Lukas 18
1 Och han framställde för dem en liknelse, för att lära dem att de alltid borde bedja, utan att förtröttas.
Nikhat Yeshuan aseijuite ataojing nadiu leh alhahdai lou nadiu vetsahnan thusim khat aseipeh e.
2 Han sade: »I en stad fanns en domare som icke fruktade Gud och ej heller hade försyn för någon människa.
“Khopi khat a hin thutan khat Pathen ginglou chule miho khohsah na jong neilou khat aumin ahi.
3 I samma stad fanns ock en änka som åter och åter kom till honom och sade: 'Skaffa mig rätt av min motpart.'
Chuche khopia meithai khat chu kinong chel'in ahung jingin, ‘Kagalmi hotoh kakiboinau hi thu adih in neitan peh'in,’ ahung tijin ahi.
4 Till en tid ville han icke. Men omsider sade han vid sig själv: 'Det må nu vara, att jag icke fruktar Gud och ej heller har försyn för någon människa;
Thutan pan phat chomkhat amanu chu isahlou tah in anakoiyin, ahin achainakeiyin hitin akihoulim in, Keiman Pathen kaging pon ahiloule miho jong hole tilou kahi,
5 likväl, eftersom denna änka är mig så besvärlig, vill jag ändå skaffa henne rätt, för att hon icke med sina ideliga besök skall alldeles pina ut mig.'»
ahivangin hiche numei nu hin eisungol lhatai. Keiman thu adih'a tanlhah peh ahinadin vetpeh inge. Ajeh chu amanu hin athilthum jinga kon hin ei sulungvai lhatai,” ati.
6 Och Herren tillade: »Hören vad den orättfärdige domaren här säger.
Chuin Pakaiyin aseiyin, “Hiche chondihlou thutanpa a konin kihil un.”
7 Skulle då Gud icke skaffa rätt åt sina utvalda, som ropa till honom dag och natt, och skulle han icke hava tålamod med dem?
“Ama jengin jong achaina a thu adih'a tandia ahin gellhah ahi. Hijeh a chu Pathen in alhenchom te, ama koma asun ajan'a kapjing techu thu adih'a atanpeh ding ahi ti nagel lou u ham? Amaho chu donlouvin koijing in te natim?
8 Jag säger eder: Han skall snart skaffa dem rätt. Men skall väl Människosonen, när han kommer, finna tro här på jorden?»
Kaseipeh nahiuve, aman kinloitah a thu adih'a atanpeh ding ahi! Ahinlah Mihem Chapa hung kit teng, leiset chunga hin mi ijat tahsan nei mudoh intem?” ati.
9 Ytterligare framställde han denna liknelse för somliga som förtröstade på sig själva och menade sig vara rättfärdiga, under det att de föraktade andra:
Chuin Yeshuan hiche thusim hi mi konkhat ama chonphatna a kisonga midang musit ho dingin aseiye:
10 »Två män gingo upp i helgedomen för att bedja; den ene var en farisé och den andre en publikan.
“Mi ni houin ah taona mangin ache lhon'e. Khat chu Pharisee mi ahin, chule adang khatpa chu musit umtah kaidong ahi.
11 Fariséen trädde fram och bad så för sig själv: 'Jag tackar dig, Gud, för att jag icke är såsom andra människor, rövare, orättrådiga, äktenskapsbrytare, ej heller såsom denne publikan.
Pharisee mipa chu adingin hitin ataove: ‘Kakipah'e Pathen, adangho banga chonse kahilou jeh in. Ajeh chu lepthol in kabol pon, kachonse pon, chule jonthanhoi jong kabolpoi. Keima atahbeh in khuche kaidongpa tobang kahipoi!
12 Jag fastar två gånger i veckan; jag giver tionde av allt vad jag förvärvar.'
Keiman hapta khat in nivei an kangol'in, kasum mu jat a konin soma khat kapei,’ ati.
13 Men publikanen stod långt borta och ville icke ens lyfta sina ögon upp mot himmelen, utan slog sig för sitt bröst och sade: 'Gud, misskunda dig över mig syndare.' --
Ahivangin kaidong pachu gamlatah a adingin chule amit jeng'a jong vanlam ve ngamlouvin ataove. Chusang chun lungkham tah in aman a-op achum'in hitin aseiye, ‘O’ Pathen, neilungset in, ijeh inem itile chonse kahibouve, ati.
