Lukas 10
1 Därefter utsåg Herren sjuttiotvå andra och sände ut dem framför sig, två och två, till var stad och ort dit han själv tänkte komma
ਤਤਃ ਪਰੰ ਪ੍ਰਭੁਰਪਰਾਨ੍ ਸਪ੍ਤਤਿਸ਼ਿਸ਼਼੍ਯਾਨ੍ ਨਿਯੁਜ੍ਯ ਸ੍ਵਯੰ ਯਾਨਿ ਨਗਰਾਣਿ ਯਾਨਿ ਸ੍ਥਾਨਾਨਿ ਚ ਗਮਿਸ਼਼੍ਯਤਿ ਤਾਨਿ ਨਗਰਾਣਿ ਤਾਨਿ ਸ੍ਥਾਨਾਨਿ ਚ ਪ੍ਰਤਿ ਦ੍ਵੌ ਦ੍ਵੌ ਜਨੌ ਪ੍ਰਹਿਤਵਾਨ੍|
2 »Skörden är mycken, men arbetarna äro få. Bedjen fördenskull skördens Herre att han sänder ut arbetare till sin skörd.
ਤੇਭ੍ਯਃ ਕਥਯਾਮਾਸ ਚ ਸ਼ਸ੍ਯਾਨਿ ਬਹੂਨੀਤਿ ਸਤ੍ਯੰ ਕਿਨ੍ਤੁ ਛੇਦਕਾ ਅਲ੍ਪੇ; ਤਸ੍ਮਾੱਧੇਤੋਃ ਸ਼ਸ੍ਯਕ੍ਸ਼਼ੇਤ੍ਰੇ ਛੇਦਕਾਨ੍ ਅਪਰਾਨਪਿ ਪ੍ਰੇਸ਼਼ਯਿਤੁੰ ਕ੍ਸ਼਼ੇਤ੍ਰਸ੍ਵਾਮਿਨੰ ਪ੍ਰਾਰ੍ਥਯਧ੍ਵੰ|
3 Gån åstad. Se, jag sänder eder såsom lamm mitt in ibland ulvar.
ਯੂਯੰ ਯਾਤ, ਪਸ਼੍ਯਤ, ਵ੍ਰੁʼਕਾਣਾਂ ਮਧ੍ਯੇ ਮੇਸ਼਼ਸ਼ਾਵਕਾਨਿਵ ਯੁਸ਼਼੍ਮਾਨ੍ ਪ੍ਰਹਿਣੋਮਿ|
4 Bären ingen penningpung, ingen ränsel, inga skor, och hälsen icke på någon under vägen.
ਯੂਯੰ ਕ੍ਸ਼਼ੁਦ੍ਰੰ ਮਹਦ੍ ਵਾ ਵਸਨਸਮ੍ਪੁਟਕੰ ਪਾਦੁਕਾਸ਼੍ਚ ਮਾ ਗ੍ਰੁʼਹ੍ਲੀਤ, ਮਾਰ੍ਗਮਧ੍ਯੇ ਕਮਪਿ ਮਾ ਨਮਤ ਚ|
5 Men när I kommen in i något hus, så sägen först: 'Frid vare över detta hus.'
ਅਪਰਞ੍ਚ ਯੂਯੰ ਯਦ੍ ਯਤ੍ ਨਿਵੇਸ਼ਨੰ ਪ੍ਰਵਿਸ਼ਥ ਤਤ੍ਰ ਨਿਵੇਸ਼ਨਸ੍ਯਾਸ੍ਯ ਮਙ੍ਗਲੰ ਭੂਯਾਦਿਤਿ ਵਾਕ੍ਯੰ ਪ੍ਰਥਮੰ ਵਦਤ|
6 Om då någon finnes därinne, som är frid värd, så skall den frid I tillönsken vila över honom; varom icke, så skall den vända tillbaka över eder själva.
ਤਸ੍ਮਾਤ੍ ਤਸ੍ਮਿਨ੍ ਨਿਵੇਸ਼ਨੇ ਯਦਿ ਮਙ੍ਗਲਪਾਤ੍ਰੰ ਸ੍ਥਾਸ੍ਯਤਿ ਤਰ੍ਹਿ ਤਨ੍ਮਙ੍ਗਲੰ ਤਸ੍ਯ ਭਵਿਸ਼਼੍ਯਤਿ, ਨੋਚੇਤ੍ ਯੁਸ਼਼੍ਮਾਨ੍ ਪ੍ਰਤਿ ਪਰਾਵਰ੍ੱਤਿਸ਼਼੍ਯਤੇ|
7 Och stannen kvar i det huset, och äten och dricken vad de hava att giva, ty arbetaren är värd sin lön. Gån icke ur hus i hus.
