Lukas 16
1 Han sade också till sina lärjungar: »En rik man hade en förvaltare som hos honom blev angiven för förskingring av hans ägodelar.
And he said also unto his disciples, There was a certain rich man, which had a steward; and the same was accused unto him that he had wasted his goods.
2 Då kallade han honom till sig och sade till honom: 'Vad är det jag hör om dig? Gör räkenskap för din förvaltning; ty du kan icke längre få vara förvaltare.'
And he called him, and said unto him, How is it that I hear this of you? give an account (logos) of your stewardship; for you may be no longer steward.
3 Men förvaltaren sade vid sig själv: 'Vad skall jag göra, då min herre nu tager ifrån mig förvaltningen? Gräva orkar jag icke; att tigga blyges jag för.
Then the steward said within himself, What shall I do? for my lord takes away from me the stewardship: I cannot dig; to beg I am ashamed.
4 Dock, nu vet jag vad jag skall göra, för att man må upptaga mig i sina hus, när jag bliver avsatt ifrån förvaltningen.'
I am resolved what to do, that, when I am put out of the stewardship, they may receive me into their houses.
5 Och han kallade till sig sin herres gäldenärer, var och en särskilt. Och han frågade den förste: 'Huru mycket är du skyldig min herre?'
So he called every one of his lord's debtors unto him, and said unto the first, How much owe you unto my lord?
6 Han svarade: 'Hundra fat olja.' Då sade han till honom: 'Tag här ditt skuldebrev, och sätt dig nu strax ned och skriv femtio.'
And he said, An hundred measures of oil. And he said unto him, Take your bill, and sit down quickly, and write fifty.
7 Sedan frågade han en annan: 'och du, huru mycket är du skyldig?' Denne svarade: 'hundra tunnor vete.' Då sade han till honom: 'Tag här ditt skuldebrev och skriv åttio.'
Then said he to another, And how much owe you? And he said, An hundred measures of wheat. And he said unto him, Take your bill, and write fourscore.
8 Och husbonden prisade den orättrådige förvaltaren för det att han hade handlat klokt. Ty denna tidsålders barn skicka sig klokare mot sitt släkte än ljusets barn. (aiōn g165)
And the lord commended the unjust steward, because he had done wisely: for the children of this world are in their generation wiser than the children of light. (aiōn g165)
9 Och jag säger eder: Skaffen eder vänner medelst den orättrådige Mamons goda, för att de, när detta har tagit slut, må taga emot eder i de eviga hyddorna. (aiōnios g166)
And I say unto you, Make to yourselves friends of the mammon of unrighteousness; that, when all of you fail, they may receive you into everlasting habitations. (aiōnios g166)
10 Den som är trogen i det minsta, han är ock trogen i vad mer är, och den som är orättrådig i det minsta, han är ock orättrådig i vad mer är.
He that is faithful in that which is least is faithful also in much: and he that is unjust in the least is unjust also in much.
11 Haven I nu icke varit trogna, när det gällde den orättrådige Mamons goda, vem vill då betro eder det sannskyldiga goda?
If therefore all of you have not been faithful in the unrighteous mammon, who will commit to your trust the true riches?
12 Och haven I icke varit trogna, när det gällde vad som tillhörde en annan, vem vill då giva eder det som hör eder till?
And if all of you have not been faithful in that which is another man's, who shall give you that which is your own?
13 Ingen som tjänar kan tjäna två herrar; ty antingen kommer han då att hata den ene och älska den andre, eller kommer han att hålla sig till den förre och förakta den senare. I kunnen icke tjäna både Gud och Mamon.»
No servant can serve two masters: for either he will hate the one, and love the other; or else he will hold to the one, and despise the other. All of you cannot serve God and mammon.
14 Allt detta hörde nu fariséerna, som voro penningkära, och de drevo då gäck med honom.
And the Pharisees also, who were covetous, heard all these things: and they derided him.
15 Men han sade till dem: »I hören till dem som göra sig rättfärdiga inför människorna. Men Gud känner edra hjärtan; ty det som bland människor är högt är en styggelse inför Gud.
