Klagovisorna 5
1 Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek.
여호와여, 우리의 당한 것을 기억하시고 우리의 수욕을 감찰하옵소서
2 Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars.
우리 기업이 외인에게, 우리 집들도 외인에게 돌아갔나이다
3 Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor.
우리는 아비 없는 외로운 자식이오며 우리 어미는 과부 같으니
4 Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala.
우리가 은을 주고 물을 마시며 값을 주고 섶을 얻으오며
5 Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.
우리를 쫓는 자는 우리 목을 눌렀사오니 우리가 곤비하여 쉴 수 없나이다
6 Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.
우리가 애굽 사람과 앗수르 사람과 악수하고 양식을 얻어 배불리고자 하였나이다
7 Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar.
우리 열조는 범죄하고 없어졌고 우리는 그 죄악을 담당하였나이다
8 Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.
종들이 우리를 관할함이여 그 손에서 건져낼 자가 없나이다
9 Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.
광야에는 칼이 있으므로 죽기를 무릅써야 양식을 얻사오니
10 Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull.
주림의 열기로 인하여 우리의 피부가 아궁이처럼 검으니이다
11 Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer.
대적이 시온에서 부녀들을, 유다 각 성에서 처녀들을 욕보였나이다
12 Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn.
방백들의 손이 매어달리며 장로들의 얼굴이 존경을 받지 못하나이다
13 Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor.
소년들이 맷돌을 지오며 아이들이 섶을 지다가 엎드러지오며
14 De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel.
노인은 다시 성문에 앉지 못하며 소년은 다시 노래하지 못하나이다
15 Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad.
우리 마음에 희락이 그쳤고 우리의 무도가 변하여 애통이 되었사오며
16 Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så!
우리 머리에서 면류관이 떨어졌사오니 오호라! 우리의 범죄함을 인함이니이다
17 Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade,
이러므로 우리 마음이 피곤하고 이러므로 우리 눈이 어두우며
18 för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå.
시온산이 황무하여 여우가 거기서 노나이다
19 Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte.
여호와여, 주는 영원히 계시오며 주의 보좌는 세세에 미치나이다
20 Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt?
주께서 어찌하여 우리를 영원히 잊으시오며 우리를 이같이 오래 버리시나이까?
21 Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.
여호와여, 우리를 주께로 돌이키소서 그리하시면 우리가 주께로 돌아가겠사오니 우리의 날을 다시 새롭게 하사 옛적 같게 하옵소서
22 Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?
주께서 우리를 아주 버리셨사오며 우리에게 진노하심이 특심하시니이다
