Lukas 14

1 När han på en sabbat hade kommit in till en av de förnämligaste fariséerna för att intaga en måltid, hände sig, medan man där vaktade på honom,

And it came to pass, as he went into the house of one of the chief Pharisees to eat bread on the sabbath, that they watched him.

2 att en vattusiktig man kom dit och stod framför honom.

And behold, there was a certain man before him who had the dropsy.

3 Då tog Jesus till orda och sade till de lagkloke och fariséerna: »Är det lovligt att bota sjuka på sabbaten, eller är det icke lovligt?»

And Jesus answering, spoke to the lawyers and Pharisees, saying, Is it lawful to heal on the sabbath?

4 Men de tego. Då tog han mannen vid handen och gjorde honom frisk och lät honom gå.

And they held their peace. And he took [him] and healed him, and let him go;

5 Sedan sade han till dem: »Om någon av eder har en åsna eller en oxe som faller i en brunn, går han icke då strax och drager upp den, jämväl på sabbatsdagen?»

And answered them, saying, Which of you shall have an ass or an ox fallen into a pit, and will not forthwith pull him out on the sabbath?

6 Och de förmådde icke svara något härpå.

And they could not answer him again to these things.

7 Då han nu märkte huru gästerna utvalde åt sig de främsta platserna, framställde han för dem en liknelse; han sade till dem:

And he put forth a parable to those who were invited, when he marked how they chose out the chief rooms; saying to them,

8 »När du av någon har blivit bjuden till bröllop, så tag icke den främsta platsen vid bordet. Ty kanhända finnes bland gästerna någon som är mer ansedd än du,

When thou art invited by any [man] to a wedding, sit not down in the highest room, lest a more honorable man than thou be invited by him;

9 och då kommer till äventyrs den som har bjudit både dig och honom och säger till dig: 'Giv plats åt denne'; och så måste du med skam intaga den nedersta platsen.

And he that invited thee and him, shall come and say to thee, Give this man place; and thou begin with shame to take the lowest room.

10 Nej, när du har blivit bjuden, så gå och tag den nedersta platsen vid bordet. Ty det kan då hända att den som har bjudit dig säger till dig, när han kommer: 'Min vän, stig högre upp.' Då vederfares dig heder inför alla de andra bordsgästerna.

But when thou art invited, go and sit down in the lowest room; that when he that invited thee cometh, he may say to thee, Friend, go up higher: then shalt thou have honor in the presence of them that sit at table with thee.

11 Ty var och en som upphöjer sig, han skall bliva förödmjukad, och den som ödmjukar sig, han skall bliva upphöjd.»

For whoever exalteth himself shall be abased, and he that humbleth himself shall be exalted.

12 Han sade ock till den som hade bjudit honom: »När du gör ett gästabud, på middagen eller på aftonen, så inbjud icke dina vänner eller dina bröder eller dina fränder, ej heller rika grannar, så att de bjuda dig igen och du därigenom får vedergällning.

Then said he also to him that invited him, When thou makest a dinner or a supper, call not thy friends, nor thy brethren, neither thy kinsmen, nor [thy] rich neighbors; lest they also invite thee again, and a recompense be made thee.

13 Nej, när du gör gästabud, så bjud fattiga, krymplingar, halta, blinda.

But when thou makest a feast, call the poor, the maimed, the lame, the blind:

14 Salig är du då; ty eftersom de icke förmå vedergälla dig, skall du få din vedergällning vid de rättfärdigas uppståndelse.»

And thou shalt be blessed: for they cannot recompense thee: for thou shalt be recompensed at the resurrection of the just.

15 Då nu en av de andra vid bordet hörde detta, sade denne till honom: »Salig är den som får bliva bordsgäst i Guds rike!»

And when one of them that sat at table with him heard these things, he said to him, Blessed [is] he that shall eat bread in the kingdom of God.

16 Då sade han till honom: »En man tillredde ett stort gästabud och bjöd många.

Then said he to him, A certain man made a great supper, and invited many:

17 Och när gästabudet skulle hållas, sände han ut sin tjänare och lät säga till dem som voro bjudna: 'Kommen, ty nu är allt redo.'

And sent his servant at supper-time, to say to them that were invited, Come, for all things are now ready.

