< Lukas 14 >
1 När han på en sabbat hade kommit in till en av de förnämligaste fariséerna för att intaga en måltid, hände sig, medan man där vaktade på honom,
And it came to pass, when he went into the house of a certain man of the chiefs of the Pharisees on a sabbath to eat bread, that they were watching him.
2 att en vattusiktig man kom dit och stod framför honom.
And behold, there was a certain man in front of him afflicted with edema.
3 Då tog Jesus till orda och sade till de lagkloke och fariséerna: »Är det lovligt att bota sjuka på sabbaten, eller är det icke lovligt?»
And having responded, Jesus spoke to the lawyers and Pharisees, saying, Is it permitted to heal on the sabbath?
4 Men de tego. Då tog han mannen vid handen och gjorde honom frisk och lät honom gå.
But they were silent. And having taken him, he healed him and released him.
5 Sedan sade han till dem: »Om någon av eder har en åsna eller en oxe som faller i en brunn, går han icke då strax och drager upp den, jämväl på sabbatsdagen?»
And having responded, he said to them, Of which of you will a son or an ox fall into a pit, and he will not straightaway lift him out on the day of the sabbath?
6 Och de förmådde icke svara något härpå.
And they could not answer him back to these things.
7 Då han nu märkte huru gästerna utvalde åt sig de främsta platserna, framställde han för dem en liknelse; han sade till dem:
And he spoke a parable to those who were invited when he noticed how they chose out the chief places, saying to them,
8 »När du av någon har blivit bjuden till bröllop, så tag icke den främsta platsen vid bordet. Ty kanhända finnes bland gästerna någon som är mer ansedd än du,
When thou are invited by any man to wedding festivities, do not sit down in the chief place, lest there may be a more honorable man than thou who was invited by him.
9 och då kommer till äventyrs den som har bjudit både dig och honom och säger till dig: 'Giv plats åt denne'; och så måste du med skam intaga den nedersta platsen.
And he who invited thee and him, having come, will say to thee, Give place to this man, and then thou will begin with embarrassment to take the last place.
10 Nej, när du har blivit bjuden, så gå och tag den nedersta platsen vid bordet. Ty det kan då hända att den som har bjudit dig säger till dig, när han kommer: 'Min vän, stig högre upp.' Då vederfares dig heder inför alla de andra bordsgästerna.
But when thou are invited, having gone, sit down in the last place, so that when he who has invited thee comes, he will say to thee, Friend, go up higher, then it will be esteem to thee in the presence of those dining with thee.
11 Ty var och en som upphöjer sig, han skall bliva förödmjukad, och den som ödmjukar sig, han skall bliva upphöjd.»
Because every man who lifts himself up will be made lower, and he who makes himself lower will be lifted up.
12 Han sade ock till den som hade bjudit honom: »När du gör ett gästabud, på middagen eller på aftonen, så inbjud icke dina vänner eller dina bröder eller dina fränder, ej heller rika grannar, så att de bjuda dig igen och du därigenom får vedergällning.
And he also said to the man who invited him, When thou make a dinner or a supper, do not call thy friends, nor thy brothers, nor thy kinsmen, nor prosperous neighbors, lest they also invite thee in return, and a recompense be made to thee.
13 Nej, när du gör gästabud, så bjud fattiga, krymplingar, halta, blinda.
But when thou make a feast, call the poor, the maimed, the lame, the blind,
14 Salig är du då; ty eftersom de icke förmå vedergälla dig, skall du få din vedergällning vid de rättfärdigas uppståndelse.»
and thou will be blessed, because they do not have to recompense thee, for it will be recompensed to thee at the resurrection of the righteous.
15 Då nu en av de andra vid bordet hörde detta, sade denne till honom: »Salig är den som får bliva bordsgäst i Guds rike!»
And a certain man of those dining together having heard these things, he said to him, Blessed is he who will eat dinner in the kingdom of God.
16 Då sade han till honom: »En man tillredde ett stort gästabud och bjöd många.
And he said to him, A certain man made a great supper, and he invited many.
17 Och när gästabudet skulle hållas, sände han ut sin tjänare och lät säga till dem som voro bjudna: 'Kommen, ty nu är allt redo.'
And he sent forth his bondman at the hour of the meal to say to those who were invited, Come, because all things are now ready.
