Lukas 20
1 Och en dag, då han undervisade folket i helgedomen och förkunnade evangelium, trädde översteprästerna och de skriftlärde, tillika med de äldste, fram
And it came to pass, that on one of the days, as he was teaching the people in the temple, and preaching the gospel, the chief priests and the scribes, with the ancients, met together,
2 och talade till honom och sade: »Säg oss, med vad myndighet gör du detta? Och vem är det som har rivit dig sådan myndighet?»
And spoke to him, saying: Tell us, by what authority dost thou these things? or, Who is he that hath given thee this authority?
3 Han svarade och sade till dem: »Också jag vill ställa en fråga till eder; svaren mig på den.
And Jesus answering, said to them: I will also ask you one thing. Answer me:
4 Johannes' döpelse, var den från himmelen eller från människor?»
The baptism of John, was it from heaven, or of men?
5 Då överlade de med varandra och sade: »Om vi svara: 'Från himmelen' så frågar han: 'Varför trodden I honom då icke?'
But they thought within themselves, saying: If we shall say, From heaven: he will say: Why then did you not believe him?
6 Men om vi svara: 'Från människor', då kommer allt folket att stena oss, ty de äro förvissade om att Johannes var en profet.»
But if we say, Of men, the whole people will stone us: for they are persuaded that John was a prophet.
7 De svarade alltså att de icke visste varifrån den var.
And they answered, that they knew not whence it was.
8 Då sade Jesus till dem: »Så säger icke heller jag eder med vad myndighet jag gör detta.»
And Jesus said to them: Neither do I tell thee by what authority I do these things.
9 Och han framställde för folket denna liknelse: »En man planterade en vingård och lejde ut den åt vingårdsmän och för utrikes för lång tid.
And he began to speak to the people this parable: A certain man planted a vineyard, and let it out to husbandmen: and he was abroad for a long time.
10 När sedan rätta tiden var inne, sände han en tjänare till vingårdsmännen, för att de åt denne skulle lämna någon del av vingårdens frukt. Men vingårdsmännen misshandlade honom och läto honom gå tomhänt bort.
And at the season he sent a servant to the husbandmen, that they should give him of the fruit of the vineyard. Who, beating him, sent him away empty.
11 Ytterligare sände han en annan tjänare. Också honom misshandlade och skymfade de och läto honom gå tomhänt bort.
And again he sent another servant. But they beat him also, and treating him reproachfully, sent him away empty.
12 Ytterligare sände han en tredje. Men också denne slogo de blodig och drevo bort honom.
And again he sent the third: and they wounded him also, and cast him out.
13 Då sade vingårdens herre: 'Vad skall jag göra? Jo, jag vill sända min älskade son; för honom skola de väl ändå hava försyn.'
Then the lord of the vineyard said: What shall I do? I will send my beloved son: it may be, when they see him, they will reverence him.
14 Men när vingårdsmannen fingo se honom, överlade de med varandra och sade: 'Denne är arvingen; låt oss dräpa honom, för att arvet må bliva vårt.'
Whom when the husbandmen saw, they thought within themselves, saying: This is the heir, let us kill him, that the inheritance may be ours.
15 Och de förde honom ut ur vingården och dräpte honom. »Vad skall nu vingårdens herre göra med dem?
So casting him out of the vineyard, they killed him. What therefore will the lord of the vineyard do to them?
16 Jo, han skall komma och förgöra de vingårdsmännen och lämna vingården åt andra.» När de hörde detta, sade de: »Bort det!»
He will come, and will destroy these husbandmen, and will give the vineyard to others. Which they hearing, said to him: God forbid.
17 Då såg han på dem och sade: »Vad betyder då detta skriftens ord: 'Den sten som byggningsmännen förkastade, den har blivit en hörnsten'?
But he looking on them, said: What is this then that is written, The stone, which the builders rejected, the same is become the head of the corner?
18 Var och en som faller på den stenen, han skall bliva krossad; men den som stenen faller på, honom skall den söndersmula.»
Whosoever shall fall upon that stone, shall be bruised: and upon whomsoever it shall fall, it will grind him to powder.
19 Och de skriftlärde och översteprästerna hade gärna velat i samma stund gripa honom, men de fruktade för folket. Ty de förstodo att det var om dem som han hade talat i denna liknelse.
And the chief priests and the scribes sought to lay hands on him the same hour: but they feared the people, for they knew that he spoke this parable to them.
20 Och de vaktade på honom och sände ut några som försåtligen skulle låtsa sig vara rättsinniga män, för att dessa skulle fånga honom genom något hans ord, så att de skulle kunna överlämna honom åt överheten, i landshövdingens våld.
And being upon the watch, they sent spies, who should feign themselves just, that they might take hold of him in his words, that they might deliver him up to the authority and power of the governor.
21 Dessa frågade honom och sade: »Mästare, vi veta att du talar och undervisar rätt och icke har anseende till personen, utan lär om Guds väg vad sant är.
