Lukas 11
1 När han en gång uppehöll sig på ett ställe för att bedja och hade slutat sin bön, sade en av hans lärjungar till honom: »Herre, lär oss att bedja, såsom ock Johannes lärde sina lärjungar.»
Ik aaw Iyesus beyok ikoke Ik'o b́ k'onfere b́tesh, Ik' k'ononowere b́ ishtsok'on b́ danifwotsitse iko, «Doonzono! Yohans b́ danifwotssh Ik' k'ono b́ danitsok'o neewor Ik'o k'ono noosh daniwe!» bí et.
2 Då sade han till dem: »När I bedjen, skolen I säga så: 'Fader, helgat varde ditt namn; tillkomme ditt rike;
Iyesuswere, «Ik'o itk'onor hank'o erere bí'et, ‹Darotse beyiruwo no Nihono! Nshútso S'aynee! N mengstu wowiye!
3 vårt dagliga bröd giv oss var dag;
Aaw aawon noosh nomeet misho ime!
4 och förlåt oss våra synder, ty också vi förlåta var och en som är oss något skyldig; och inled oss icke i frestelse.'»
Noon dadtswotssh oorowe noettsok'o, No morro noosh orowa eree, Fadeyotsowere noon kindshk'aye› gondatse noon oriwe bakona.»
5 Ytterligare sade han till dem: »Om någon av eder har en vän och mitt i natten kommer till denne och säger till honom: 'Käre vän, låna mig tre bröd;
Manats dabt Iyesus b́ danifwotssh hank'owa bí'eti, «Aab ititse b́ shunts tooh detstso fa'e erone, b́ toohman t'ú talititson b́ toohman galok amr, ‹T masho, oona neesha keez misho taash gushiwe,
6 ty en av mina vänner har kommit resande till mig, och jag har intet att sätta fram åt honom'
T mash ikoniye wokdatson weeron waat b́ eree t t'intsituu misho tt'ut'i!› bí etal
7 så svarar kanske den andre inifrån huset och säger: 'Gör mig icke omak; dörren är redan stängd, och både jag och mina barn hava gått till sängs; jag kan icke stå upp och göra dig något.'
Eshe, b́ mootse bede'er, ‹Oona neesha taan kic'ik'aye! fengesho is'k'reke, t nana'uwotswere taantoniye es'atse bok'eyiri, manshe tuur n geyiru misho neeash imosh falratse, › etetwá?
8 Men jag säger eder: Om han än icke, av det skälet att han är hans vän, vill stå upp och giva honom något, så kommer han likväl, därför att den andre är så påträngande, att stå upp och giva honom så mycket han behöver.
B́ mashi b́ wottsosh dab tuur imo b́k'azalor b́ kasho b́ k'uushirwosha err bísh geyits jamo tuurni b́ imetiye etirwe itsha.
9 Likaså säger jag till eder: Bedjen, och eder skall varda givet; söken, och I skolen finna; klappen, och för eder skall varda upplåtet.
Manshe taawor itsh t keewirwo haniye, k'onwere itsh imetwe, maa fengesho k'ofore itsh k'eshetwe,
10 Ty var och en som beder, han får; och den som söker, han finner; och för den som klappar skall varda upplåtet.
K'onitw jamo dek'etwe, geyirwonwere daatsitwe, fengesho k'ofirwosho k'eshetwe.
11 Finnes bland eder någon fader, som när hans son beder honom om en fisk, i stallet för en fisk räcker honom en orm,
Ititsnmó nih wotefetst, b́ na'o tusho b́ k'onor shúts imetuwo kone? Mus'o b́ k'oniyal mus'i shegro dawnzo imetwá?
12 eller som räcker honom en skorpion, när han beder om ett ägg?
Himó keetso b́ k'oniyal ok'olsho imetwa?
13 Om nu I, som ären onda, förstån att giva edra barn goda gåvor, huru mycket mer skall icke då den himmelske Fadern giva helig ande åt dem som bedja honom!»
It gondwotsi wotefetsat it na'osh sheeng keewo imo it daniyakon, darotse fa'o itnihmó bíyoke k'onirwotssh S'ayin shayiro bogshde aak'owe imob́k'azeti!»
14 Och han drev ut en ond ande som var dövstum. Och när den onde anden hade blivit utdriven, talade den dövstumme; och folket förundrade sig.
