Lukas 16
1 Han sade också till sina lärjungar: »En rik man hade en förvaltare som hos honom blev angiven för förskingring av hans ägodelar.
Pea naʻa ne pehē foki ki heʻene kau ākonga, “Naʻe ai ha tangata koloaʻia, naʻe ai ʻene tauhi, pea naʻe fakaʻilo kiate ia kuo ne maumauʻi ʻene koloa.
2 Då kallade han honom till sig och sade till honom: 'Vad är det jag hör om dig? Gör räkenskap för din förvaltning; ty du kan icke längre få vara förvaltare.'
Pea ne ui ia, ʻo pehē ki ai, ‘Ko e hā eni ʻoku ou fanongo ai ʻiate koe? Fakamatala mai hoʻo tauhi; he ʻoku ʻikai te ke kei tauhi.’
3 Men förvaltaren sade vid sig själv: 'Vad skall jag göra, då min herre nu tager ifrån mig förvaltningen? Gräva orkar jag icke; att tigga blyges jag för.
Pea pehē ʻe he tauhi ʻi hono loto, ‘Ko e hā te u fai? He ʻoku toʻo ʻiate au ʻae tauhi ʻe heʻeku ʻeiki: ʻe ʻikai te u faʻa keli; pea ʻoku ou mā ʻi he kole.’
4 Dock, nu vet jag vad jag skall göra, för att man må upptaga mig i sina hus, när jag bliver avsatt ifrån förvaltningen.'
Kuo pau hoku loto ki he meʻa te u fai, koeʻuhi ke nau maʻu au ki honau ngaahi fale, ʻoka tukuange au ʻi he tauhi.’
5 Och han kallade till sig sin herres gäldenärer, var och en särskilt. Och han frågade den förste: 'Huru mycket är du skyldig min herre?'
“Pea ne ui ʻae kau fakatau koloa kotoa pē ʻe heʻene ʻeiki, ʻo ne pehē ki he ʻuluaki, ‘ʻOku fiha nai ʻae meʻa ʻoku teʻeki te ke totongi ai ki heʻeku ʻeiki?’
6 Han svarade: 'Hundra fat olja.' Då sade han till honom: 'Tag här ditt skuldebrev, och sätt dig nu strax ned och skriv femtio.'
Pea pehē ʻe ia, ‘Ko e puha fua ʻe teau ʻoe lolo.’ Pea ne pehē kiate ia, ‘Toʻo hoʻo tohi, pea ke nofo ke vave, ʻo tohi ai ko e nimangofulu.’
7 Sedan frågade han en annan: 'och du, huru mycket är du skyldig?' Denne svarade: 'hundra tunnor vete.' Då sade han till honom: 'Tag här ditt skuldebrev och skriv åttio.'
Pea pehē ʻe ia ki he taha kehe, ‘Pea ʻoku fiha ʻa e meʻa ʻoku teʻeki te ke totongi ʻe koe?’ Pea pehē ʻe ia, ‘Ko e puha fua ʻe teau ʻoe uite.’ Pea ne pehē kiate ia, ‘Toʻo hoʻo tohi, ʻo tohi ai ko e valungofulu.’
8 Och husbonden prisade den orättrådige förvaltaren för det att han hade handlat klokt. Ty denna tidsålders barn skicka sig klokare mot sitt släkte än ljusets barn. (aiōn g165)
Pea fakamālō ʻae ʻeiki ki he tauhi koloa taʻefaitotonu, ko e meʻa ʻi heʻene fai fakapotopoto: he ʻoku poto hake ʻae fānau ʻa māmani ʻi honau toʻutangata, ʻi he fānau ʻae maama. (aiōn g165)
9 Och jag säger eder: Skaffen eder vänner medelst den orättrådige Mamons goda, för att de, när detta har tagit slut, må taga emot eder i de eviga hyddorna. (aiōnios g166)
“Pea ʻoku ou tala kiate kimoutolu, “Ngaohi kiate kimoutolu ʻaki ʻae koloa taʻemāʻoniʻoni ʻae ngaahi kāinga; koeʻuhi, ʻoka mou ka mate, kenau maʻu ʻakimoutolu ki he ngaahi nofoʻanga taʻengata. (aiōnios g166)
10 Den som är trogen i det minsta, han är ock trogen i vad mer är, och den som är orättrådig i det minsta, han är ock orättrådig i vad mer är.
