Lukas 2
1 Och det hände sig vid den tiden att från kejsar Augustus utgick ett påbud att hela världen skulle skattskrivas.
Nau hethauwuu hena hese hauchuwude haeneāsanau hehethee Caesar Augustus henee vahee henanedanede hadnayāadee.
2 Detta var den första skattskrivningen, och den hölls, när Kvirinius var landshövding över Syrien.
(Nau nuu nayāadede haenedauwunesede deauchuwunanenede Cyrenius Syria.)
3 Då färdades alla var och en till sin stad, för att låta skattskriva sig.
Nau vahee haeauāchaudene hadnayāadee haunauude hanesāde hesee nehayau hededan.
4 Så gjorde ock Josef; och eftersom han var av Davids hus och släkt, for han från staden Nasaret i Galileen upp till Davids stad, som heter Betlehem, i Judeen,
Nau Joseph jea haeyehau hehethee Gananee, hehethee hedan Nazareth, jedauwuu Judea, jedauwuu hededan David Bethlehem neseee, (hanau naadahagu hedauauwunene nau nedānee David, )
5 för att låta skattskriva sig jämte Maria, sin trolovade, som var havande.
Hadnethenayāade naguu Mareheau heauthehewauthādaune hadnewaune wauwu haeehāthane heee henesaune.
6 Medan de voro där, hände sig att tiden var inne, då hon skulle föda.
Nau hethauwuu, henee hajesenausunanedauthee, hese haevadauaunau hadneejanesāde.
7 Och hon födde sin förstfödde son och lindade honom och lade honom i en krubba, ty det fanns icke rum för dem i härbärget.
Nau hanaāejanesāde henedauwusaune heau, nau haeajetha, nau haeesevana hewauchuhauchave nedau vethehenethe; hanau haeneau vethehedaunauauwuu.
8 I samma nejd voro då några herdar ute på marken och höllo vakt om natten över sin hjord.
Nau hena vavade vedauauwuu haudānajauāhehauau haeaudenauau, haeaunaunehanauau haeaunauyauhauvanauau hedajauanenau vegau.
9 Då stod en Herrens ängel framför dem, och Herrens härlighet kringstrålade dem; och de blevo mycket förskräckta.
Nau, wauhā, Vahadāde hedautheaune haeedasā, nau havathee haeseenauasāaunauau Vahadānith; nau haevasenāthajaunauau.
10 Men ängeln sade till dem: »Varen icke förskräckta. Se, jag bådar eder en stor glädje, som skall vederfaras allt folket.
Nau hautheaun jevanāthajauau hathāhaugaunee: hanau, naune, nauuchaudaunathana hethadee waunauyauau havathee neethajaude, nanaa heee vahee henanedanede.
11 Ty i dag har en Frälsare blivit född åt eder i Davids stad, och han är Messias, Herren.
Heee nananena janesee nuu desenee hededan David Henayauthāhe, nananede Chris Vahadāde.
12 Och detta skall för eder vara tecknet: I skolen finna ett nyfött barn, som ligger lindat i en krubba.»
Nau nuu hadneaenauwuna; Nananena hadveehauna dāeyaunaa hanajehede, saesee hewauchuhauchave nedauvethehethee.
13 I detsamma sågs där jämte ängeln en stor hop av den himmelska härskaran, och de lovade Gud och sade:
Nau nauhauhaunee hena haewauthanauau hejavaa hautheaunauau nauguu naa hautheau haevaveenethedaunanauau Hejavaneauthu, nau hasenehehaugaunee,
14 »Ära vare Gud i höjden, och frid på jorden, bland människor till vilka han har behag!»
Havathee hauwaunede hesee Hejavaneauthau hejavaa, nau dasee vedauauwuu nanethauaunee, hethadee hathanavana henanedanede.
15 När så änglarna hade farit ifrån herdarna upp i himmelen, sade dessa till varandra: »Låt oss nu gå till Betlehem och se det som där har skett, och som Herren har kungjort för oss.»
Nau hethauwuu, hautheaunauau haejaenauthā hesee hejavaa, Wauhā hadeehaunau Bethlehem, hanathadagaunee nuu haudānajauāhehauau, nau nauhaudauwuu nuu hayewhu javeauau, nanaa Vahadāde hāāedauwunādaunene.
16 Och de skyndade åstad dit och funno Maria och Josef, och barnet som låg i krubban.
Nau haenauchuhanauusanauau, nau haeveehanauau Mare nau Joseph, nau dāeyaunauau haesaeseene hewauchuhauchauwauauwuu henee nedauvethehenethe hewauchuhauchāve.
17 Och när de hade sett det, omtalade de vad som hade blivit sagt till dem om detta barn.
Nau hāenauhauwauthee, haeneānauthedanauau nuu hathauthedaunāhethee heee dāeyaunauau.
18 Och alla som hörde det förundrade sig över vad herdarna berättade för dem.
Nau vahee hathāenedauvade haegaugauanadauwu henee hayauhuhau nuu hathauthedaunāthee haudānajauāhehau.
