Lukas 22
1 Det osyrade brödets högtid, som ock kallas påsk, var nu nära.
Now the feast of unleavened bread, which is called the passover, was at hand.
2 Och översteprästerna och de skriftlärde sökte efter tillfälle att röja honom ur vägen. De fruktade nämligen för folket.
And the chief priests and the scribes sought how they might kill him; for they feared the people.
3 Men Satan for in i Judas, som kallades Iskariot, och som var en av de tolv.
But Satan entered into Judas surnamed Iscariot, who was of the number of the twelve.
4 Denne gick bort och talade med översteprästerna och befälhavarna för tempelvakten om huru han skulle överlämna honom åt dem.
And he went away, and conferred with the chief priests and the captains how he might deliver him up to them.
5 Då blevo de glada och förklarade sig villiga att giva honom en summa penningar.
And they were glad, and agreed to give him money.
6 Och han gick in på deras anbud och sökte sedan efter lägligt tillfälle att förråda honom åt dem, utan att någon folkskockning uppstod.
And he consented, and sought an opportunity to deliver him up to them without tumult.
7 Så kom nu den dag i det osyrad brödets högtid, då man skulle slakta påskalammet.
Then came the day of unleavened bread, when the passover must be killed.
8 Då sände han åstad Petrus och Johannes och sade: »Gån åstad och reden till åt oss, så att vi kunna äta påskalammet.»
And he sent Peter and John, saying: Go, make ready the passover for us, that we may eat it.
9 De frågade honom: Var vill du att vi skola reda till det?»
They said to him: Where dost thou wish that we make it ready?
10 Han svarade dem: När I kommen in i staden, skolen I möta en man som bär en kruka vatten. Följen honom till det hus där han går in.
And he said to them: Behold, as you go into the city, there shall meet you a man carrying a pitcher of water; follow him into the house that he enters;
11 Och sägen till husbonden i det huset: 'Mästaren frågar dig: Var finnes härbärget där jag skall äta påskalammet med mina lärjungar?'
and say to the master of the house: The Teacher says to you, Where is the room in which I may eat the passover with my disciples?
12 Då skall han visa eder en stor sal i övre våningen, ordnad för måltid; reden till där.»
And he will show you a large upper room furnished; there make ready.
13 Och de gingo åstad och funno det så som han hade sagt dem; och de redde till påskalammet.
And they went, and found as he had said to them; and they made ready the passover.
14 Och när stunden var inne, lade han sig till bords, och apostlarna med honom.
And when the hour had come, he reclined at table, and the twelve apostles with him.
15 Och han sade till dem: »Jag har högeligen åstundat att äta detta påskalamm med eder, förrän mitt lidande begynner;
And he said to them: I have greatly desired to eat this passover with you before I suffer.
16 ty jag säger eder att jag icke mer skall fira denna högtid, förrän den kommer till fullbordan i Guds rike.»
For I say to you, I will eat of it no more till it is fulfilled in the kingdom of God.
17 Och han lät giva sig en kalk och tackade Gud och sade: »Tagen detta och delen eder emellan;
And he took the cup, and gave thanks, and said: Take this, and divide it among yourselves;
18 ty jag säger eder att jag härefter icke, förrän Guds rike kommer, skall dricka av det som kommer från vinträd.»
for I say to you, I will not drink of the fruit of the vine till the kingdom of God has come.
19 Sedan tog han ett bröd och tackade Gud och bröt det och gav åt dem och sade: »Detta är min lekamen, som varder utgiven för eder. Gören detta till min åminnelse.»
And he took bread, and gave thanks; and he broke, and gave it to them, saying: This is my body, which is given for you: do this in remembrance of me.
20 Sammalunda tog han ock kalken, efter måltiden, och sade: »Denna kalk är det nya förbundet, i mitt blod, som varder utgjutet för eder.
In like manner also, the cup, after he had supped, saying: This cup is the new covenant in my blood, which is shed for you.
21 Men se, den som förråder mig, hans hand är med mig på bordet.
But, behold, the hand of him that delivers me up is with me on the table.
22 Ty Människosonen skall gå bort, såsom förut är bestämt; men ve den människa genom vilken han bliver förrådd!»
And the Son of man goes, as it is determined; but alas for that man by whom he is delivered up.
23 Och de begynte tala med varandra om vilken av dem det väl kunde vara som skulle göra detta.
And they began to inquire among themselves, which of them it could be that was about to do this thing.
24 En tvist uppstod ock mellan dem om vilken av dem som skulle räknas för den störste.
And there had been also a contention among them, which of them was thought to be the greatest.
25 Då sade han till dem: »Konungarna uppträda mot sina folk såsom härskare, och de som hava myndighet över folken låta kalla sig 'nådige herrar'.
And he said to them: The kings of the nations have dominion over them, and those who exercise authority over them are called benefactors.