Ko ia ʻoku angatonu ʻi he meʻa siʻi, ʻoku angatonu foki ia ʻi he meʻa lahi; pea ko ia ʻoku taʻeangatonu ʻi he meʻa siʻi, ʻoku taʻeangatonu ia ʻi he meʻa lahi.
11 Haven I nu icke varit trogna, när det gällde den orättrådige Mamons goda, vem vill då betro eder det sannskyldiga goda?
Ko ia kapau naʻe ʻikai te mou angatonu ʻi he koloa taʻemāʻoniʻoni, Ko hai ʻe tuku ʻa e [koloa ]moʻoni ke mou tauhi?
12 Och haven I icke varit trogna, när det gällde vad som tillhörde en annan, vem vill då giva eder det som hör eder till?
Pea kapau naʻe ʻikai te mou angatonu ʻi he meʻa ʻae taha kehe, Ko hai ʻe foaki kiate kimoutolu ʻae meʻa ʻoku ʻamoutolu?
13 Ingen som tjänar kan tjäna två herrar; ty antingen kommer han då att hata den ene och älska den andre, eller kommer han att hålla sig till den förre och förakta den senare. I kunnen icke tjäna både Gud och Mamon.»
“ʻOku ʻikai ha tamaioʻeiki te ne faʻa tauhi ʻae ʻeiki ʻe toko ua: koeʻuhi ʻe fehiʻa ia ki he tokotaha, kae ʻofa ki he tokotaha; pe pikitai ki he tokotaha, kae manuki ki he tokotaha. ʻE ʻikai siʻi te mou faʻa tauhi ʻae ʻOtua mo e koloa.”
14 Allt detta hörde nu fariséerna, som voro penningkära, och de drevo då gäck med honom.
Pea ko e kau Fālesi foki naʻe manumanu, ne nau fanongo ki he ngaahi meʻa ni kotoa pē: pea naʻa nau taukae kiate ia.
15 Men han sade till dem: »I hören till dem som göra sig rättfärdiga inför människorna. Men Gud känner edra hjärtan; ty det som bland människor är högt är en styggelse inför Gud.
Pea pehē ʻe ia kiate kinautolu, “Ko kimoutolu eni ʻoku mou fakatonuhia ʻakimoutolu ʻi he ʻao ʻoe kakai ka ʻoku ʻilo ʻe he ʻOtua ʻa homou loto: he ko ia ʻoku lelei lahi ki he kakai, ʻoku fakalielia ia ʻi he ʻao ʻoe ʻOtua.
16 Lagen och profeterna hava haft sin tid intill Johannes. Sedan dess förkunnas evangelium om Guds rike, och var man vill storma ditin.
“Naʻe ai ʻae fono mo e kau palōfita ʻo aʻu kia Sione: pea talu mei ai mo e malangaʻaki ʻae puleʻanga ʻoe ʻOtua, pea ʻoku ului ki ai ʻae kakai kotoa pē.
17 Men snarare kunna himmel och jord förgås, än en enda prick av lagen kan falla bort.
Pea ʻoku faingofua hake ke mole ʻae langi mo māmani, ʻi he mole ha kupuʻi lea ʻe taha ʻoe fono.
18 Var och en som skiljer sig från sin hustru och tager sig en annan hustru, han begår äktenskapsbrott. Och den som tager till hustru en kvinna som är skild från sin man, han begår äktenskapsbrott.
“Ko ia ʻoku ne tukuange hono uaifi, kae mali mo ha taha, ʻoku tono fefine ia: pea ko ia ʻoku ne mali mo ia kuo tukuange mei hono husepāniti, ʻoku tono fefine ia.
19 Det var en rik man som klädde sig i purpur och fint linne och levde var dag i glädje och prakt.
“Naʻe ai ha tangata koloaʻia, naʻa ne ʻai ʻae kofu kulokula mo e tupenu mahuʻinga, pea kai ʻe ia ʻae meʻa lelei ʻi he ʻaho kotoa pē:
20 Men en fattig man, vid namn Lasarus, låg vid hans port, full av sår,
Pea naʻe ai ha tangata paea, ko Lasalosi hono hingoa, naʻe fakatokoto ia ʻi hono matapā, kuo tofu ʻi he papala,
21 och åstundade att få stilla sin hunger med vad som kunde falla ifrån den rike mannens bord. Ja, det gick så långt att hundarna kommo och slickade hans sår.