14 Jag säger eder: Denne gick hem igen rättfärdig mer an den andre. Ty var och en som upphöjer sig, han skall bliva förödmjukad, men den som ödmjukar sig, han skall bliva upphöjd.»
Kaseipeh nahiuve, Pharisee pa hilou, hiche chonsepa chu Pathen ang-ah them achangin inlam akiletai. Ijeh inem itile ama kichoisang hochu suhnem'a umding, chule akineosah hochu dopsang'a umdiu ahi,” ati.
15 Man bar fram till honom också späda barn, för att han skulle röra vid dem; men när hans lärjungar sågo detta, visade de bort dem.
Nikhat nule pa phabep in achateu chapang neocha chaho chu Yeshuan atham'a phatthei aboh dingin ahin puiyun ahi. Ahivangin aseijuiten hichu amuphat un, anule apateu koma chun ama nasuboi bep uve tin ahouse uvin ahi.
16 Då kallade Jesus barnen till sig, i det han sade: »Låten barnen komma till mig, och förmenen dem det icke; ty Guds rike hör sådana till.
Chuin Yeshuan chapang ho chu akouvin chule aseijuite hengah aseitai, “Chapang ho chu kahengah hung uhen. Jahda hih'un! Ajeh chu Pathen Lenggam chu hiche chapang neocha tobanghoa ding bou ahi.
17 Sannerligen säger jag eder: Den som icke tager emot Guds rike såsom ett barn, han kommer aldrig ditin.»
Thutah kaseipeh nahiuve, koi hileh chapang neocha banga Pathen Lenggam sanglou chu lutlou hel ding ahi,” ati.
18 Och en överhetsperson frågade honom och sade: »Gode Mästare, vad skall jag göra för att få evigt liv till arvedel?» (aiōnios g166)
Khatvei hou lamkai khat hin hiche thudoh hi adonge: “Houhil pha, tonsot hinna kanei thei na dinga ipi kabol ding ham?” ati. (aiōnios g166)
19 Jesus sade till honom: »Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud allena.
“Ipi bol'a apha tia nei kou ham” tin aledoh in, Pathen bouseh dihtah'a pha ahi.
20 Buden känner du: 'Du skall icke begå äktenskapsbrott', 'Du skall icke dräpa', 'Du skall icke stjäla', 'Du skall icke bära falskt vittnesbörd', 'Hedra din fader och din moder.'»
Ahin nathudoh donbut nan, thupeh ho nahet chula: “Nangman jon bol hih'in, tolthat hih'in, gucha hih'in, jouvin mi hehse hih in, nanu napa jabol in,” ati.
21 Då svarade han: »Allt detta har jag hållit från min ungdom.»
Mipan adonbut in, “Hiche thupeh ho jouse hi kachapan laiya pat kajui sohkei ahitai,” ati.
22 När Jesus hörde detta, sade han till honom: »Ett återstår dig ännu: sälj allt vad du äger och dela ut åt de fattiga; då skall du få en skatt i himmelen. Och kom sedan och följ mig.»
Yeshuan adonbutna thu ajah phat chun, hitin aseitai, “Nabol loulai thilkhat aume. Nanei jouse joh in lang hiche sum chu mivaicha ho pen, chutileh van'a gou nanei ding ahi. Chuteng hungin, neijuiyin,” ati.
23 Men när han hörde detta, blev han djupt bedrövad, ty han var mycket rik.
Ahivangin mipa chun hichu ajahdoh phat in alung kham lheh tan ahi, ijeh inem itile amachu haosatah ahi.
24 Då nu Jesus såg huru det var med honom, sade han: »Huru svårt är det icke för dem som hava penningar att komma in i Guds rike!
Yeshuan hichu amuphat in, aseitai, “Mihaosa Pathen Lenggam alut ding hi iti hah hitam!”
25 Ja, det är lättare för en kamel att komma in genom ett nålsöga, än för den som är rik att komma in i Guds rike.»
“Atahbeh in, heobil hom'a sangongsao alut galkai ding hi mihaosa Pathen Lenggam a alut ding sangin abaijoi,” ati.
26 Då sade de som hörde detta: »Vem kan då bliva frälst?»
Hiche akisei jajouse chun aseiyun, “Achutileh vannoi leiset'a koiham huhhing na chang jou ding?” atiuve.