ਅਪਰਞ੍ਚ ਤੇ ਯਤ੍ਕਿਞ੍ਚਿਦ੍ ਦਾਸ੍ਯਨ੍ਤਿ ਤਦੇਵ ਭੁਕ੍ਤ੍ਵਾ ਪੀਤ੍ਵਾ ਤਸ੍ਮਿੰਨਿਵੇਸ਼ਨੇ ਸ੍ਥਾਸ੍ਯਥ; ਯਤਃ ਕਰ੍ੰਮਕਾਰੀ ਜਨੋ ਭ੍ਰੁʼਤਿਮ੍ ਅਰ੍ਹਤਿ; ਗ੍ਰੁʼਹਾਦ੍ ਗ੍ਰੁʼਹੰ ਮਾ ਯਾਸ੍ਯਥ|
8 Och när I kommen in i någon stad där man tager emot eder, så äten vad som sättes fram åt eder,
ਅਨ੍ਯੱਚ ਯੁਸ਼਼੍ਮਾਸੁ ਕਿਮਪਿ ਨਗਰੰ ਪ੍ਰਵਿਸ਼਼੍ਟੇਸ਼਼ੁ ਲੋਕਾ ਯਦਿ ਯੁਸ਼਼੍ਮਾਕਮ੍ ਆਤਿਥ੍ਯੰ ਕਰਿਸ਼਼੍ਯਨ੍ਤਿ, ਤਰ੍ਹਿ ਯਤ੍ ਖਾਦ੍ਯਮ੍ ਉਪਸ੍ਥਾਸ੍ਯਨ੍ਤਿ ਤਦੇਵ ਖਾਦਿਸ਼਼੍ਯਥ|
9 och boten de sjuka som finnas där, och sägen till dem: 'Guds rike är eder nära.'
ਤੰਨਗਰਸ੍ਥਾਨ੍ ਰੋਗਿਣਃ ਸ੍ਵਸ੍ਥਾਨ੍ ਕਰਿਸ਼਼੍ਯਥ, ਈਸ਼੍ਵਰੀਯੰ ਰਾਜ੍ਯੰ ਯੁਸ਼਼੍ਮਾਕਮ੍ ਅਨ੍ਤਿਕਮ੍ ਆਗਮਤ੍ ਕਥਾਮੇਤਾਞ੍ਚ ਪ੍ਰਚਾਰਯਿਸ਼਼੍ਯਥ|
10 Men när I kommen in i någon stad där man icke tager emot eder, så gån ut på dess gator och sägen:
ਕਿਨ੍ਤੁ ਕਿਮਪਿ ਪੁਰੰ ਯੁਸ਼਼੍ਮਾਸੁ ਪ੍ਰਵਿਸ਼਼੍ਟੇਸ਼਼ੁ ਲੋਕਾ ਯਦਿ ਯੁਸ਼਼੍ਮਾਕਮ੍ ਆਤਿਥ੍ਯੰ ਨ ਕਰਿਸ਼਼੍ਯਨ੍ਤਿ, ਤਰ੍ਹਿ ਤਸ੍ਯ ਨਗਰਸ੍ਯ ਪਨ੍ਥਾਨੰ ਗਤ੍ਵਾ ਕਥਾਮੇਤਾਂ ਵਦਿਸ਼਼੍ਯਥ,
11 'Till och med det stoft som låder vid våra fötter ifrån eder stad skaka vi av oss åt eder. Men det mån I veta, att Guds rike är nära.'
