Klagovisorna 5
1 Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek.
Ka tuna, ya Ubangiji, abin da ya faru da mu; duba, ka ga kunyar da muka sha.
2 Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars.
An ba wa baƙi gādonmu, gidajenmu kuma aka ba bare.
3 Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor.
Mun zama marayu marasa ubanni, uwayenmu kamar gwauraye.
4 Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala.
Dole mu sayi ruwan da muke sha; sai mun biya mu sami itace.
5 Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.
Masu fafararmu sun kusa kama mu; mun gaji kuma ba dama mu huta.
6 Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.
Mun miƙa kanmu ga Masar da Assuriya don mu sami isashen abinci.
7 Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar.
Kakanninmu sun yi zunubi kuma ba sa nan yanzu, mu ne aka bari muna shan hukuncinsu.
8 Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.
Bayi suna mulki a kanmu, kuma ba wanda zai’yantar da mu daga hannuwansu.
9 Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.
Muna samun burodi a bakin rayukanmu domin takobin da yake a jeji.
10 Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull.
Fatar jikinmu ta yi zafi kamar murhu, muna jin zazzaɓi domin yunwa.
11 Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer.
An yi wa mata fyaɗe a cikin Sihiyona, da kuma budurwai a cikin garuruwan Yahuda.
12 Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn.
An rataye’ya’yan sarakuna da hannuwansu; ba a ba wa dattawa girma.
13 Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor.
Samari suna faman yin niƙa; yara kuma suna fama da ƙyar da nauyin kayan itace.
14 De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel.
Dattawan sun bar ƙofar birnin, samari sun daina rera waƙa.
15 Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad.
Farin ciki ya rabu da zuciyarmu; rayuwarmu ta zama makoki.
16 Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så!
Rawani ya fāɗi daga kanmu. Kaiton mu gama mun yi zunubi!
17 Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade,
Domin wannan zuciyarmu ta yi sanyi; domin waɗannan abubuwa idanunmu sun dushe
18 för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå.
gama Tudun Sihiyona ya zama kufai, sai diloli ke yawo a wurin.
19 Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte.
Ya Ubangiji, kai ne mai iko har abada; kursiyinka ya dawwama cikin dukan zamani.
20 Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt?
Don mene ne kake mantawa da mu koyaushe? Me ya sa ka yashe mu da jimawa?
21 Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.
Ka sāke jawo mu gare ka, ya Ubangiji, don mu komo; ka sabunta kwanakinmu su zama kamar yadda suke a dā
22 Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?
sai dai in ka ƙi mu gaba ɗaya kana fushi da mu fiye da yadda za a iya aunawa.