19 Men Maria gömde och begrundade allt detta i sitt hjärta.
Nau Mare haeaunaunede vahee nuu hayauhuhau, nau haegaugauanade hedahaa.
20 Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för allt vad de hade fått höra och se, alldeles såsom det blivit dem sagt.
Nau haudānajauāhehauau haejaesanauau, haevaveenethedaunanauau nau haevaveenethedaunanauau Hejavaneauthu heee vahee hanathadauvathee nau hathauhauthāthee, neethāedauwunāhethee.
21 När sedan åtta dagar hade gått till ända och han skulle omskäras, gavs honom namnet Jesus, det namn som hade blivit nämnt av ängeln, förrän han blev avlad i sin moders liv.
Nau hāenasaudauchunesee hadneegauguusede dāeyaunaa heneseede Jesus, haseadagu nuu haseede haenaneeseāde hautheaunau haunauau deejethāsee.
22 Och när deras reningsdagar hade gått till ända, de som voro föreskrivna i Moses' lag, förde de honom upp till Jerusalem för att bära honom fram inför Herren,
Nau hesee hāewaudeauchaude hasaunee hedauchuwude Moses hāevadauaunee, haeyehauthanauau hesee Dadaunedan hadjenanauwunauthee Vahadāhenith;
23 enligt den föreskriften i Herrens lag, att »allt mankön som öppnar moderlivet skall räknas såsom helgat åt Herren»,
(Hathauthaunauhunee hauchuwudaunaa Vahadāde, Dajee haunauahee henee nedauwusau vadade hadnethade hesee Vahadāhenith: )
24 så ock för att offra »ett par duvor eller två unga turturduvor», såsom stadgat var i Herrens lag.
Nau hadnausāyaudenee neesenehedaunee hauchuwudaunaa Vahadāde, Hanesethee vedāenauau, wauāthe hanesethee neauthuvedāesaunauau.
25 I Jerusalem levde då en man, vid namn Simeon, en rättfärdig och from man, som väntade på Israels tröst; och helig ande var över honom.
Nau, naune, hena henane haeanedau Dādaunedan, Simeon haenaneeseede; nau naa henane haechuvā nau haeethauwuthajau, haeejauwuwude hadneneethajauthee Israel: nau Vadanauwauthauwu haethāsade.
26 Och av den helige Ande hade han fått den uppenbarelsen att han icke skulle se döden, förrän han hade fått se Herrens Smorde.
Nau haeeauthedaunaa Vadanauwauthauwu, henee hadjenauhaudauau gaujauaudahede, haunaude hadnauhauwaude Vahadāhenith Chris.
27 Han kom nu genom Andens tillskyndelse till helgedomen. Och när föräldrarna buro in barnet Jesus, för att så göra med honom som sed var efter lagen,
Nau haejeheenauusa Vadanauwauthauwu jedauwuu Vadannauauwuu: nau hāene henehā Hejavaeneauthusau jedanāde hadnesehāde thauguu hasauau hauchuwude,
28 då tog också han honom i sin famn och lovade Gud och sade:
Hanaāejavethenauanaude hejadenaa, nau haevaveenethedauna Hejavaneauthu nau hanaāenehede,
29 »Herre, nu låter du din tjänare fara hädan i frid, efter ditt ord,
Vahadāhene, hewaunehaa nanehāejenanaude hauwauwaunave hadnaudauau nanethauaunee, hasauau hadanadede:
30 ty mina ögon hava sett din frälsning,
Heee nasesā naunauhauwauau havāde Henayauthāhe,
31 vilken du har berett till att skådas av alla folk:
Naa nananin hadnesaanudene hathaāhedaunee vahee henanedanede;
32 ett ljus som skall uppenbaras för hedningarna, och en härlighet som skall givas åt ditt folk Israel.»
Hesee hadneesenee Hathāauau henanedanede, nau havathee hadnanedanede Israel.
33 Och hans fader och moder förundrade sig över det som sades om honom.
Nau Joseph nau henaune haegaugauanadauwu hena hayauhuhau hanasenehethavathe.
34 Och Simeon välsignade dem och sade till Maria, hans moder: »Se, denne är satt till fall eller upprättelse för många i Israel, och till ett tecken som skall bliva motsagt.
Nau Simeon haevevethasa, nau haeāedauwuna Mareheau henaune, Naune, Naa dāeyaunaa haneejenanade hadneaunenauaudenenee nau hadneejaegauhadenenee hauwauhuu Israel; nau hanau nauhauthethau hadnevathevade;
35 Ja, också genom din själ skall ett svärd gå. Så skola många hjärtans tankar bliva uppenbara.»
(Haa, gaugauchu hadneegauchuguhune nehayau havadathuvaa jea; ) henee gaugauuthajaudenau hauwauhuu vadauhau hadneauthasuu.