26 Men så är det icke med eder; utan den som är störst bland eder, han vare såsom den yngste, och den som är den förnämste, han vare såsom en tjänare.
But you shall not be so; but let the greatest among you be as the younger, and him that is chief, as he that serves.
27 Ty vilken är större: den som ligger till bords eller den som tjänar? Är det icke den som ligger till bords? Och likväl är jag här ibland eder såsom en tjänare. --
For which is greater, he that reclines at table, or he that serves? Is not he that reclines at table? But I am among you as one that serves.
28 Men I ären de som hava förblivit hos mig i mina prövningar;
You are they that have continued with me in my trials;
29 och såsom min Fader har överlåtit konungslig makt åt mig, så överlåter jag likadan makt åt eder,
and I appoint to you a kingdom, as my Father has appointed to me,
30 så att I skolen få äta och dricka vid mitt bord i mitt rike och sitta på troner såsom domare över Israels tolv släkter.
that you may eat and drink at my table in my kingdom, and sit on thrones, judging the twelve tribes of Israel.
31 Simon, Simon! Se, Satan har begärt att få eder i sitt våld, för att kunna sålla eder såsom vete;
And the Lord said: Simon, Simon, behold, Satan has demanded you apostles for himself, that he may sift you as wheat.
32 men jag har bett för dig, att din tro icke må bliva om intet. Och när du en gång har omvänt dig, så styrk dina bröder.»
But I have prayed for you, Simon, that your faith fail not. And when you have turned to me again, strengthen your brethren.
33 Då sade han till honom: »Herre, jag är redo att med dig både gå i fängelse och gå i döden.»
And he said to him: Lord, I am ready to go with thee, both to prison and to death.
34 Men han svarade: »Jag säger dig, Petrus: I dag skall icke hanen gala, förrän du tre gånger har förnekat mig och sagt att du icke känner mig.»
He replied: I tell you, Peter, the cock shall not crow this day before you have three times denied that you know me.
35 Ytterligare sade han till dem: »När jag sände eder åstad utan penningpung, utan ränsel, utan skor, icke fattades eder då något?» De svarade: »Intet.»
And he said to them: When I sent you without purse and bag and sandals, did you need any thing? They replied: Nothing.
36 Då sade han till dem: »Nu åter må den som har en penningpung taga den med sig, och den som har en ränsel, han göre sammalunda; och den som icke har något svärd, han sälje sin mantel och köpe sig ett sådant.
Then he said to them: But now, he that has a purse, let him take it, and likewise a bag; and he that has no sword, let him sell his mantle and buy one.
37 Ty jag säger eder att på mig måste fullbordas detta skriftens ord: 'Han blev räknad bland ogärningsmän'. Ja, det som är förutsagt om mig, det går nu i fullbordan»
For I say to you, That even this which is written must be fulfilled in me: And he was numbered with transgressors. For the things concerning me have an end.
38 Då sade de: »Herre, se här äro två svärd.» Han svarade dem: »Det är nog.»
And they said: Lord, behold, here are two swords. He said to them: It is enough.
39 Och han gick ut och begav sig till Oljeberget, såsom hans sed var; och hans lärjungar följde honom.
And after he had gone out, he went, according to custom, to the mount of Olives; and his disciples followed him.
40 Men när han hade kommit till platsen, sade han till dem: »Bedjen att I icke mån komma i frestelse.»
And when he came to the place, he said to them: Pray, that you enter not into temptation.
41 Sedan gick han bort ifrån dem, vid pass ett stenkast, och föll ned på sina knän och bad
And he withdrew from them about a stone’s throw, and kneeled down, and prayed,
42 och sade: »Fader, om det är din vilja, så tag denna kalk ifrån mig. Dock, ske icke min vilja, utan din.»
saying: Father, if thou art willing that this cup should pass from me―yet, not my will, but thine be done.
43 Då visade sig för honom en ängel från himmelen, som styrkte honom.
And there appeared to him an angel from heaven, to strengthen him.
44 Men han hade kommit i svår ångest och bad allt ivrigare, och hans svett blev såsom blodsdroppar, som föllo ned på jorden.
And he was in agony, and prayed more earnestly. And his sweat was like great drops of blood falling to the ground.
45 När han sedan stod upp från bönen och kom tillbaka till lärjungarna, fann han dem insomnade av bedrövelse.
And he arose from prayer, and came to his disciples, and found them asleep for sorrow.
46 Då sade han till dem: »Varför soven I? Stån upp, och bedjen att I icke mån komma i frestelse.»
And he said to them: Why do you sleep? Arise and pray, lest you enter into temptation.
47 Och se, medan han ännu talade, kom en folkskara; och en av de tolv, den som hette Judas, gick framför dem. Och han trädde fram till Jesus för att kyssa honom.
And while he was yet speaking, behold a multitude; and he that was called Judas, one of the twelve, went before them, and came near to Jesus to kiss him.
