Klagovisorna 5
1 Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek.
recordare Domine quid acciderit nobis intuere et respice obprobrium nostrum
2 Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars.
hereditas nostra versa est ad alienos domus nostrae ad extraneos
3 Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor.
pupilli facti sumus absque patre matres nostrae quasi viduae
4 Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala.
aquam nostram pecunia bibimus ligna nostra pretio conparavimus
5 Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.
cervicibus minabamur lassis non dabatur requies
6 Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.
Aegypto dedimus manum et Assyriis ut saturaremur pane
7 Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar.
patres nostri peccaverunt et non sunt et nos iniquitates eorum portavimus
8 Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.
servi dominati sunt nostri non fuit qui redimeret de manu eorum
9 Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.
in animabus nostris adferebamus panem nobis a facie gladii in deserto
10 Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull.
pellis nostra quasi clibanus exusta est a facie tempestatum famis
11 Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer.
mulieres in Sion humiliaverunt virgines in civitatibus Iuda
12 Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn.
principes manu suspensi sunt facies senum non erubuerunt
13 Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor.
adulescentibus inpudice abusi sunt et pueri in ligno corruerunt
14 De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel.
senes de portis defecerunt iuvenes de choro psallentium
15 Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad.
defecit gaudium cordis nostri versus est in luctu chorus noster
16 Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så!
cecidit corona capitis nostri vae nobis quia peccavimus
17 Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade,
propterea maestum factum est cor nostrum ideo contenebrati sunt oculi nostri
18 för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå.
propter montem Sion quia disperiit vulpes ambulaverunt in eo
19 Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte.
tu autem Domine in aeternum permanebis solium tuum in generatione et generatione
20 Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt?
quare in perpetuum oblivisceris nostri derelinques nos in longitudinem dierum
21 Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.
converte nos Domine ad te et convertemur innova dies nostros sicut a principio
22 Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?
sed proiciens reppulisti nos iratus es contra nos vehementer
