Klagovisorna 5
1 Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek.
Gedenke, Herr, was uns geschehen! Blick her! Sieh unsere Schmach!
2 Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars.
Fremden ist unser Erbteil zugefallen und unsere Häuser Ausländern.
3 Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor.
Wir wurden wie die Waisen vaterlos und unsere Mütter wie die Witwen.
4 Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala.
Wir trinken unser eigen Wasser nur um Geld, bekommen unser eigen Holz nur um Bezahlung.
5 Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.
Auf unsern Nacken lastet ein gewaltig Joch, und sind wir matt, gönnt man uns keine Ruhe.
6 Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.
Ägypten reichten wir die Hand, um satt zu werden, Assur.
7 Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar.
Gesündigt haben unsere Väter; doch sie sind nicht mehr. Wir tragen ihr Verschulden.
8 Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.
Jetzt herrschen Sklaven über uns, und ihrer Hand entreißt uns keiner.
9 Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.
Wir holen in der Wüste unser Brot mit Einsatz unsres Lebens vor dem Schwerte.
10 Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull.
Uns sind gedünstet wie im Ofen die Glieder von den Hungersgluten.
11 Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer.
In Sion haben sie die Ehefraun geschändet und Jungfrauen in Judas Städten.
12 Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn.
Gehenkt durch ihre Hand die Fürsten, der Greise Ansehen für nichts geachtet.
13 Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor.
Die jungen Männer schleppten Lasten, und Knaben wankten unter Holzbündeln.
14 De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel.
Verschwunden sind die Greise aus dem Tore und Jünglinge aus ihrer Schule.
15 Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad.
Geschwunden ist die Freude unsres Herzens, in Klage unser Reigen umgewandelt.
16 Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så!
Die Krone ist vom Haupte uns gefallen. Weh uns, daß wir gesündigt haben!
17 Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade,
Deshalb ward unser Herz so krank, deshalb so trübe unser Auge
18 för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå.
des wüsten Sionsberges wegen, auf dem sich Füchse tummeln.
19 Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte.
Du bist, o Herr, in Ewigkeit; Dein Thron steht von Geschlechte zu Geschlecht.
20 Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt?
Warum willst Du uns immerdar vergessen, uns lebenslang verlassen?
21 Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.
Bekehr uns, Herr, zu Dir! Wir kehren um. Erneure unsere Tage wie vor alters!
22 Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?
Denn wolltest Du uns ganz verwerfen, dann gingest Du in Deinem Zorne gegen uns zu weit.