ਯੁਸ਼਼੍ਮਾਕੰ ਨਗਰੀਯਾ ਯਾ ਧੂਲ੍ਯੋ(ਅ)ਸ੍ਮਾਸੁ ਸਮਲਗਨ੍ ਤਾ ਅਪਿ ਯੁਸ਼਼੍ਮਾਕੰ ਪ੍ਰਾਤਿਕੂਲ੍ਯੇਨ ਸਾਕ੍ਸ਼਼੍ਯਾਰ੍ਥੰ ਸਮ੍ਪਾਤਯਾਮਃ; ਤਥਾਪੀਸ਼੍ਵਰਰਾਜ੍ਯੰ ਯੁਸ਼਼੍ਮਾਕੰ ਸਮੀਪਮ੍ ਆਗਤਮ੍ ਇਤਿ ਨਿਸ਼੍ਚਿਤੰ ਜਾਨੀਤ|
12 Jag säger eder att det för Sodom skall på 'den dagen' bliva drägligare än för den staden.
ਅਹੰ ਯੁਸ਼਼੍ਮਭ੍ਯੰ ਯਥਾਰ੍ਥੰ ਕਥਯਾਮਿ, ਵਿਚਾਰਦਿਨੇ ਤਸ੍ਯ ਨਗਰਸ੍ਯ ਦਸ਼ਾਤਃ ਸਿਦੋਮੋ ਦਸ਼ਾ ਸਹ੍ਯਾ ਭਵਿਸ਼਼੍ਯਤਿ|
13 Ve dig, Korasin! Ve dig, Betsaida! Ty om de kraftgärningar som äro gjorda i eder hade blivit gjorda i Tyrus och Sidon, så skulle de för länge sedan hava suttit i säck och aska och gjort bättring.
ਹਾ ਹਾ ਕੋਰਾਸੀਨ੍ ਨਗਰ, ਹਾ ਹਾ ਬੈਤ੍ਸੈਦਾਨਗਰ ਯੁਵਯੋਰ੍ਮਧ੍ਯੇ ਯਾਦ੍ਰੁʼਸ਼ਾਨਿ ਆਸ਼੍ਚਰ੍ੱਯਾਣਿ ਕਰ੍ੰਮਾਣ੍ਯਕ੍ਰਿਯਨ੍ਤ, ਤਾਨਿ ਕਰ੍ੰਮਾਣਿ ਯਦਿ ਸੋਰਸੀਦੋਨੋ ਰ੍ਨਗਰਯੋਰਕਾਰਿਸ਼਼੍ਯਨ੍ਤ, ਤਦਾ ਇਤੋ ਬਹੁਦਿਨਪੂਰ੍ੱਵੰ ਤੰਨਿਵਾਸਿਨਃ ਸ਼ਣਵਸ੍ਤ੍ਰਾਣਿ ਪਰਿਧਾਯ ਗਾਤ੍ਰੇਸ਼਼ੁ ਭਸ੍ਮ ਵਿਲਿਪ੍ਯ ਸਮੁਪਵਿਸ਼੍ਯ ਸਮਖੇਤ੍ਸ੍ਯਨ੍ਤ|
14 Men också skall det vid domen bliva drägligare för Tyrus och Sidon än för eder.
ਅਤੋ ਵਿਚਾਰਦਿਵਸੇ ਯੁਸ਼਼੍ਮਾਕੰ ਦਸ਼ਾਤਃ ਸੋਰਸੀਦੋੰਨਿਵਾਸਿਨਾਂ ਦਸ਼ਾ ਸਹ੍ਯਾ ਭਵਿਸ਼਼੍ਯਤਿ|
15 Och du. Kapernaum, skall väl du bliva upphöjt till himmelen? Nej, ned till dödsriket måste du fara. -- (Hadēs g86)
ਹੇ ਕਫਰ੍ਨਾਹੂਮ੍, ਤ੍ਵੰ ਸ੍ਵਰ੍ਗੰ ਯਾਵਦ੍ ਉੰਨਤਾ ਕਿਨ੍ਤੁ ਨਰਕੰ ਯਾਵਤ੍ ਨ੍ਯਗ੍ਭਵਿਸ਼਼੍ਯਸਿ| (Hadēs g86)
16 Den som hör eder, han hör mig, och den som förkastar eder, han förkastar mig; men den som förkastar mig, han förkastar honom som har sänt mig.»