And he said unto them, All of you are they which justify yourselves before men; but God knows your hearts: for that which is highly esteemed among men is abomination in the sight of God.
16 Lagen och profeterna hava haft sin tid intill Johannes. Sedan dess förkunnas evangelium om Guds rike, och var man vill storma ditin.
The law and the prophets were until John: since that time the kingdom of God is preached, and every man presses into it.
17 Men snarare kunna himmel och jord förgås, än en enda prick av lagen kan falla bort.
And it is easier for heaven and earth to pass, than one tittle of the law to fail.
18 Var och en som skiljer sig från sin hustru och tager sig en annan hustru, han begår äktenskapsbrott. Och den som tager till hustru en kvinna som är skild från sin man, han begår äktenskapsbrott.
Whosoever puts away his wife, and marries another, commits adultery: and whosoever marries her that is put away from her husband commits adultery.
19 Det var en rik man som klädde sig i purpur och fint linne och levde var dag i glädje och prakt.
There was a certain rich man, which was clothed in purple and fine linen, and fared sumptuously every day:
20 Men en fattig man, vid namn Lasarus, låg vid hans port, full av sår,
And there was a certain beggar named Lazarus, which was laid at his gate, full of sores,
21 och åstundade att få stilla sin hunger med vad som kunde falla ifrån den rike mannens bord. Ja, det gick så långt att hundarna kommo och slickade hans sår.
And desiring to be fed with the crumbs which fell from the rich man's table: moreover the dogs came and licked his sores.
22 Så hände sig att den fattige dog och blev förd av änglarna till Abrahams sköte. Också den rike dog och blev begraven.
And it came to pass, that the beggar died, and was carried by the angels into Abraham's bosom: the rich man also died, and was buried;
23 När han nu låg i dödsriket och plågades, lyfte han upp sina ögon och fick se Abraham långt borta och Lasarus i hans sköte. (Hadēs g86)
And in hell he lift up his eyes, being in torments, and sees Abraham far off, and Lazarus in his bosom. (Hadēs g86)
24 Då ropade han och sade: 'Fader Abraham, förbarma dig över mig, och sänd Lasarus att doppa det yttersta av sitt finger i vatten och svalka min tunga, ty jag pinas svårt i dessa lågor.'
And he cried and said, Father Abraham, have mercy on me, and send Lazarus, that he may dip the tip of his finger in water, and cool my tongue; for I am tormented in this flame.
25 Men Abraham svarade: 'Min son kom ihåg att du, medan du levde, fick ut ditt goda och Lasarus däremot vad ont var; nu åter får han här hugnad, under det att du pinas.
But Abraham said, Son, remember that you in your lifetime received your good things, and likewise Lazarus evil things: but now he is comforted, and you are tormented.
26 Och till allt detta kommer, att ett stort svalg är satt mellan oss och eder, för att de som vilja begiva sig över härifrån till eder icke skola kunna det, och för att ej heller någon därifrån skall kunna komma över till oss.»
And beside all this, between us and you there is a great gulf fixed: so that they which would pass from behind to you cannot; neither can they pass to us, that would come from thence.
27 Då sade han: 'Så beder jag dig då, fader, att du sänder honom till min faders hus,
Then he said, I pray you therefore, father, that you would send him to my father's house:
28 där jag har fem bröder, och låter honom varna dem, så att icke också de komma till detta pinorum.'
For I have five brethren; that he may testify unto them, lest they also come into this place of torment.
29 Men Abraham sade: 'De hava Moses och profeterna; dem må de lyssna till.'
Abraham says unto him, They have Moses and the prophets; let them hear them.
30 Han svarade: 'Nej, fader Abraham; men om någon kommer till dem från de döda, så skola de göra bättring.'
And he said, Nay, father Abraham: but if one went unto them from the dead, they will repent.
31 Då sade han till honom: 'Lyssna de icke till Moses och profeterna, så skola de icke heller låta övertyga sig, om någon uppstår från de döda.'» Se Fat i Ordförkl. Se Tunna i Ordförkl.
And he said unto him, If they hear not Moses and the prophets, neither will they be persuaded, though one rose from the dead.
