Klagovisorna 5

1 Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek.

Jehovah ô, tsarovy izay nanjo anay; Hevero sy diniho ny latsa mahazo anay.

2 Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars.

Ny lovanay dia afindra ho an’ ny vahiny ary ny tranonay ho an’ ny hafa firenena.

3 Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor.

Efa kamboty izahay ka tsy manan-dray, ny reninay dia toy ny mpitondra-tena.

4 Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala.

Na dia ny loharanonay aza dia andoavanay vola vao azonay isotroana, ary ny kitay hazonay dia vidinay vao azo.

5 Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.

Rambondrambonan’ ny mpanenjika amin’ ny hatokay izahay; Reraka izahay fa tsy manam-pitsaharana.

6 Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.

Nanolo-tanana tamin’ ny Egyptiana sy ny Asyriana izahay mba ho voky hanina.

7 Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar.

Nanota ny razanay tsy etỳ intsony izy; Ary izahay no mivesatra ny helony.

8 Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.

Andevo no manapaka anay; Tsy misy manafaka anay amin’ ny tànany.

9 Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.

Noho ny sabatra mamely any an-efitra dia manao vy very ny ainay izahay vao mahazo hanina.

10 Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull.

Mahamay toy ny fatana ny hodi-tray noho ny fahamaimaizana avy amin’ ny mosary.

11 Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer.

Nosavihina ny vehivavy tao Ziona ary ny virijina tao amin’ ny tanànan’ ny Joda.

12 Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn.

Nahantona tamin’ ny tànany ny lehibe; Ary ny antitra tsy mba nohajaina.

13 Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor.

Ny zatovo nitondra ny fikosoham-bary; Ary ny ankizy madinika nivembena nitondra ny hazo.

14 De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel.

Ny loholona tsy misy eo am-bavahady, ary ny zatovo tsy mitendry zava-maneno intsony.

15 Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad.

Ny hafalian’ ny fonay dia nitsahatra, ary ny dihinay niova ho fitomaniana.

16 Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så!

Efa afaka ny satro-boninahitra tamin’ ny lohanay; Idiran-doza izahay, fa efa nanota!

17 Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade,

Ary noho izany dia reraka ny fonay, eny, noho izany dia maizina ny masonay,

18 för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå.

Noho ny amin’ ny tendrombohitra Ziona, izay efa lao sady ikarenjen’ ny amboahaolo.

19 Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte.

Jehovah ô, ianao no mipetraka mandrakizay, eny, ny seza fiandriananao no maharitra hatramin’ ny taranaka fara mandimby.

20 Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt?

Ahoana no dia anadinoanao anay mandrakizay sy ahafoizanao anay andro lava?

21 Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.

Jehovah ô, ampivereno aminao izahay, mba hiverenanay; Havaozy ho toy ny fahiny ny andronay.

22 Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?

Moa dia nandà anay tokoa va Hianao sy tezitra aminay indrindra?