48 Men Jesus sade till honom: »Judas, förråder du Människosonen med en kyss?»
But Jesus said to him: Judas, do you deliver up the Son of man with a kiss?
49 Då nu de som voro med Jesus sågo vad som var på färde, frågade de: »Herre, skola vi hugga till med svärd?»
When those who were about him saw what would be done, they said to him: Lord, shall we strike with the sword?
50 Och en av dem högg till översteprästens tjänare och högg så av honom högra örat.
And a certain one of them struck the servant of the chief priest, and cut off his right ear.
51 Då svarade Jesus och sade: »Låten det gå så långt.» Och han rörde vid hans öra och helade honom.
And Jesus answered and said: Let this matter proceed thus far. And he touched his ear and healed him.
52 Sedan sade Jesus till dem som hade kommit emot honom, till översteprästerna och befälhavarna för tempelvakten och de äldste: »Såsom mot en rövare haven I gått ut med svärd och stavar.
And Jesus said to the chief priests, and the captains of the temple, and the elders that had come against him: Have you come out with swords and clubs, as against a robber?
53 Fastän jag var dag har varit med eder i helgedomen, haven I icke sträckt ut edra händer emot mig men detta är eder stund, och nu råder mörkrets makt.»
While I was daily with you in the temple, you did not lay hands on me. But this is your hour, and the authority of darkness.
54 Så grepo de honom och förde honom åstad in i översteprästens hus. Och Petrus följde efter på avstånd.
And they took him, and led him away, and brought him into the house of the chief priest. But Peter followed at a distance.
55 Och de tände upp en eld mitt på gården och satte sig där tillsammans, och Petrus satte sig ibland dem.
And when they had kindled a fire in the middle of the court, and had sat down together, Peter sat down in the midst of them.
56 Men en tjänstekvinna, som fick se honom, där han satt vid elden fäste ögonen på honom och sade: »Också denne var med honom.
And a certain maid-servant saw him sitting by the fire; and, looking intently at him, she said: This man also was with him.
57 Men han nekade och sade: »Kvinna, jag känner honom icke.»
But he denied, saying: Woman, I know him not.
58 Kort därefter fick en annan, en av mannen, se honom och sade: »Också du är en av dem.» Men Petrus svarade: »Nej, det är jag icke.»
And after a little, another saw him, and said: You also are one of them. Peter replied: Man, I am not.
59 Vid pass en timme därefter kom en annan som bedyrade och sade: »Förvisso var också denne med honom; han är ju ock en galilé.»
And about one hour after, another confidently affirmed, saying: Of a truth, this man also was with him; for he is a Galilean.
60 Då svarade Petrus: »Jag förstår icke vad du menar.» Och i detsamma, medan han ännu talade, gol hanen.
But Peter said: Man, I know not what you say. And immediately, while he was speaking, the cock crew.
61 Då vände Herren sig om och såg på Petrus; och Petrus kom då ihåg Herrens ord, huru han hade sagt till honom: »Förrän hanen i dag har galit, skall du tre gånger förneka mig.»
And the Lord turned and looked at Peter. And Peter remembered the word of the Lord, that he had said to him, Before the cock crows, you will deny me three times.
62 Och han gick ut och grät bitterligen.
And Peter went out and wept bitterly.
63 Och de män som höllo Jesus fången begabbade honom och misshandlade honom.
And the men that had Jesus in custody mocked him, and smote him.
64 De höljde över honom och frågade honom och sade: »Profetera: vem var det som slog dig?»
And when they had blindfolded him, they struck him on the face, and asked him, saying: Give a response; who is it that struck you?
65 Många andra smädliga ord talade de ock mot honom.
And many other impious things they said to him.
66 Men när det blev dag, församlade sig folkets äldste, överstepräster och skriftlärde, och läto föra honom inför sitt Stora råd
And when it was day, the elders of the people, the chief priests also and scribes, met together, and led him up to the Sanhedrin, and said:
67 och sade: »Är du Messias, så säg oss det.» Men han svarade dem: »Om jag säger eder det, så tron I det icke.
If you are the Christ, tell us. But he said to them: If I tell you, you will not believe;
68 Och om jag frågar, så svaren I icke.
and if I also ask you a question, you will not answer me, nor let me go.
69 Men härefter skall Människosonen sitta på den gudomliga Maktens högra sida.»
Henceforth the Son of man shall sit on the right hand of the power of God.
70 Då sade de alla: »Så är du då Guds Son?» Han svarade dem: »I sägen det själva, att jag är det.»
And they all said: You are, then, the Son of God? He said to them: You say that I am.
71 Då sade de: »Vad behöva vi mer något vittnesbörd? Vi hava ju själva nu hört det av hans egen mun.»
They replied: What further need have we of testimony? For we ourselves have heard from his own mouth.
