Klagovisorna 5
1 Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek.
Lembra-te, SENHOR, do que tem nos acontecido; presta atenção e olha nossa humilhação.
2 Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars.
Nossa herança passou a ser de estrangeiros, nossas casas de forasteiros.
3 Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor.
Órfãos somos sem pai, nossas mães são como viúvas.
4 Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala.
Bebemos nossa água por dinheiro; nossa lenha temos que pagar.
5 Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.
Perseguição sofremos sobre nossos pescoços; estamos cansados, mas não temos descanso.
6 Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.
Nós nos rendemos aos egípcios e aos assírios para nos saciarmos de pão.
7 Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar.
Nossos pais pecaram, e não existem mais; porém nós levamos seus castigos.
8 Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.
Servos passaram a nos dominar; ninguém há que [nos] livre de suas mãos.
9 Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.
Com risco de vida trazemos nosso pão, por causa da espada do deserto.
10 Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull.
Nossa pele se tornou negra como um forno, por causa do ardor da fome.
11 Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer.
Abusaram das mulheres em Sião, das virgens nas cidades de Judá.
12 Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn.
Os príncipes foram enforcados por sua mãos; não respeitaram as faces dos velhos.
13 Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor.
Levaram os rapazes para moer, e os moços caíram debaixo da lenha [que carregavam].
14 De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel.
Os anciãos deixaram de [se sentarem] junto as portas, os rapazes de suas canções.
15 Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad.
Acabou a alegria de nosso coração; nossa dança se tornou em luto.
16 Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så!
Caiu a coroa de nossa cabeça; ai agora de nós, porque pecamos.
17 Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade,
Por isso nosso coração ficou fraco, por isso nossos olhos escureceram;
18 för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå.
Por causa do monte de Sião, que está desolado; raposas andam nele.
19 Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte.
Tu, SENHOR, permanecerás para sempre; [e] teu trono de geração após geração.
20 Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt?
Por que te esquecerias de nós para sempre e nos abandonarias por tanto tempo?
21 Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.
Converte-nos, SENHOR, a ti, e seremos convertidos; renova o nossos dias como antes;
22 Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?
A não ser que tenhas nos rejeitado totalmente, e estejas enfurecido contra nós ao extremo.
