Lukas 1
1 Alldenstund många andra hava företagit sig att om de händelser, som bland oss hava timat, avfatta berättelser,
Будући да многи почеше описивати догађаје који се испунише међу нама,
2 i enlighet med vad som har blivit oss meddelat av dem som själva voro åsyna vittnen och ordets tjänare,
Као што нам предаше који испрва сами видеше и слуге речи бише:
3 så har ock jag, sedan jag grundligt har efterforskat allt ända ifrån begynnelsen, beslutit mig för att i följd och ordning skriva därom till dig, ädle Teofilus,
Намислих и ја, испитавши све од почетка, по реду писати теби, честити Теофиле,
4 så att du kan inse huru tillförlitliga de stycken äro, i vilka du har blivit undervisad.
Да познаш темељ оних речи којима си се научио.
5 På den tid då Herodes var konung över Judeen levde en präst vid namn Sakarias, av Abias' »dagsavdelning». Denne hade till hustru en av Arons döttrar som hette Elisabet.
У време Ирода цара јудејског беше неки свештеник од реда Авијиног, по имену Зарија, и жена његова од племена Ароновог, по имену Јелисавета.
6 De voro båda rättfärdiga inför Gud och vandrade ostraffligt efter alla Herrens bud och stadgar.
А беху обоје праведни пред Богом, и живљаху у свему по заповестима и уредбама Господњим без мане.
7 Men de hade inga barn, ty Elisabet var ofruktsam; och båda voro de komna till hög ålder.
И не имаху деце; јер Јелисавета беше нероткиња, и беху обоје већ стари.
8 Medan han nu en gång, när ordningen kom till hans avdelning, gjorde prästerlig tjänst inför Gud,
И догоди се, кад он служаше по свом реду пред Богом,
9 hände det sig, vid den övliga lottningen om de prästerliga sysslorna, att det tillföll honom att gå in i Herrens tempel och tända rökelsen.
Да по обичају свештенства дође на њега да изиђе у цркву Господњу да кади.
10 Och hela menigheten stod utanför och bad, medan rökoffret förrättades.
И све мноштво народа беше напољу и мољаше се Богу у време кађења.
11 Då visade sig för honom en Herrens ängel, stående på högra sidan om rökelsealtaret.
А њему се показа анђео Господњи који стајаше с десне стране олтара кадионог.
12 Och när Sakarias såg honom, blev han förskräckt, och fruktan föll över honom.
И кад га виде Зарија уплаши се и страх нападе на њ.
13 Men ängeln sade till honom: »Frukta icke, Sakarias; ty din bön är hörd, och din hustru Elisabet skall föda dig en son, och honom skall du giva namnet Johannes.
А анђео рече му: Не бој се, Зарија; јер је услишена твоја молитва: и жена твоја Јелисавета родиће ти сина, и надени му име Јован.
14 Och han skall bliva dig till glädje och fröjd, och många skola glädja sig över hans födelse.
И биће теби радост и весеље, и многи ће се обрадовати његовом рођењу.
15 Ty han skall bliva stor inför Herren. Vin och starka drycker skall han icke dricka, och redan i sin moders liv skall han bliva uppfylld av helig ande.
Јер ће бити велики пред Богом, и неће пити вино ни сикер; и напуниће се Духа Светог још у утроби матере своје;
16 Och många av Israels barn skall han omvända till Herren, deras Gud.
И многе ће синове Израиљеве обратити ка Господу Богу њиховом;
17 Han skall gå framför honom i Elias' ande och kraft, för att 'vända fädernas hjärtan till barnen' och omvända de ohörsamma till de rättfärdigas sinnelag, så att han skaffar åt Herren ett välberett folk.»
И он ће напред доћи пред Њим у духу и сили Илијиној да обрати срца отаца к деци и невернике к мудрости праведника, и да приправи Господу народ готов.
18 Då sade Sakarias till ängeln: »Varav skall jag veta detta? Jag är ju själv gammal, och min hustru är kommen till hög ålder.»
