Klagovisorna 5
1 Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek.
Anımsa, ya RAB, başımıza geleni, Bak da utancımızı gör.
2 Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars.
Mülkümüz yabancılara geçti, Evlerimiz ellere.
3 Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor.
Öksüz kaldık, babasız, Annelerimiz dul kadınlara döndü.
4 Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala.
Suyumuzu parayla içtik, Odunumuzu parayla almak zorunda kaldık.
5 Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.
Bizi kovalayanlar ensemizde, Yorgun düştük, rahatımız yok.
6 Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.
Ekmek için Mısır'a, Asur'a el açtık.
7 Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar.
Atalarımız günah işledi, Ama artık onlar yok; Suçlarının cezasını biz yüklendik.
8 Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.
Köleler üstümüzde saltanat sürüyor, Bizi ellerinden kurtaracak kimse yok.
9 Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.
Çöldeki kılıçlı haydutlar yüzünden Ekmeğimizi canımız pahasına kazanıyoruz.
10 Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull.
Kıtlığın yakıcı sıcağından Derimiz fırın gibi kızardı.
11 Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer.
Siyon'da kadınların, Yahuda kentlerinde erden kızların ırzına geçtiler.
12 Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn.
Önderler ellerinden asıldı, Yaşlılar saygı görmedi.
13 Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor.
Değirmen taşını gençler çevirdi, Çocuklar odun yükü altında tökezledi.
14 De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel.
Yaşlılar kent kapısında oturmaz oldu, Gençler saz çalmaz oldu.
15 Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad.
Yüreğimizin sevinci durdu, Oyunumuz yasa döndü.
16 Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så!
Taç düştü başımızdan, Vay başımıza! Çünkü günah işledik.
17 Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade,
Bu yüzden yüreğimiz baygın, Bunlardan ötürü gözlerimiz karardı.
18 för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå.
Viran olan Siyon Dağı'nın üstünde Çakallar geziyor!
19 Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte.
Ama sen, sonsuza dek tahtında oturursun, ya RAB, Egemenliğin kuşaklar boyu sürer.
20 Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt?
Niçin bizi hep unutuyorsun, Neden bizi uzun süre terk ediyorsun?
21 Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.
Bizi kendine döndür, ya RAB, döneriz, Eski günlerimizi geri ver.
22 Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?
Bizi büsbütün attıysan, Bize çok öfkelenmiş olmalısın.