ʻO ne holi ke fafanga ʻaki ia ʻae momoʻi meʻakai naʻe ngangana mei he keinangaʻanga ʻae tangata maʻumeʻa: pea naʻe haʻu foki ʻae fanga kulī, ʻo ʻemo hono papala.
22 Så hände sig att den fattige dog och blev förd av änglarna till Abrahams sköte. Också den rike dog och blev begraven.
Pea pehē, naʻe mate ʻae tangata paea, pea fua ia ʻe he kau ʻāngelo ki he fatafata ʻo ʻEpalahame: pea mate foki ʻae tangata maʻumeʻa, pea tanu ia;
23 När han nu låg i dödsriket och plågades, lyfte han upp sina ögon och fick se Abraham långt borta och Lasarus i hans sköte. (Hadēs g86)
Pea hanga hake ia hono mata ʻi heli, ʻoku ongosia ia, pea ne mamata kia ʻEpalahame ʻi he mamaʻo ʻaupito, mo Lasalosi ʻi hono fatafata. (Hadēs g86)
24 Då ropade han och sade: 'Fader Abraham, förbarma dig över mig, och sänd Lasarus att doppa det yttersta av sitt finger i vatten och svalka min tunga, ty jag pinas svårt i dessa lågor.'
“Pea tangi ia, ʻo pehē, ‘ʻE tamai ko ʻEpalahame, ke ke ʻofa mai kiate au, pea fekau ʻa Lasalosi ke ne ʻai hono muʻa tuhu ki he vai, mo fakamomoko hoku ʻelelo: he ʻoku ou feinga ʻi he afi ni.’
25 Men Abraham svarade: 'Min son kom ihåg att du, medan du levde, fick ut ditt goda och Lasarus däremot vad ont var; nu åter får han här hugnad, under det att du pinas.
Ka naʻe pehē ʻe ʻEpalahame, ‘Foha, ke ke manatu naʻa ke maʻu hoʻo ngaahi meʻa lelei ʻi hoʻo moʻui, pea naʻe ʻia Lasalosi foki ʻae ngaahi meʻa kovi; ka ko eni, ʻoku fiemālie ia, ka kuo ke feinga koe.
26 Och till allt detta kommer, att ett stort svalg är satt mellan oss och eder, för att de som vilja begiva sig över härifrån till eder icke skola kunna det, och för att ej heller någon därifrån skall kunna komma över till oss.»
Kaeʻumaʻā eni kotoa pē, ʻoku ai ʻae fuʻu vanu lahi ʻi he vahaʻa ʻo kimautolu mo kimoutolu: ko ia ʻe ʻikai lava atu ʻakinautolu ʻoku fie ʻalu ʻi heni kiate kimoutolu; pea ʻe ʻikai faʻa haʻu kiate kimautolu ʻakinautolu[ʻoku fie haʻu mei hena.]’
27 Då sade han: 'Så beder jag dig då, fader, att du sänder honom till min faders hus,
“Pea toki pehē ʻe ia, ‘Ko ia ʻoku ou kole ai kiate koe, ʻe tamai, ke ke fekau ia ki he fale ʻo ʻeku tamai:
28 där jag har fem bröder, och låter honom varna dem, så att icke också de komma till detta pinorum.'
He ʻoku toko nima hoku kāinga koeʻuhi ke ne valokiʻi ʻakinautolu, telia naʻa nau haʻu foki ki he potu fakamamahi ni.’
29 Men Abraham sade: 'De hava Moses och profeterna; dem må de lyssna till.'
Pea pehē ʻe ʻEpalahame kiate ia, ‘ʻOku nau maʻu ʻa Mōsese mo e kau palōfita; tuku ke nau fanongo ki ai.’
30 Han svarade: 'Nej, fader Abraham; men om någon kommer till dem från de döda, så skola de göra bättring.'
Pea pehē ʻe ia, ‘ʻE ʻikai, ʻe tamai ko ʻEpalahame, ka ʻoka ʻalu ha taha mei he mate kiate kinautolu, te nau fakatomala.’
31 Då sade han till honom: 'Lyssna de icke till Moses och profeterna, så skola de icke heller låta övertyga sig, om någon uppstår från de döda.'» Se Fat i Ordförkl. Se Tunna i Ordförkl.
Pea pehē mai ʻe ia kiate ia, ‘Kapau ʻe ʻikai te nau fanongo kia Mōsese mo e kau palōfita, ʻe ʻikai te nau tui ʻo kapau ʻe toetuʻu ha taha mei he mate.’”
