Lukas 20
1 Och en dag, då han undervisade folket i helgedomen och förkunnade evangelium, trädde översteprästerna och de skriftlärde, tillika med de äldste, fram
On one of those days, as he was teaching the people in the temple and proclaiming the Good News, the priests and scribes came to him with the elders.
2 och talade till honom och sade: »Säg oss, med vad myndighet gör du detta? Och vem är det som har rivit dig sådan myndighet?»
They asked him, “Tell us: by what authority do you do these things? Or who is giving you this authority?”
3 Han svarade och sade till dem: »Också jag vill ställa en fråga till eder; svaren mig på den.
He answered them, “I also will ask you one question. Tell me:
4 Johannes' döpelse, var den från himmelen eller från människor?»
the immersion of Yochanan, was it from heaven, or from men?”
5 Då överlade de med varandra och sade: »Om vi svara: 'Från himmelen' så frågar han: 'Varför trodden I honom då icke?'
They reasoned with themselves, saying, “If we say, ‘From heaven,’ he will say, ‘Why didn’t you believe him?’
6 Men om vi svara: 'Från människor', då kommer allt folket att stena oss, ty de äro förvissade om att Johannes var en profet.»
But if we say, ‘From men,’ all the people will stone us, for they are persuaded that Yochanan was a prophet.”
7 De svarade alltså att de icke visste varifrån den var.
They answered that they didn’t know where it was from.
8 Då sade Jesus till dem: »Så säger icke heller jag eder med vad myndighet jag gör detta.»
Yeshua said to them, “Neither will I tell you by what authority I do these things.”
9 Och han framställde för folket denna liknelse: »En man planterade en vingård och lejde ut den åt vingårdsmän och för utrikes för lång tid.
He began to tell the people this parable: “A man planted a vineyard and rented it out to some farmers, and went into another country for a long time.
10 När sedan rätta tiden var inne, sände han en tjänare till vingårdsmännen, för att de åt denne skulle lämna någon del av vingårdens frukt. Men vingårdsmännen misshandlade honom och läto honom gå tomhänt bort.
At the proper season, he sent a servant to the farmers to collect his share of the fruit of the vineyard. But the farmers beat him and sent him away empty.
11 Ytterligare sände han en annan tjänare. Också honom misshandlade och skymfade de och läto honom gå tomhänt bort.
He sent yet another servant, and they also beat him and treated him shamefully, and sent him away empty.
12 Ytterligare sände han en tredje. Men också denne slogo de blodig och drevo bort honom.
He sent yet a third, and they also wounded him and threw him out.
13 Då sade vingårdens herre: 'Vad skall jag göra? Jo, jag vill sända min älskade son; för honom skola de väl ändå hava försyn.'
The lord of the vineyard said, ‘What shall I do? I will send my beloved son. It may be that seeing him, they will respect him.’
14 Men när vingårdsmannen fingo se honom, överlade de med varandra och sade: 'Denne är arvingen; låt oss dräpa honom, för att arvet må bliva vårt.'
“But when the farmers saw him, they reasoned amongst themselves, saying, ‘This is the heir. Come, let’s kill him, that the inheritance may be ours.’
15 Och de förde honom ut ur vingården och dräpte honom. »Vad skall nu vingårdens herre göra med dem?
Then they threw him out of the vineyard and killed him. What therefore will the lord of the vineyard do to them?
16 Jo, han skall komma och förgöra de vingårdsmännen och lämna vingården åt andra.» När de hörde detta, sade de: »Bort det!»
He will come and destroy these farmers, and will give the vineyard to others.” When they heard that, they said, “May that never be!”
17 Då såg han på dem och sade: »Vad betyder då detta skriftens ord: 'Den sten som byggningsmännen förkastade, den har blivit en hörnsten'?
But he looked at them and said, “Then what is this that is written, ‘The stone which the builders rejected was made the chief cornerstone’?
18 Var och en som faller på den stenen, han skall bliva krossad; men den som stenen faller på, honom skall den söndersmula.»
Everyone who falls on that stone will be broken to pieces, but it will crush whomever it falls on to dust.”
19 Och de skriftlärde och översteprästerna hade gärna velat i samma stund gripa honom, men de fruktade för folket. Ty de förstodo att det var om dem som han hade talat i denna liknelse.
The chief priests and the scribes sought to lay hands on him that very hour, but they feared the people—for they knew he had spoken this parable against them.
20 Och de vaktade på honom och sände ut några som försåtligen skulle låtsa sig vara rättsinniga män, för att dessa skulle fånga honom genom något hans ord, så att de skulle kunna överlämna honom åt överheten, i landshövdingens våld.
They watched him and sent out spies, who pretended to be righteous, that they might trap him in something he said, so as to deliver him up to the power and authority of the governor.
21 Dessa frågade honom och sade: »Mästare, vi veta att du talar och undervisar rätt och icke har anseende till personen, utan lär om Guds väg vad sant är.