ਯੋ ਜਨੋ ਯੁਸ਼਼੍ਮਾਕੰ ਵਾਕ੍ਯੰ ਗ੍ਰੁʼਹ੍ਲਾਤਿ ਸ ਮਮੈਵ ਵਾਕ੍ਯੰ ਗ੍ਰੁʼਹ੍ਲਾਤਿ; ਕਿਞ੍ਚ ਯੋ ਜਨੋ ਯੁਸ਼਼੍ਮਾਕਮ੍ ਅਵਜ੍ਞਾਂ ਕਰੋਤਿ ਸ ਮਮੈਵਾਵਜ੍ਞਾਂ ਕਰੋਤਿ; ਯੋ ਜਨੋ ਮਮਾਵਜ੍ਞਾਂ ਕਰੋਤਿ ਚ ਸ ਮਤ੍ਪ੍ਰੇਰਕਸ੍ਯੈਵਾਵਜ੍ਞਾਂ ਕਰੋਤਿ|
17 Och de sjuttiotvå kommo tillbaka, uppfyllda av glädje, och sade: »Herre, också de onda andarna äro oss underdåniga genom ditt namn.»
ਅਥ ਤੇ ਸਪ੍ਤਤਿਸ਼ਿਸ਼਼੍ਯਾ ਆਨਨ੍ਦੇਨ ਪ੍ਰਤ੍ਯਾਗਤ੍ਯ ਕਥਯਾਮਾਸੁਃ, ਹੇ ਪ੍ਰਭੋ ਭਵਤੋ ਨਾਮ੍ਨਾ ਭੂਤਾ ਅਪ੍ਯਸ੍ਮਾਕੰ ਵਸ਼ੀਭਵਨ੍ਤਿ|
18 Då sade han till dem: »Jag såg Satan falla ned från himmelen såsom en ljungeld.
ਤਦਾਨੀਂ ਸ ਤਾਨ੍ ਜਗਾਦ, ਵਿਦ੍ਯੁਤਮਿਵ ਸ੍ਵਰ੍ਗਾਤ੍ ਪਤਨ੍ਤੰ ਸ਼ੈਤਾਨਮ੍ ਅਦਰ੍ਸ਼ਮ੍|
19 Se, jag har givit eder makt att trampa på ormar och skorpioner och att förtrampa all ovännens härsmakt, och han skall icke kunna göra eder någon skada.
ਪਸ਼੍ਯਤ ਸਰ੍ਪਾਨ੍ ਵ੍ਰੁʼਸ਼੍ਚਿਕਾਨ੍ ਰਿਪੋਃ ਸਰ੍ੱਵਪਰਾਕ੍ਰਮਾਂਸ਼੍ਚ ਪਦਤਲੈ ਰ੍ਦਲਯਿਤੁੰ ਯੁਸ਼਼੍ਮਭ੍ਯੰ ਸ਼ਕ੍ਤਿੰ ਦਦਾਮਿ ਤਸ੍ਮਾਦ੍ ਯੁਸ਼਼੍ਮਾਕੰ ਕਾਪਿ ਹਾਨਿ ਰ੍ਨ ਭਵਿਸ਼਼੍ਯਤਿ|
20 Dock, glädjens icke över att änglarna äro eder underdåniga, utan glädjens över att edra namn äro skrivna i himmelen.»
ਭੂਤਾ ਯੁਸ਼਼੍ਮਾਕੰ ਵਸ਼ੀਭਵਨ੍ਤਿ, ਏਤੰਨਿਮਿੱਤਤ੍ ਮਾ ਸਮੁੱਲਸਤ, ਸ੍ਵਰ੍ਗੇ ਯੁਸ਼਼੍ਮਾਕੰ ਨਾਮਾਨਿ ਲਿਖਿਤਾਨਿ ਸਨ੍ਤੀਤਿ ਨਿਮਿੱਤੰ ਸਮੁੱਲਸਤ|
21 I samma stund uppfylldes han av fröjd genom den helige Ande och sade: »Jag prisar dig, Fader, du himmelens och jordens Herre, för att du väl har dolt detta för de visa och kloka, men uppenbarat det för de enfaldiga. Ja, Fader; så har ju varit ditt behag.
