Klagovisorna 5
1 Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek.
Muista, Herra, mitä meille on tapahtunut; katso ja näe meidän häväistyksemme.
2 Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars.
Meidän perintöosamme on siirtynyt vieraille, meidän talomme muukalaisille.
3 Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor.
Me olemme tulleet orvoiksi, isättömiksi, meidän äitimme ovat kuin lesket.
4 Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala.
Oman juomavetemme me ostamme rahalla; omat puumme saamme, jos maksamme hinnan.
5 Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.
Vainoojamme ovat meidän niskassamme; kun uuvumme, ei meille lepoa suoda.
6 Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.
Egyptille me lyömme kättä ja Assurille saadaksemme leipää ravinnoksi.
7 Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar.
Meidän isämme ovat syntiä tehneet; heitä ei enää ole. Me kannamme heidän syntivelkaansa.
8 Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.
Orjat hallitsevat meitä; ei ole sitä, joka tempaisi meidät heidän käsistänsä.
9 Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.
Henkemme kaupalla me noudamme leipämme, väistäen miekkaa erämaassa.
10 Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull.
Meidän ihomme halkeilee kuin uuni nälän poltteiden takia.
11 Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer.
Naisia raiskataan Siionissa, neitsyitä Juudan kaupungeissa.
12 Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn.
Ruhtinaita heidän kätensä hirttävät, vanhinten kasvoja ei pidetä arvossa.
13 Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor.
Nuorukaiset kantavat myllynkiviä, poikaset kompastelevat puutaakkojen alla.
14 De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel.
Poissa ovat vanhukset porteista, nuorukaiset kielisoittimiensa äärestä.
15 Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad.
Poissa on ilo sydämistämme, karkelomme on valitukseksi muuttunut.
16 Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så!
Pudonnut on päästämme kruunu. Voi meitä, sillä me olemme syntiä tehneet!
17 Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade,
Tästä syystä on sydämemme tullut sairaaksi, näitten tähden ovat silmämme pimenneet-
18 för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå.
Siionin vuoren tähden, joka on autiona, jolla ketut juoksentelevat.
19 Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte.
Sinä, Herra, hallitset iankaikkisesti, sinun valtaistuimesi pysyy suvusta sukuun.
20 Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt?
Miksi unhotat meidät ainiaaksi, hylkäät meidät ikipäiviksi?
21 Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.
Palauta meidät, Herra, tykösi, niin me palajamme; uudista meidän päivämme muinaiselleen.
22 Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?
Vai oletko meidät peräti hyljännyt, vihastunut meihin ylenmäärin?
