Lukas 21
1 Och när han såg upp, fick han se huru de rika lade ned sina gåvor i offerkistorna.
อถ ธนิโลกา ภาณฺฑาคาเร ธนํ นิกฺษิปนฺติ ส ตเทว ปศฺยติ,
2 Därvid fick han ock se huru en fattig änka lade ned två skärvar.
เอตรฺหิ กาจิทฺทีนา วิธวา ปณทฺวยํ นิกฺษิปติ ตทฺ ททรฺศฯ
3 Då sade han: »Sannerligen säger jag eder: Denna fattiga änka lade dit mer än alla de andra.
ตโต ยีศุรุวาจ ยุษฺมานหํ ยถารฺถํ วทามิ, ทริเทฺรยํ วิธวา สรฺเวฺวโภฺยธิกํ นฺยกฺเษปฺสีตฺ,
4 Ty det var av sitt överflöd som alla dessa lade ned något bland gåvorna, men hon lade dit av sitt armod allt vad hon hade i sin ägo.»
ยโตเนฺย สฺวปฺราชฺยธเนภฺย อีศฺวราย กิญฺจิตฺ นฺยกฺเษปฺสุ: , กินฺตุ ทริเทฺรยํ วิธวา ทินยาปนารฺถํ สฺวสฺย ยตฺ กิญฺจิตฺ สฺถิตํ ตตฺ สรฺวฺวํ นฺยกฺเษปฺสีตฺฯ
5 Och då några talade om helgedomen, huru den var uppförd av härliga stenar och prydd med helgedomsskänker, sade han:
อปรญฺจ อุตฺตมปฺรสฺตไรรุตฺสฺฤษฺฏไวฺยศฺจ มนฺทิรํ สุโศภเตตรำ ไกศฺจิทิตฺยุกฺเต ส ปฺรตฺยุวาจ
6 »Dagar skola komma, då av allt detta som I nu sen icke skall lämnas sten på sten, utan allt skall bliva nedbrutet.»
ยูยํ ยทิทํ นิจยนํ ปศฺยถ, อสฺย ปาษาไณโกปฺยนฺยปาษาโณปริ น สฺถาสฺยติ, สรฺเวฺว ภูสาทฺภวิษฺยนฺติ กาโลยมายาติฯ
7 Då frågade de honom och sade: »Mästare, när skall detta ske? Och vad bliver tecknet till att tiden är inne, då detta kommer att ske?»
ตทา เต ปปฺรจฺฉุ: , เห คุโร ฆฏเนทฺฤศี กทา ภวิษฺยติ? ฆฏนายา เอตสฺยสศฺจิหฺนํ วา กึ ภวิษฺยติ?
8 Han svarade: »Sen till, att I icke bliven förvillade. Ty många skola komma under mitt namn och säga: 'Det är jag' och: 'Tiden är nära'. Men följen dem icke.
ตทา ส ชคาท, สาวธานา ภวต ยถา ยุษฺมากํ ภฺรมํ โกปิ น ชนยติ, ขีษฺโฏหมิตฺยุกฺตฺวา มม นามฺรา พหว อุปสฺถาสฺยนฺติ ส กาล: ปฺราเยโณปสฺถิต: , เตษำ ปศฺจานฺมา คจฺฉตฯ
9 Och när I fån höra krigslarm och upprorslarm, så bliven icke förfärade; ty sådant måste först komma, men därmed är icke strax änden inne.»
ยุทฺธโสฺยปปฺลวสฺย จ วารฺตฺตำ ศฺรุตฺวา มา ศงฺกธฺวํ, ยต: ปฺรถมมฺ เอตา ฆฏนา อวศฺยํ ภวิษฺยนฺติ กินฺตุ นาปาเต ยุคานฺโต ภวิษฺยติฯ
10 Därefter sade han till dem: »Folk skall resa sig upp mot folk och rike mot rike;
อปรญฺจ กถยามาส, ตทา เทศสฺย วิปกฺษเตฺวน เทโศ ราชฺยสฺย วิปกฺษเตฺวน ราชฺยมฺ อุตฺถาสฺยติ,
11 och det skall bliva stora jordbävningar, så ock hungersnöd och farsoter på den ena orten efter den andra, och skräcksyner skola visa sig och stora tecken på himmelen.
นานาสฺถาเนษุ มหาภูกมฺโป ทุรฺภิกฺษํ มารี จ ภวิษฺยนฺติ, ตถา โวฺยมมณฺฑลสฺย ภยงฺกรทรฺศนานฺยศฺจรฺยฺยลกฺษณานิ จ ปฺรกาศยิษฺยนฺเตฯ
12 Men före allt detta skall man gripa eder, man skall förfölja eder och draga eder inför synagogorna och sätta eder i fängelse och föra eder fram inför konungar och landshövdingar, för mitt namns skull.