ਤਦ੍ਘਟਿਕਾਯਾਂ ਯੀਸ਼ੁ ਰ੍ਮਨਸਿ ਜਾਤਾਹ੍ਲਾਦਃ ਕਥਯਾਮਾਸ ਹੇ ਸ੍ਵਰ੍ਗਪ੍ਰੁʼਥਿਵ੍ਯੋਰੇਕਾਧਿਪਤੇ ਪਿਤਸ੍ਤ੍ਵੰ ਜ੍ਞਾਨਵਤਾਂ ਵਿਦੁਸ਼਼ਾਞ੍ਚ ਲੋਕਾਨਾਂ ਪੁਰਸ੍ਤਾਤ੍ ਸਰ੍ੱਵਮੇਤਦ੍ ਅਪ੍ਰਕਾਸ਼੍ਯ ਬਾਲਕਾਨਾਂ ਪੁਰਸ੍ਤਾਤ੍ ਪ੍ਰਾਕਾਸ਼ਯ ਏਤਸ੍ਮਾੱਧੇਤੋਸ੍ਤ੍ਵਾਂ ਧਨ੍ਯੰ ਵਦਾਮਿ, ਹੇ ਪਿਤਰਿੱਥੰ ਭਵਤੁ ਯਦ੍ ਏਤਦੇਵ ਤਵ ਗੋਚਰ ਉੱਤਮਮ੍|
22 Allt har av min Fader blivit för trott åt mig. Och ingen känner vem Sonen är utom Fadern, ej heller vem Fadern är, utom Sonen och den för vilken Sonen vill göra honom känd.»
ਪਿਤ੍ਰਾ ਸਰ੍ੱਵਾਣਿ ਮਯਿ ਸਮਰ੍ਪਿਤਾਨਿ ਪਿਤਰੰ ਵਿਨਾ ਕੋਪਿ ਪੁਤ੍ਰੰ ਨ ਜਾਨਾਤਿ ਕਿਞ੍ਚ ਪੁਤ੍ਰੰ ਵਿਨਾ ਯਸ੍ਮੈ ਜਨਾਯ ਪੁਤ੍ਰਸ੍ਤੰ ਪ੍ਰਕਾਸ਼ਿਤਵਾਨ੍ ਤਞ੍ਚ ਵਿਨਾ ਕੋਪਿ ਪਿਤਰੰ ਨ ਜਾਨਾਤਿ|
23 Sedan vände han sig till lärjungarna, när han var allena med dem och sade: »Saliga äro de ögon som se det I sen.
ਤਪਃ ਪਰੰ ਸ ਸ਼ਿਸ਼਼੍ਯਾਨ੍ ਪ੍ਰਤਿ ਪਰਾਵ੍ਰੁʼਤ੍ਯ ਗੁਪ੍ਤੰ ਜਗਾਦ, ਯੂਯਮੇਤਾਨਿ ਸਰ੍ੱਵਾਣਿ ਪਸ਼੍ਯਥ ਤਤੋ ਯੁਸ਼਼੍ਮਾਕੰ ਚਕ੍ਸ਼਼ੂੰਸ਼਼ਿ ਧਨ੍ਯਾਨਿ|
24 Ty jag säger eder: Många profeter och konungar ville se det som I sen men fingo dock icke se det, och höra det som I hören, men fingo dock icke höra det.»
ਯੁਸ਼਼੍ਮਾਨਹੰ ਵਦਾਮਿ, ਯੂਯੰ ਯਾਨਿ ਸਰ੍ੱਵਾਣਿ ਪਸ਼੍ਯਥ ਤਾਨਿ ਬਹਵੋ ਭਵਿਸ਼਼੍ਯਦ੍ਵਾਦਿਨੋ ਭੂਪਤਯਸ਼੍ਚ ਦ੍ਰਸ਼਼੍ਟੁਮਿੱਛਨ੍ਤੋਪਿ ਦ੍ਰਸ਼਼੍ਟੁੰ ਨ ਪ੍ਰਾਪ੍ਨੁਵਨ੍, ਯੁਸ਼਼੍ਮਾਭਿ ਰ੍ਯਾ ਯਾਃ ਕਥਾਸ਼੍ਚ ਸ਼੍ਰੂਯਨ੍ਤੇ ਤਾਃ ਸ਼੍ਰੋਤੁਮਿੱਛਨ੍ਤੋਪਿ ਸ਼੍ਰੋਤੁੰ ਨਾਲਭਨ੍ਤ|
25 Men en lagklok stod upp och ville snärja honom och sade: »Mästare, vad skall jag göra för att få evigt liv till arvedel?» (aiōnios g166)
ਅਨਨ੍ਤਰਮ੍ ਏਕੋ ਵ੍ਯਵਸ੍ਥਾਪਕ ਉੱਥਾਯ ਤੰ ਪਰੀਕ੍ਸ਼਼ਿਤੁੰ ਪਪ੍ਰੱਛ, ਹੇ ਉਪਦੇਸ਼ਕ ਅਨਨ੍ਤਾਯੁਸ਼਼ਃ ਪ੍ਰਾਪ੍ਤਯੇ ਮਯਾ ਕਿੰ ਕਰਣੀਯੰ? (aiōnios g166)