И рече Зарија анђелу: По чему ћу ја то познати? Јер сам стар и жена је моја временита.
19 Ängeln svarade och sade till honom: »Jag är Gabriel, som står inför Gud, och jag är utsänd för att tala till dig och förkunna dig detta glada budskap.
И одговарајући анђео рече му: Ја сам Гаврило што стојим пред Богом, и послан сам да говорим с тобом и да ти јавим ову радост.
20 Och se, ända till den dag då detta sker skall du vara mållös och icke kunna tala, därför att du icke trodde mina ord, vilka dock i sin tid skola fullbordas.»
И ево, онемећеш и нећеш моћи говорити до оног дана док се то не збуде; јер ниси веровао мојим речима које ће се збити у своје време.
21 Och folket stod och väntade på Sakarias och förundrade sig över att han så länge dröjde i templet;
И народ чекаше Зарију, и чуђаху се што се забави у цркви.
22 och när han kom ut, kunde han icke tala till dem. Då förstodo de att han hade sett någon syn i templet. Och han tecknade åt dem och förblev stum.
А изишавши не могаше да им говори; и разумеше да му се нешто утворило у цркви; и он намигиваше им; и оста нем.
23 Och när tiden för hans tjänstgöring hade gått till ända, begav han sig hem.
И кад се навршише дани његове службе отиде кући својој.
24 Men efter den tiden blev hans hustru Elisabet havande och höll sig dold i fem månader;
А после ових дана, затрудне Јелисавета жена његова, и кријаше се пет месеци говорећи:
25 och hon sade: »Så har Herren gjort med mig nu, då han har sett till min smälek bland människorna, för att borttaga den.»
Тако ми учини Господ у дане ове у које погледа на ме да ме избави од укора међу људима.
26 I sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd av Gud till en stad i Galileen som hette Nasaret,
А у шести месец посла Бог анђела Гаврила у град галилејски по имену Назарет
27 till en jungfru som var trolovad med en man vid namn Josef, av Davids hus; och jungfruns namn var Maria.
К девојци испрошеној за мужа, по имену Јосифа из дома Давидовог; и девојци беше име Марија.
28 Och ängeln kom in till henne och sade: »Hell dig, du högtbenådade! Herren är med dig.»
И ушавши к њој анђео рече: Радуј се, благодатна! Господ је с тобом, благословена си ти међу женама.
29 Men hon blev mycket förskräckt vid hans ord och tänkte på vad denna hälsning månde innebära.
А она, видевши га, поплаши се од речи његове и помисли: Какав би ово био поздрав?
30 Då sade ängeln till henne: »Frukta icke, Maria; ty du har funnit nåd för Gud.
И рече јој анђео: Не бој се, Марија! Јер си нашла милост у Бога.
31 Se, du skall bliva havande och föda en son, och honom skall du giva namnet Jesus.
И ево затруднећеш, и родићеш Сина, и надени Му име Исус.
32 Han skall bliva stor och kallas den Högstes Son, och Herren Gud skall giva honom hans fader Davids tron.
Он ће бити велики, и назваће се Син Највишега, и даће Му Господ Бог престо Давида оца Његовог;
33 Och han skall vara konung över Jakobs hus till evig tid, och på hans rike skall ingen ände vara.» (aiōn g165)
И цароваће у дому Јаковљевом вавек, и царству Његовом неће бити краја. (aiōn g165)
34 Då sade Maria till ängeln: »Huru skall detta ske? Jag vet ju icke av någon man.»
А Марија рече анђелу: Како ће то бити кад ја не знам за мужа?
35 Ängeln svarade och sade till henne: »Helig ande skall komma över dig, och kraft från den Högste skall överskygga dig; därför skall ock det heliga som varder fött kallas Guds Son.
И одговарајући анђео рече јој: Дух Свети доћи ће на тебе, и сила Највишег осениће те; зато и оно што ће се родити биће свето, и назваће се Син Божји.