They asked him, “Rabbi, we know that you say and teach what is right, and aren’t partial to anyone, but truly teach the way of God.
Is it lawful for us to pay taxes to Caesar, or not?”
23 Är det lovligt för oss att giva kejsaren skatt, eller är det icke lovligt?» Men han märkte deras illfundighet och sade till dem:
But he perceived their craftiness, and said to them, “Why do you test me?
24 »Låten mig se en penning. Vems bild och överskrift bär den?» De svarade: »Kejsarens.»
Show me a denarius. Whose image and inscription are on it?” They answered, “Caesar’s.”
25 Då sade han till dem: »Given alltså kejsaren vad kejsaren tillhör, och Gud vad Gud tillhör.»
He said to them, “Then give to Caesar the things that are Caesar’s, and to God the things that are God’s.”
26 Och de förmådde icke fånga honom genom något hans ord inför folket, utan förundrade sig över hans svar och tego.
They weren’t able to trap him in his words before the people. They marvelled at his answer and were silent.
27 Därefter trädde några sadducéer fram och ville påstå att det icke gives någon uppståndelse. Dessa frågade honom
Some of the Sadducees came to him, those who deny that there is a resurrection.
28 och sade: »Mästare, Moses har givit oss den föreskriften, att om någon har en broder som är gift, men dör barnlös, så skall han taga sin broders hustru till akta och skaffa avkomma åt sin broder.
They asked him, “Rabbi, Moses wrote to us that if a man’s brother dies having a wife, and he is childless, his brother should take the wife and raise up children for his brother.
29 Nu voro här sju bröder. Den förste tog sig en hustru, men dog barnlös.
There were therefore seven brothers. The first took a wife, and died childless.
30 Då tog den andre i ordningen henne
The second took her as wife, and he died childless.
31 och därefter den tredje; sammalunda alla sju. Men de dogo alla, utan att någon av dem lämnade barn efter sig.
The third took her, and likewise the seven all left no children, and died.
32 Slutligen dog ock hustrun.
Afterward the woman also died.
33 Vilken av dem skall då vid uppståndelsen få kvinnan till hustru? De hade ju alla sju tagit henne till hustru.»
Therefore in the resurrection whose wife of them will she be? For the seven had her as a wife.”
34 Jesus svarade dem: »Med den nuvarande tidsålderns barn är det så, att män taga sig hustrur, och hustrur givas åt män; (aiōn g165)
Yeshua said to them, “The children of this age marry and are given in marriage. (aiōn g165)
35 men de som bliva aktade värdiga att få del i den nya tidsåldern och i uppståndelsen från de döda, med dem är det så, att varken män tag sig hustrur, eller hustrur givas män. (aiōn g165)
But those who are considered worthy to attain to that age and the resurrection from the dead neither marry nor are given in marriage. (aiōn g165)
36 De kunna ju ej heller mer dö ty de äro lika änglarna och äro, Guds söner, eftersom de hava blivit delaktiga av uppståndelsen.
For they can’t die any more, for they are like the angels and are children of God, being children of the resurrection.
37 Men att de döda uppstå, det har ock Moses, på det ställe där det talas om törnbusken, givit till känna, när han kallar Herren 'Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud';
But that the dead are raised, even Moses showed at the bush, when he called the Lord ‘The God of Abraham, the God of Isaac, and the God of Jacob.’
38 Och han är en Gud icke för döda, utan för levande, ty för honom leva alla.»
Now he is not the God of the dead, but of the living, for all are alive to him.”
39 Då svarade några av de skriftlärde och sade: »Mästare, du har talat rätt.»
Some of the scribes answered, “Rabbi, you speak well.”
40 De dristade sig nämligen icke att vidare ställa någon fråga på honom.
They didn’t dare to ask him any more questions.
41 Men han sade till dem: »Huru kan man säga att Messias är Davids son?
He said to them, “Why do they say that the Messiah is David’s son?
42 David själv säger ju i Psalmernas bok: Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida,
David himself says in the scroll of Psalms, ‘The Lord said to my Lord, “Sit at my right hand,
43 till dess jag har lagt dina fiender dig till en fotapall.'
until I make your enemies the footstool of your feet.”’
44 David kallar honom alltså 'herre'; huru kan han då vara hans son?»
“David therefore calls him Lord, so how is he his son?”
45 Och han sade till sina lärjungar, så att allt folket hörde det:
In the hearing of all the people, he said to his disciples,
46 »Tagen eder till vara för de skriftlärde, som gärna gå omkring i fotsida kläder och gärna vilja bliva hälsade på torgen och gärna sitta främst i synagogorna och på de främsta platserna vid gästabuden --
“Beware of those scribes who like to walk in long robes, and love greetings in the marketplaces, the best seats in the synagogues, and the best places at feasts;
47 detta under det att de utsuga änkors hus, medan de för syns skull hålla långa baner. Del skola få en dess hårdare dom.»
who devour widows’ houses, and for a pretence make long prayers. These will receive greater condemnation.”