36 Där fanns ock en profetissa, Hanna, Fanuels dotter, av Asers stam. Hon var kommen till hög ålder; i sju år hade hon levat med sin man, från den tid då hon var jungfru,
Nau hena haenesā Anna, haeyāhe, hedaunau Phanuel, hanaadāde Aser: haewauthanenau hejajenewau, nau haenethenaedeva hechu nesaudauchu jajene hehethee neeesede;
37 och hon var nu änka, åttiofyra år gammal. Och hon lämnade aldrig helgedomen, utan tjänade där Gud med fastor och böner, natt och dag.
Nau haeenevesāne heee nasaudausauau yānenee jajene, nananede haeejethauunaude vadannauauwuu, hau haenesedauna Hejavaeneauthu nauguu naugauyaude nau vevethahede dajāee nau hesee.
38 Hon kom också i samma stund tillstädes och prisade Gud och talade om honom till alla dem som väntade på förlossning för Jerusalem.
Nau haejejedā heee haevaveene jea Vahadāhenith, nau haeheauthedauna vahee nethāejauwuwudethee jauaudaunauthadede jedauwuu Dādaunedan.
39 Och när de hade fullgjort allt som var stadgat i Herrens lag, vände de tillbaka till sin stad, Nasaret i Galileen.
Nau hāesedauthee vahee hayauhuhau hasauau hauchuwude Vahadāde, haejaesanauau hesee Gananee, hadahethee hedan Nazareth.
40 Men barnet växte upp och blev allt starkare och uppfylldes av vishet; och Guds nåd var över honom.
Nau dāeyaunaa haeeseau, nau haedāeaune hevadathuwu, haeechauchaunaude haeyaude: nau Hejavaneauthu vadaude haethāsade.
41 Nu plägade hans föräldrar årligen vid påskhögtiden begiva sig till Jerusalem.
Nau wauhā henehā haeehaunenau hesee Dādaunedan hadauchuvejanenee vasevadanesee Hadavechauthadede.
42 När han var tolv år gammal, gingo de också dit upp, såsom sed var vid högtiden.
Nau denesenenee hejajenewau, haeehaunauau hesee Dādaunedan hanau nesedaudenee vasevadanesee.
43 Men när de hade varit med om alla högtidsdagarna och vände hem igen, stannade gossen Jesus kvar i Jerusalem, utan att hans föräldrar lade märke därtill.
Nau hese hāevadauaunee, hāejāesathee, dāeyaunaa Hejavaneauthusau haenasedauusa Dādaunedan; nau Joseph nau henaune haejaenauwu.
44 De menade att han var med i ressällskapet och vandrade så en dagsled och sökte efter honom bland fränder och vänner.
Hau henanedaa haenehauvā hathanauwauhaugaunee, nau haejanaugudaunee; hanaāenaudehauthee henedauānene nau henedaehāhene.
45 När de då icke funno honom, vände de tillbaka till Jerusalem och sökte efter honom.
Nau hāejeveehauthee, haejaesanauau hesee Dādaunedan, daunaudehauthee.
46 Och efter tre dagar funno de honom i helgedomen, där han satt mitt ibland lärarna och hörde på dem och frågade dem;
Nau hethauwuu hāenasese hanaāeveehauthee jedauwuu vadannauauwuu, haetheaugune nahethāe hauthedahehau, haejaatheha, nau haenaunaudedauna.
47 och alla som hörde honom blevo uppfyllda av häpnad över hans förstånd och hans svar.
Nau vahee hathāenedauwauthāthee haegaugauanadauwu hedaeyaunene nau hedauchuhanehedaunene.
48 När de nu fingo se honom där, förundrade de sig högeligen; och hans moder sade till honom: »Min son, varför gjorde du oss detta? Se, din fader och jag hava sökt efter dig med stor oro.»
Nau hāenauhauwauthee, haegaugauanavanauau: nau henaune, Nā, naudu hanesehāane? hathāhuk, naune hāsaunau nau nananenau nenaudehane nejeneethajaunee.
49 Då sade han till dem: »Varför behövden I söka efter mig? Vissten I då icke att jag bör vara där min Fader bor?»
Nau hathauhuk, naudu haenaudehena? gauhajaene nauchāe wauwu hanedaudauwau Nāsaunau henesethaude?
50 Men de förstodo icke det som han talade till dem.
Nau haejaenauwu hasenehethāthee.
51 Så följde han med dem och kom ned till Nasaret; och han var dem underdånig. Och hans moder gömde allt detta i sitt hjärta.
Nau hanaāenethaunaude, nau haenauusanauau Nazareth, nau haeethauwaudaunā: hau henaune haeaunaunedene vahee nuu nehedaunau hedahaa.
52 Och Jesus växte till i ålder och vishet och nåd inför Gud och människor Eller: Och Jesus växte upp och växte till i vishet och nåd osv.
Nau Hejavaneathusau haeneenaneaune hedaeyau nau hajedāde nau vechauthaude Hejavaneauthu nau henanedanede.