18 Men de begynte alla strax ursäkta sig. Den förste sade till honom: 'Jag har köpt ett jordagods, och jag måste gå ut och bese det. Jag beder dig, tag emot min ursäkt.'
And they all from one began to make excuse. The first said to him, I have bought a field, and I have need to go out and see it. I ask thee have me excused.
19 En annan sade: 'Jag har köpt fem par oxar, och jag skall nu gå åstad och försöka dem. Jag beder dig, tag emot min ursäkt.'
And another said, I bought five yoke of oxen, and I go to test them. I ask thee have me excused.
20 Åter en annan sade: 'Jag har tagit mig hustru, och därför kan jag icke komma.'
And another said, I married a wife, and because of this I cannot come.
21 Och tjänaren kom igen och omtalade detta för sin herre. Då blev husbonden vred och sade till sin tjänare: 'Gå strax ut på gator och gränder i staden, och för hitin fattiga och krymplingar och blinda och halta.'
And that bondman, having come, he informed his lord these things. Then the house-ruler having become angry, he said to his bondman, Go out quickly into the thoroughfares and lanes of the city, and bring here the poor and maimed and crippled and blind.
22 Sedan sade tjänaren: 'Herre, vad du befallde har blivit gjort, men har är ännu rum.'
And the bondman said, Lord, as thou commanded it has happened, and yet there is room.
23 Då sade herren till tjänaren: 'Gå ut på vägar och stigar, och nödga människorna att komma hitin, så att mitt hus bliver fullt.
And the lord said to the bondman, Go out into the roads and hedges, and compel them to come in, that my house may be filled.
24 Ty jag säger eder att ingen av de män som voro bjudna skall smaka sin måltid.'»
For I say to you, that none of those men who were invited will taste of my supper. For many are called, but few chosen.
25 Och mycket folk gick med honom; och han vände sig om och sade till dem:
Now many multitudes went with him, and having turned, he said to them,
26 »Om någon kommer till mig, och han därvid ej hatar sin fader och sin moder, och sin hustru och sina barn, och sina bröder och systrar, därtill ock sitt eget liv, så kan han icke vara min lärjunge.
If any man comes to me, and does not regard as inferior his father, and mother, and wife, and children, and brothers, and sisters, and besides his own life also, he cannot be my disciple.
27 Den som icke bär sitt kors och efterföljer mig, han kan icke vara min lärjunge.
And whoever does not bear his cross, and come behind me, cannot be my disciple.
28 Ty om någon bland eder vill bygga ett torn, sätter han sig icke då först ned och beräknar kostnaden och mer till, om han äger vad som behöves för att bygga det färdigt?
For which of you wanting to build a tower, does not, having first sat down, count the cost whether he has the things for completion?
29 Eljest, om han lade grunden, men icke förmådde fullborda verket skulle ju alla som finge se det begynna att begabba honom
So that perhaps, having laid its foundation, and not being able to finish, all those who see begin to ridicule him,
30 och säga: 'Den mannen begynte bygga, men förmådde icke fullborda sitt verk.'
saying, This man began to build, and was not able to finish.
31 Eller om en konung vill draga ut i krig för att drabba samman med en annan konung, sätter han sig icke då först ned och tänker efter, om han förmår att med tio tusen möta den som kommer emot honom med tjugu tusen?
Or what king going to encounter another king in war, will not, having first sat down, consult whether he is able with ten thousand to meet him who comes against him with twenty thousand?
32 Om så icke är, måste han ju, medan den andre ännu är långt borta, skicka sändebud och underhandla om fred.
And if not, while he is still far off, having sent a delegation, he asks the things about peace.
33 Likaså kan ingen av eder vara min lärjunge, om han icke försakar allt vad han äger. --
So therefore every man of you who does not renounce all things being possessed by him, cannot be my disciple.
34 Så är väl saltet en god sak, men om till och med saltet mister sin sälta, varmed skall man då återställa dess kraft?
The salt material is good, but if the salt material becomes tasteless, by what will it be seasoned?
35 Varken för jorden eller för gödselhögen är det tjänligt; man kastar ut det. Den som har öron till att höra, han höre.»
It is fit neither for the land nor for manure; they cast it out. He who has ears to hear, let him hear.