Klagovisorna 5
1 Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek.
O LEUM GOD, esam ma sikyak nu sesr. Liye kut, ac liye lupan mwekinla lasr.
2 Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars.
Acn sesr uh oan inpoun mwet saya; Ac mwetsac elos muta in lohm sesr.
3 Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor.
Papa tumasr elos anwuki sin mwet lokoalok, Ac inge nina kiasr elos katinmas.
4 Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala.
Kut enenu in moli kof nimasr; Ac kut moli pac etong nu ke enenu lasr.
5 Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.
Kumakinyuk kut upa, oana donkey ku camel; Kut totola, a tia lela nu sesr in mongla.
6 Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.
Kut ngusr mongo sin Egypt ac Assyria, In suk moul lasr.
7 Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar.
Mwet matu lasr elos tuh orekma koluk, tusruktu inge elos wanginla, Ac akkeokyeyuk kut ke ma koluk lalos.
8 Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.
Mwet ma oana mwet foko uh elos leumi kut, Ac wangin mwet ku in molikutla liki ku lalos.
9 Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.
Mwet akmas oalik yen nukewa; Kut pilesrala sensen lasr ke kut ac suk mongo nasr.
10 Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull.
Masrinsral lasr oru manosr folla ke fever, Nwe ke na kulun manosr fol oana funyu se.
11 Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer.
Sruinkuiyuk mutan kiasr Fineol Zion sifacna, Oayapa mutan fusr natusr in siti srisrik nukewa in acn Judah.
12 Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn.
Mwet kol lasr utukla ac loksakeyuki; Ac mwet matu lasr tiana akfulatyeyuk.
13 Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor.
Mukul fusr lasr akkohsyeyuk in ilil wheat, Ac tulik srisrik natusr sringelik ye kahp in etong uh.
14 De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel.
Mwet matu elos tila muta ke mutunpot in siti uh, Ac mwet fusr elos tila orek on.
15 Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad.
Wanginla engan ke moul lasr; Pacl in tacn lasr uh ekla pacl in asor.
16 Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så!
Wangin ma lula ke ma nukewa kut yukin meet ah. Kut orekma koluk, ac inge kut muta in ongoiya lulap.
17 Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade,
Kut maskunak nunak lun insiasr Ac tia ku in liye wo ke sroninmutasr,
18 för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå.
Mweyen Eol Zion el mukelana oan ac wanginla mwet we, Ac kosro jackal lemnak uh tiltil fin mahnum in acn we.
19 Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte.
Tusruktu kom, O LEUM GOD, kom tokosra ma pahtpat, Ac kom fah leumi nwe ke saflaiyen pacl uh.
20 Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt?
Efu ku kom siskutla arulana pahtlac? Ya kom ac tiana sifilpa esam kut?
21 Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.
Folokinkutwot nu yurum, LEUM GOD! Folokinkutwot! Folokonak wolana lasr meet ah.
22 Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?
Ku fuka, kom siskutla na nwe tok? Ya wanginna saflaiyen kasrkusrak lom uh?