กินฺตุ สรฺวฺวาสาเมตาสำ ฆฏนานำ ปูรฺวฺวํ โลกา ยุษฺมานฺ ธฺฤตฺวา ตาฑยิษฺยนฺติ, ภชนาลเย การายาญฺจ สมรฺปยิษฺยนฺติ มม นามการณาทฺ ยุษฺมานฺ ภูปานำ ศาสกานาญฺจ สมฺมุขํ เนษฺยนฺติ จฯ
13 Så skolen I få tillfälle att frambära vittnesbörd.
สากฺษฺยารฺถมฺ เอตานิ ยุษฺมานฺ ปฺรติ ฆฏิษฺยนฺเตฯ
14 Märken därför noga att I icke förut mån göra eder bekymmer för huru I skolen försvara eder.
ตทา กิมุตฺตรํ วกฺตวฺยมฺ เอตตฺ น จินฺตยิษฺยาม อิติ มน: สุ นิศฺจิตนุตฯ
15 Ty jag skall giva eder sådana ord och sådan vishet, att ingen av edra vedersakare skall kunna stå emot eller säga något emot.
วิปกฺษา ยสฺมาตฺ กิมปฺยุตฺตรมฺ อาปตฺติญฺจ กรฺตฺตุํ น ศกฺษฺยนฺติ ตาทฺฤศํ วากฺปฏุตฺวํ ชฺญานญฺจ ยุษฺมภฺยํ ทาสฺยามิฯ
16 I skolen bliva förrådda till och med av föräldrar och bröder och fränder och vänner; och somliga av eder skall man döda.
กิญฺจ ยูยํ ปิตฺรา มาตฺรา ภฺราตฺรา พนฺธุนา ชฺญาตฺยา กุฏุมฺเพน จ ปรกเรษุ สมรฺปยิษฺยเธฺว; ตตเสฺต ยุษฺมากํ กญฺจน กญฺจน ฆาตยิษฺยนฺติฯ
17 Och I skolen bliva hatade av alla för mitt namns skull.
มม นามฺน: การณาตฺ สรฺไวฺว รฺมนุไษฺย รฺยูยมฺ ฤตียิษฺยเธฺวฯ
18 Men icke ett hår på edra huvuden skall gå förlorat.
กินฺตุ ยุษฺมากํ ศิร: เกไศโกปิ น วินํกฺษฺยติ,
19 Genom att vara ståndaktiga skolen I vinna edra själar.
ตสฺมาเทว ไธรฺยฺยมวลมฺพฺย สฺวสฺวปฺราณานฺ รกฺษตฯ
20 Men när I fån se Jerusalem omringas av krigshärar, då skolen I veta att dess ödeläggelse är nära.
อปรญฺจ ยิรูศาลมฺปุรํ ไสนฺยเวษฺฏิตํ วิโลกฺย ตโสฺยจฺฉินฺนตายา: สมย: สมีป อิตฺยวคมิษฺยถฯ
21 Då må de som äro i Judeen fly bort till bergen, och de som äro inne i staden må draga ut därifrån och de som äro ute på landsbygden må icke gå ditin.
ตทา ยิหูทาเทศสฺถา โลกา: ปรฺวฺวตํ ปลายนฺตำ, เย จ นคเร ติษฺฐนฺติ เต เทศานฺตรํ ปลายนฺตา, เย จ คฺราเม ติษฺฐนฺติ เต นครํ น ปฺรวิศนฺตุ,
22 Ty detta är en hämndens tid, då allt som är skrivet skall uppfyllas.
ยตสฺตทา สมุจิตทณฺฑนาย ธรฺมฺมปุสฺตเก ยานิ สรฺวฺวาณิ ลิขิตานิ ตานิ สผลานิ ภวิษฺยนฺติฯ
23 Ve dem som äro havande, eller som giva di på den tiden! Ty stor nöd skall då komma i landet, och en vredesdom över detta folk.
กินฺตุ ยา ยาสฺตทา ครฺภวตฺย: สฺตนฺยทาวฺยศฺจ ตามำ ทุรฺคติ รฺภวิษฺยติ, ยต เอตาโลฺลกานฺ ปฺรติ โกโป เทเศ จ วิษมทุรฺคติ รฺฆฏิษฺยเตฯ
24 Och de skola falla för svärdsegg och bliva bortförda i fångenskap till allahanda hednafolk; och Jerusalem skall bliva förtrampat av hedningarna, till dess att hedningarnas tider äro fullbordade.
วสฺตุตสฺตุ เต ขงฺคธารปริวฺวงฺคํ ลปฺสฺยนฺเต พทฺธา: สนฺต: สรฺวฺวเทเศษุ นายิษฺยนฺเต จ กิญฺจานฺยเทศียานำ สมโยปสฺถิติปรฺยฺยนฺตํ ยิรูศาลมฺปุรํ ไต: ปทตไล รฺทลยิษฺยเตฯ
25 Och tecken skola ske i solen och månen och i stjärnorna, och på jorden skall ångest komma över folken, och de skola stå rådlösa vid havets och vågornas dån,
สูรฺยฺยจนฺทฺรนกฺษเตฺรษุ ลกฺษณาทิ ภวิษฺยนฺติ, ภุวิ สรฺวฺวเทศียานำ ทุ: ขํ จินฺตา จ สินฺเธา วีจีนำ ตรฺชนํ ครฺชนญฺจ ภวิษฺยนฺติฯ
26 då nu människor uppgiva andan av förskräckelse och ängslan för det som skall övergå världen; ty himmelens makter skola bäva.