26 Då sade han till honom: »Vad är skrivet i lagen? Huru läser du?»
ਯੀਸ਼ੁਃ ਪ੍ਰਤ੍ਯੁਵਾਚ, ਅਤ੍ਰਾਰ੍ਥੇ ਵ੍ਯਵਸ੍ਥਾਯਾਂ ਕਿੰ ਲਿਖਿਤਮਸ੍ਤਿ? ਤ੍ਵੰ ਕੀਦ੍ਰੁʼਕ੍ ਪਠਸਿ?
27 Han svarade och sade: »'Du skall älska Herren, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av all din kraft och av allt ditt förstånd och din nästa såsom dig själv.'»
ਤਤਃ ਸੋਵਦਤ੍, ਤ੍ਵੰ ਸਰ੍ੱਵਾਨ੍ਤਃਕਰਣੈਃ ਸਰ੍ੱਵਪ੍ਰਾਣੈਃ ਸਰ੍ੱਵਸ਼ਕ੍ਤਿਭਿਃ ਸਰ੍ੱਵਚਿੱਤੈਸ਼੍ਚ ਪ੍ਰਭੌ ਪਰਮੇਸ਼੍ਵਰੇ ਪ੍ਰੇਮ ਕੁਰੁ, ਸਮੀਪਵਾਸਿਨਿ ਸ੍ਵਵਤ੍ ਪ੍ਰੇਮ ਕੁਰੁ ਚ|
28 Han sade till honom: »Rätt svarade du. Gör det, så får du leva,
ਤਦਾ ਸ ਕਥਯਾਮਾਸ, ਤ੍ਵੰ ਯਥਾਰ੍ਥੰ ਪ੍ਰਤ੍ਯਵੋਚਃ, ਇੱਥਮ੍ ਆਚਰ ਤੇਨੈਵ ਜੀਵਿਸ਼਼੍ਯਸਿ|
29 Då ville han rättfärdiga sig och sade till Jesus: »Vilken är då min nästa?»
ਕਿਨ੍ਤੁ ਸ ਜਨਃ ਸ੍ਵੰ ਨਿਰ੍ੱਦੋਸ਼਼ੰ ਜ੍ਞਾਪਯਿਤੁੰ ਯੀਸ਼ੁੰ ਪਪ੍ਰੱਛ, ਮਮ ਸਮੀਪਵਾਸੀ ਕਃ? ਤਤੋ ਯੀਸ਼ੁਃ ਪ੍ਰਤ੍ਯੁਵਾਚ,
30 Jesus svarade och sade: »En man begav sig från Jerusalem ned till Jeriko, men råkade ut för rövare, som togo ifrån honom hans kläder och därtill slogo honom; därefter gingo de sin väg och läto honom ligga där halvdöd.
ਏਕੋ ਜਨੋ ਯਿਰੂਸ਼ਾਲਮ੍ਪੁਰਾਦ੍ ਯਿਰੀਹੋਪੁਰੰ ਯਾਤਿ, ਏਤਰ੍ਹਿ ਦਸ੍ਯੂਨਾਂ ਕਰੇਸ਼਼ੁ ਪਤਿਤੇ ਤੇ ਤਸ੍ਯ ਵਸ੍ਤ੍ਰਾਦਿਕੰ ਹ੍ਰੁʼਤਵਨ੍ਤਃ ਤਮਾਹਤ੍ਯ ਮ੍ਰੁʼਤਪ੍ਰਾਯੰ ਕ੍ਰੁʼਤ੍ਵਾ ਤ੍ਯਕ੍ਤ੍ਵਾ ਯਯੁਃ|