Ik aaw Iyesus noon keewo faliraw fo'erawo gidik' ash iko atsotse b́ kishfera b́ tesh, Fo'rawonwere b́ keshtsok'on gdik'o noon keewo dek't b́ tuwi, ash ashonwere keewhanatse tuutso ayi dek't bo adi.
15 Men några av dem sade: »Det är med Beelsebul, de onda andarnas furste, som han driver ut de onda andarna.»
Ik ikuwotsmó, «Fo'erawo b́kishiriye Fo'erawi naash wottso Beel Zebulnee, » bo eti.
16 Och några andra ville sätta honom på prov och begärde av honom ett tecken från himmelen.
K'oshwotswere bín fadbek'o geyat́ darotse milikit iko boosh b́ kitsitwok'o bo aati.
17 Men han förstod deras tankar och sade till dem: »Vart rike som har kommit i strid med sig självt bliver förött, så att hus faller på hus.
Iyesusmó bo gitsotse bo gawirwo dank'rat boosh hank'o bíet, «Ik mengsto hake bak kayeyar bí'atsatsewo b́k'aleyetka wotiyal, mengstman t'afa b́t'afiti, mank'o ik maá asho bí atsatsewo b́ k'aleyal dihe b́dihiti.
18 Om nu Satan har kommit i strid med sig själv, huru kan då hans rike hava bestånd? I sägen ju att det är med Beelsebul som jag driver ut de onda andarna.
Mansha shed'ano bí atsatseyo b́ k'aletka wotiyal b́ mengsto ak'ok'alrniya kup'ar need'o b́ faliti? Itiyere ‹Bíhe Fo'erawo b́kishiriye Beelzebulne, › etfte taasha.
19 Men om det är med Beelsebul som jag driver ut de onda andarna, med vem driva då edra egna anhängare ut dem? De skola alltså vara edra domare.
Taa bére, Fo'erawo t kishir Belzebulna wotiyal it nana'úwots bokishir konneya? Manshe it took nana'o dab itats angshitúne.
20 Om det åter är med Guds finger som jag driver ut de onda andarna, så har ju Guds rike kommit till eder. --
Eshe Fo'erawo tkishir taa Ik'i angona wotiyalmó Ik'i mengstu itmaants bwatsok'o dande'ere.
21 När en stark man, fullt väpnad, bevakar sin gård, då äro hans ägodelar fredade.
«Ash kup' iko t'eesho deshde'er b́ moo b́ kotetka wotiyal b́ gizo sheengshde kotetwe,
22 Men om någon som är starkare än han angriper honom och övervinner honom, så tager denne ifrån honom alla vapnen, som han förtröstade på, och skiftar ut bytet efter honom.
Ernmó bíyere bog asho wáár bín da'abdek'al detsfe bí etts kes'i gino bíatse k'aa'úni b́dek'eti, b́ giz jamonowere bi' de'er kayini b́k'riti.
23 Den som icke är med mig, han är emot mig, och den som icke församlar med mig, han förskingrar.
«T maants woteraw jamó taana b́ k'efiti, tiyok kakuraw jamo bad'iye b́ bad'iyiri.
24 När en oren ande har farit ut ur en människa, vandrar han omkring i ökentrakter och söker efter ro. Men då han icke finner någon, säger han: 'Jag vill vända tillbaka till mitt hus, som jag gick ut ifrån.'
«Kim shayiro ashotse b́ keshor b́ k'ot'okoo geyoke aats aalok dats shuk' jamok b́ guriti, b́ k'ot'it beyoko b́ t'ut'almó ‹T keshts moots aanar amna› bíeteti.
25 Och när han kommer dit och finner det fejat och prytt,
Aanar b́ waáfere s'ayintsdek't k'aniyetso datsb́dek'eti.
26 då går han åstad och tager med sig sju andra andar, som äro värre än han själv, och de gå ditin och bo där; och så bliver för den människan det sista värre än det första.»
Maniyere il amr biyere gondwotsi k'osh Fo'eraw shawatwotsi de'er b́ weeti, bali biitse b́ beef mootse kind de b́ beeti, ash man il b́wotitwo shintsoniyere iki gonde b́ wotiti.»
27 När han sade detta, hov en kvinna in folkhopen upp sin röst och ropade till honom: »Saligt är det moderssköte som har burit dig, och de bröst som du har diat.»
Iyesus man keewoke b́befere mááts iku ash ash taalotse b́ k'aaro eenshdek'at «Neen shuwat s'atstsu deerekiye, » bi eti.