ภูเภา ภาวิฆฏนำ จินฺตยิตฺวา มนุชา ภิยามฺฤตกลฺปา ภวิษฺยนฺติ, ยโต โวฺยมมณฺฑเล เตชสฺวิโน โทลายมานา ภวิษฺยนฺติฯ
27 Och då skall man få se 'Människosonen komma i en sky', med stor makt och härlighet.
ตทา ปรากฺรเมณา มหาเตชสา จ เมฆารูฒํ มนุษฺยปุตฺรมฺ อายานฺตํ ทฺรกฺษฺยนฺติฯ
28 Men när detta begynner ske, då mån I resa eder upp och upplyfta edra huvuden, ty då nalkas eder förlossning.»
กินฺเตฺวตาสำ ฆฏนานามารมฺเภ สติ ยูยํ มสฺตกานฺยุตฺโตลฺย อูรฺทธฺวํ ทฺรกฺษฺยถ, ยโต ยุษฺมากํ มุกฺเต: กาล: สวิโธ ภวิษฺยติฯ
29 Och han framställde för dem en liknelse: »Sen på fikonträdet och på alla andra träd.
ตตเสฺตไนตทฺฤษฺฏานฺตกถา กถิตา, ปศฺยต อุฑุมฺพราทิวฺฤกฺษาณำ
30 När I fån se att de skjuta knopp, då veten I av eder själva att sommaren redan är nära.
นวีนปตฺราณิ ชาตานีติ ทฺฤษฺฏฺวา นิทาวกาล อุปสฺถิต อิติ ยถา ยูยํ ชฺญาตุํ ศกฺนุถ,
31 Likaså, när I sen detta ske, då kunnen I ock veta att Guds rike är nära.
ตถา สรฺวฺวาสามาสำ ฆฏนานามฺ อารมฺเภ ทฺฤษฺเฏ สตีศฺวรสฺย ราชตฺวํ นิกฏมฺ อิตฺยปิ ชฺญาสฺยถฯ
32 Sannerligen säger jag eder: Detta släkte skall icke förgås, förrän allt detta sker.
ยุษฺมานหํ ยถารฺถํ วทามิ, วิทฺยมานโลกานาเมษำ คมนาตฺ ปูรฺวฺวมฺ เอตานิ ฆฏิษฺยนฺเตฯ
33 Himmel och jord skola förgås, men mina ord skola aldrig förgås.
นโภภุโวโรฺลโป ภวิษฺยติ มม วากฺ ตุ กทาปิ ลุปฺตา น ภวิษฺยติฯ
34 Men tagen eder till vara för att låta edra hjärtan förtyngas av omåttlighet och dryckenskap och timliga omsorger, så att den dagen kommer på eder oförtänkt;
อเตอว วิษมาศเนน ปาเนน จ สำมาริกจินฺตาภิศฺจ ยุษฺมากํ จิตฺเตษุ มตฺเตษุ ตทฺทินมฺ อกสฺมาทฺ ยุษฺมานฺ ปฺรติ ยถา โนปติษฺฐติ ตทรฺถํ เสฺวษุ สาวธานาสฺติษฺฐตฯ
35 ty såsom en snara skall den komma över hela jordens alla inbyggare.
ปฺฤถิวีสฺถสรฺวฺวโลกานฺ ปฺรติ ตทฺทินมฺ อุนฺมาถ อิว อุปสฺถาสฺยติฯ
36 Men vaken alltjämt, och bedjen att I mån kunna undfly allt detta som skall komma, och kunna bestå inför Människosonen.»
ยถา ยูยมฺ เอตทฺภาวิฆฏนา อุตฺตรฺตฺตุํ มนุชสุตสฺย สมฺมุเข สํสฺถาตุญฺจ โยคฺยา ภวถ การณาทสฺมาตฺ สาวธานา: สนฺโต นิรนฺตรํ ปฺรารฺถยธฺวํฯ
37 Och han undervisade om dagarna i helgedomen, men om aftnarna gick han ut till det berg som kallas Oljeberget och stannade där över natten.
อปรญฺจ ส ทิวา มนฺทิร อุปทิศฺย ราไจ ไชตุนาทฺรึ คตฺวาติษฺฐตฺฯ
38 Och allt folket kom bittida om morgonen till honom i helgedomen för att höra honom.
ตต: ปฺรตฺยูเษ ลากาสฺตตฺกถำ โศฺรตุํ มนฺทิเร ตทนฺติกมฺ อาคจฺฉนฺฯ
