sträckt ut edra händer emot mig men detta är eder stund, och nu råder mörkrets makt.»
Як щодня був я з вами в церкві, не простягали рук на мене; та се ваша година й власть темряви.
54 Så grepo de honom och förde honom åstad in i översteprästens hus. Och Petrus följde efter på avstånd.
Узявши ж Його, повели, й приведи Його в двір архиєрейський. Петр же йшов слідом оддалеки.
55 Och de tände upp en eld mitt på gården och satte sig där tillsammans, och Petrus satte sig ibland dem.
Як же запалили огонь серед двора та посїдали вкупі, сїв і Петр серед них.
56 Men en tjänstekvinna, som fick se honom, där han satt vid elden fäste ögonen på honom och sade: »Också denne var med honom.
Побачивши ж Його одна служниця, як сидів коло сьвітла, й, придивляючись на него, сказала: І сей з Ним був.
57 Men han nekade och sade: »Kvinna, jag känner honom icke.»
Він же одрік ся Його, кажучи: Жінко, не знаю Його.
58 Kort därefter fick en annan, en av mannen, se honom och sade: »Också du är en av dem.» Men Petrus svarade: »Nej, det är jag icke.»
А згодя другий, побачивши його, сказав: І ти з них єси. Петр же каже: Чоловіче, нї.
59 Vid pass en timme därefter kom en annan som bedyrade och sade: »Förvisso var också denne med honom; han är ju ock en galilé.»
І мало що не через одну годину, инший хтось ствердив, кажучи: Справді і сей з Ним був, бо й Галилеець він.
60 Då svarade Petrus: »Jag förstår icke vad du menar.» Och i detsamma, medan han ännu talade, gol hanen.
Каже Петр: Чоловіче, не знаю, що кажеш. І зараз, як ще говорив він, запіяв півень.
61 Då vände Herren sig om och såg på Petrus; och Petrus kom då ihåg Herrens ord, huru han hade sagt till honom: »Förrän hanen i dag har galit, skall du tre gånger förneka mig.»
І обернувшись Господь, поглянув на Петра. І згадав Петр слово Господнє, як глаголав йому: Що перш ніж півень запіє, відречеш ся мене тричі.
62 Och han gick ut och grät bitterligen.
І вийшовши геть Петр, заплакав гірко.
63 Och de män som höllo Jesus fången begabbade honom och misshandlade honom.
А чоловіки, що держали Ісуса насьміхались із Него, бючи.
64 De höljde över honom och frågade honom och sade: »Profetera: vem var det som slog dig?»
І, закривши Його, били в лице Його, та й питали Його, кажучи: Проречи, хто вдарив Тебе.
65 Många andra smädliga ord talade de ock mot honom.
І иншого багато, хуливши, казали на Него.
66 Men när det blev dag, församlade sig folkets äldste, överstepräster och skriftlärde, och läto föra honom inför sitt Stora råd
А як настав день, зібралась старшина людська, та архиєреї і письменники, та й повели Його в раду свою І кажучи:
67 och sade: »Är du Messias, så säg oss det.» Men han svarade dem: »Om jag säger eder det, så tron I det icke.
Чи Ти єси Христос? скажи нам. Рече ж їм: Коли вам скажу, не пій-мете віри;
68 Och om jag frågar, så svaren I icke.
коли ж і спитаю вас, не відповісте мені й не відпустите.
69 Men härefter skall Människosonen sitta på den gudomliga Maktens högra sida.»
Від нинї сидїти ме Син чоловічий по правицї сиди Божої.
70 Då sade de alla: »Så är du då Guds Son?» Han svarade dem: »I sägen det själva, att jag är det.»
І сказали всі: То се Ти Син Божий? Він же до них рече: Ви кажете, що се я.
71 Då sade de: »Vad behöva vi mer något vittnesbörd? Vi hava ju själva nu hört det av hans egen mun.»
Вони ж сказали: На що нам ще сьвідчення? Самі бо чули з уст Його.