28 Men han svarade: »Ja, saliga är de som höra Guds ord och gömma det.»
Iyesusmó, «Deretswotsiyere Ik'i aap'tso k'ewde'er finats jitsitwotsiye, » bí et.
29 Men när folket strömmade till tog han till orda och sade: »Detta släkte är ett ont släkte Det begär ett tecken, men intet annat tecken skall givas det än Jonas' tecken.
Ay asho b́maand waat bo kakwetsok'on Iyesus hank'owa ett b́keewu, «S'oot'ahan gonde, milikit bek'e bogeyiri, ernmó nebiyo Yonaskoniye okoon k'osh milikito boosh imeratse.
30 Ty såsom Jonas blev ett tecken för nineviterna, så skall ock Människosonen vara ett tecken för detta släkte.
Nebiyiyo Yonas Nenewe kititsi ashuwotssh milikit wotat b́ teshtsok'o mank'o ash na'o and duranatsi s'oot'osh milikit wotitwe.
31 Drottningen av Söderlandet skall vid domen träda fram tillsammans med detta släktes män och bliva dem till dom. Ty hon kom från jordens ända för att höra Salomos visdom; och se, har är vad som är mer än Salomo.
Muur Nugusu angshi aawots and duranatsi s'oot'wotsnton tuur boats angshitwane, bi Selemon dani telefo k'ebosh dats daaratse tuwat waarane, ernmó hambe, Selomoniyere bogo hanoke fa'ee.
32 Ninevitiska män skola vid domen träda fram tillsammans med detta släkte och bliva det till dom. Ty de gjorde bättring vid Jonas' predikan; och se, här är vad som är mer än Jonas.
Mank'owoŕe Nenewe kiti ashuwots angshi aawots and duri s'oot'anotsnton tuur angshitwane, Nenewe ashuwots Yonas nabtso boshishtsok'on bo fints morrosh goynatt naandrone etrne, ernmó hambe, Yonasiyere bogo hanoke b́ fa'oni.»
33 Ingen tänder ett ljus och sätter det på en undangömd plats eller under skäppan, utan man sätter det på ljusstaken, för att de som komma in skola se skenet.
Manats dabt Iyesus hank'o bí eti, «C'eesho c'eeshde'er dats ashok gedfo, wee oosho bí'ats gúp'shfo konwor aaliye, maniyere dab ashuwotssh máá gitso maants bo kindór b́ shanetwok'o dambaan s'ogatsa bogedfoni.
34 Ditt öga är kroppens lykta. När ditt öga är friskt, då har ock hela din kropp ljus; men när det är fördärvat, då är ock din kropp höljd i mörker.
Ni atsatsi c'eesho ni ááwoniye. Niááwo jeen b́wotiyal niats jamo sháánon s'eenke b́wotiti, ni ááwo shodk b́wotiyalmó ni ats jamo t'aluwotse b́wotiti.
35 Se därför till, att ljuset som du har i dig icke är mörker.
Manb́wottsosh eshe ni atse fa'a c'eesho t'alu b́woterawok'o niatso korde'e.
36 Om så hela din kropp får ljus och icke har någon del höljd i mörker, då har den ljus i sin helhet, såsom när en lykta lyser dig med sitt klara sken.»
Eshe ni ats jamo bíatse t'aluwo b́ deshawo sháánon s'eentso b́wotiyal, c'eesho ayider golor neesh b́shaanifok'o iki golr sháán wotitwe.»
37 Under det att han så talade, inbjöd en farisé honom till måltid hos sig; och han gick ditin och tog plats vid bordet.
Iyesus han b́ keewufere ferisawi wotsitse iko aawu misho moowe bí eti, Frisawiwo moots kindt aawu misho moosh mishimarasts t'inbdek'i.
38 Men när fariséen såg att han icke tvådde sig före måltiden, förundrade han sig.
Iyesus misho b́maftsere shino kisho masho b́k'aztsosh ferisawimań bí adi.
39 Då sade Herren till honom: »I fariséer, I gören nu det yttre av bägaren och fatet rent, medan edert inre är fullt av rofferi och ondska.
Mansh doonzo Iyesus bísh hank'o bíeti, «It ferisawiwots brc'uk'onat saniy abo s'ayintsatniy it mashiri, it gitsonmó gondonat bík'on ititse s'eengutsi.
40 I dårar, har icke han som har gjort det yttre också gjort det inre?
It dartsuwotso! úratstso azts Ik'o gitsitstsonmó azratsa?