36 Och se, jämväl din fränka Elisabet har blivit havande och skall föda en son, nu på sin ålderdom; och detta är sjätte månaden för henne, som säges vara ofruktsam.
И ево Јелисавета, твоја тетка, и она затрудне сином у старости својој, и ово је шести месец њој, коју зову нероткињом.
37 Ty för Gud kan intet vara omöjligt.»
Јер у Бога све је могуће што каже.
38 Då sade Maria: »Se, jag är Herrens tjänarinna; ske mig såsom du har sagt.» Och ängeln lämnade henne.
А Марија рече: Ево слушкиње Господње; нека ми буде по речи твојој. И анђео отиде од ње.
39 En av de närmaste dagarna stod Maria upp och begav sig skyndsamt till en stad i Judeen, uppe i bergsbygden.
А Марија уставши оних дана, отиде брзо у горњу земљу, у град Јудин.
40 Och hon trädde in i Sakarias' hus och hälsade Elisabet.
И уђе у кућу Заријину, и поздрави се с Јелисаветом.
41 När då Elisabet hörde Marias hälsning, spratt barnet till i hennes liv; och Elisabet blev fylld av helig ande
И кад Јелисавета чу честитање Маријино, заигра дете у утроби њеној, и Јелисавета се напуни Духа Светог,
42 och brast ut och ropade högt och sade: »Välsignad vare du bland kvinnor, och välsignad din livsfrukt!
И повика здраво и рече: Благословена си ти међу женама, и благословен је плод утробе твоје.
43 Men varför sker mig detta, att min Herres moder kommer till mig?
И откуд мени ово да дође мати Господа мог к мени?
44 Se, när ljudet av din hälsning nådde mina öron, spratt barnet till av fröjd i mitt liv.
Јер гле, кад дође глас честитања твог у уши моје, заигра дете радосно у утроби мојој.
45 Och salig är du, som trodde att det skulle fullbordas, som blev dig sagt från Herren.»
И благо оној која верова, јер ће се извршити шта јој каза Господ.
46 Då sade Maria: »Min själ prisar storligen Herren,
И рече Марија: Велича душа моја Господа;
47 och min ande fröjdar sig i Gud, min Frälsare.
И обрадова се дух мој Богу Спасу мом,
48 Ty han har sett till sin tjänarinnas ringhet; och se, härefter skola alla släkten prisa mig salig.
Што погледа на понижење слушкиње своје; јер гле, одсад ће ме звати блаженом сви нараштаји;
49 Ty den Mäktige har gjort stora ting med mig, och heligt är hans namn.
Што ми учини величину силни, и свето име Његово;
50 Hans barmhärtighet varar från släkte till släkte över dem som frukta honom.
И милост је Његова од кољена на кољено онима који Га се боје.
51 Han har utfört väldiga gärningar med sin arm, han har förskingrat dem som tänkte övermodiga tankar i sina hjärtan.
Показа силу руком својом; разасу поносите у мислима срца њихових.
52 Härskare har han störtat från deras troner, och ringa män har han upphöjt;
Збаци силне с престола, и подиже понижене.
53 hungriga har han mättat med sitt goda, och rika har han skickat bort med tomma händer.
Гладне напуни блага, и богате отпусти празне.
54 Han har tagit sig an sin tjänare Israel och tänkt på att bevisa barmhärtighet
Прими Израиља, слугу свог, да се опомене милости.
Као што говори оцима нашим, Аврааму и семену његовом довека. (aiōn g165)
56 Och Maria stannade hos henne vid pass tre månader och vände därefter hem igen.
Марија пак седи с њом око три месеца, и врати се кући својој.
57 Så var nu för Elisabet tiden inne, då hon skulle föda; och hon födde en son.
А Јелисавети дође време да роди, и роди сина.
58 Och när hennes grannar och fränder fingo höra att Herren hade bevisat henne så stor barmhärtighet, gladde de sig med henne.
И чуше њени суседи и родбина да је Господ показао велику милост своју на њој, и радоваху се с њом.