31 Så hände sig att en präst färdades samma väg; och när han fick se honom, gick han förbi.
ਅਕਸ੍ਮਾਦ੍ ਏਕੋ ਯਾਜਕਸ੍ਤੇਨ ਮਾਰ੍ਗੇਣ ਗੱਛਨ੍ ਤੰ ਦ੍ਰੁʼਸ਼਼੍ਟ੍ਵਾ ਮਾਰ੍ਗਾਨ੍ਯਪਾਰ੍ਸ਼੍ਵੇਨ ਜਗਾਮ|
32 Likaledes ock en levit: när denne kom till det stället och fick se honom, gick han förbi.
ਇੱਥਮ੍ ਏਕੋ ਲੇਵੀਯਸ੍ਤਤ੍ਸ੍ਥਾਨੰ ਪ੍ਰਾਪ੍ਯ ਤਸ੍ਯਾਨ੍ਤਿਕੰ ਗਤ੍ਵਾ ਤੰ ਵਿਲੋਕ੍ਯਾਨ੍ਯੇਨ ਪਾਰ੍ਸ਼੍ਵੇਨ ਜਗਾਮ|
33 Men en samarit, som färdades samma väg, kom också dit där han låg; och när denne fick se honom, ömkade han sig över honom
ਕਿਨ੍ਤ੍ਵੇਕਃ ਸ਼ੋਮਿਰੋਣੀਯੋ ਗੱਛਨ੍ ਤਤ੍ਸ੍ਥਾਨੰ ਪ੍ਰਾਪ੍ਯ ਤੰ ਦ੍ਰੁʼਸ਼਼੍ਟ੍ਵਾਦਯਤ|
34 och gick fram till honom och göt olja och vin i hans sår och förband dem. Sedan lyfte han upp honom på sin åsna och förde honom till ett härbärge och skötte honom.
ਤਸ੍ਯਾਨ੍ਤਿਕੰ ਗਤ੍ਵਾ ਤਸ੍ਯ ਕ੍ਸ਼਼ਤੇਸ਼਼ੁ ਤੈਲੰ ਦ੍ਰਾਕ੍ਸ਼਼ਾਰਸਞ੍ਚ ਪ੍ਰਕ੍ਸ਼਼ਿਪ੍ਯ ਕ੍ਸ਼਼ਤਾਨਿ ਬੱਧ੍ਵਾ ਨਿਜਵਾਹਨੋਪਰਿ ਤਮੁਪਵੇਸ਼੍ਯ ਪ੍ਰਵਾਸੀਯਗ੍ਰੁʼਹਮ੍ ਆਨੀਯ ਤੰ ਸਿਸ਼਼ੇਵੇ|
35 Morgonen därefter tog han fram två silverpenningar och gav dem åt värden och sade: 'Sköt honom och vad du mer kostar på honom skall jag betala dig, när jag kommer tillbaka.' --
ਪਰਸ੍ਮਿਨ੍ ਦਿਵਸੇ ਨਿਜਗਮਨਕਾਲੇ ਦ੍ਵੌ ਮੁਦ੍ਰਾਪਾਦੌ ਤਦ੍ਗ੍ਰੁʼਹਸ੍ਵਾਮਿਨੇ ਦੱਤ੍ਵਾਵਦਤ੍ ਜਨਮੇਨੰ ਸੇਵਸ੍ਵ ਤਤ੍ਰ ਯੋ(ਅ)ਧਿਕੋ ਵ੍ਯਯੋ ਭਵਿਸ਼਼੍ਯਤਿ ਤਮਹੰ ਪੁਨਰਾਗਮਨਕਾਲੇ ਪਰਿਸ਼ੋਤ੍ਸ੍ਯਾਮਿ|
36 Vilken av dessa tre synes dig nu hava visat sig vara den mannens nästa, som hade fallit i rövarhänder?»
ਏਸ਼਼ਾਂ ਤ੍ਰਯਾਣਾਂ ਮਧ੍ਯੇ ਤਸ੍ਯ ਦਸ੍ਯੁਹਸ੍ਤਪਤਿਤਸ੍ਯ ਜਨਸ੍ਯ ਸਮੀਪਵਾਸੀ ਕਃ? ਤ੍ਵਯਾ ਕਿੰ ਬੁਧ੍ਯਤੇ?