41 Given fastmer såsom allmosa vad inuti kärlet är; först då bliver allt hos eder rent.
It brc'k'onat it s'awotse fa'o t'owwotssh imere maniye hakon it keewu jamo s'ayino itsh wotituwe.
42 Men ve eder, I fariséer, som given tionde av mynta och ruta och alla slags kryddväxter, men icke akten på rätten och på kärleken till Gud! Det ena borden I göra, men icke underlåta det andra.
«It ferisawiwotso indowe itsha! ik weeron ak'arshudona, c'ilatamikonat ay k'ac'n maay naruwotsatse tatslo kishirute, k'osh weerono ariko angshonat Ik'i shunonowere k'az it k'riri, ekeewi it k'alor hanowere k'azo itsh geyiratse b́ teshi.
43 Ve eder, I fariséer, som gärna viljen sitta främst i synagogorna och gärna viljen bliva hälsade på torgen!
«It ferisawi etetsanots indowe itna, Ayhudi Ik' k'oni mootse beyoki sheengats beyo shunfte, mankoo jebonat gawiyotse ashjamo itn jamo bíatituwok'o it geyiri.
44 Ve eder, I som ären lika gravar som ingen kan märka, och över vilka människorna gå fram utan att veta det!»
Ash ashuwots bo danawo bíabatse boshaíru doowo it artsotse indowe itsha!»
45 Då tog en av de lagkloke till orda och sade till honom: »Mästare, när du så talar, skymfar du också oss.»
Muse nemo danifuwtsitse iko Iyesussh, «Danifono, han eto nonor c'ashrne etee!» bí et.
46 Han svarade: »Ja, ve ock eder, I lagkloke, som på människorna läggen bördor, svåra att bära, men själva icke viljen med ett enda finger röra vid de bördorna!
Iyesuswere hank'o bíet, «Indowe itsha, it nemo danifuwotssha! ashaats kurimango it kurfoni, itmó kurman dab it kishi jabon t'awiratste.
47 Ve eder, I som byggen upp profeternas gravar, deras som edra fäder dräpte!
«It nihots bo úd'ts nebiyiwots doowo it sheengsh dek'at it doziruwotse, indowe itna!
48 Så bären I då vittnesbörd om edra fäders gärningar och gillen dem; ty om de dräpte profeterna, så byggen I upp deras gravar.
Eshe it nihots bo úd'ts nebiyiwotssh bo doowo it finiruwotse itwere bo gond fino tep'iruwotsnat gawuwots itne.
49 Därför har ock Guds vishet sagt: 'Jag skall sända till dem profeter och apostlar, och somliga av dem skola de dräpa, och andra skola de förfölja.
Manatse tuutson Ik'i dan telefu hank'o etfane, ‹Nebiyiwotsnat woshetswotsi bo maants woshituwe, ik ikuwotsi úd'itúne, ortsuwotsno gondo bek'shitunee,
50 Och så skall av detta släkte utkrävas alla profeters blod, allt det som är utgjutet från världens begynnelse,
Datso bí'azeron tuut kud'ts nebiywotś s'atso, and dúranatsi s'oot'anots angshon aatetúne.›
51 ända ifrån Abels blod intill Sakarias' blod, hans som förgjordes mellan altaret och templet.' Ja, jag säger eder: Det skall utkrävas av detta släkte.
Ariko itsh keewna, Abeelatse tuut wosh t'intseyiru t'arap'ezonat Ik' maa taalotse úd'etso Zekariyaskok b́ borfetso kud'ts s'atsosh and dúrantsi s'oot'anots aatetúne.
52 Ve eder, I lagkloke, som haven tagit bort nyckeln till kunskapen! Själva haven I icke kommit ditin och för dem som ville komma dit haven I lagt hinder.»
«It nemo danifuwots indowe itsha! Dani fengesho bín k'eshet k'ulfiwo it kishatse detsfte, ernmó it it tookosh bíts kindratste, kind geyiruwotsno bo kindrawok'owa it baziri.»
53 När han inför allt folket sade detta till dem, blevo fariséerna och de lagkloke mycket förbittrade och gåvo sig i strid med honom om många stycken;
Iyesus manoke k'ay amoosh b́tuutsok'on nemo danifuwotsnat feriswiwotsn b́keewo k'efat ando ay aato t'intso dek't botuwi.
54 de sökte nämligen efter tillfälle att kunna anklaga honom.
Hań bo k'alirwe b́keewiru keewon bín detsosh geyatni boteshi.