27 Men han svarade: »Vad som är omöjligt för människor, det är möjligt för Gud.»
Aman adonbut in, “Mihem dinga hithei lou chu Pathen dinga hithei ahi,” ati.
28 Då sade Petrus: »Se, vi hava övergivit allt som var vårt och hava följt dig.»
Peter in aseiyin, “Keihon nangma jui dingin ka-in'u kadalhauve,” ati.
29 Han svarade dem: »Sannerligen säger jag eder: Ingen som för Guds rikes skull har övergivit hus, eller hustru, eller bröder, eller föräldrar eller barn,
Yeshuan adonbut in, “Henge” chuleh ka lhamon nahiuve, “Koihileh Pathen Lenggam jal'a a'in ham, ajinu ham, asopiho ham, ahiloule anu apa ham achate ham pedoh chan chu,
31 Och han tog till sig de tolv och sade till dem: »Se, vi gå nu upp till Jerusalem, och allt skall fullbordas, som genom profeterna är skrivet om Människosonen.
Seijui somleni ho atumbeh'in apuidoh in, Yeshuan ajah uva aseiye, “Ngaiyun, eiho Jerusalem chetou ding ihiuve, Mihem Chapa chungchang thudol'a themgao thusei jouse guilhun na ding mun chu ahi.
32 Ty han skall bliva överlämnad åt hedningarna och bliva begabbad och skymfad och bespottad,
Amachu Rome te khut'a pehdoh'a umding ahi, chule amachu tot thanghoi'a umding, jachat umtah'a kibol ding, chil kisetkhum ding ahi.
33 och de skola gissla honom och döda honom; men på tredje dagen skall han uppstå igen.»
Amahon avoh'uva chule athadiu ahi, ahivanga anithum nileh thoukit ding ahi,” ati.
34 Och de förstodo intet härav; ja, detta som han talade var dem så fördolt, att de icke fattade vad som sades.
Ahin, amahon hitiho thuhi khatcha ahethei pouve. Athusei ho athupije chu amaho a kona ki im mang ahi, hijeh a chu athusei chu amattoh thei lou u ahitai.
35 Då han nu nalkades Jeriko, hände sig att en blind man satt vid vägen och tiggde.
Yeshuan Jericho anaisuh lai hin, mitcho khutdo khat lamsih'ah ana touve.
36 När denne hörde en hop människor gå där fram, frågade han vad det var.
Aman mihonpi kijot khuto gin ajah phat in, ipi thu hitam ti adongin ahi.
37 Och man omtalade för honom att det var Jesus från Nasaret som kom på vägen.
Nazereth Yeshuan hikom chu ahopa ahi ti aseipeh tauve.
38 Då ropade han och sade: »Jesus, Davids son, förbarma dig över mig.»
Hijeh chun amapa ahung eojah tan, “Yeshua, David chapa, neilungset in!” ahintin ahi.
39 Och de som gingo framför tillsade honom strängeligen att han skulle tiga; men han ropade ännu mycket mer: »Davids son, förbarma dig över mig.»
“Thip'in” tin masang langa miho chun ahutot tauvin ahi. Ahivangin ama awgingjep in ahapen cheh tan, “David Chapa, neilungset in!” ati.
40 Då stannade Jesus och bjöd att mannen skulle ledas fram till honom. Och när han hade kommit fram, frågade han honom:
Yeshuan ajahdoh phat in, adingin mipa chu ahinpui lut diuvin athupeh tai. Mipa ahung nai toh lhonin Yeshuan adongin,
41 »Vad vill du att jag skall göra dig?» Han svarade: »Herre, låt mig få min syn.»
“Ipi nabolpeh leng natim?” tin adong tai. Aman, “Pakai, kho muleng kati!” ati.
42 Jesus sade till honom: »Hav din syn; din tro har hjälpt dig.»
Chuin Yeshuan aseiyin, “Aphai, kho mutan! Natahsan in nadamsah ahitai,” ati.
43 Och strax fick han sin syn och följde honom och prisade Gud. Och allt folket som såg detta lovade Gud.
Apettah chun mipa chun kho amutai chuleh amapan Yeshua nung ajuiyin Pathen avahchoi tai. Chuleh amujousen jong Pathen avahchoi cheh tauve.
