Klagovisorna 5
1 Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek.
Ingatlah, ya TUHAN, apa yang terjadi atas kami, pandanglah dan lihatlah akan kehinaan kami.
2 Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars.
Milik pusaka kami beralih kepada orang lain, rumah-rumah kami kepada orang asing.
3 Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor.
Kami menjadi anak yatim, tak punya bapa, dan ibu kami seperti janda.
4 Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala.
Air kami kami minum dengan membayar, kami mendapat kayu dengan bayaran.
5 Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.
Kami dikejar dekat-dekat, kami lelah, bagi kami tak ada istirahat.
6 Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.
Kami mengulurkan tangan kepada Mesir, dan kepada Asyur untuk menjadi kenyang dengan roti.
7 Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar.
Bapak-bapak kami berbuat dosa, mereka tak ada lagi, dan kami yang menanggung kedurjanaan mereka.
8 Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.
Pelayan-pelayan memerintah atas kami; yang melepaskan kami dari tangan mereka tak ada.
9 Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.
Dengan bahaya maut karena serangan pedang di padang gurun, kami harus mengambil makanan kami.
10 Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull.
Kulit kami membara laksana perapian, karena nyerinya kelaparan.
11 Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer.
Mereka memperkosa wanita-wanita di Sion dan gadis-gadis di kota-kota Yehuda.
12 Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn.
Pemimpin-pemimpin digantung oleh tangan mereka, para tua-tua tidak dihormati.
13 Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor.
Pemuda-pemuda harus memikul batu kilangan, anak-anak terjatuh karena beratnya pikulan kayu.
14 De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel.
Para tua-tua tidak berkumpul lagi di pintu gerbang, para teruna berhenti main kecapi.
15 Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad.
Lenyaplah kegirangan hati kami, tari-tarian kami berubah menjadi perkabungan.
16 Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så!
Mahkota telah jatuh dari kepala kami. Wahai kami, karena kami telah berbuat dosa!
17 Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade,
Karena inilah hati kami sakit, karena inilah mata kami jadi kabur:
18 för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå.
karena bukit Sion yang tandus, di mana anjing-anjing hutan berkeliaran.
19 Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte.
Engkau, ya TUHAN, bertakhta selama-lamanya, takhta-Mu tetap dari masa ke masa!
20 Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt?
Mengapa Engkau melupakan kami selama-lamanya, meninggalkan kami demikian lama?
21 Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.
Bawalah kami kembali kepada-Mu, ya TUHAN, maka kami akan kembali, baharuilah hari-hari kami seperti dahulu kala!
22 Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?
Atau, apa Engkau sudah membuang kami sama sekali? Sangat murkakah Engkau terhadap kami?