18 Men de begynte alla strax ursäkta sig. Den förste sade till honom: 'Jag har köpt ett jordagods, och jag måste gå ut och bese det. Jag beder dig, tag emot min ursäkt.'

And they all with one [consent] began to make excuse. The first said to him, I have bought a piece of ground, and I must needs go and see it: I pray thee have me excused.

19 En annan sade: 'Jag har köpt fem par oxar, och jag skall nu gå åstad och försöka dem. Jag beder dig, tag emot min ursäkt.'

And another said, I have bought five yoke of oxen, and I go to prove them: I pray thee have me excused.

20 Åter en annan sade: 'Jag har tagit mig hustru, och därför kan jag icke komma.'

And another said, I have married a wife: and therefore I cannot come.

21 Och tjänaren kom igen och omtalade detta för sin herre. Då blev husbonden vred och sade till sin tjänare: 'Gå strax ut på gator och gränder i staden, och för hitin fattiga och krymplingar och blinda och halta.'

So that servant came, and showed his lord these things. Then the master of the house being angry, said to his servant, Go out quickly into the streets and lanes of the city, and bring in hither the poor, and the maimed, and the halt, and the blind.

22 Sedan sade tjänaren: 'Herre, vad du befallde har blivit gjort, men har är ännu rum.'

And the servant said, Lord, it is done as thou hast commanded, and yet there is room.

23 Då sade herren till tjänaren: 'Gå ut på vägar och stigar, och nödga människorna att komma hitin, så att mitt hus bliver fullt.

And the lord said to the servant, Go out into the highways and hedges, and compel [them] to come in, that my house may be filled.

24 Ty jag säger eder att ingen av de män som voro bjudna skall smaka sin måltid.'»

For I say to you, that none of those men who were invited, shall taste my supper.

25 Och mycket folk gick med honom; och han vände sig om och sade till dem:

And there went great multitudes with him: and he turned, and said to them,

26 »Om någon kommer till mig, och han därvid ej hatar sin fader och sin moder, och sin hustru och sina barn, och sina bröder och systrar, därtill ock sitt eget liv, så kan han icke vara min lärjunge.

If any [man] cometh to me, and hateth not his father, and mother, and wife, and children, and brethren, and sisters, yes, and his own life also, he cannot be my disciple.

27 Den som icke bär sitt kors och efterföljer mig, han kan icke vara min lärjunge.

And whoever doth not bear his cross, and come after me, cannot be my disciple.

28 Ty om någon bland eder vill bygga ett torn, sätter han sig icke då först ned och beräknar kostnaden och mer till, om han äger vad som behöves för att bygga det färdigt?

For which of you intending to build a tower, sitteth not down first, and counteth the cost, whether he hath [sufficient] to finish [it]?

29 Eljest, om han lade grunden, men icke förmådde fullborda verket skulle ju alla som finge se det begynna att begabba honom

Lest perhaps after he hath laid the foundation, and is not able to finish [it], all that behold [it] begin to mock him,

30 och säga: 'Den mannen begynte bygga, men förmådde icke fullborda sitt verk.'

Saying, This man began to build, and was not able to finish.

31 Eller om en konung vill draga ut i krig för att drabba samman med en annan konung, sätter han sig icke då först ned och tänker efter, om han förmår att med tio tusen möta den som kommer emot honom med tjugu tusen?

Or what king going to make war against another king, sitteth not down first, and consulteth whether he is able with ten thousand to meet him that cometh against him with twenty thousand?

32 Om så icke är, måste han ju, medan den andre ännu är långt borta, skicka sändebud och underhandla om fred.

Or else, while the other is yet a great way off, he sendeth an embassy, and desireth conditions of peace.

33 Likaså kan ingen av eder vara min lärjunge, om han icke försakar allt vad han äger. --

So likewise, whoever he is of you that forsaketh not all that he hath, he cannot be my disciple.

34 Så är väl saltet en god sak, men om till och med saltet mister sin sälta, varmed skall man då återställa dess kraft?

Salt [is] good: but if the salt hath lost its savor, with what shall it be seasoned?

35 Varken för jorden eller för gödselhögen är det tjänligt; man kastar ut det. Den som har öron till att höra, han höre.»

It is neither fit for the land, nor yet for the dunghill, [but] men cast it out. He that hath ears to hear, let him hear.