37 Han svarade: »Den som bevisade honom barmhärtighet.» Då sade Jesus till honom: »Gå du och gör sammalunda.»
ਤਤਃ ਸ ਵ੍ਯਵਸ੍ਥਾਪਕਃ ਕਥਯਾਮਾਸ ਯਸ੍ਤਸ੍ਮਿਨ੍ ਦਯਾਂ ਚਕਾਰ| ਤਦਾ ਯੀਸ਼ੁਃ ਕਥਯਾਮਾਸ ਤ੍ਵਮਪਿ ਗਤ੍ਵਾ ਤਥਾਚਰ|
38 När de nu voro på vandring, gick han in i en by, och en kvinna, vid namn Marta, tog emot honom i sitt hus.
ਤਤਃ ਪਰੰ ਤੇ ਗੱਛਨ੍ਤ ਏਕੰ ਗ੍ਰਾਮੰ ਪ੍ਰਵਿਵਿਸ਼ੁਃ; ਤਦਾ ਮਰ੍ਥਾਨਾਮਾ ਸ੍ਤ੍ਰੀ ਸ੍ਵਗ੍ਰੁʼਹੇ ਤਸ੍ਯਾਤਿਥ੍ਯੰ ਚਕਾਰ|
39 Och hon hade en syster, som hette Maria; denna satte sig ned vid Herrens fötter och hörde på hans ord.
ਤਸ੍ਮਾਤ੍ ਮਰਿਯਮ੍ ਨਾਮਧੇਯਾ ਤਸ੍ਯਾ ਭਗਿਨੀ ਯੀਸ਼ੋਃ ਪਦਸਮੀਪ ਉਵਵਿਸ਼੍ਯ ਤਸ੍ਯੋਪਦੇਸ਼ਕਥਾਂ ਸ਼੍ਰੋਤੁਮਾਰੇਭੇ|
40 Men Marta var upptagen av mångahanda bestyr för att tjäna honom. Och hon gick fram och sade: »Herre, frågar du icke efter att min syster har lämnat alla bestyr åt mig allena? Säg nu till henne att hon hjälper mig.»
ਕਿਨ੍ਤੁ ਮਰ੍ਥਾ ਨਾਨਾਪਰਿਚਰ੍ੱਯਾਯਾਂ ਵ੍ਯਗ੍ਰਾ ਬਭੂਵ ਤਸ੍ਮਾੱਧੇਤੋਸ੍ਤਸ੍ਯ ਸਮੀਪਮਾਗਤ੍ਯ ਬਭਾਸ਼਼ੇ; ਹੇ ਪ੍ਰਭੋ ਮਮ ਭਗਿਨੀ ਕੇਵਲੰ ਮਮੋਪਰਿ ਸਰ੍ੱਵਕਰ੍ੰਮਣਾਂ ਭਾਰਮ੍ ਅਰ੍ਪਿਤਵਤੀ ਤਤ੍ਰ ਭਵਤਾ ਕਿਞ੍ਚਿਦਪਿ ਨ ਮਨੋ ਨਿਧੀਯਤੇ ਕਿਮ੍? ਮਮ ਸਾਹਾੱਯੰ ਕਰ੍ੱਤੁੰ ਭਵਾਨ੍ ਤਾਮਾਦਿਸ਼ਤੁ|
41 Då svarade Herren och sade till henne: »Marta, Marta, du gör dig bekymmer och oro för mångahanda,
ਤਤੋ ਯੀਸ਼ੁਃ ਪ੍ਰਤ੍ਯੁਵਾਚ ਹੇ ਮਰ੍ਥੇ ਹੇ ਮਰ੍ਥੇ, ਤ੍ਵੰ ਨਾਨਾਕਾਰ੍ੱਯੇਸ਼਼ੁ ਚਿਨ੍ਤਿਤਵਤੀ ਵ੍ਯਗ੍ਰਾ ਚਾਸਿ,
42 men allenast ett är nödvändigt. Maria har utvalt den goda delen, och den skall icke tagas ifrån henne.»
ਕਿਨ੍ਤੁ ਪ੍ਰਯੋਜਨੀਯਮ੍ ਏਕਮਾਤ੍ਰਮ੍ ਆਸ੍ਤੇ| ਅਪਰਞ੍ਚ ਯਮੁੱਤਮੰ ਭਾਗੰ ਕੋਪਿ ਹਰ੍ੱਤੁੰ ਨ ਸ਼ਕ੍ਨੋਤਿ ਸਏਵ ਮਰਿਯਮਾ ਵ੍ਰੁʼਤਃ|