And they asked him, saying: Master, we know that thou speakest and teachest rightly: and thou dost not respect any person, but teachest the way of God in truth.
Is it lawful for us to give tribute to Caesar, or no?
23 Är det lovligt för oss att giva kejsaren skatt, eller är det icke lovligt?» Men han märkte deras illfundighet och sade till dem:
But he considering their guile, said to them: Why tempt you me?
24 »Låten mig se en penning. Vems bild och överskrift bär den?» De svarade: »Kejsarens.»
Shew me a penny. Whose image and inscription hath it? They answering, said to him, Caesar’s.
25 Då sade han till dem: »Given alltså kejsaren vad kejsaren tillhör, och Gud vad Gud tillhör.»
And he said to them: Render therefore to Caesar the things that are Caesar’s: and to God the things that are God’s.
26 Och de förmådde icke fånga honom genom något hans ord inför folket, utan förundrade sig över hans svar och tego.
And they could not reprehend his word before the people: and wondering at his answer, they held their peace.
27 Därefter trädde några sadducéer fram och ville påstå att det icke gives någon uppståndelse. Dessa frågade honom
And there came to him some of the Sadducees, who deny that there is any resurrection, and they asked him,
28 och sade: »Mästare, Moses har givit oss den föreskriften, att om någon har en broder som är gift, men dör barnlös, så skall han taga sin broders hustru till akta och skaffa avkomma åt sin broder.
Saying: Master, Moses wrote unto us, If any man’s brother die, having a wife, and he leave no children, that his brother should take her to wife, and raise up seed unto his brother.
29 Nu voro här sju bröder. Den förste tog sig en hustru, men dog barnlös.
There were therefore seven brethren: and the first took a wife, and died without children.
30 Då tog den andre i ordningen henne
And the next took her to wife, and he also died childless.
31 och därefter den tredje; sammalunda alla sju. Men de dogo alla, utan att någon av dem lämnade barn efter sig.
And the third took her. And in like manner all the seven, and they left no children, and died.
32 Slutligen dog ock hustrun.
Last of all the woman died also.
33 Vilken av dem skall då vid uppståndelsen få kvinnan till hustru? De hade ju alla sju tagit henne till hustru.»
In the resurrection therefore, whose wife of them shall she be? For all the seven had her to wife.
34 Jesus svarade dem: »Med den nuvarande tidsålderns barn är det så, att män taga sig hustrur, och hustrur givas åt män; (aiōn g165)
And Jesus said to them: The children of this world marry, and are given in marriage: (aiōn g165)
35 men de som bliva aktade värdiga att få del i den nya tidsåldern och i uppståndelsen från de döda, med dem är det så, att varken män tag sig hustrur, eller hustrur givas män. (aiōn g165)
But they that shall be accounted worthy of that world, and of the resurrection from the dead, shall neither be married, nor take wives. (aiōn g165)
36 De kunna ju ej heller mer dö ty de äro lika änglarna och äro, Guds söner, eftersom de hava blivit delaktiga av uppståndelsen.
Neither can they die any more: for they are equal to the angels, and are the children of God, being the children of the resurrection.
37 Men att de döda uppstå, det har ock Moses, på det ställe där det talas om törnbusken, givit till känna, när han kallar Herren 'Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud';
Now that the dead rise again, Moses also shewed, at the bush, when he called the Lord, The God of Abraham, and the God of Isaac, and the God of Jacob;
38 Och han är en Gud icke för döda, utan för levande, ty för honom leva alla.»
For he is not the God of the dead, but of the living: for all live to him.
39 Då svarade några av de skriftlärde och sade: »Mästare, du har talat rätt.»
And some of the scribes answering, said to him: Master, thou hast said well.
40 De dristade sig nämligen icke att vidare ställa någon fråga på honom.
And after that they durst not ask him any more questions.
41 Men han sade till dem: »Huru kan man säga att Messias är Davids son?
But he said to them: How say they that Christ is the son of David?
42 David själv säger ju i Psalmernas bok: Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida,
And David himself saith in the book of Psalms: The Lord said to my Lord, sit thou on my right hand,
43 till dess jag har lagt dina fiender dig till en fotapall.'
Till I make thy enemies thy footstool.
44 David kallar honom alltså 'herre'; huru kan han då vara hans son?»
David then calleth him Lord: and how is he his son?
45 Och han sade till sina lärjungar, så att allt folket hörde det:
And in the hearing of all the people, he said to his disciples:
46 »Tagen eder till vara för de skriftlärde, som gärna gå omkring i fotsida kläder och gärna vilja bliva hälsade på torgen och gärna sitta främst i synagogorna och på de främsta platserna vid gästabuden --
Beware of the scribes, who desire to walk in long robes, and love salutations in the marketplace, and the first chairs in the synagogues, and the chief rooms at feasts:
47 detta under det att de utsuga änkors hus, medan de för syns skull hålla långa baner. Del skola få en dess hårdare dom.»
Who devour the houses of widows, feigning long prayer. These shall receive greater damnation.