59 Och på åttonde dagen kommo de för att omskära barnet; och de ville kalla honom Sakarias, efter hans fader.
И у осми дан дођоше да обрежу дете, и хтеше да му надену име оца његовог, Зарија.
60 Men hans moder tog till orda och sade: »Ingalunda; han skall heta Johannes.»
И одговарајући мати његова рече: Не, него да буде Јован.
61 Då sade de till henne: »I din släkt finnes ju ingen som har det namnet.»
И рекоше јој: Никога нема у родбини твојој да му је такво име.
62 Och de frågade hans fader genom tecken vad han ville att barnet skulle heta.
И намигиваху оцу његовом како би он хтео да му надену име.
63 Då begärde han en tavla och skrev dessa ord: »Johannes är hans namn.» Och alla förundrade sig.
И заискавши дашчицу, написа говорећи: Јован му је име. И зачудише се сви.
64 Men i detsamma öppnades hans mun, och hans tunga löstes, och han talade och lovade Gud.
И одмах му се отворише уста и језик његов и говораше хвалећи Бога.
65 Och deras grannar betogos alla av häpnad, och ryktet om allt detta gick ut över Judeens hela bergsbygd.
И уђе страх у све суседе њихове; и по свој горњој Јудеји разгласи се сав овај догађај.
66 Och alla som hörde det lade märke därtill och sade: »Vad månde väl varda av detta barn?» Också var ju Herrens hand med honom.
И сви који чуше метнуше у срце своје говорећи: Шта ће бити из овог детета? И рука Господња беше са њим.
67 Och hans fader Sakarias blev uppfylld av helig ande och profeterade och sade:
И Зарија отац његов напуни се Духа Светог, и пророкова говорећи:
68 »Lovad vare Herren, Israels Gud, som har sett till sitt folk och berett det förlossning,
Благословен Господ Бог Јаковљев што походи и избави народ свој,
69 och som har upprättat åt oss ett frälsningens horn i sin tjänare Davids hus,
И подиже нам рог спасења у дому Давида слуге свог,
Као што говори устима светих пророка својих од века (aiōn g165)
71 Ty han ville frälsa oss från våra ovänner och ur alla våra motståndares hand,
Да ће нас избавити од наших непријатеља и из руку свих који мрзе на нас;
72 och så göra barmhärtighet med våra fäder och tänka på sitt heliga förbund,
Учинити милост оцима нашим, и опоменути се светог завета свог,
73 vad han med ed hade lovat för vår fader Abraham,
Клетве којом се клео Аврааму оцу нашем да ће нам дати
74 Han ville beskära oss att få tjäna honom utan fruktan, frälsta ur våra ovänners hand,
Да се избавимо из руку непријатеља својих, и да му служимо без страха,
75 ja, att göra tjänst inför honom i helighet och rättfärdighet i alla våra dagar.
И у светости и у правди пред Њим док смо год живи.
76 Och du, barn, skall bliva kallad den Högstes profet, ty du skall gå framför Herren och bereda vägar för honom,
И ти, дете, назваћеш се пророк Највишега; јер ћеш ићи напред пред лицем Господњим да Му приправиш пут;
77 till att giva hans folk kunskap om frälsning, i det att deras synder bliva dem förlåtna.
Да даш разум спасења народу његовом за опроштење греха њихових,
78 Så skall ske för vår Guds förbarmande kärleks skull, som skall låta ett ljus gå upp och skåda ned till oss från höjden,
По дубокој милости Бога нашег, по којој нас је походио исток с висине;
79 för att 'skina över dem som sitta i mörker och dödsskugga' och så styra våra fötter in på fridens väg.»
Да обасјаш оне који седе у тами и у сену смртном; да упутиш ноге наше на пут мира.
80 Och barnet växte upp och blev allt starkare i anden. Och han vistades i öknen, intill den dag då han skulle träda fram för Israel.
А дете растијаше и јачаше духом, и беше у пустињи дотле док се не показа Израиљу.
